Utelek

Massor av utelek på morgonen, lunch, minikort vila ute i vagnen, kalas klockan 14... Det är Albins dag so far.

19:06
Vad roligt att få en massa härliga recept. Premiär blir det redan imorgon! Väntar med spänning på fler recept. Har blivit lovad ett recept på pizza och just pizza står på menyn på torsdag. Det vore inte helt fel att testa det nya receptet då... =)

Den enda som fått dispens och slipper just matrecept är "Moster". Så här skrev hon...

Postat av: Moster
Tänkte mer bidra med efterrätter som är min specialite:) När det gäller vanliga recept känner jag mej som...ett blankt blad ungefär.
2009-01-28 @ 23:31:15

Reino

Fredag, efterlängtade fredag. Denna helg är helt klart välbehövlig eftersom det har varit mycket på gång i veckan med blodprov, läkarbesök, kuratorbesök, Vilmerbild och en massa extra grejer på jobbet. På jobbet kan det bli rätt så intensivt ibland under vissa perioder, samlingen av jobbet gå liksom inte att styra utan det bara blir som det blir.

Dagens roligaste var när jag genom jobbet var på Folkets hus i Kalix och för syn på något bekant genom alla elever. Det kändes helt rätt i att se honom bland elever och ansiktet var helt klart bekant. Att jag såg honom i Kalix var det som inte stämde... Det var min gamla kollega Reino från Haparanda som befann sig på kurs i Kalix!! Det var hur skönt som helst att se honom igen speciellt eftersom jag vet att han gick i pension i våras efter hur många år som helst som lärare och rektor. Min härliga gamla Reino, trots att vi bara jobbat tillsammans tre år så fick vi så mycket gjort och det arbetslag vi hade tillsammans med några fler kompletterade verkligen varandra så bra det bara går. Precis som min nuvanade kollega och jag gör!! Idag kom vi ihåg akvariet och växtnäringen, vi jublade och eleverna tittade med frågande ögon på oss och någon kommenterade något om att "...det bara tagit en vecka för oss att komma ihåg sakerna" Förstår inte vad dom pratar om?!

Efter middagen som bestod av tacos i pitabröd så åkte vi hen snabbsväng till stugan för att hämta hem dom skruttiga gamla rullgardinerna. Jag tänker tillverka nya når jag fixat tyg till dom, enkelt och fint blir det säkert. Ska inte komplicera till det för då går det åt pipsvängen med mitt engagemang.

Snart väntar fredagsbastun, som vanligt, och titt på tv med trötta ögon.

Trevlig helg!

Den glömda tröjan

Ni vet det där med att ni lämnar in era favvorecept åt mig, var inte så blyga... Jag tänker nämligen redovisa alla recept i ett inlägg så ni alla får ta del av varandras recept, utan att ange vem som lämnat in vad. 
Vi säger så här: nästa vecka på fredag är sista inlämningsdatum för recepten på din favvomat till Annas blogg. (Hör ni hur läraraktigt det låter? Sista inlämningsdatum...) Som vanligt har jag några fjäskiga läsare som redan delat med sig av sina favvorecept, ni vet dom som alltid är först med allt!!!? =) Andra tar det lite mera chill, kanske för chill till och med!

Skrev inte någonting igår så det blir lite längre idag, förhoppningsvis...
Igår var jag och Albin på vårdcentralen och träffade barnmorskan, läkaren och lämnade typ 6 provrör med blod. Det var min kusin som tömde mig på blod  och det kändes knappt. Inte för att jag tycker det är obehagligt att lämna blodprov men faktum är att vissa blodsugare gräftar runt med nålen i blodådern när dom byter rör - så var dock inte fallet nu!
Provsvar väntar om en vecka och då ringer den fjärde mannen i mitt liv mig! Dom andra tre är Albin, Fredde, Vilmer och den fjärde är allas vår Bertil. Får se vad han har att meddela då och sen går vi vidare från det läget.
Det verkade som att jag får min sjukskrivning förlängd efter många om och men, återstår att se hur det bedöms av Försäkringskassan. Blir det ett nej så får jag överklaga och blir det också ett nej så får jag gilla det taskiga läget, rent ekonomiskt sett. Inte vad jag väntat mig innan min efterlängtade Stockholmsresa. Förstå hur skönt det ska bli med lite mammasemester äta på restaurang, bada badkar i lugn och ro, gå på stan i lugn och ro och inte minst sovmorgon. misstänker att jag kommer att var utvilad som få redan när klockan är 9 och då gäller det att skaka liv i en viss moster som verkligen gillar att sova länge.

Igår hade vi föräldramöte på skolan, jag medverkade inte. Har faktiskt peppat mig själv inför det mötet ända sedan jag började jobba. Har haft alla känslor man kan ha inför det men till slut enades jag med mig själv om att det skulle bli trevligt att träffa dom som skulle dyka upp. Nu blev det inte så för min energi fanns helt enkelt inte. Min energiförlust just nu beror på att jag återupplever hela Vilmerhistorien iom våra bekanta som förlorade sin dotter förra veckan. Det känns oerhört mycket och det gör mig väldigt trött, hela tiden. Antar att det kommer kännas bättre om några dagar redan, men som sagt - det känns - sorgligt.

För Albin startade dagen med en stor tragedi. Vi glömde ta på oss skogsmaskinströjan han fått av farbror A. Albin hade planerat det redan igår kväll men mamman missade att ta på honom den och det upptäckte han på dagis. Jag försökte förklara på alla sätt och vis att den är hemma i soffan och vi tar den imorgon istället. Underläppen darrade och tårarna var inte långt borta. När jag kom för att hämta honom visade det sig att dagen hade varit en upp-och-ner-dag. Jag tittade frågande på fröken och sa "Den glömda tröjan?". Hon nickade... Ovanpå det hade ALbins tjocksocka slarvats bort när han skulle sova och hur lätt är det för en känslig 2-åring att hantera. Han hanterade det genom att sova 30 minuter.
Vå lille gosse är en känslig typ och det ä rinte lätt när allt inte går som planerat, fast det hör ju till livet att kunna se att allt blir ganska bra ändå.

















Fast mamman glömde ta på barnet skogsmaskinströjan... med en John Deere på!


Vilmerbilden

Full fart hela dagen!
Hos kuratorn fick jag bilderna, eller rättare sagt bilden på Vilmer. Det blev ett känslofyllt ögonblick då jag fick chans att se vår gosse ur en annan persons ögon, fotografens. På något sätt har jag inbillat mig att bilden skulle se ut på ett annat sätt än dom vi fotat, men när jag tittat på bilden så tyckte jag att den såg ut som vilken bild som helst som vi själva fotat. Då slog det mig att varför skulle Vilmer se annorlunda ut när en fotograf fotat honom jämför när i fotade honom? Det är ju inte direkt så att han kan ändra ansiktsuttryck... Nej, han såg ut precis som jag minns honom vår lille gosse. Hade tänkt hålla mig med att se bilden tills nu ikväll, men jag var så nyfiken att jag inte kunde hålla mig!

Efter kuratorn åkte jag hem och fick snusa på bebis, inte helt utan att man blir väldigt bebissugen. Får väl se när N och jag korkar upp Trocaderon hon satt på kylning?! Jättetrevligt med besök, Albin diggade besöken mer än normalt. Pratade som en galning och ville så gärna att lille A skulle leka med honom. När man bara är två månader så leker man inte så hemskt mkt, men vänta bara några år - då lär det vara  full fart på Norrskenets skolgård. För det är där dom förhoppningsvis kommer att gå skola! =)
Middagen bestod av spagetti och köttfärssås, morotsstavar som tilltugg! Nu när jag ändå pratar mat, dessa recept ska jag få inom en snar framtid(hoppas jag) av några läsare;

Räkgryta
Pizza


Har du ett eget recept på samma sak är det helt okej att skicka in det, jag behöver massor av mattips. Snabbt, gott och barnvänligt är ett plus!

