annavirrmamma

Sovmorgon till halv sju och dagen är räddad!! Albin ringde till sin farbror och frågade om inte han ville komma med till rävkojan och hugga ved med pappa. Det ville han inte för han jobbade. Vi åkte till rävkojan i alla fall och pappan högg ved tillsammans med farfadern. Lunchen bestod av supersmaskiga hamburgare gjorda i ett slags smörgåsjärn där du pillrar in hamburgarna, sedan är det bara att vrida och vända över elden tills dom är klara! Albin tog sin välbehövda  vila i kojan och vaknade som vanligt med mungiporna neråt, sur som en citron. Fattar inte var han fått sitt strålande morgonhumör ifrån, eller jo, jag vet att det kommer från min sida av släkten i form av min egen morbror och Albins egen moster. Orden "sur" och "butter" är milda i jämförelse med humöret strax efter dom slagit upp sina blå.

I projektet "Engagera pappan i matlagning" så har vi tillagat en god fläskfilégryta med ugnsbakade rotsaker till middag. Tillsamman. Vi är sams fortfarande. Den lille i familjen åt som om han aldrig fått mat tidigare.

Efter middagen hoppade vi bastun då vi stannade länge. Jag gav mig först, sedan fick jag locka ut en knallröd Albin. Lockbetet heter äppeljuice(läs lättdryck med äppelsmak). Våga säga lättdryck i närheten av den lille konungen, det blir vilda protester i högan sky som säger att det är äppeljuice.
Fine, äppeljuice då...

När jag ändå är inne på den lille gossen. Han håller på att bli som förbytt i vissa situationer här hemma. Jag vet att han är väldigt ljudkänslig i vanliga fall, ex vis på dagis, vissa köksmaskiner eller högljudda barn. Oj, vad ynklig han blir när ljuden kommer upp i några decibel och han inte är hemma. Här hemma låter han som fyra dagisavdelningar, samtidigt och tar ut svängarna rejält. Efter gårdagens vila bara gnällde och gnällde han, jag hotade med att köra ut honom på bron i vagnen igen och ta in honom när ha gnällt klart. Jag fick verkställa mitt hot - ut med honom på bron. Han tystande efter max 2 minuter. Resten av dagen var han ognällig.

Studiedag imorgon och en föreläsning av Ola Schenström och mindfulness väntar. Längtar!

Till Vilmer: Hur går det gubben? Jag tänker på dig varje dag och undrar hur du har det, fast jag vet att du har det jättebra. Snart är det vår och då håller vi till i stugan en hel del, kika gärna ner på oss en solig dag då vi åker pulka ner på isen. Saknar dig jättemycket... Du var jättefin på bilden sjukhusfotografen hade tagit på dig. Puss puss min lille hjärtekille. Jag har förresten beställt ett till halsband åt dig och mig. Det heter "Ängel i mitt hjärta" och du ska få se det när jag fått det.

Äh.. varför vänta? Så här ser det ut: