Jag uppskattade...
Gamla fåtöljen med nya kläder...
Den enda stolen med kläder ser ut så här...
Närbild på stolsdynan... vilket hantverk, eller hur?
Kom ihåg att säga vad du tycker, behålla färgen eller måla om till svart?
Nu kommer vi till dagens inlägg. Innan du läser vidare ska du veta att inlägget kom till endast för att jag vill visa min uppskattning till de som gjorde vår första tid efter Vilmers död lite mer dräglig. Allt efter hur jag upplevde det den första tiden. Nu pratar vi om de första dagarna och eventuellt de tre-fyra första veckorna efter 7 oktober 2008. Det kan hända att en del känner att dom gjort mycket och ändå inte finns omnämnda i inlägget, det betyder inte att allt är förgäves. Jag har nog helt enkelt inte bara kommit till den punkt i dagsläget då jag kan uppskatta era handlingar ännu. Jag har fortfarande en hel del känslor att komma ikapp med rent mentalt.
Här är i alla fall några händelser som jag kommer ihåg delar av och som jag uppskattade! Kanske kan komma till användning för någon annan i samma situation eller så kanske inte, eftersom vi alla tar tag i sorgen på olika sätt. Det som är okej för mig är inte okej för en annan.
- Ni känner dom redan, Sunderbyns hjältar; B, W, L och alla andra inblandade som jag inte kommer ihåg namnen på.
- Kulturambassadören M med sällskap som bjöd på teater i Kulturens hus! Skönt att få komma bort och skratta lite i goda vänners sällskap. Inget beklagande eller så, bara sunda frågor och en massa skratt både i och utanför teatern. =)
- Gamla grannen K som kom förbi bara några dagar efter vår hemkomst. Första personen utanför familjen som betedde sig som jag önskade, dvs inga kramar och stackars-er-blickar-jag-skulle-dö-om-jag-var-med-om-något-liknande. Det var mitt första möte med det "normala" livet/umgänget efter Sunderbyn. För mig passade det perfekt, en annan hade hatat det!
- Nästa person är B för hennes frånvaro. Det låter inte helt klokt, eller hur? Men om ni bara visste hur skönt det var att få ta kontakt med sina vänner i egen takt. Ingen stress utan bara ta det lugnt under vår väg tillbaka. Ta tag i allt i egen takt allt eftersom orken kom tillbaka. Frånvaron uppskattades jättemycket i detta läge av mig!
- Trotjänaren N som även extraknäcker som kurator. Hon känner mig utan och innan... behöver jag säga mer. Jo, hon var den första och enda som jag vet/kommer ihåg som grattade oss för att vi fått Vilmer. Det passade mig perfekt, en annan hade hatat gratulationen!
- Jag som inte har de mest gröna fingrar i världshistorien blev glad över blommor som skickades till oss. Buketter kom från fem(som jag kommer ihåg det nu) olika håll; G, M,M & T, kollegor på mitt jobb och mina elever. Det värmde mycket trots att det bara var "gräs".
- Prästinnan H som fick vår sista stund med Vilmer precis som vi ville in i minsta detalj!
- Änglamamman M som kommer med goda råd om vad jag har framför mig. för mig betyder ord från människor som varit med om något liknande väldigt mycket. Som jag sagt tidigare ser jag hopp om att livet blir hyfsat normalt, det är skönt att prata med dom som vet vad dom pratar om helt enkelt.
- Studiekamraten från LTU M som helt enkelt bara ringde upp en dag och frågade vad som egentligen hänt!
- Alla "Tänker på dig/er!"-SMS betydde mer än ni kan ana. Skicka hellre ett för mycket än låt bli. Min telefon har aldrig tagit emot så många SMS, Freddes telefon har aldrig varit så tyst som då...
- Familjen givetvis!
- Min Fredde och Albin så klart!
Som jag skrev tidigare så finns det helt klart fler som gjort saker jag kommer att minnas för tid och evighet, just nu ligger dom tyvärr lite ängre bak i hjärnbarken,men det betyder inte att jag glömt bort dig. =) Du förtjänar ditt ögonblick i rampljuset - dock inte ikväll, i min blogg...
Mitt vad det är så kommer jag på att det där faktiskt också var en fin gest/handling och det där och det där... och då kommer även du att omnämnas här!
Men glöm inte att göra din röst hörd angående stolarna!
Tyget GUNILLA i svart/vitt
Imorgon firar vi min pappa som fyller 60 år! Det gör vi med en present, blommor och middag för familjen. På menyn står älgfilé och potatisgratäng följt av efterrät a la´ lillasyster. Blir säkerligen något gott. Släkten dyker rupp på självaste nyårsafton så då firar vi också. Ett himla massa firande, fast det är väl så det är att fylla 60 år.
Igår fick vi hastigt och lustig barnvakt hela förmiddagen. Då passade vi på att åka till Haparanda/Torneå. fi ck en hel del gjort; tankade på Neste, var på IKEA och kollade in mitt köksbord live(gissa om det kliade i fingrarna när jag hittade NORDEN, vitt, på reaavdelningen för 1700:-!!. Extra surt kändes det när Fredde helst ville ha den björkfärgade versionen av bordet... jag fick helt enkelt ge mig om jag ska få något nytt bord öht), besökte Rajalla som verkligen var en vinstlott! Där shoppade jag fyra sjalar så jag kan piffa upp mina slitna tröjor en aning, ska bar lära mig att knyta dom snyggt först. Tycker alla andra får till det så himla bra, på mig bara hänger sjalen och nja, jag vet inte. Kan nog se bättre ut om ja gövar lite mer! Mitt i all folkmassa stöter jag på T, min alldeles egna lilla T. Hon som jag skvallrat friskt med i arbetsrummet om alla elever =), ni vet hon är en av dom jag saknar i mitt nya arbetrum. Henne träffade jag och det var ett kärt återseende, efter en massa snabbt prat bestämde vi att jag ska komma förbi någon dag. Det ska jag verkligen se till att jag gör! Ses snart T.
Efter det mötet kilade jag vidare till H&M, T träffade jag på Gina Tricot, efter en snabb överblick på barnavdelningen tog jag rulltrappan ner, skickade ut Fredde, och då ser jag henne. Precis som jag kom ihåg henne! M! Hon jag berättat om tidigare, en gammal vän från gymnasiet och en massa år efter det, hon som också är en änglamamma. Böt några ord med henne och det kändes verkligen bra att få se att man blir normal igen, trots att man har ett barn i himmlen. Dessutom så var det ju deras lilla EG som tog emot Vilmer när han klev upp i himmlen, det känns extra bra!
Med andra ord så blev besöket på Rajalla något oerhört upplyftande och glädjefullt. Det var så skönt att se gamla ansikten igen och få lite hopp om en bra framtid, lite skratt och lite erfarenhet. Tack så mycket!
Glömde ju berätta att på IKEA så handlade jag hem 4 meter tyg, tyget heter GUNILLA och är svart/vitt. Tyget har redan hamnat på sin rätta plats, nämligen på två gamla fåtöljer, en stoppad stolsdyna och på fyra kuddar i olika storlekar. Allt detta ska placeras i stugan där det mesta ska gå i tonen svart/vitt. Just nu är det en turkosaktig variant p åmöblerna där, det är inte vi som valt färgen utan Freddes farfars bror. Min tanke är ju att måla om alla möbler tillsvart, men det ser faktiskt ganska häftigt ut i kombinationen svart/vitt/turkosaktigt. Ska fota senare ikväll och lägga ut bilder för kommentarer.
När vi hämtade Albin så frågade han om vi längtat efter honom, självklart hade vi det! Vi återvände till bostaden där ett gäng med sysslor väntade oss.
Funderar lite på min layout på bloggen. Har kollat runt lite och sett att en del gör en helt egen layout, med egna bilder och så. Det ser ju lite roligare ut - en sån blogg vill jag också ha! Snälla, vet du hur man gör - hjälp mig!
Storyn om Vilmer - graviditeten
I början av april 2008 testade jag positivt med ett graviditetstest. Datum tror jag var 8 april om jag minns rätt. För så har det verkligen varit, om jag minns rätt. Med Albin var allt så speciellt, vi räkande dagar och veckor och följde fostrets utveckling varje vecka i "Mammapraktikan", jättebra bok för övrigt. Med Vilmer var det något helt annat. Hux flux så skulle vi på ultraljud och sedan blev magen jättestor... Ja, allt gick så mkt fortare tyckte jag. Jag hann verkligen inte med, det var så fullt upp med Albin, nytt tak på huset, återgång till jobbet efter jag varit hemma med Albin i 1,5 år, utbyggnad av stugan...
Samtidigt som allt gick så mkt fortare så längtade jag något oerhört efter att få träffa den lille krabaten som levde i min mage. Nu visste vi ju vad det handlade om och det var så spännande med att få veta tempramentet på barnet och framför allt se hur han såg ut. Vi visste inte att det var en pojke, men jag misstänkte det ganska länge. Speciellt sedan vi frågade när vi gjorde ultraljudet om det var en kille eller en tjej. Läkaren menade på att det är så svårt att se vad det är, jag är av den uppfattningen att om han sitter nästan 8 timmar om dagen och tittar på ultraljudsbilder så vet han vad det är. Det han sa lite finurligt var att "om ni tittar här mellan benen på barnet så ser ni någonting, och det är inte en navlesträng!" Då log vi alla och anade, men vi var inte helt säkra.
Om vi återgår till testdatumet så är det ganska lustigt att jag över huvudtaget testade mig. Jag hade inga som helst misstankar om att jag skulle vara gravid, men det var när jag körde hem från jobbet i Haparanda en dag som jag började analysera min arbetsdag. Då kom jag fram till att jag skulle vara tvungen att be en elev om ursäkt för jag hade tappat humöret gentemot henne. När jag nu funderade i lugn och ro över vad anledningen var så kom jag fram till att min utskällning inte på något sätt var befogad. Jag förstod helt enkelt inte mitt humör.
Så snart jag kom innanför dörren hemma gick jag på toaletten och testet visade klart positivt. Vi skulle få en decemberbebis. Vi som absolut inte ville ha ett barn i december, vi som skulle vänta med att skaffa fler barn med tanke på att jag sökt nytt jobb. Vi hade blivit gravida med ett decemberbarn och några dagar senare blev jag naturligtvis erbjuden ett jobb i Kalix!
Några dagar efter beskedet började jag må illa. Det kunde komma och gå när som helst under dygnet, det var inte så att jag behövde spy utan bara lagom irriterande. Det var bara att se till att hålla blodsockret på en bra och jämn nivå. Kommer ihåg hur jag smög omkring på jobbet och tuggade på "Salta katter" och salta kex när ingen såg. Coca cola var ljuvligt gott och uppfriskande. Lyckligtvis varade inte illamåendet länge, det gick över på några veckor och avlöstes snabbt av foglossning.
Foglossningen gjorde mig orörlig och lättirriterad. Hade ont när jag rörde mig fel, satt med benen i kors, när jag gick i trappor, sprang efter Albin, gick på ojämnt underlag ja, hela tiden faktiskt. Ända till slutet.
Humörsvängningarna var också rätt friska i början, Fredde brukar på peka att det är hans värta period. Själv förstår jag inte vad han pratar om/klagar på? Gissa hur kul det är att vara sur utan att ha något att vara sur över, att tvingas hitta något du kan irritera dig på. Gärna småsaker som du gör stora som berg! Lätt labil var vad jag var.
Som bebis i magen var Vilmer en riktigt vilding. Så fort jag satte mig ner på en stol för att vila började han protestera med hårda sparkar. Albin har till och med kännt dom och han skrattade åt lillebrors sparkar. en detalj jag kommer ihåg(est för att jag var väldigt orolig över den) var att jag vaknade av sparkar i magen varje morgon kring fem. Ni hör ju hur det låter, att vakna kring fem med en litet bebis. Den kan inte ens roa sig framför tv´n med en halvsovande förälder bredvid sig. Räcker det inte med att Albin har sina il med tidiga morgonar?
Summan av kardemumman är att om han fått vara kvar hos oss så hade vi hadft en morgonpigg liten buse som var storebror upp i dagen, fast med bruna ögon och mörkt lockigt hår. Fast å andra sidan hade jag mer än görna klivit upp klockan 5 resten av livet, varje dag och jag fått ha min andre lille pojk hos mig!
Det som däremot var skönt med Vilmer det var att allt var klart. Vi hade skötbord, vagn, säng(oanvänd!), vagga(ännu mer oanvänd!), åkpåse, kläder, skor, bilstolar... Allt vi behövde fanns redan, det var bara bebisen som saknades.
Eftersom vi verkligen har haft fullt upp hela sommaren, sedan maj, då vi bytt tak på huset och det var en hel del jobb med det eftersom vi hade tegelpannor. Under tegelpannorna låg ett antikt sticktak från Adam och Evas tid. Behöver jag nämna att stickorna var fastspikade?! Så fort taket var klart påbörjades stugan, vi ville komma så långt som möjligt på den innan hösten/vintern. Vem vet när man kan snickra med två småbarn? Sommaren var helt enkelt fylld av stress och lite rast och vila.
Sommaren följde av nytt jobb för mig, inskolning på dagis för Albin, Fredde började pendla till jobbet i Luleå och dessutom blev jag mer och mer otymplig med magen. Hösten fortsatte med, just det - stress!