Imorgon blir det en dag med lägre tempo, ska bara lämna blodprov och träffa barnmorska och ev en läkare. Sen är det mys med Albin för hela slanten...
Ikväll börjar kampen om Pålänge skola, igen. Denna gång är även förskolan inblandad och det gör mig ännu mer arg och upprörd. Än är inte sista ordet sagt i den frågan... =) Fortsättning lär följa på den debatten, tro mig!


SLUT på 2 rykten!

Måndag och dagen har inneburit en hel massa grejer. Var i vanlig ordning på jobbet och förvirrade eleverna. dom har det inte så lätt med två virriga fröknar. Tänk er en hel skolklass på 24 elever som sitter och himlar med ögonen när dom inser att fröken äntligen själv märkt att hon glömt en viktig detalj för lektionen, det upprepas flera gånger om dagen för vi är två lätt förvirrade fröknar som har hand om samma klass. Det får dom små liven allt stå ut med, vi är ju i alla fall trevliga. Så trevliga att vi ska låta eleverna själva fixa i ordning ett akvarium i klassrummet. Jag ska minsann fara på fiskaffären "Fisk & fisk"(om den nu heter så här i Kalix, det var eleverna som sa det!) och välja ut vilken fisk jag ska bidra med till samlingen. Alla som vill i klassen får köpa en fisk och placera den i akvariet. under diskussionens gång fanns det önskemål om att skaffa en ödla till klassen, vi fröknar sa nej. Just det, jag måste komma ihåg växtnäring till vår palm som står mitt i klasrummet - det har jag glömt nu i flera dagar...

Angående gårdagens inlägg om mat så kom jag på en lysande idé. Kan inte du som läser min blogg komma med ett recept på din favoriträtt? Om du vill vara anonym kan du länka till receptet om det finns på nätet. Om du vill blotta dig/kliva ut ur garderoben kan du maila det till annavirrmamma@hotmail.com

Idag efter jobbet gick jag på Loppis. Anledningen till att jag gick dit var för att jag ville hitta utklädningskläder till Albin(tack Albins faster för tipset!). Först var jag på Kupan men där var det givetvis lunchstängt så jag drog vidare till Fyndis och Repa. Jag gjorde några mindre fynd som hamnar i utklädningslådan! När jag vandrade omkring där så ramlade jag över något passande till stugan, i alla fall så länge stolarna är turkosa. Titta här bara hur fint det matchar:



En turkos lykta, som ingen annan dessutom vill köpa - så lysande är färgen!



En turkos stol som F farfars storebror målat för cirka 40 år sedan!

Nu saknas bara golv, mellanvägg, isolering, tak, köksinredning innan stugan är klar... sängar har jag redan köpt av min moster som hade fyra hemmasnickrade ramar/sängbottnar i trä som går att stapla på varandra. Fixade madrasser till dom förra sommaren, super i röda lilla stugan där smarta lösningar som sparar plats behövs. I sommar målas dom om till vita och ev får dom en hemmasnickrad sänggavel bestående av en skiva klädd i vadd och något snyggt tyg. Det riktigt kliar i mina fingrar efter att få ta tag i lite målning och piffning!

När vi ändå är inne på inredning och sommar. Vet någon var jag kan få tag i sådana där utemöbler i trä som brukar finnas på campingplatser/lekparker? Ni vet dom med ett bord i mitten och bänkar som sitter fast på vardera sida av bordet. Dom behöver inte vara nya och helst två stycken.

Något i den här stilen tänker jag mig;



Nej, nu väntar soffan och soffläge för damen Strömberg. Imorgon är det dags för kuratorprat och det kommer att bli oerhört skönt med tanke på det som hänt senaste veckan. Just det, jag kan dementera två rykten som cirkulerat sedan några dagar!

Rykte 1) Nej, det är inte fler än ett par som mist sitt barn förra veckan. Själklart är det ett par ett för mycket, men ryktet har sagt att det var fler men det är det alltså inte.
Rykte 2) Nej, det ska inte starta någon utredning(än i alla fall) som undersöker orsaken mer är den som Sunderbyn gör i samband med ett dödsfall. Det är väldigt olyckligt att slumpen slår till så ofta under så kort tid...

Jag kände att efter förra veckans händelse och dessa rykten därpå så ville jag ta reda på vad som stämmer. Visst, det kan ändras snabbt, men idag strax efter klockan 12 fick jag dessa två saker bekräftade från en säker och pålitlig källa.

Moi moi

P.S.
"Moster" Jag låter inte alls som mamma!!!!

Prenumerera på mat?!

Mitt humör idag är minst sagt surt. Det är fel på allt och alla och det behöver inte vara något speciellt som irriterar upp mig - allt är irriterande nu! Det som drog igång mig var att jag, än en gång, som vanligt, var tvungen att fixa middag. Jag tycker redan att jag gör det sju dagar i veckan, 52 veckor om året! Jag tycker inte att det är för mkt begärt att få någon slags avlastning på helgerna i alla fall. Visst tycker jag att det är kul att laga mat men inte HELA TIDEN. Självklart förstår jag att det är den som kommer hem först som börjar med middagen och eftersom jag gör det måndag-fredag så faller lotten naturligtvis på mig - helt okej. När jag väl slipper matlagningen ställer jag några krav, inte några höga som att det ska serveras gourmetmat på silverfat eller liknande. Nej, jag kräver bara att det ska vara husmanskost av något slag. INTE färdig pytt i panna, hamburgare, köpespizza, varmkorv, fiskpinnar... snabbmat och halvfabrikat går bort om det serveras varenda gång som jag inte lagar mat. Någon enstaka gång är det okej för ibland blir det faktiskt kort om tid innan middagen. Jag tycker inte att det ska falla på en enda person att familjen får mat som är tillagad mer än tio minuter. Just nu känns det som om jag är matansvarig i min familj till 200% och fixar inte jag mat blir det skräpmat för hela slanten. Jag köper inte argumentet att man inte kan laga mat - ALLA kan lära sig laga mat och mat är faktiskt något du behöver för att överleva och det betyder att man rimligtvis borde ha lärt sig fixa middagar redan under högstadietiden. Har man inte gjort det då är det dags att börja lära sig laga mat, i alla fall om man vill bo med mig för jag tänker inte vara hushållerska åt min familj! Lägg sedan till att det inte kan serveras vilken mat som helst i detta hushåll, nej det kan inte vara si eller så för den och den smaken är inte god och den grönsaken tycker jag verkligen inte om och det där var för krämigt och kletigt... Suck!

Fatta vad underbart att någon gång i veckan få sätta sig vid matbordet utan att ha haft ett finger med i matlagningen, vilken lyx det skulle vara! Att få äta mat som någon annan lagat, gärna med omsorg och kärlek. Inte bara hastigt stekta korvskivor och makaroner, varenda gång jag inte lagar mat.

Alternativa lösningar på problemet;
- en annan mamma flyttar in och tar över hushållet. Denna mamma älskar att laga mat, varje dag i veckan, hela året, resten av livet
- mamman hittar en pappa som lagar mat ibland, kanske till och med tycker om att laga mat.
- vi börjar prenumerera på mat 3 gånger i veckan
- skicka den nuvarande pappan på matlagningskurs
- låt mamman fortsätta laga alla mat och få en sur, trist, grining, hemsk mamma i huset

Ovanpå allt detta så har vi skickat upp våra fem hönor till Vilmer idag. Ta väl hand om dom Vilmer. Stressa inte upp dom för då skriker dom i högan sky! Det gjorde dom innan din pappa skj** dom...

Orsak nr 1: Fem hönor och inte ett enda ägg producerats sedan hösten, även då var äggproduktionen mkt sparsam!
Orsak 2: Jag glömmer ofta bort att utfordra dom små djuren och är rädd att dom svälter ihjäl

Slutsats: Sommarhöns är min melodi. Så om du har några kycklingar/höns till övers i vår så tar jag gärna emot dom!

L-form eller parallellform?

Sovmorgon blev det för festprissen  mamma idag! Strax innan 8 smög gossen och pappan upp för trappen och väckte mamman och meddelade att vi skulle på badhuset. Det blev alltså premiär för Albin på badhuset och det fick betygen VG av honom. Han som annars är väldigt reserverad för nya saker lät sig övertalas ganska snabbt av pappan att hoppa i vattnet, han åkte till och med rutschkanan med en väldig fart! Efter badet blev det lunch på Frasses och vem dök upp där om inte morfar själv! Han hade med sig en present till Albin i form av ett par skidor 100 cm långa. Albin blev överlycklig över skidorna, precis som väntat. Han har ju för länge sedan förklarat att han behöver ett par skidor.
Ha testade dem efter mellis och skidrade på ängen nedanför oss i några meter, sedan hade han fått nog och ville gå och titta på ekorren i ladan. Det är han i ett nötskal, han tappar intresset om han inte genast kan det han försöker. Sedan tar det evigheter innan han testar igen... Nåja, det är länge kvar innan snön försvinner! =)

Igår var jag på 30-årsfest. Jag var lite osäker på om jag skulle orka gå på den med tanke på att jag börjat jobba nyligen och lätt blir trött. Men när kvällen kom kände jag mig för och kände att det var en festkväll. Det var bastu, vin, massage, ölkorv, snacks, soppa, brieostbaguetter, godis som jag spottade ut efter det att jag kom på att jag faktiskt har godisförbud, ostbricka, ostpaj och massa annat gott. Precis en sådan fest jag kommer att bjuda på när vår stuga blir klar med bastu och eld i kaminen och massor av levande ljus. Tack alla för en trevlig fest! =)

När vi ändå nämner stugan så klurar jag på hur vi ska fixa köket där. Det blir en liten köksvrå som har måtten längd 350 cm och 220 cm bredd. Jag ritar och klurar på olika förslag och här kommer en mycket kort förklaring av dem:

1) Köksdelen i en så kallad L-form men spisen placerad i hörnet.
2) Köksdelen i en så kallad parallellform. Köksbänkar längs med båda sidorna.

Förslag tages tacksamt emot, kom bara ihåg att köket ska befinna sig i en stuga. Har funderat på att nästan alla bänkskåp ska vara lådor, tror det är mest praktiskt att ha det så. I köket ska det finnas plats för spis som vi redan har, diskho som vi redan har, kylskåp med lite frysdel eventuellt en lägre modell, fläkt kanske och plats för inbyggd micro. Det kanske verkar lite lyxigt men mitt vad det är så blir vi mer eller mindre bofasta där om sommrarna så då vill vi att det ska finnas plats för allt som underlättar köksarbetet.

En annan sak vi måste ta hänsyn till är om vi vill ha köksmöbler(bord och stolar) i själva köksvrån eller om vi vill pressa ihop alla köksmöbler i den större delen av stugan. Risken är dock att det blir lite trångt när köksbord, stolar, fåtöljer och ev en soffa ska rymmas på en inte alltför stor yta. Därför hade vi en tanke på att köksmöblerna kunde få plats i köksdelen, skulle vi var många gäster kan vi ju flytta ut bordet i stora delen... Inte det lättaste att förklara hur det ser ut men om jag någon gång lyckas göra en ritning över hur den ska se ut invändigt på datorn så ska jag lägga ut den!

Fler tips på vad vi kan tänka på vad gäller stugan?

Stugan från kajen en kall höstdag

Altandörren på utbyggnaden tar dig direkt in i denblivande kökösvrån. Altandörren du ser på altanen blir entrén till stugan och bastun placeras där den blåa byggnaden(till höger om stugan bakom tallarna) står. Fast allt detta vet ni ju redan, det har jag ju berättat tidigare en gång... =)


"Vilmer är jättedöd"

Idag började vi dagen med sovmorgon, skönt som tusan att få sova lite extra fast man ska på jobbet. Den där extra sköna känslan byttes snabb ut mot magont när jag möttes av en handskriven lapp vid vällingen. På lappen stod det att några nära bekanta till oss förlorat sin dotter under nästan samma omständigheter som vi förlorade Vilmer. Hela dagen har jag haft ont i magen, jag har tänkt på dom jättemycket... Det är en väldigt skum känsla jag har kring detta, oerhört tråkigt att det drabbar någon över huvudtaget, men på något sätt känns det som om vår sorg efter Vilmer kan komma till användning. Vi kanske kan vara ett stöd för någon annan som förlorat ett barn, det var ju en av de två anledningarna till varför jag började blogga; att kunna hjälpa någon annan i sorg, samt att få skriva av mig det jag känner.

Hela dagen har en film spelats upp i mitt huvud, filmen om Vilmer. Andra dagen efter förlossningen hade vi möte med sjukhusprästen, läkaren och barnmorskan. Självklart fanns Vilmer med i rummet hela tiden. Jag kommer ihåg hur jag satt där på sängen, grät omvartannat, frågade och frågade, lyssnade, grät igen, kikade på Vilmer där han låg i sin säng i sina fina bruna kläder. Det är dom scenerna som rullar på i mitt huvud, känslan jag har är en mörk tjock dimma som sakta löses upp och solen tittar fram emellanåt... Jag kommer ihåg hur jobbigt det var första tiden att bara ta sig utanför dörren, att orka leva - inte så att jag på något sätt funderade på att avsluta mitt liv. Allt kändes bara så tungt... Vi låste in oss i en lite bubbla tills vi var redo att komma ut. När vi tog steget ut ur bubblan gjorde vi det successivt, små små utflykter där vi kände oss trygga. För oss var det lämpligt att ta oss an vardagen efter Vilmer på det sättet. Vi behövde lugn och ro och det gör jag fortfarande ibland. Jag får inte utmana mig med för många "nya" saker på kort tid, måste få vila upp mig. Med "nya" saker menar jag saker vi gjort förut som handla ensam, gå ut på promenad ensam, träffa människor för första gången efter Vilmer, ringa de första samtalen till vänner, gå på kalas, bjuda hem folk... ja, leva ett vanligt liv med vanliga saker helt enkelt. Det tag enormt mkt krafter att vara med om det vi varit med om, det ska gudarna veta!

Nu måste jag rensa mitt huvud från filmer, det gör jag i bastun.

