Den andra månen...

Jaha, då var det lördag igen. En extra skönt start blev det eftersom det var min tur att ha sovmorgon. Iofs så blev det sovmorgon för hela familjen för vi vaknade så sent som kvart över sex och det är sent! =) Jag fick förmånen att kliva upp först efter åtta och då hade jag hört de familjära ljud som uppstår när Fredde är nere med Albin. Pappan i huset vill helst av allt bara ligga helt still i soffan under en filt och se på barntv. Det vill inte sonen. Behöver jag säga att det låter ganska kul när pappan försöker övertala sonen att komma tillbaka till soffan och inte rusa omkring och "hyssa" hela tiden. Att "hyssa" betyder att man gör en massa hyss på löpande band, oskyldiga men dom kräver dock en vuxens vaksamma öga.

Efter min sovmorgon bjöd pappan i huset på lyxfrukost, för mig är lyxfrukost ägg, mackor, nyponsoppa m skorpor till, just nu iaf. Fråga mig om tio år och då är det ngt helt annat!
När alla morgonbestyr var avklarade så masade sig hela familjen ut. Väl ute började jag förbereda mjölkrummet för hönornas inflyttning. Bet börjar bli lite kallt för dom i den gamla lekstugan, trots värmelampan. När jag kommit igång som bäst och just var på gång med att låta Fredde bära upp lite tunga saker på vinden t lagården så räddade Maria honom. Hon tog med mig på en promenad och tvingade mig till Rajalla i Torneå. Okej, det var kanske min idé men ändå...
Den spontana resan var trevlig och det kändes inte helt fel att lufta sig. Träffade 2 gamla kollegor från förra jobbet i Haparanda och det kändes okej. Vet inte om dom vet något om Vilmer, men sådant brukar ju sprida sig.
Väl hemma fick jag njuta av Freddes goda plättar och Bobs jordgubbssylt.
Givetvis var det en liten typ som ville ut på promenad och lysa på traktorn så det gjorde vi också... Den typen är ca 92 centimeter över havsytan och pratar oavbrutet. Samma typ ligger och ska sova nu! Samma typ trodde sig se en måne uppe i det blå under promenaden. När vägen sen svängde och månen dök upp i en annan vinkel så förklarade han för sin tröga mor att det var den andra månen. Visst, klart det är den andra månen blev mitt svar. Och jag ska vara lärare...

Börjar känna att det är dags att Nina m familj kommer hem från USA och soliga Florida. Måste få tillbaka min telefonkompis, hon fungerar även som kurator och hon tar inte betalt! Fattar inte hur dom kunde boka en resa på tre veckor, TRE VECKOR till värmen mitt i allt detta. Att sedan Ninas mans far bor där spelar ju inte någon roll, eller gör det..? Hur som helst kom hem och ring mig!

Igår kom pappan hem efter att han skulle handla mat. När han kom hem hade han svängt förbi Vilmer och tänt ett ljus, bara så där mitt i veckan. Då blev jag ännu mer jättekärare i honom! =)

Vad beträffar mitt sorgearbete så befinner jag mig högt uppe i det blå, ja nästa hos Vilmer faktiskt. På något lustigt sätt var det som att väldigt mkt släppte när jag besökte Sunderbyn. Visst tänker jag på det varje dag och det lär jag göra resten av livet, men de två senaste dagarna har jag somnat med ett leende på läpparna och en otroligt varm känsla i hjärtat. Jag har inte gråtit en droppe, inte ens varit nära. (Förmodligen har Vilmer flyttat in i mig)
Självklart vet jag att det kommer perioder då det inte alls känns så ljust som nu, men samtidigt så tänker jag inte låta mig dras ner av den vetskapen.

Jag tänker njuta av varje sekund som känns underbar - även om det bara är för några dagar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0