Pausen kom den 6 oktober. Fortfarande pausar vi ganska mycket. Jag har fått lära mig den hårda vägen att det är inte värt att stressa för morgondagen. Du vet inte ens om du får uppleva den, det är lika bra att passa på att leva idag!
Sorry alla andra Tomtar...
Julaftonen brukar normalt startas med en julbastu, men inte i år. I år hade Tomten smygit sig in i huset och lagt ett paket i Albins säng. Det öppnade han så snart han vaknade! Efter paketöppnig var det frukost och sedan packades de sista prylarna i bilen för vidare färd mot graven. Där tände vi massor av gravljus och lämnade ett hjärta av mossa som moster tyckte Vilmer skulle få. Jag har tagit bilder på detta med min mobil så det ska ni få se så snart jag fått över dom till datorn(läs; när ja glistat ut hur jag ska göra!)
Efter graven åkte vi till Karlsborg och där stannade vi till klockan 18 då vi återvände hem för att ta julbastun på kvällstid!
Det här är som ni säkert förstår en mkt kort version av min jul, mer kommer givetvis senare. Hade bara inte tid att tömma hjärnan nu, men måste ändå uppdatera er på julen!
Här kommer favvojulklapparna för mor och son, eftersom jag är skjutgalen till och från så hade jag även tagit emot Albins julklapp, dock i äkta format.
Favvoklapp nr 1! Bössa som han redan dagen efter skjutit älg, tjäder och har med. Tyvärr kom haren aldrig upp ur gropen...
Här kommer mammans favvoklapp. A står givetvis för Albin och V för Vilmer, ingenting annat. Visst trivs jag jättebra med min kollega jag delar klass med, men NEJ det är inte hennes initialer jag bär runt halsen. Eller jo, de är ju samma bokstäver, men dom syftar ju inte på henne! =) Prövade faktiskt att byta plats på dom, då såg det jättekonstigt och snett ut... Sorry alla andraTomtar, ni vann inte mitt hjärta med klappar i år(även om många klappar var superbra), men misströsta inte. Jag fyller år 24 juni så då kan ni försöka vinna mitt presenthjärta!
Tingeling för ett litet tag...
Dan före dan...
Blir en kortis nu igen... fyller på med mer viktigt vetande senare.
"Om du ligger här"
Hurra hurra! Idag fick vi sova till strax innan 8. Kan ju bero på att Albin bara petade i maten igår och därför vakande kring 4 och kunde inte somna om innan han fick välling. Den tiden ger jag honom mer än gärna välling, för jag tänker på inga villkor kliva upp då. Frukost, tv och tidning blev det när vi tagit oss upp.
En Ruskovilla huva återlämnades till dagis då vi helt plötsligt upptäckte att vi hade två stycken, en mammas raska händer hade fått med sig den ner i dagisväskan från grannhyllan. Nu är den återlämnad till dagis och hade den varit märkt med namn hade vi givetvis levererat den hem! Bobåkning, madrassåkning och lite snöskottning med utetraktorn har också hunnits med, samt lunch och lite pottbesökt. Nu ökar vi stadigt på tiden utan blöja och jag tror att det är någon som börjar gilla livet som blöjlös. Någon förutom mamma vill säga... =) Nu ser vi med spänning fram emot om Tomten eventuellt kan ha massa kortkalsonger i ett paket. För det lär ju gå några par innan vi är torra!
Nu tror jag att undret har skett, gulleplutten sover.
Imorgon börjar vi förbereda julen lite extra med familjemys och pynt på graven. Fredde får vara ledig och då hinner vi med det i lugn och ro. Annars hade Albin och jag fixat det nu under förmiddagen. En julskinka ska också tillagas och sprida härlig doft i huset. Måste bar lära mig av tidigare års misstag. Ofta startar jag tillagningen för sent på dygnet och det innebär att jag mer än en gång fått kliva upp mitt i natten för att plocka ut den ur ugnen. Hoppas jag lärt mig något till i år!
Nu pausar jag inlägget och återkommer senare i kväll. Förhoppningsvis... Måste ge Hustomten mat nu!
Här kommer två bilder från graven, den ena är tagen med blixt så där finns det ingen som helst mysfaktor. Den andra är tagen utan blixt och då ser man ingenting, ganska suddigt och mörkt. Jag lägger ut den i alla fall bara för att jag tycker de tä rfint med lyktor i mörkret.
Så, om någon med en bättre kamera passerar graven när det är mörkt och ljusen tindrar vackert - ta en bild och skicka den till mig!
Här är familjegraven där Vilmer ligger. Är själv rätt nöjd över julgranen som dessutom är prydd med röda kulor!
Samma grav fast med lite mer sudd... en del männsikor har denna synskärpa lite senare ikväll - hemvändarfest på Hotellet. Ha det så trevlig alla ni som ska ut, själv ska jag julpyssla och mysa i soffan...
Jag kliver upp tidigt imorgon, gör ni det?
Minijulgran
Idag har de thunnits med mycket!
Vi har, ej i nedanstående ordning;
- vaknat tidigt, som vanligt
- julstädat
- hämtat en minijulgran till Vilmers grav. Pappan hittade och mamman plumsade ut i djupsnön och hämtade den från egen mark
- ätit lunch och middag, eller vi vuxna åt - Albin petade mest. fyllde på med banan strax innan vällingsdags
- gjort handlingslista för kommande vecka
- pyntat julgran med moster
- åkt skoter
- åkt traktor
- eldat så vi har det varmt o gott i huset
- haft besök av pappans kusin D hela dagen
Ja, som ni ser har det skett en hel del grejer. Superskönt är det att vi äntligen fått städat, eller vi och vi...
Han ville ju så gärna. Jag är väl inte sämre mamma än att jag låter honom pröva på att dammsuga!
Om ni kommer ihåg så berättade jag tidigare om att vi pysslat med barnen. Det var Albin och Tyra som gjorde sitt första julpyssel. Dom tillverkade "glitterkottar" och jättesöta Tomtar.
Albin vill gärna att du som läsare betygssätter hans Tomte 2008. Skalan är G, VG eller MVG!
Här är Albins Tomte 2008. 
Vi har plastgran i år, och alla andra år för den delen. Anledningen till det är att min näsa inte klarar av en riktigt gran - det blir nys och snuva direkt så det känns inte värt det. I år testar jag med en minijulgran i en vas i köket så vi får väl se vad näsan tycker om det! Hur som helst måste även en plastgran kläs, Albin hjälpte så klart till! Utan att jag behövde hota, muta eller tjata...