Just nu tror jag att Vilmer har fullt upp där han är med att ta hand om sin nya vän, som också känner hans mamma och pappa. Dessutom är han extra stolt idag för han storebror Albin har berättat för fröknarna att hans lillebror heter Vilmer, han finns i graven och tänder stjärnorna i himmlen. Sen avslutade han samtalet med att säga att han och pappa ska åka skoter till Vilmers grav. Det får vi väl se hur det blir med det?! Väl här hemma vid mellisbordet sa han till mig att dagisfröken L har sagt att Vilmer är jättedöd. Jag ler och tycker min son är alldeles för söt... =)

Inte mitt i natten

Då var den lediga dagen mitt i veckan slut, fort gick det och mycket har hänt. Vi har varit ute äldigt mkt idag, min son och jag och kul har vi haft det. Klättrat på höbalar och åkt ner, matat en ekorre och hört en korp. Sedan lekte vi på gården med utetraktorn och en lastbil, med betoning på VI. Min son leker inte så mkt för sig själv ännu, någon ska gärna stå bredvid och svara på alla frågor som verkligen haglar. Fick några fina ögonblicksbilder när han målade med kritor fångade med min mobilvideokamera - filmen skickades till moster och hon tyckte han såg ut som en orm. Det var tungan som for hit och dit när han målade en rund traktor som han skulle visa till dagisbarnen. Imorgon bär det iväg till dagis igen, diarrérna har upphört och karantäntiden gått ut - nu kan vi vistas bland folk igen, om det var magsjuka han hade!
Även idag har lunchen kryddats med en specialkrydda a la Albin, lasangis heter den och den serveras ut en gammal kryddburk som tillhörde dill en gång i tiden. Lasangis ger en guldkant till de flesta måltiderna, testa den! =)

Har bokat tid för provtagning för mitt koaguleringsnågontinmerblodprov idag, nästa vecka på onsdag blir det och efter det går jag till barnmorskan för att hämta fotografens bilder på Vilmer, efter det söker jag upp läkaren som efter många om och men ska försöka få fram ett läkarintyg och en plan för hur jag ska gå tillbaka till mitt jobb. För mig var det en stor nyhet att det skulle finnas en plan för det eftersom ingen nämnt det för mig, eller snarare eftersom jag inte frågan någon om jag behöver en plan för att komma tillbaka till arbetet. Jag lär mig något nytt hela tiden och skulle det blir strul med sjukskrivning får jag helt enkelt jobba 50% och ta den lön jag får, utan ersättning från Försäkringskassan. Kul blir det inte men vad gör jag när jag inte kan jobba mer just nu? Tror ändå att om ingenting väldigt oväntat händer så dröjer det inte jättelänge innan jag jobbar mer.

Idag hände det igen; Albin bara sov och sov och sov... gick ut och stampade på bron när han sovit 1,5 timme så han vaknade.Tog upp honom, klädde av honom och satt med honom i famnen och vips så sov han igen. Jag pratade med honom men han bara sov och sov... i en halvtimme till. Totalt 2 timmar mot normala 40 minuter-drygt en timme, han var väl trött lillen. Ska bli kul(eller så inte) å se hur länge han är vaken mitt i natten i natt eller hur tidigt han vaknar imorgon, idag var den ju kvart i 5 när han sa god morgon. Vägrade stiga upp, gav honom en flaska välling i hopp om att det underbara skulle ske, men icke sa nicke. Strax innan 6 hörde jag den ljuva och mjuka stämman säga "God morgon mamma, det är inte mitt i natten nu!" En ny dag hade tagit fart och det vara bara att masa sig ner i soffan för att se på några avsnitt av Dora utforskaren som denna morgon rädda Memo ur en pyramid, säg till om du vill veta mer...

Vilmerbilderna från fotografen gör mig nervös/spänd/orolig av någon anledning, don´t know why... kanske för att vi ska få se bilder vi inte sett tidigare på vår son, bilder som någon annan tagit. Vi ska få nya minnen till vår samling av Vilmerminnen!

Ett hav av pärlor

Natten till igår väcktes jag en an liten röst som sa "Släpp ut flugan!" Det var den lille gossen som än en gång drömde om djur. Intressant i alla fall!
Idag har gossen varit hemma med sin pappa, gossen har någon form av diarré - oklart dock om det är magsjuka eller något annat på gång... Är det är vi i karantän 48 timmar efter senaste symptom för att inte sprida smittan vidare! Är det inte magsjuka är vi hemma med en unge med diarré och en helsickes massa energi.

Igår bad jag honom kasta ut två påsar med gamla lussekatter, svaret på det blev "Jag ska kasta ut lasselutterna på snön!" Jag log, han sprang iväg och fullföljde sitt uppdrag. Han hann även med att tappa skeden vi smakade av ostsåsen till lasagnen rätt ner i den stora grytan. Skeden försvann och han var snabbt efter med handen, den kom upp lika snabbt!! Kryddade såsen med en hel del salt, lite för salt till och med.
Han gillar att hjälpa till i köket och det får han gärna göra, synd bara att det tar sån tid men jag har säkerligen igen det sen när han blir mer självgående i köket. Alldeles säkert har jag igen det när han blir stjärnkock på någon känd restaurang - om han nu vågar lämna Påläng förstås... Verkar vara svårt för den manliga delen att klippa navelsträngen från byn och ge sig iväg en sväng ut i vida världen!? Det är min helt egna iakttagelse och det finns säkerligen massor som tagit steget ut i världen och återvänt för att se att byn är precis som när dom lämnade den. Jag skulle hur som helst inte trivas med att bo på ett och samma ställe hela livet. Jag är glad att jag gjort mig några svängar runt om i länet, både vad gäller studier och arbetsplatser. Möjligheten finns ju alltid att återvända, men jag tror att det är utvecklande att se något annat för ett tag.


Nu ska sonen och jag plocka upp dom tre miljoner pärlor som han hällt ut över köksgolvet... ett helt hav av pärlor känns det som.

19:13
Skrev just ut biljetterna för mig, all alone, till Stockholm samt biljetterna för tjejgänget som ska göra samma stad osäker. Eller, hmm, nja snarare invadera systers lägenhet och göra henne osäker! Är enormt sugen på sol just nu, kan faktiskt tänka mig att gå några gånger i solarium bara för att tina upp och få lite bränna. Är ju vit som ett finskt lakan och att jag sedan var gravid med Albin sommaren -06(varmaste sommaren på lääänge) och verkligen inte kunde eller orkade vara ute i solen och bygga på min bränna, sommaren -07 var pissig och de dagar de var sol gick mest åt till att hålla koll så att sonen inte åt hönsbajs, sommaren -08 var jag åter gravid och värmekänslig dock helt utan anledning eftersom sommaren knappast var varm. Sommaren -09 lär bli supervarm så då ska jag sola, om inte... ja ni vet... bebis i magen. Men blir det inte det innan sommaren så lär ju sommaren bli iskall eller så drabbas jag av något hudliknande problem som förbjuder mig att vistas ute i solen.

Utlandsresa kan gärna skänkas till mig och min familj!

Idag har jag fått bli riktigt arg på jobbet, då menar jag arg så att jag tänkte på det sedan jag kom hem. Jag blev arg för att *** ******* **** **** ** *** **** ***** *****, ***** *********** * **** ** * **.

Ikväll blir det en värmande bastu som firar att halva arbetsveckan är gjord! Hemma onsdag och halvdagar på tordag och fredag. Funderar på att utöka mitt schema med ytterligare en grupp efter sportlovet, funderar lite till innan jag bestämmer mig helt.

Nej, nu är det slut på ord för denna gång.


Inte den snabbaste direkt!

Jag vet, jag är lite efter alla andra vad gäller musiksmak... Jag vet att denna låt legat på svensktoppen runt ett år så visst har jag hört den förut, men det är nu jag fattat hur bra den egentligen är.
Här kommer i alla fall min låt som jag lyssnar på dagarna i ända! Ville gärna kunna visa musikvideon så där fint som en del andra gör i sina bloggar, själv tvingas jag inse att mina kunskaper kring datorer är begränsad. Inte obefintlig, bara begränsad eller varför inte under utbildning??


Jag lyckades i alla fall lägga in texten i bloggen! Musikvideon får ni vänta på.

