Yrande tankar från en mamma

Då var det ett tag sedan jag satte mina tankar på webben. Skrev faktiskt ett inlägg för någon dag sedan om Albins första kärlek men av någon anledning blev det något fel på datorn så jag lyckades inte lägga ut inlägget. Skriver om det när jag har inspiration till att göra om det jag redan gjort en gång tidigare.

Igår var Moster och hälsade på och bjöd in Albin till en övernattning hos henne. Han pratade mycket om att han skulle sova över där och det verkade gå hem. När jag frågade vad han skulle göra om han vaknade mitt i natten svarade han bara:

Men då öppnar jag mina ögon och ser om Moster ligger kvar i sängen.

När han vaknade i morse lät det så här:

Men hur ska vi göra nu? Det är inte bra om jag smittar Moster när ja gär så här förkyld. Det är bäst att jag sover hemma i egen säng i natt.

Så det där med att sova över lär inte bli av ikväll i alla fall. Fast oviljan att sova över går liksom i arv om vi säger så. Ett mammaarv.

Igår var en historisk dag. Albin somnade med mig på kökssoffan med huvudet i mitt knä. Jag kunde knappt tro mina ögon men ja ghar fotat det hela flera gånger. Både med mobilen och med vanliga kameran. Det har aldrig hänt förut så gissa om han måste ha varit trött. Helt otroligt är dessutom att Helmer behagade sova i vagnen vid samma tidpunkt. Annars brukar ju han kunna slå igång sin siren när det är lugnt och skönt i huset. Ska bli skönt när skrikigheten går över för nu är det en del skrik. Speciellt innan han ska somna. Då skriks det. Eftersom han vägrar napp så är det svårt att få tyst på honom heller för ingenting hjälper. Sedan mitti skriket är det som om strömmen tar slut. Det blir tyst och ungen har somnat. Märkligt beteende.

I helgen ska jag och Helmer förstöra matron på en tjejmiddag på lördag och på söndag är det dags för det årliga julbaket. Det ska vi vara närvarande vid men det återstår att se hur hjälpsam jag kommer kunna vara samtidigt som jag ska vara kossa och bäråsna samtidigt. Men jag kan ju vara trevlig och förgylla julbaket med några julvisor jag kan kanske? Så denna helg ser fullspäckad ut... eller kanske inte fullspäckad men mer fullspäckad än mina senaste helger.

På måndag blir Helmerboy 1 månad och ingen vet var den tiden tagit vägen. Han har passerat 4 kilos gränsen och håller på att bli stora killen. Snart sover han hela nätter, pratar gulligt, sköter sig perfekt och gör inga hyss eller ställer till oreda på något sätt. Eller så kanske mamman yrar en aning.

Nästa vecka tar Fredde semester och jag längtar ganska mycket även om det hittills går över förväntan att vara hemma med 2 små. Lite ljus i mörkret med andra ord. Och kanske ljus i stugan! =)

Nu ska jag morgonmysa med Albin. Världens goaste Albin!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0