annavirrmamma

Tre lådor var det ja. Ja sen håller jag på att ladda för att göra mig av med bebiskläder vi inte ska behålla, mammakläder och andra bebisprylar vi redan nu vet att vi inte kommer att behöva. I första hand kommer jag att försöka ge bort grejerna till dem jag tror eller vet kan behöva dem. Resten åker till min favoritplats för tillfället - soptippen!

Eftersom jag är inne i en rensarperoid så kommer jag att hitta en del gammalt pynt som jag inte använder eller som jag vill använda men inte vet var jag ska ha det. Där kommer Systeryster in i bilden. Alltid när jag är hos henne tittar jag mig omkring oxh ser att det alltid är så fint och mysigt där. Visst har hon ett hem som inte är anpassat för vilda lekar och kladd på vardagsrumsbordet men inte så obarnvänligt är det. Det är bara myspys och lugn där. Henne kommer jag att ta till hjälp(läs; hon får göra nästan som hon vill) i hopp om att få ett pysmysigare hem. Det ska ju tillbringas en hel del tid här de kommande månaderna så det är extra trevligt om det känns trevligt rent miljömässigt också. Tänkte mig inga stora förändringar utan bara det där sista pysslet, rätt saker framme och rätt sak på rätt plats. Själv har jag blivit hemmablind och ser inte möjligheterna. Det jag vet att jag måste köpa är några ramar för att rama in de underbara bilderna på Albin(och mig!) som ska hänga i vardagsrummet, kanske några filtar och kuddar... och ja resten får ni fråga Systeryster om. Hur som helst ska det bli superkul att få lite nya vinklar på hemmet och inte minst skapa en ny stil. Så VÄLKOMMEN Systeryster!

Natten har varit okej, eller ja de flesta nätterna är okej nu för tiden. Vi äter och sover och Helmer ligger kloss i mamman. Han verkar sova gott av att ligga jättenära men med tanke på att han även sover jättegott när jag klivit upp så sover han nog gott utan mig. Det är skönt för jag vill inte bli en tutte i modell jättestor mamma. En vanligt tutte i gummi vägrar han fortfarande så snart åker de i soporna de med. Kan vara lika bra att inte börja med någon om det inte finns ett behov av det. Vi får använda hörselkåpor istället... =)

Idag har Vilmer Bolibompanamnsdag bara så att alla vet om det. Tänk, om Vilmer levt hade han snart fyllt ett år om allt gått som det borde gått. Fast då hade vi aldrig fått vår gulleHelmer så det känns lite kluvet det där. Nä jag får helt enkelt nöja mig med att vi har tre pojkar och jag blir aldrig något annat än en pojkmamma. För att vara gravid eller genomgå en förlossning vill jag inte. När Fredde och jag satt i tv-soffan för någon kväll sedan och pratade om förlossningar så var vi helt eniga om att Vilmers förlossning var den som rent förlossningsmässigt var den bästa. Fast egentligen så tycker jag att alla våra förlossningar har något udda eller annorlunda i sig. Albin blev kejsarsnitt och det är inte helt ovanligt men det är en annorlunda grej. Vilmer var den mest känslosamma med tanke på att han inte levde men rent förlossningsmässigt helt underbar. Helmer var säkert den mest normala av alla men hur sjukt ont gjorde det inte??! Men jag ska inte klaga jag kunde ju ligga ner och äta de första dygnen för att det var omöjligt att sitta. Sitta vanligt kunde jag göra efter 3 veckor och lika länge åt jag smärtstillande för att det var så ont så ont i sittdelen av kroppen. Men ut kom han och han är lika underbar som sin storebror! En förlossningsberättelse är på gång så håll ut ni som vill veta det mesta. Snart har jag laddat mentalt för att återuppleva den igen.

Det där med att återuppleva. Kommer ni ihåg att jag för många månader sedan skrev om filmen om Vilmer som rullade runt i huvudet? Nu har den börjat igen fast nu med lite andra detaljer. Nu är det andra saker och andra människor som tagit plats. Saker en del gjort eller sagt. Nu kan jag förstå och se på saker med andra ögon. Saker jag för länge sedan tyckte si om tycker jag nu så om. Kan inte förklara på något bättre sätt men det känns på ett annat sätt. Ibland blir mina ögon tårfyllda när jag tänker tillbaka. Här är några detaljer som rullar runt i huvudet:

- "talet" som hölls på begravningen. Kommer inte ihåg exakt vad som sas men fragment finns kvar i hjärnan och känslan av att det var fantastiska ord.
- sättet och orden kvinnan på begravningbyrår sa när hon rekommenderade oss att inte titta på Vilmer en sista gång. Det tog hårt även om jag är väldigt tacksam över att hon var ärlig och avrådde oss. Känns skumt att hon sett Vilmer efter oss men samtidigt känns det som om vi delar något fint. Hon har sett min son som inte så många sett. Hon klädde på honom kläderna och lade honom i kistan tillsammans med alla saker vi lagt dit. Hon kommer alltid att betyda något speciellt för mig även om vi inte känner varandra mer än så.
- barnmorskan som var med vid förlossningen tänker jag på väldigt ofta fortfarande.

Nu måste jag skicka iväg sambon till stugan för att koppla in elen så vi kan lysa med lampor och laga mat på en vanlig spis, hålla det lagom varmt för att kunna snickra och måla intensivt under någon vecka.

Själv ska jag plocka in kläder i garderoben och renbädda sängarna, kanske ge mig i kast med att tömma mer grejer i kök nr 2.

Tisdagen har redan fyllts med uppgifter.

Till mina gamla elever som går skola i Kalix;

När bokar vi in en fotografering? För visst vill ni fota världens sötaste bebis med storerbror och deras snygga föräldrar? =)