Your strength is so hard to find
I feel so much stronger now
the feeling's alright
Your words make me whole again
Those eyes cannot ever lie
you're so divine

I'm not ever alone
You're not ever alone

I'm head over heels goddess of mine
Your curls touching my face and now I can fly
You brought my life back
the glory you found
I'm in deep debt, without you I wouldn't survive

I'm not ever alone

Your smile is heavenly
I don't deserve all the love that your giving to me
Your touch makes it hard to breathe
the shiver's around me now, you're so fine

I'm head over heels goddess of mine
your curls touching my face and now I can fly
You brought my life back
the glory you found
I'm in deep debt, without you I wouldn't survive

The heart is pumping for my life
the mind is happy and I,
I will love you 'til the day I die

I'm head over heels goddess of mine
your curls touching my face and now I can fly
You brought my life back
the glory you found
I'm in deep debt, without you I wouldn't survive

I'm head over heels goddess of mine
your curls touching my face and now I can fly
You brought my life back
the glory you found
I'm in deep debt, without you I wouldn't survive

Min lördag

Pysselträff i Karlsborg stod på dagens schema, innan det hann jag med tidig uppgång, fixade brakfrukost till familjen, handla på ICA och hälsade på Vilmer där jag tände några ljus.

Vi måste verkligen ta tag i det här med gravsten, jag vet ju hur jag vill att den ska se ut - eller i alla fall vad som ska stå på den och hurdan stil det ska vara. Själva stenen med färg och form är absolut inte klart. Vet att jag inte vill ha en rödaktig sten... Grå, svartaktig, vit eller ljusgrå är mina favvofärgen just nu. Får be Fredde välja färg och form så det bli gjort, för mig känns det som att det inte spelar någon roll. Jo, visst gör det det, men det är för svårt för mig att välja rätt. Den ska ju stå där ett tag... så jag vill verkligen inte att det blir fel. har försökt kolla runt lite och beställt hem några broschyrer. Måste ju vara en sten som syns när snön täcker marken, fast iofs finns det snöröjningsgrejer på kyrkogården så det går att skotta fram den...
Ni hör ju själva hur svårt det är; stor-liten, ljus-mörk, oval-kvadrat-cirkel-hjärta-nalle-form... Tips någon? Ibland kan jag nästan tycka att vi ska behålla det vita korset, stilrent och enkelt... men nej...
När vårsolen tittar fram ska jag ta mig en långsam promenad på kyrkogården och bara spana in andra stenar.

På pysselträffen tillverkade jag några kort, fantasin flödade inte idag. Det finns så himla mkt grejer man kan göra att jag får enorm beslutsångest, nåja ge mig bara några gånger till så ska ni få se på andra bullar! =)

Ikväll blir det filmkväll, igen, vårt nya nöje så här i vintermörkret. Chips och Cola blir tilltugg. Jag har gått med i godisförbudklubben fram till min födelsedag, dit är det ca sex månader. Skönt att ta ett rätt steg i riktningen mot Beach  2009, många bäckar små - ja, ni vet ju...

Idag var min kusin på förstasidan i Expressen, gissa om Albin läste tidningen länge och studerade bilderna från operationen?!

Urk vad trist inlägget blev. Håll ut mina vänner, det kommer en dag när känslorna hittar fram och bokstäverna rusar över pappret och bildar en trevlig text!


Bok?!

Idag har det varit en bra dag, speciellt med tanke på att det är fredag och jag normalt brukar vara helt slut... utmattad. Det känns verkligen jättebra att börja jobba igen och som det känns just nu så är det inte en evighet tills jag kan gå upp i tjänst, men helt säker kan jag aldrig vara. Börjar så smått komma i form och ser fram emot att vi 20 som delar arbetsrum ska dela upp oss. Jag kan verkligen inte koncentrera mig på att jobba när det springer folk fram och tillbaka hela dagarna... Ska helt allvarligt ta med mig hörselkåpor så jag kan skärma av alla ljud!
Eftersom vi har gått ut med en hårdare linje vad gäller trivselregler på skolan så kan jag säga att det händer en och annan kul grej med eleverna. Ibland är det väldigt intressant att höra hur dom tänker eller snarare inte tänker, som dom själv brukar säga. Har fått några sköna förklaringar till allt möjligt denna vecka, ska delge er dom sen när eleverna inte längre är mina elever! Borde faktiskt ta och skriva en bok om allt man är med om som lärare, för det är inte lite det! =)

När jag kom hem dök min kusin L och hennes familj m två barn upp. Det blev mycket lek och efter en stund ville Albin att dom skulle fara hem, självklart gjorde dom inte det förrän dom själva ansåg att det var dags att tänka på refrängen. Det var hur kul som helst att ha de långväga gästerna på besök, nästa gång vi ses blir det på kusinträff här i Påläng till sommaren. Då ville barnen åka traktor och se på kossorna!

Har just placerat Albin i sin säng och hoppas på en lång sovmorgon imorgon, i alla fall till efter 6... Just det, imorgon är det dags för min pysseldag - ska bli så kul att pyssla lite bland alla proffs och få se hur dom arbetar.

Nä, nu känner jag att detta börjar bli långdraget. Har inget speciellt på hjärtat att skriva... läget är under kontroll, ska bara softa lite i soffan och kanske slinker det ner lite av chill outen som jag inhandlade innan jul om den inte blivit gammal där i skafferiet.

Samtal från södre breddgrader

Sunderbyns egen B ringde. Han hade glömt att ta ett blodprov på mig för att se om jag har extra lätt att bilda blodproppar i moderkakan, enkelt uttryckt tror jag det var så. Ska få en remiss för att lämna blodprov här i Kalix. Visar proverna att jag är en person som har lätt för att bilda blodproppar kommer jag att bli behandlad för det inför nästa graviditet. Antar att jag får en bättre beskriving när han levererar provsvaret. Han bad så hemskt mkt om ursäkt för att han helt och hållet glömt bort att ta provet tidigare, men jag förlät honom - det är så lätt att göra misstag och så länge det handlar om blodprover som man glömt ta på mig är det okej... Så länge mina barn får den vård dom behöver så är det okej.
Han fick även i uppgift att efterlysa bilderna på Vilmer som fotografen tagit, det skulle han ta tag i.

Idag frågade några elever vad mitt barn heter, dom stod och tittade på min fina kalender som jag scrappat en supersnygg framsida till, där finns ett foto på Albin.

"- Mina barn heter Albin och Vilmer" svarade jag

"- Jaha, just det!" sa eleverna

"Hur går det?"

Idag har jag fått reda på att min sjukskrivning blivit godkänd av Försäkringskassan fram till och med 20 december, jag får pengar i början av nästa vecka. Hurra hurra!

Dagen har bestått av sovmorgon till strax efter 7, sen chillade vi innan vi drog vidare till kusinerna E och T. Där fixade vi lunch och sen fick kusinmamman slänga gossen i vagnen för hans egen mamma skulle till kuratorn.

Hos kuratorn var allt som vanligt, jätteskönt att få lätta hjärtat och få lite tips på vad jag ska tänka på! Bokade in en till träff om 14 dagar, känner att det ska bli skönt att hålla tät kontakt just nu när jag börjar jobba.

Eftermiddagen hade jag kunnat klara mig utan, Albin har sovit 30 minuter efter lunch de två senaste dagarna och hans humör är inte solsken. Det är gnäll och mamma hit och mamma dit.... Håller tummarna för lite längre sovpass imorgon på dagis så eftermiddagen blir dräglig, mitt humör klarar inte riktigt av hans gnäll just nu. Visst, det kommer att ge med sig när han kommer in i rutinerna igen efter jullovet - men vägen dit är knölig just nu.

Dagens sötaste Albinkommentar var på morgonen när han följde med mig ner i källaren när jag skulle duscha. Jag står där i godan ro under det varma vattnet när jag plötsligt märker att någon drar undan duschdraperiet i en väldans fart; "Hur går det där inne mamma?" Jag ler, "Tack, det går jättebra!"
Barn är allt bra söta, speciellt ens egna... =)

Nu väntar sängen på mig, det blir en jättetidig kväll för jag är ganska trött. Håller tummarna för sovmorgon imorgon också, men det kan jag nog se i stjärnorna efter.