Nu orkar jag inte skriva mer, jag måste kolla in mitt nya bord NORDEN på IKEA. Kolla in den vita varianten i största storleken... Kom bara ihåg att detta är hemligt. Det får inte på några som helst vis nå Freddes öron att jag i hemlighet planerar att köpa ett nytt köksbord, självklart är det för familjens bästa! =)
Nu springer jag iväg och mäter medans han inte är hemma... hörs en annan dag!
VINTERKRÄKSJUKAN
Vid åtta ringde Albin sin moster för att fråga vilken tid hon kommer till Luleå. Hon svarade inte och när hon väl ringde upp så meddelade hon dystra besked - beskedet stavas VINTERKRÄKSJUKAN. Hon hade gått hem tidigare från jobbet för hon mådde så hemskt illa... Urk! Snabbt räknade jag ut att vi kan träffa henne tidigast på söndag, om ingen annan i familjen Strömberg drabbas. Drabbas någon annan ligger jul i Karlsborg pyrt till. Jag tänker inte dra på mig eller någon annan i familjen Lundbäck Strömberg vinterkräksjuka.
För några veckor sedan satt jag och några vänner i en liten diskussion om julmat, när vi åt julmat, och då tyckte jag att det värsta som skulle kunna hända mig är att jag får magsjuka under jul och att därmed avsmak för all julmat. Julmat är min absoluta favoritmaträtt!
Än en gång måste jag säga att det är trevlig att så många av mina läsare blottade sig när jag frågade vem som läser min blogg. Själv brukar jag vägra blotta mig, men det kanske iofs beror på vems bloggar du läser. Vems bloggar brukar Anna läsa, tänker du nu. Nej du det kommer jag inte att avslöja, men jag har några som jag troget följer! Kul att min blogg kan ge en lite annan syn på livet eller få upp ögonen på en del, det är det som är meningen samt att den kan vara till hjälp för någon annan än mig. För om sanningen ska fram så är det så otroligt skönt att blogga och få skriva av sig det som snurrar runt i mitt huvud - för snurrar runt det gör det stundvis.
Efter saffransskorpor och vinterkräksjukan dumpade jag Albin på dagis. Idag skulle dom på ett juläventyr/julvandring här i Påläng. Vet inte så noga hur den gick till mer än att dom fick två paket av Tomten och att dom åkt bakom en häst, och träffat Albins farfar med traktorn. Efter juläventyret bjöds det på julmat i gympasalen för hela skolan. Albin år inte en smula mat, han hade tydligen fullt upp med att se så att alla andra på hela skolan skötte sig. Åt gjorde han efter han vilat middag ute i vagnen... skinnfri varmkorv! Måste ta och förhöra mig mer om juläventyret vid senare tillfälle och inte av Albin, han ger mig en, hur ska vi säga, väldigt sparsam variant av äventyret.
När han var på äventyr i Påläng var jag på äventyr i Kalix. Jag åkte på Coop och shoppade mat, Systemet och shoppade vin och till graven och tände ett ljus. På graven var några gubbar i full rulle med att gräva upp en grav till i närheten av vår grav. Jag stannade inte så länge utan fixade lite med hjärtat jag köpt, tände ljuset, sa hej och hej då och åkte hem. Vi ska ju ändå tillbaka dit på söndag med den lilla julgranen och lite julpyssel... Hanna; jag ska ockå testa fejkljusen. Har sett dom, men varit väldigt skeptisk till dom tills nu!
Väl hemma åt jag lunch och sen sandade jag gården och begav mig iväg för att hämta hem gossen. Efter det hände det mkt, gossen var på bra humör efter vilan och det var "Mamma, vet du?" hit och dit, kalsonger på huvudet, pink i pottan och utanför pottan, pärlor över hela köksgolvet... en helt vanlig dag med andra ord.
Imorgon var det julklappsinköp i Haparanda inplanerat, mormor & morfar som barnvakt. Men med en vinterkräksjuk moster i huset får dom inte ta hand om Albin, han följer med på shoppingen och håller oss sysselsatta. Tyvärr är det även jag som får springa efter honom nu. När jag fortfarande var gravid med Vilmer hade jag sådan foglossning så då kunde jag småskrattande se hur Albin susade fram i affärerna med pappan hack i häl.
Erkänner att jag hade himla kul vid flera tillfällen... =)
Förkylningen håller ännu i sig och jag håller den i schack med ett glas chill out. Känns fortfarande ovant att dricka vin, men jag måste ju passa på medan det är tillåtet... har precis kommit över tröskeln vad gäller vin. Jag har en kompis som lärt mig drick vin och hon tipsar alltid om bra smaker för mig som är nybörjare!
Jag har ännu inte laddat över bilderna från resan och Lucia till datorn, men den som väntar på något gott...
väntar tills dom dyker upp!
Vilmerdagen
Jag har helt enkelt döpt denna för oss speciella dag till "Vilmerdagen". För dig som är ny här kommer namnet från vår son Vilmer som var beräknat till att födas idag. Tyvärr föddes han död redan den 7 oktober då han dött av plötslig spädbarnsdöd i magen.
Har länge våndat för denna dag, men lyckligtvis blev den inte som jag tänkt mig. Jag vaknade med ett otroligt lugn i kroppen och stålsatte mig med känslan att denna dag ska bli något fint och mjukt att tänka tillbaka på. Vi kommar att åka till graven och tända några ljus i eftermiddag när pappan kommit hem och om väglaget känns lite mer okej. Just nu råder det blixthalka, klarblank is på vägbanan så man vill ju inte ta några risker i onödan.
Dagen startade med några stärkande sms från nära och kära som tänker på oss lite extra idag, kanske är det som ger mig det lugn jag fått idag. Vi hade julpyssel inplanerat med kusin Tyra och där tillverkade barnen(utan jättemycket hjälp från oss vuxna) riktigt stiliga tomtar och glittriga kottar. Julpysslet varavades med potträning på Albins eget initiativ och det slutade med ett par nerkissade byxor, kanske inte den bästa kombinationen men vad gör man inte när barnen själva tar tar i viktiga saker. God lunch fick vi också innan vi gick, tack så mycket för det!
Sen har vi inte hunnit så mycket längre på dagen, Albin ska vila middag och det går väl sådär... Han ligger mest och leker ledsen bebis, självklart önskar han inget hellre än att mamman ska komma dig och mysa med honom. Visst ska jag göra det, måste bara skriva klart först och förhoppningsvis har han hunnit somna då och då är det fritt fram för mig att surfa lite till! Finns så många bra sidor att kolla in...
Värdelöst vetande; vi hade funderingar på att köpa en plog till Albins lilla spark. Faster J var och julhandlade i Luleå tidigare i veckan och hade sett en sådan på någon affär. En plog till en liten spark är ju liten och den pyttelilla saken gick på 600:- om jag kommer ihåg rätt! Tänk att så små saker kan vara så dyra, fast tänk bara på hur mycket vi tvingas betala för BH, trosor och bikin. Mycket pengar och väldigt lite tyg!
Inlägget kommer att avrundas senare ikväll, troligtvis när gossen ska somna för natten...
Fortsättning följer!
18:53
Nu fortsätter det! Igår efterlyste jag ett "erkännande" från er läsare. Är så himla nyfiken på vilka som läser min blogg, inte för att det spelar någon roll, men det är alltid kul att veta vilka som följer mitt liv. ni får gärna börja blogga så jag kan följa ert liv, bloggar du redan - meddela snarast din adress! =) Trevlig att några av er meddelade er existens, tack så mycket! För den blyge är det fortfarande okej att smyga omkring i kulisserna. Jag kommer att ta upp jakten på läsarna igen om när andan faller på.
Eftersom det fortfarande råder blixthalka så sitter vi där vi sitter. Vi har med andra ord inte tagit oss till graven, istället har vi tänt ljus här hemma - fast det gör jag iofs varje dag såhär i juletid. Dagen har förlöpt förvånandsvärt bra, inte en enda tår hittills! Här nedan är en bild som egentligen är tagen på Vilmers begravning. Tanken var att vi skulle tända marshallen men det blåste på tok för mycket för att den skulle orka brinna. Ni får helt enkelt tänka er att ni ser en fin, vacker, svagt fladdrande låga... visst ser ni den?! Jag ser den i alla fall!
Som jag skrev tidigare så känner jag en stor lättnad, det är nästan som om vi börjar om på noll nu fast ändå inte. På något sätt så var detta dagen med stort D, dagen som vi väntat på sedan i april då vi fick reda på att jag var gravid. Nu är dagen här och bebisen har kommit och finns hos oss, inte på det vanliga sättet utan på det ovanliga. Men han tar lika stor plats i våra hjärtan som om han levt så där är det inte någon skillnad. <3
Annars har det inte hänt så mkt, hemmagjord pizza till middag. Albin ville gärna "hjälpa" till och gjorde det på sitt lilla vis, massor av mjöl och mycket kavlande - men det blev en pizza av det med och han åt den med (för honom) stor aptit.
Nej, nu har jag inte något mer att skriva. Trodde dagen skulle bli mer känslosam på ett tårfyllt sätt, men icke sa Nicke.
Det blev bara en väldigt fin och lugn dag på alla sätt och vis, vår egen Vilmerdag!
Trista jag =(
Jag är förkyld, har jullov, ska julpyssla med Albin imorgon, är förkyld, han en sovande son, är förkyld, ska se "Bonde söker fru", har en son som bajsat på pottan idag, är förkyld... Ja ni fattar! Inlägget blir av mer värde imorgon.
Anneli - jag lovar att höra av mig om massage!
Jonna - jag är förkyld och tänker inte smitta ner Axel...
Eftersom detta inlägg är så trist tycker jag att de som läser bloggen kan förgylla min tillvaro med att "avslöja" sig... =) Detta gäller endast de som aldrig kommenterat något av mina inlägg eller berättat att de följer min blogg.
Min förra chef E, en före detta pendlar/jobbkompis C och min systers två väninnor M 6 J kan känna sig lugna!
Imorgon är det en inofficiella "Vilmerdagen", 18 december, dagen då han egentligen skulle ha kommit till oss som en levande bebis. Nu blev det inte så, men det betyder inte att dagen inte ska firas!
Hasta la vista baby... eller hur det nu var?!
Pappa & sonsnack
Dagen har frambringat två stora beslut. Det första gäller mig och mitt jobb. Pratade med min chef idag och det var en enorm lättnad att känna att jag bara ska känna mig för och jobba så mycket jag orkar/vill. Under de perioder när jag mår sämre har jag lov att stanna hemma utan dåligt samvete. Inte för att jag på något sätt trodde något annat än att vi skulle komma fram till detta. Men visst är det skönt när allt det jag funderat på uttalas, då blir det "lovligt" på något konstig sätt och det i sin tur gör att jag kan slappna av och ta allt i min egen takt!
Det andra viktiga som hände var att Fredde inte behöver åka iväg och jobba borta under veckorna. Hade verkligen idiotförklarat företaget om dom inte har någon som helst personalvård. Det finns ju faktiskt andra personer(läs ungkarlar) på företaget som har bättre möjligheter att åka iväg och som dessutom vill.
Med andra ord så löste sig mina små problem på bästa möjliga vis väldigt fort och det ger mig julefrid.
Efter imorgon tar jag jullov. Då ska det sista inför julen förberedas, handlas, piffas och puffas. På fredag änländer moster Sara till den nordliga delen och glädjen är enorm hos en liten herre i huset. Denna gång gör jag inte om misstaget att berätta att hon kommer på fredag, detta för att undvika tjatet om att moster kommer på fredag...
Nu måste jag gå och kurera min täppta näsa, självklart blev jag fökyld! Kan inte bero på annat än att jag hade ett inplanerat bebisbesök denna vecka. Få helt enkelt ta det när jag frisknat till!
Nu gråter Albin, det blåser ute och han blir rädd... ska gå och säga några snälla ord.
Dagdrömmeri och knäpp på näsan!
Då har måndagen passerat, nästan i alla fall, och det har varit måndag hela dagen dessutom. Vi startade dagen med sovmorgon till närmare halv sju, sen satte vi oss i bilen och åkte till Karlsborg. Där lämnade jag Albin vid halv tio eftersom jag skulle på samtal hos kuratorn.
Tänk att det alltid är så skönt att prata med henne. Det känns som om jag blir flera kilo lättare för varje gång jag träffar henne och det är ju bra med tanke på att alla mina kläder är för små just nu! =)
Nej skämt å sidor, hon är helt suverän på sitt jobb. Jag pratar av mig och hon klargör saker för mig och kan relatera till hur människor reagerar i en krissituation. Jag får stöd i de frågor jag behöver råd och hon knäpper mig på näsan när jag blir för slösaktig med min begränsade energi. För det är precis så känns det just nu. Min energi är väldigt begränsad, jag orkar med ett vanligt "hemmaliv" i en känd miljö och med kända ansikten och kända situationer. Med lite tur orkar jag med en utfykt också... All denna trygghet gör att jag orkar med allt bättre.
Hon fick mig att inse att jag kommer att få ägna hela våren med att komma tillbaka till jobbet. Jag var lite väl optimistisk förra veckan som trodde jag skulle orka gå på 86% redan efter jul. Faktiskt känns det skönt att ha tagit beslutet att ta en lugn väg tillbaka till ett aktivt arbetsliv. Det kommer jag att tjäna på i det långa loppet, men om jag ska vara helt ärlig så känner ja gmig en aning stressad speciellt med tanke på att min arbetsplats är nystartad och finns verkligen jobb så det räcker och blir över. Det känns inte helt lämpligt(enligt mig själv) att jag inte ska orka gå för fullt och dra mitt strå till stacken.
Jag måste bara komma överens med mig själv om att jag visst kan dra strån till stacken - mina strån är bara lite mindre än många andras just nu, men det betyder inte att dom är mindre betydelsefulla!
Lite bökigt det här när jag hela tiden måste lyssna på kroppen och knoppen. Jag är ju van att på förhand kunna säga att jag ska göra si eller så. Nu kan jag säga en sak, för jag tror att det ska gå och sedan när jag är i situationen så upptäcker jag att det inte går att göra som jag tänkte från början.
Det är så olikt mig, men det är bara att gilla läget.
Annars så dagdrömmer jag om stugan. I mina drömmar är den redan färdig med el och hela baletten. Jag ser framför mig hur hela familjen firar nyår där med den obligatoriska nyårsbastun! Sen bor vi där varje helg hela våren och bara njuter av lugnet.
Nu är bloggen slut för idag. Klurar även på flera inlägg som jag ska ta tag i, självklart handlar dom om min lillkille Vilmer! "Storyn om Vilmer" continues...
Uppdatering? Ja, tack!
Under dagen har vi haft Pollykaksfest, det dök upp några gäster som försåg sig av den goda kakan. Alltid trevlig med besök! Måste bli bättre på det där med att hälsa på andra människor, livet är ju för kort för att bara tänka att jag borde.
Jag har lyckats samla så mycket kraft att jag känner mig redo för en till vecka på jobbet. Ska försöka få lite ordning på livet på jobbet efter jul då. Sen måste jag bli uppdaterad på personalfesten och alla tävlingar dom hade där. Det råder delade meningar om vilket lag som vann, men för mig är det ju rätt självklart vilket lag som vann! =)
Eftersom vi håller på och bygger ut stugan så kliar det något i mina inredningsfingrar efter att få börja piffa och måla lite. Jag vet att det är länge kvar innan det är dags, men hux flux så är det dags för mig att börja måla väggar och möbler och då vill jag vara färdig med mina funderingar! Jag gillar normalt en gammeldags stil fast i stugan blir det något helt annat, tror jag. Så snart det blir lite varmare, om några månader, ska jag slita fram sandpapper och börja slipa. Sen öppnar jag färgburken och målar möbler till höger och vänster.
Ikväll blir det myskväll m F i soffan. Ska nog tigga/hota till mig en massage av mina axlar, dom kan behöva det... Ni vet "Om inte du... så..." fat jag tänker säga det med en sammetslen röst. Då kan jag bara inte få ett nej!
Albin åkte på skotertur med sin far igår och det är alltid en stor hit. Längtar efter våren så vi får göra utflykter till stugan och lite varstans, måste bara fixa en släde/kälke så vi får med oss allt vi behöver. Det blir en hel del om du ska vara ute en hel dag och det ska ätas, sovas och lekas!
Hyvää huomenta
Dagens planer blir en lugn och fridfull dag med familjen... Lite julstök bör också hinnas med.
Får jag tid/lust över blir det en lite bildkavalkad från diverse aktiviteter senare.
Heippa hei!
Då var det kväll och jag har lite tid över för bloggandet. Idag har karusellen tagit mig långt över vattenytan, igår var jag ock dök i bottenslammet bland simpor och gamla cyklar. Nu befinner jag mig bland trädtopparna, inte så värst högt men jag kan andas utan syrgas i alla fall! Inte illa pinkat! Hade preliminärt planerat in en shoppingresa idag som jag inte genomförde. Det var mycket skönare att mysa på med familjen hela dagen. Albin hjälpte mig med Pollykakan på alla sätt och vis, baka och äta. Tänk att den lille bara älskar choklad! Är inte alls brydd om andra godisar utan choklad är den stora favoriten. Inte mig emot för choklad segar inte fast lika mycket i tänderna och jag får för mig att det är bättre då, kan ha fel. Undrar vad en tandsköterska skulle säga om det? =) Nu kanske det låter som om vi göder upp vår son på godsaker, faktum är att han är oerhört kräsen med mat och ibland består middagen av en Risifrutti. Rena rama sockerbomben, men den mättar en lite mage och får den griniga ungen på bättre humör.
Idag försvann strömmen några timmar och därmed också vattnet. Myspys hade vi där vi lekte i köket i skenet av stearinljus, skulle flytta en massa djur mellan olika hagar och vattna djuren.
Senare ikväll ska jag hoppa in i mitt favvorum BASTUN! Där ska jag svettas ut lite onda partiklar från kroppen och komma ut som en renare människa. Om jag minns rätt så har jag hört ett finskt ordspråk som säger att alla krämpor kan lindras med en bastu. Jag kan erkänna att den är på god väg att lindra/bota min sorg också så det funkar!!
Mitt på dagen idag när jag låg och vilade med Albin så funderade jag över vilka som egentligen läser min blogg. Kan ju se statistiken över hur många unika beökare bloggen har och dom läsare som lämnar kommentarer ger ju sig till känna. Övriga har jag inte en aning om, eller jo, några av er vet jag ju om...
Nåja, jag skriver för min egen skull och det är superkul att det finns några som följer bloggen. Det viktiga för mig är inte vem som läser utan att jag får skriva av mig. Om det sedan kan hjälpa andra i liknande situationer så är det ännu bättre.
Nu vill jag surfa runt lite och kolla in möbeltyger till soffan vi ska ha i stugan, det årtionde den blir klar!
Evighetsmaskinen
Det blir inte någon rapport om Lucia idag. Måste samla mina tankar och framför allt kraft för att orka skriva om den roliga tillställningen.
Idag har dagen varit lite ljusare, trots att tårarna har varit och hetsat bakom ögonlocken så har jag lyckats hålla dom i schack. Längtar på någon sätt tills vi passerat 18 december och hela julen... Vill få det bortgjort, fort fort ska det gå!
Skulle egentligen varit på personalfest ikväll, en fest jag längtat till sedan jag fick reda på att den skulle äga rum. Tänk att få skratta med sina kollegor, äta och dricka gott. Nu kan jag ju faktiskt dricka! =) Att börja jobba tar så fruktansvärt mkt energi från mig att jag helt enkelt fick ställa in hela festen. Jag vill väldigt gärna delta, men jag måste nog sätta min hälsa i första hand. Visst skulle en fest kunna pigga upp den mest trötte människan, men jag är nog för trött för att kunna piggas upp. Glada och liviliga människor skulle nog snarare få mig att gråta en dag som denna, tyvärr. Men denna fest lär ju inte vara den sista festen och säkert inte den enda där det är roligt! Det kommer fler fester som jag kan vara med på och då j****r.
Allt känns väl inte lika nattsvart idag, har på något sätt bara insett att det är så här det är just nu. Det går upp och det går ner, det går hit en liten bit... Evighetsmaskinen ni vet... Kommer inte att ge mig utan bara satsa ännu hårdare på att komma tillbaka! Satsa på ett sunt sätt, inte tvinga mig till något - följa min kropp och knopp.
Denna deppiga period överraskade mig något. Detta känslosvallande var jag inte riktigt beredd på, men dom som gått genom det jag just nu går genom säger att det är helt normalt och då litar jag på dom och bara flyter med känslorna. Jag har ju sett levande bevis på att folk blir/är normala efter en sorg.
Lite om mina kollegor, jag vet att några av er följer bloggen. Fortsätt med det för då får ni bäst reda på hur jag mår. Är inte mkt för att öppna upp mitt känsloliv live, vill hellre ha det lite privat. Dock inte för privat och hemligt för jag är så glad över att ni vet hur jag mår, när jag har bra och dåliga dagar. För dig som inte tillhör mina kollegor kan jag bara berätta att mina kollegor är helt fantastiska. Kan inte finnas bättre! Det är glada ord, vitsar, ironi(som jag gillar skarpt!!) och allt är bara som vanligt.
Fortsätter ni så här så är jag back in business på nästan heltid fortare än ni kan ana!
Nej, nu måste jag gå ner och titta på Albins giraff som han tillverkat av Duploklossar!
Förväntar mig en detaljerad rapport från personalfesten - gärna bilder också. Vem tar ansvar för att uppdatera mig på den? Jo, jag är ledig på måndag så vi ses först på tisdag.
Tillägg, skitsnack för den intresserade:
Angående potträningen så har Albin för första gången bajsat på pottan idag, två gånger och båda gångerna sa han till INNAN han gjort i blöjan! Storkillen blir stor!
Hej Vilmer, det är mamma...
Ikväll efter att jag handlat åkte jag till graven. Det var så vacker där med alla gravljus som tindrade ut i mörkret. Jag hittade en spade och en snöräv så jag passade på att fixa till lite kring Vilmer. Jag vill ju att det ska vara fint där...
Sedan jag började jobba har jag känt att jag åkt en rutschkana neråt, fort går det. Ibland kommer det ett litet gupp så det kittlar i magen och då är jag glad. Visst, jag kan vara genuint glad på jobbet och hemma, men det känns som om det är någonting som håller på att äta upp mig från insidan. All energi går åt till att "hålla masken" på jobbet och när jag väl kommer hem möter huvudvärken och tröttheten mig i farstun. Som ett brev på posten. Jag som kände att jag var på väg uppåt.
Misstänker att det är förändringen iom att jag börjat jobba som orsakar detta, en annan grej är ju att nästa vecka på torsdag den 18 december så var Vilmer beräknad. Det gör lite extra ont i mammahjärtat då. Måtte detta gå över snart!
Idag är första gången jag gråtit floder på länge, jag har till och med skrikit ut min ilska över det som hänt.
Idag känns det orättvist att Vilmer inte fick vara kvar hos oss.
Idag är första gången jag frågar mig varför?
Det finns så mkt jag skulle vilja säga honom, lukta på honom, smeka honom, älska honom, vara arg på honom, amma honom, uppfostra honom, höra honom gråta och skratta... listan kan göras hur lång som helst.
Mitt hjärta bara skriker efter vår lille gosse. Tänk att bara få hålla honom i min famn, smeka honom över ryggen och nosa honom på huvudet.
Om jag kunde resa upp till himmlen och änglarna bara för en gång under hela mitt liv så skulle jag söka upp honom där han leker med sina änglakompisar. Knacka honom försiktigt på axeln när han har paus i fotbollen. Han skulle vända sig mot mig, titta på mig med sina bruna ögon, de mörka lockarna skulle virvla sig runt han huvud, lite svettig skulle han nog också vara och rosig om kinderna.
- Hej Vilmer, det är mamma...
Recept på söndagsfikat
Här kommer ett superdupergott recept på Linneas Pollykaka!
Pollykaka
3 ägg
2 dl socker
100 g margarin
0,5 dl mjöl
1 påse Polly
200 g mörk choklad
•- Vispa ägg och socker
•- Smält margarin, lägg i chokladen så att den smälter
•- Blanda i allt i "äggsockersmeten"
•- Grädda i 175 grader 25-30 minuter
Det är denna kaka jag bjuder på söndag kl 14:30.
Dagen har gått bra idag med, tröttheten ger sig till känna så fort jag tittar innanför dörren när jag kommer hem. Idag har jag dessutom suttit och räknat lite på hur många timmar jag ska jobba varje dag till veckan, måste ju fylla upp till 50% annars är det inte rätt. Ser hur som helst ut som att jag gör det så jag kommer att kunna njuta av min lön med gott samvete även denna månad! Synd bara att den är så hiskeligt tunn... Pengarna bara rinner ur händerna så här i juletid; klappar ska inhandlas hit och dit och med tanke på hösten så ser min garderob hemsk ut.
Jag har verkligen ingeting att ta på mig och kvalen kring detta med kläder är många. De nyaste kläderna jag har är mammakläder och dom vill/kan jag ju inte ha på mig nu. Jag behöver vanliga kläder men dom enstaka vanliga kläderna jag har i min garderob är en storlek mindre än min kropp just nu.
För att vara anständigt klädd skulle jag behöva handla en större storlek och det känns ju smickrande... målet är ju att jag ska gå ner till min normala vikt och även om jag inte befinner mig så många kilon från den så så har jag definitivt inte någon lust att köpa kläder som sedan blir för stora!
Men om jag skulle bestämma mig för att köpa kläder i en passande storlek så är ju mitt mål ändå att bli med bebis i magen så snart som kroppen bara kan tänka sig det, och då är även dessa nya kläder för små och därmed obrukbara.... Fast att få bebis i magen kanske inte går som planerat, det kan ju faktiskt ta jätteläääänge innan ett litet frö vill bygga bo där! Hoppas verkligen inte att det tar jättelänge, men jag har nog inte så mkt att säga till om i den frågan.
Känns som om kroppen och framförallt hjärnan fortfarande är gravid ibland, går bara omkring och väntar på bebisen. Det kanske inte är så konstigt, nästa vecka på torsdag den 18 var Vilmer beräknat. Ser inte fram emot den dagen direkt och det är inte med glädje jag tänker på den. Antar att det kommer bli en känslosam dag och den ska ju genomlevas i vilket fall som helst. Ska träffa kuratorn på måndag så jag kanske får lite tips och trix på hur jag överlever den. Att Fredde sedan ska jobba 200 mil bort hela julen känns inte strålande, hade faktiskt behövt honom hemma då, men det lär hans chefer strunta i. Dom verkar vara ganska konstiga människor, i alla fall som företagsledare...
