Ett stick
Sprutan gick jättebra att ta igår. Albin fick sitta i pappas knä och han bet ihop när sköterskan stack. Sen fick han sin godispåse fast det bara var fredag igår. Visst var det en del gnissel om att det gjorde ont i armen och han såg ut som Quasimodo i Ringaren i Notre Dame men klart att det gör lite ont med en metallgrej i armen.
Efter sprutan och lite lek på Familjens Hus åt hela familjen lunch på Kina. Helmer åt givetvis också och mamman övar snabbt upp sina färdigheter. Nu kan jag både amma och äta lunch själv, med vänster hand. Allt går med en bra hjäpreda som kan placera alla saker på rätt plats så att jag når dem.
Luciatåget på dagis blev en liten repris av förra årets. Du som har följt med bloggen vet att förra året så satt Albin med i Luciatåget och visste inte om han skulle skratta eller gråta när han upptäckte oss. I år var det en mycket butter kille som iklädd pepparkakskläder kom in i lokalen tilsammans med de andra barnen. Väl framme på scenen tog han efter en kort stund ett smygande steg bakåt i ledet. Luckan täpptes igen och Albin stod bakom hela barnaskaran. Där stampade han en fot i golvet och såg ut som att han inte vissta var han skulle ta vägen. Ett tag var jag orolig över att han inte sett mig eller någon annan han känner men det hade han för efter ett tag hittade han en väg bakom alla barnen ut till mamma. När alla sånger var klara bjöds det på fika och då var han som vanligt igen. I tv-soffan på kvällen frågade jag lite om hur han tyckte att det var att vara med i Luciatåget. Svaren jag fick var att det var lite läskigt och att han var nervös. Är dock osäker på om han vet betydelsen av ordet nervös. Sedan frågade jag kändes och då svarade han att han blev arg för att han ville sitta med mig. Det var inte långt till tårarna fast det gått flera timmar efter tåget men ämnet var och är otroligt känsligt. Jag förklarade att det är okej att sitta med mamma och pappa och titta på Luciatåget och att man inte måste vara med i tåget om man inte vill. Vi pratade lite mer om det och jag tror att jag förmedlat en positiv bild av det hela. Frågan är bara hur hans känsla kring det är? Nåväl det är ett år till nästa tåg och då har mycket hänt. Om jag tänker efter riktigt ordentligt så finns det nog ett gäng bland gårdagens åskådare som heller inte känner sig helt bekväma med att stå i rampljuset. Eller? Alla är inte födda till att äga scenen eller älska att stå i rampljuset. Vår Albin kommer mer till sin rätt i en traktor - och en traktor kan vara hur skrämmande som helst för någon annan.
Än en gång blir jag glad över det professionella över Fröknarna på dagis. Innan barnen kom in fick vi vuxna några förhållningsorder; ingen fotografering under sångerna och de barn som vill gå till sina föräldrar får självklart göra det. Tack Fröknarna! =)
Eftersom gårdagen var full gas i botten från morgon till kväll var det en supertrött Anna som såg Idol lite halvhjärtat. Sedan drog Helmer igång sin kvällsshow. Han skrek av hunger och trötthet men kunde inte äta eller sova av någon anledning. Till slut fick vi honom lugn och natten kunde ta sin början. Sedan sov vi som stockar och jag fick sovmorgon till 8.30 med några avbrott för amning. Idag blir det en mycket lugn dag och jag ska försöka ta mig ut i det härliga vädret en sväng. Hemmapizza till middag och det ska smaka bra i min mun!
Efter sprutan och lite lek på Familjens Hus åt hela familjen lunch på Kina. Helmer åt givetvis också och mamman övar snabbt upp sina färdigheter. Nu kan jag både amma och äta lunch själv, med vänster hand. Allt går med en bra hjäpreda som kan placera alla saker på rätt plats så att jag når dem.
Luciatåget på dagis blev en liten repris av förra årets. Du som har följt med bloggen vet att förra året så satt Albin med i Luciatåget och visste inte om han skulle skratta eller gråta när han upptäckte oss. I år var det en mycket butter kille som iklädd pepparkakskläder kom in i lokalen tilsammans med de andra barnen. Väl framme på scenen tog han efter en kort stund ett smygande steg bakåt i ledet. Luckan täpptes igen och Albin stod bakom hela barnaskaran. Där stampade han en fot i golvet och såg ut som att han inte vissta var han skulle ta vägen. Ett tag var jag orolig över att han inte sett mig eller någon annan han känner men det hade han för efter ett tag hittade han en väg bakom alla barnen ut till mamma. När alla sånger var klara bjöds det på fika och då var han som vanligt igen. I tv-soffan på kvällen frågade jag lite om hur han tyckte att det var att vara med i Luciatåget. Svaren jag fick var att det var lite läskigt och att han var nervös. Är dock osäker på om han vet betydelsen av ordet nervös. Sedan frågade jag kändes och då svarade han att han blev arg för att han ville sitta med mig. Det var inte långt till tårarna fast det gått flera timmar efter tåget men ämnet var och är otroligt känsligt. Jag förklarade att det är okej att sitta med mamma och pappa och titta på Luciatåget och att man inte måste vara med i tåget om man inte vill. Vi pratade lite mer om det och jag tror att jag förmedlat en positiv bild av det hela. Frågan är bara hur hans känsla kring det är? Nåväl det är ett år till nästa tåg och då har mycket hänt. Om jag tänker efter riktigt ordentligt så finns det nog ett gäng bland gårdagens åskådare som heller inte känner sig helt bekväma med att stå i rampljuset. Eller? Alla är inte födda till att äga scenen eller älska att stå i rampljuset. Vår Albin kommer mer till sin rätt i en traktor - och en traktor kan vara hur skrämmande som helst för någon annan.
Än en gång blir jag glad över det professionella över Fröknarna på dagis. Innan barnen kom in fick vi vuxna några förhållningsorder; ingen fotografering under sångerna och de barn som vill gå till sina föräldrar får självklart göra det. Tack Fröknarna! =)
Eftersom gårdagen var full gas i botten från morgon till kväll var det en supertrött Anna som såg Idol lite halvhjärtat. Sedan drog Helmer igång sin kvällsshow. Han skrek av hunger och trötthet men kunde inte äta eller sova av någon anledning. Till slut fick vi honom lugn och natten kunde ta sin början. Sedan sov vi som stockar och jag fick sovmorgon till 8.30 med några avbrott för amning. Idag blir det en mycket lugn dag och jag ska försöka ta mig ut i det härliga vädret en sväng. Hemmapizza till middag och det ska smaka bra i min mun!
Kommentarer
Trackback