Storyn om Vilmer - förlossningen

Storyn om Vilmer - förlossningen, helt utan känslorbeskrivningar

8:00 fostervattensprov, ultraljud
9:00 första tabletten som ska starta förlossningen, nästa ska ges 15:00, sen går vi till patienthotellet
ca 11:00 börjar det kännas som att jag har mensvärk, vi lunchar i lunchrestaurangen och jag är rädd för att vi ska träffa någon vi känner och vara tvungna att chocka dom med vad varför vi är där
12-? sover vi i någon timme
ca 13:30 börjar jag få rejäla värkar och säger till Fredde att vi ev måste tillbaka till förlossningen innan klockan 15
13:45 säger jag till Fredde att vi måste till förlossningen nu, helst nyss - det gör väldigt ont
14:30 är jag öppen 2 cm... suck det kommer att bli en lång natt. Ber om att få bada för det missade jag helt med Albin, måste använda lustgas för det gör ännu ondare. Lustgasen blir min bästa vän! Får rejält ont och ber om epidural. Får den och kan vila i 40 minuter, sen bär det av igen och det gör jättejättesjukt ont.
17:10 är jag öppen 10 cm och det är okej att krysta. Jag vill ta igen mig och lever på lustgas ett tag till...
17:29 föds vår andra son, Vilmer, 43 cm och 1560g - den tomma tystnaden i förlossningsrummet är total.

- Den andra tabletten som skulle ges 15:00 behövdes aldrig...
- Badet skippades även denna gång, men nästa gång blir det av!
- Denna förlossning var avklarad på lite mer än 3 timmar efter inskrivning på förlossningen. Imponerande arbete av min livmoder...
- Det finns ingenting som är annorlunda med Vilmers förlossning som om barn föds levande, allt gick till på samma sätt... för mig i alla fall
- Förlossningen är inget jag skulle vilja ha ogjort, det är ett av dom få minnen vi har av Vilmer
- Natten tillbringade vi på gynavdelningen, tror jag, inte BB i alla fall. Hade jag blivit placerad där hade jag rymt, tro mig...
- Vi åkte hem dagen efter när vi sett Vilmer för sista gången i den vita lilla sängen... mer får ni inte se


Succé

Då var måndagen och första dagen för våra elever avklarad. Jag har lovat att jag skulle berätta om vårt program för dagen, tyvärr blir det inte idag då lusten inte finns. Kan i alla fall meddela att det blev succé... tänk improviserad lärarteater, tänk stök och hög musik, tänk magisk musik, rökmaskin, tänk harmoni och tänk tre rappande manliga kolleogor till mig! Glöm inte att tänka på de enorma applåderna som hörs i slutet av showen. That was my day!
Mer detaljer kommer snart, nu ska gossen kastas i badet. Nyss var han mäkta stolt över innehållet i pottan

"Titta mamma, en b**sorm! Den är kladdig.."

Nej, han rörde den inte tack och lov...

Julstädning på graven

Niina - Ja, vi kan gå på body pump. Ska kolla upp vilka dagar/tider som passar bra så får vi höras!

Söndagen har varit fylld av pirr i magen inför jobbet imorgon. Ska kliva in och ha lektioner nu och det känns kan jag säga. Jag både längtar och bävar, har jag bara orken så kommer det bli superkul. Men med tanke på mitt schema där jag jobbar måndag, tisdag, torsdag och fredag så kommer det bli bra. Ledig mitt i veckan för att samla kraft! Känner bara nu efter två dagar hemma att allt är fina fisken.
Morgonen startade med det planerade bullbaken för mor och son. Efter det följde det lite jobb för min del, gillar egentligen inte att jobba hemma, speciellt inte nu när jag vekligen behöver en tydlig gräns mellan jobb och vila. Lovar att fixa till det!
Sedan blev det en skön promenad i det underbara vädret följt av julstädning på graven. Tog bort julgranen, insåg att de röda kulorna kommer jag att få leta reda på när snön försvinner och dom tittar fram. Känns inte riktigt helt okej att mina julgranskulor kan ligga på någon annan människas grav och "skräpa". Får helt enkelt vara på min vakt så fort solen tittar fram och värmer upp snön på kyrkogården och plocka upp dom. Nästa grej som inte känns okej är Albins beteende på kyrkogården. Han blir som förbytt när vi kommer dig, springer runt som en vilsen ren och klättrar och klänger i snöhögarna. Tur att han inte rusar runt på de andra gravarna i alla fall. Så du som tänker dig en kyrkogård full av lugn och ro med människor som sakta går omkring och tänker på dom döda - glöm det när vi är där! Lovar att jobba på att få honom lugnare med tiden...
Här kommer några bilder från "Vilmers hem", som Albin brukar säga. Idag frågade han om Vilmer är snäll. Ja, han är precis lika snäll som du. Han ser ut som dig också fast med mörkt, lockigt hår.



Efter julen städats bort ser det ut så här. Ett ljus är fejkljuset, gissa vilket; stora-, mellan- eller minilyktan?



Fel, det här är mellanlyktan i ett isigt format med ett levande ljus i sig.



Fel igen, det här är minilyktan som har ett levande ljus. I bakgrunden hänger mosters julklapp till Vilmer, ett hjärta gjort av mossa.

Nu har du säkert räknat ut att det är den stora lyktan som har fejkljuset! Här kan du jämföra alla tre på en och samma gång.



Nallen hänger kvar i tallen...

Det var min helg i mycket korta drag. Jo, just det, Albin ringde moster i morse och frågade om hon kräkts klart. Ni vet ju att hon hade magsjuka strax innan jul, frisk blev hon även före jul men det är inte alla som hänger med i svängarna. =)

Snigelfart med mat

Idag har krafterna återvänt till kroppen och jag känner mig som folk. Antar att det kommer att vara en väldigt tung period framför mig tills jag vant mig med den nya intrycken och dom blir en del av min vardag. Idag har vi bara slappat och gjort några mindre sysslor som behövde göras; ta in ved, dammsugit, ätit, lagat mat(F lagade middag och det tog en evighet innan den blev klar, hacka 200g färdigskivad skinka - 15 minuter till exempel. Han är inte snabb sambon min, men hur kan man vara de tom man aldrig lagat mycket mat tidigare!?) åkt Bob i backen på gården, pysslat lite och sett på Meckar Micke, idag, igen...

Ikväll blir det filmkväll, del 2 av Arn blir det. Jag gillade ettan och har hört att tvåan ska vara bra, det var en elev som tipsade mig om den. Hon sa att man får gråta när man ser den så det passar ju bra, tycker jag gråter lite hipp som happ nu för tiden. I alla fall om man jämför mitt liv innan Vilmer. Fast jag funderade på det där med gråten, i början grät jag för att Vilmer inte lever och det gör mig fortfarande ledsen. När jag brister ut i gråt nu är det mest för att det är för fullt av nya intryck i hjärnan, inte för att jag är ledsen, fast det är sorgen efter Vilmer som är orsaken till att jag blir trött av nya intryck så allt hänger ihop på något sätt. Men jag kan abslout tänka på Vilmer utan att börja gråta, nu blir det mera varmt inombords och jag är en stolt morsa!

Imorgon ska vi julstäda på graven, granen ska bort och fejkljuset ska dit. köpte ett sånt där ljus som drivs med batteri, vi får se hur det funkar.

Om jag känner min kille rätt så har han eldat bastun åt oss nu så då ser min kväll ut så här; bastu, filmkväll och godnatt...

Om det finns krafter i morgon när jag vaknar blir det bullbak med gossen medans pappan sover! Välkomna på bullfika den som vill. Är vi inte hemma är vi i stugan!