Skulle kunna skriva ett helt kapitel om dom och det lär jag göra en vacker dag när jag känner för det!
Sedan jag börjat jobba har jag närmare till gråten, tror det beror på den anspänning det är att vistas bland alla människor hela dagarna. Jag skulle gärna ta emot ett "träningsprogram" för hur du kommer tillbaka till arbetet i en bra takt. Jag vill ju så mkt men kroppen vill något annat ibland. Tänker bara på när jag var på efterkontroll förra veckan och alla känslor bara sköljde över mig och jag bara satt där och tog emot, våg efter våg helt oförberedd. Jag vill int eatt det ska bli så med jobbet, jag vill ta det i en lagom takt. Problemet är bara att jag inte vet vad en lagom takt är för mig. Rädslan över att gå ut för hårt och sedan tvingas backa några steg är stor. Jag vill gärna lyckas med min anpassning, inte misslyckas. För det är så jag ser det om jag från början anser att jag klarar av att jobba 80% och efter några veckor så är jag ett vrak och måste gå ner i tjänst till 50%(eller vad det nu kan vara).
Någon med erfarenhet som vill hjälpa till?
Efter några dagars jobb...
kan jag konstatera följande;
- jag är supertrött trots att jag bara jobbar ynka 50% fördelat på fem dagar...
- jag har världens bästa kollegor! Eleverna är inte så tokiga dom heller... =) Kändes hur bra som helst att komma tillbaka, precis som jag tänkte mig. Min enorma trötthet kom dock som en överraskning, helt oväntat faktiskt. Jag lär mig ständigt något nytt om mig själv i min nya situation...
- min gamla chef på mitt nya jobb har slutat. Nu blir det ny chef på mitt gamla jobb! Förstår varför det blev som det blev och anklagar abslout inte min gamla chef, men det hade varit superduper om han stannat kvar. Han var den typ av chef som jag behöver och vill ha och jag hoppas innerligt att den nya chefen får mig att känna samma känslor. Det finns ju ganska många olika typer av ledaskap och jag vill ha någon som har det där lilla extra!
- nu är min kropp normal igen! Alla hormoner är på plats och det känns finfint.
- har fått med receptet på Linneas underbara Pollykaka hem. Nu blir det Polly för hela slanten till helgen. Välkomna på fika söndag 14:30! =) (För laktosintoleranta gäller eget medtaget fika...)
- jag skulle kunna bränna upp ett företag som står för halva min familjs inkomst. Det gäller absolut inte min arbetsgivare...
- vill tillbaka till Stockholm snart för att shoppa kläder.
- julfest med jobbet på fredag - ska bli trevligt!
- jobbhjärnan börjar vakna till liv så smått...
- ska och hälsa på Jonna & Axel nästa vecka tillsammans med Albin. Axel = lukta på nyfödd bebis... Mmmm
- julklapparna bör inhandlas till helgen! Måste fixa det under lördagen... Vill någon göra mig sällskap? Tänkte mig Storheden eller Hpda.
Tack och hej leverpastej!
Hemma!
Resan dit och hem gick superbra, man kan nästan tro att Albin inte gjort annat än rest och betett sig väl på flygplan. Det enda som var lite bökigt var att ha hand om flera väskor, vagn och springade kille på 2 år... Fast jag lever ju så det gick ju bra trots allt.
Ska berätta lite mer om resan till veckan, nu väntar en het bastu som passar bra för jag fryser rejält! Sen väntar en varm och go säng och efter skönhetssömnen är det dags för att börja JOBBA igen. Jo, du läste rätt - jag börjar jobba 50% imorgon och det ska bli hur kul som helst!
Bloggsemester 3-7 december
Hur som helst ska det bli jätteroligt att komma bort en liten sväng, kanske blir det lite julklappar inhandlade också. Det har jag inte varit flitig med - kan ju bero på att jag inte haft pengar sen september... Nu har i alla fall de flesta inkomster anlänt, allt på en gång och därmed är julen räddad!
Idag ska jag på efterkontroll samt träffa en läkare som jag hade tänkt skulle sjukskriva mig på heltid denna vecka ut och på 50% två veckor efter det. Vi ska väga mig och komma fram till att jag inte gått ner till min inskrivningsvikt, kolla att jag inte är gravid och jag valde att inte göra en gynundersökning! Lite handlign blir det ockå av; bröd, skinka, risifrutti, korv, julljus, mossa, röda ljus, julkalender... och lite annat smått och gott.
På återseende 7 december efter mitt premiärjulbord 2008!
Tillägg:
Hittade en bra bild som beskriver mina tankar om hur noga jag måste se efter min son... Var som helst kan jag hitta honom efter att jag vänt ryggen till!
Premiärernas dag!
- vårt första utvecklingssamtal som förälder på Albins förskola är avklarat!
- potträning/potträningstankar påbörjade. Albin drog på stort och kissade på pottan för första gången!
- vinterns första vurpa gjorde jag i morse, skadade ena benet väldigt lätt.
- årets första sparktur har familjen Lundbäck Strömberg genomfört. (Det gick självklart till farfars "stortraktor" och det är INTE premiärtur dit...)
- permiär är det även för en av våra grannar att ha flyttat från byn. Tänker inte kommentera det mer är att det blir ju inte mörkare i det huset nu när det står tomt.
- Albin visade upp sina sparkkonster, ja, jan han faktiskt sparka på riktigt med en fot på meden och den andra viftar omkring som en elvisp...
- många av mina gamla elever ha (äntligen) hittat mig på facebook. Vill så gärna ha många vänner där och det har jag inte nu... =( Såg min chans att om alla mina nuvarande och gamla elever blir min vän där så borde jag ha fler ahundra vänner!!!
Har bestämt mig för att skriva ner min förlossningsberättelse lite mer i detalj, "Storyn om Vilmer" måste utökas tills det mesta är skrivet. Sen fylller jag bara på med mer och mer och mer... ända tills jag är nöjd! Finns några kapitel kvar att skriva i den boken ännu; förlossning, begravning, livet nu, graven...
Just det, Vilmer har fått en gravgranne! Av namnet att döma så är det inte någon yngre person, men vad gör väl det?! Han har säkert jättekul däruppe med alla andra änglabarn, äta hur mkt glass man vill, vara uppe hur sent man vill och oändligt mycket kärlek som skickas upp från föräldrarna och syskon nere på jorden...
*Älskar dig Vilmergubben*