2000-talet

Jaha, då har första arbetsveckan gått. Jag har jobbat i tre dagar mellan 8-13:30 och jag är helt slut! Jag är slut rent psykiskt och min hjärna kokar minst sagt, den går på högvarv. Tänk dig att kroppen känner sig hyfsat pigg, men huvudet är bara trött, trött och åter trött. Fick ta en huvudvärkstablett för att överleva eftermiddagen hemma och den gjorde att jag överlevde. Funderar på en prommis så jag ska få lite syre till den stackars hjärnan... Hur som helst så har jag fått gjort enormt mycket, för att vara i det skick jag är i, på jobbet. Tyvärr  har dock den egna planeringen fått gå om intet, men det tar jag igen till helgen eller på måndag. Jag gillar att vara väl förberedd och nu är det ett måste för att jag ska fungera, måtte detta bli sista helgen för en kort tid fram över som jag jobbar hemma. Tänker inte ta ut mig innan jag ens börjat jobba igen.
Måndagen är planerad och det kommer att bli trevligt att genomföra den, eller hur? Ni från jobbet vet vad jag pratar om, resten får vänta till på måndag.

Hämtade Albin från kusinerna idag och dom hade haft jättekul. Mitt i allt så hamnade jag och kusinernas mamma i en djupare diskussion, där även salt vätska från ögonen fanns med i bilden. Vi pratade om att jag är så himla trött nu när jag börjat jobba. Enligt min kurator som beror det på att det går åt fantastiska mängder energi att utsätta sig för nya miljöer och situationer och att hela tiden vara på sin vakt. Hemmet är den plats som är trygg, jag vet vilka som kommer hit för det mesta och jag kan styra över situationen på ett helt annat sätt än på jobbet.
Känns mkt bra att bara jobba 50% fördelat på fyra dagar, onsdagar blir en hemmadag. Hoppas att känslan av att jag orkar jobba mer kommer snart och kommer den inte så kommer den inte och då jobbar jag bara 50% och lever lyxiliv på Försäkringskassans sjukpenning! Eller så inte...
Men kortfattat så är mitt sinne enormt trött just nu, dock inte lika trött som innan jul och det känns positivt!!

Vidare i diskussionen hamnade vi i huruvida ett barn som föds döda räknas som ett barn till familjen. För bara trettio år sedan fick föräldrarna inte knyta några som helst band till barn som dött under graviditeten. Då skulle man glömma och gömma barnen, helst så fort som möjligt. Man fick inte se eller känna sitt barn... Idag vet sjukvården bättre och forskare har kommit fram till att bästa sättet att gå vidare i sorgen är att få knyta an till barnet. Jag blev behandlad som om Vilmer levt vid förlossningen, allt och då menar jag precis allt var som med ett levande barn. Se, hålla, lukta, armband, kläder... mer om det får ni veta när "Storyn om Vilmer - förlossningen" kommer som inlägg. Borde bli rätt snart så håll ut! Jag skulle inte vilja vara utan dessa stunder för de är ju den enda vi kommer att få med Vilmer. Skulle jag inte haft dom skulle jag bära med mig frågor resten av livet - Var det en kille eller tjej? Hur såg han/hon ut? För hur man än vrider och vänder på det så är det ett barn som växt inuti magen, det har ju alla som sett mig förstått och det barnet räknas som en familjemedlem i vår familj. Senast idag sa Albin(när vi klev ur bilen på morgonen när jag levererade honom till det privata dagiset) att  "Titta mamma, Vilmer har tänt stjärnorna! Vilmer han kan prata i himmelen." Sedan brukar ju Vilmer tydligen synas i skurhinken, men det är en annan historia! =)
Vi var i alla fall helt eniga i vår diskussion om att Vilmer är Albins lillebror även om han är i himmlen och tänder stjärnor!

Jag är evigt tacksam att jag är född på 70-talet och själv föder barn på 2000-talet och att forskning kring sorgbearbetning har gått framåt så jag slipper leva med en massa frågor. Önskar att alla som varit med om detta för trettio eller hundra år sedan fått samma bemötande, det hade säkerligen sparat dem massor av hjärnspöken och framför allt hade dom fått se sina små underverk - för det är precis vad dom är som små liven, även om dom inte lever.

I helgen väntar julgranen på sin flytt ut i förrådet, lite lugna stunder blandat med den söndagliga veckohandlingen, jobbplanering, myspys med Albin och Fredde, stugan?... ja, det blir lite vad som helst egentligen. Hoppas på bra väder och det var det någon på jobbet som hade hört att det skulle bli så jag håller tummarna.

Nej, nu blir det inte något mer vettig gjort. Ska ladda för promenaden och sedan blir det givetvis fredagsbastu och hopp i säng innan ögonen faller igen.

100%

Imorgon ska Albin få vara hos sina kusiner T och E när mammsi och pappsi jobbar. Anledningen till det är att det är vikarier på dagis, inget ont om vikarier, men när man har ett barn som är väldigt reserverat inför nya människor så skär det i mammahjärtat om jag skulle tvingas lämna honom med människor han aldrig sett förut. I detta fall är det faktiskt personer han aldrig sett förut som skulle jobba på dagis, det har jag minsann kollat upp. Är väldigt tacksam över att det snabbt gick att lösa så han fick vara hemma med kusinerna, han har redan sagt att det ska bli kul att vara med T och E imorgon! =)
För övrigt så säger han oerhört mycket min son. Dagarna i ända är det "Mamma vad ska du göra?", "Mamma var är du?", "Det var jättekul!" och det senaste är att han börjat säga "Tackar!" när han menar tack. Ha pratar tom i sömnen, kommer inte ihåg om jag berättat att jag för någon natt sedan fick slå ihjäl en humla och kasta ut den. "Ta bort humlan, ta bort humlan!" sa han gång på gång så jag sa att den är borta i hopp om att lugna honom. "Vars är den?" tänk snabbt Anna tänkte jag och svarade supersnabbt att "Jag har släppt ut den...". Då blev det lugnt igen.
Igår kväll sa han bara "i köket" och drog sin kudde över huvudet, sedan var han tyst som en mus.

Dagen på jobbet har varit jättekul, vi delades in i grupper och skulle jobba med olika områden. Min grupp jobbade med ordning och reda. Nu lämnar jag ämnet av olika anledningar, men jag lovar att återkomma till det på måndag.

Vet inte om jag har något mer på hjärtat just nu, känne rmig lite trött i huvudet och ska ut på en kort promenad för at rensa hjärnan innan jag kliver in i bastun. Fattar inte att det kan vara så skönt att basta. Skulle helt klart kunna basta varje dag, nästan året runt. Det är helt enkelt underbart...

Motion är något jag skulle behöva och rent fysiskt kunna ta tag i. Nu har jag inga foglossningar att skylla på och det vore fint att droppa några kilon, helst innan nästa bebis behagar flytta in i magen när det nu blir. På sätt och vis hoppas jag att det blir snart, men nästa sekund så känner jag att det inte gör något ifall det tar någon månad till. Fast jag vet att det inte är möjligt så skulle jag kunna välja när jag vill bli gravid, tyvärr går det inte utan det blir när det blir. Där med basta! Men om jag fick bestämma så skulle det kännas okej att bli gravid i maj, juni någon gång. Lite komiskt skulle det vara om jag blev gravid vid ungefär samma tidpunkt som med Vilmer, det skulle i sin tur betyda att det barnet skulle födas när Vilmer skulle ha fötts. Det skulle inte göra graviditeten lättare kan jag säga. Gruvar mig på samma gång som jag längtar, men det kommer att vara en tid fylld av känslostormar - definitivt värre än det jag tampas med idag.

Trots att det går bra att börja jobba så är mina känslor väldig blandade varje morgon. Det är som att jag måste "känna in" varje dag innan jag ska till jobbet. Är det en okej dag? Hur mår jag? Kommer jag att fixa det här? Jag har aldrig haft problem med att äta frukost förut, förrän nu. Får kväljningar ibland och känner mig proppmätt efter några tuggor bara. Sedan börjar känslorna rasa på, det pendlar upp och ner under någon halvtimme innan jag till slut kommer fram till att jag faktiskt ska på jobbet. Antar att det lugnar ner sig med tiden, annars går det faktistk att uthärda för så farligt är det inte. Det är bara lite jobbigt att inse att jag inte kan gå för fullt fast jag vill det, vill så gärna dra mitt strå till stacken. Fast om vi vrider och vänder på det så är det kanske jag med mina 50% och en son i himmlen som verkligen drar mitt strå till stacken i arbetet mot ett liv som änglamamma. Det är kanske inte antalet % som avgör vem som jobbar mest - synd bara att lönen styrs efter antalet %.
Jag tycker nämligen att jag förtjänar betalt för minst 100% för det jobb jag gör just nu! Så det så chefen! =)

Preliminärt svarar jag ja!

Gör  mitt första inlägg från  min bärbara arbetsdator, Albin sitter bredvid mig och ger bra tips. Just nu är allt fokus på en jättestor pärla på det lila halsbandet han hängt runt sin hals. Slappar o soffan framför "Thomas tåget" efter årets första dag på dagis och jobb. Att vara på jobbet gick över förväntan idag, det var trevligt och jag var inte helt slut när jag kom hem. Kan ha att göra med att jag kommit till insikt om att hela våren ska gå åt till come back som jag kallar det. Det finns med andra ord en plan för framtiden, resten ska jag känna mig för hur jag vill göra med.
Det är ff så lätt att jag tackar ja till saker av bara farten, tror att min energi är som förr - fast den inte är det. Kommer på flera gånger att jag kanske borde säga något i stil med "Om inget oförutsett händer så tackar jag ja till detta!", "Om jag mår som jag gör idag så kommer jag/gör jag det!" eller "Det kan jag inte bestämma förrän i sista sekund". Försöker komma ihåg detta när jag planerar aktiviteter för det finns ännu färskt i mitt minne hur det var innan personalfesten. Jag verkligen ville dit, men när dagen kom så var alla krafter helt slut... Det lär ju inte vara sista gången det blir så och speciellt nu i come backen till mitt jobb så måste jag försöka komma ihåg att tacka ja "preliminärt" oftare. Nu är det ju inte så att min agenda är fullproppad med aktiviteter, det finns en pysseldag och en kalaskväll på planeringen de närmaste två veckorna. Ska sikta på att gå på dom så får vi se hur det blir när den dagen kommer. Längtar hur som helst efter att gå på båda grejerna! På pysselträffen känner jag inte så många så där kommer jag att anta en rätt så anonym personlighet, där är jag inte "känd" för "hon som förlorade sitt barn i höstas". Det ska bli skönt att bara vara Anna.
På kalaskvällen finns människor som jag träffat i varierande grad efter Vilmer, en del känner jag inte alls, andra vet jag hur dom ser ur och en del känner jag jättebra. Det är ofta sådana tillställningar där folk vet vad jag gått igenom som kan bli lite jobbiga. Ibland känns det som att det förväntas att jag ska vara eller bete mig på ett speciellt sätt, att människor inte riktigt vet hur dom ska bemöta mig. Självklart förstår jag deras osäkerhet och klandrar dom absolut inte för det, det är ju en helt naturlig reaktion på en om än tragisk naturlig händelse som drabbar människor ibland.

Det var några djupa rader från mig... tänker mycker på Vilmer av någon anledning, men det är inga sorgsna tankar nu - bara en längtan och massor av frågor om vem han egentligen blivit. Tror det är dags att börja skapa vår bild av Vilmer, vem han blivit, hur han varit och liknande. 
Vi ska skapa vår familjs "Story om Vilmer" en historia vi ska berätta för alla Vilmer syskon.

Nu väntar middagstillverkning; stuvade makaroner och korv. Favorit hos både mor och son. =)

Kladdkaka med marsmallows & Mariannefluff

Dagen inlägg bli en blandat kompott.
Först vill jag börja med att svara på den senaste kommentaren som kommer från från MA; Ja, det stämmer att jag förmodligen är din sons lärare, speciellt om han läser tyska.  Vet inte vem du eller din son är ännu, men det ger sig nog med tiden! =) Kul att du gillar det jag skriver.

Jag ska hur som helst börja/återgå till jobbet imorgon med start på 50 % eller något likande. Vilka klasser, grupper jag ska börja med är inte ännu bestämt.

Dagen har vi tillbringat hos goda vänner i Börjelsbyn, där det blev Bobrace för hela slanten och en lunch avslutade utflykten.Efter det blev det en snabb prommis för att söva gossen i vagnen. Ha somnade rekordfort och sov rekordlänge och var rekordsvårväckt! Många rekord på en och samma gång. När han väl vaknade var han vild och galen som få. Sprang omkring naken och hoppade och dansade så han blev alldeles yr och snurrig. Ganska kul att se på faktiskt. Ett lungnade bad tog ner honom på jorden och gjorde honom redo för "Meckar Micke" och välling. Sen var det pottan, tandborstning och bums i säng. Imorgon är det återgång till dagis och ett helt annat tempo är hemma!

Känner mig riktigt laddad inför att börja jobba, får väl se hur det känns efternågra dagar i högt tempo. Men jag känner mig enomt trygg med att det får bli som det blir. Jag trodde i höstas att jag skulle kunna vara tillbaka i full fart efter jul, nu vet jag att jag inte kan det och att hela våren kommer att gå åt till att komma tillbaka till jobbet med det glada sinnet i behåll. Det var ju inte så hör jag hade tänkt att min jobbstart i Kalix skulle bli. Jag skulle ju jobba ett helt år, sen skulle jag bli gravid. Nu  hann jag bli gravid innan jag började jobba och fölrora bebisen.

Igad har jag faktiskt saknat Vilmer en aning. Inte på ett ledsamt sätt, bara så där med värme i hjärtat. Jag skulle så gärna vilja kunna hålla i honom och nosa på honom lite. Igår kväll innan vi somnade pratade vi just om att om Vilmer inte dött i magen så hade vi haft honom hos oss nu. En liten kille som bara ville äta och sova och äta och sova och mysa med familjen, speciellt storebror! Nu finns han i himmlen eller i skurhinken som Albin tror. Vi väljer nog skurhinken, då finns han närmare oss och det gör städningen mycket roligare!

Här kommer receptet på Kladdkaka med marsmallows & Mariannefluff

Ingredienser

2 st ägg
3 dl strösocker
1,5 dl vetemjöl
4 msk kakao
1 nypa salt
100 gram Smält smör
1 näve mini marshmallows

Mariannefluff

3 dl vispgrädde
1 påse Mariannekarameller

Gör så här

  1. Sätt ugnen på 150 grader.
  2. Vispa ägg och socker. Tillsätt kakao, vetemjöl, salt och det smälta smöret.
  3. Blanda ner marshmallowsen i smeten och häll i en smord pajform.
  4. Grädda i 35 minuter.
  5. Ta ur mariannekaramellerna, lägg i en påse och linda in i en handduk och krossa dem, tex med en kavel.
  6. När all Marianne är krossad i små bitar, häll i grädden i en kastrull och värm upp till strax innan den börjar koka. Den får INTE koka.
  7. Rör i Mariannekrosset och rör tills det smält helt.
  8. Ställ in gräddblandningen i kylen i minst 6 timmar eller gärna över natten. Vispa sedan upp grädde till ett fluff.
  9. Servera kladdkakan med en klick Mariannefluff.

Källa: Vinnarkakan i kladdkake SM

Tur att det finns kvar en pytteliten bit i mitt nya kylskåp som jag ska äta NU! Mmm...


Trettondagsafton


Vi är fortfarande tillsammans, jag är glad, Fredde är glad & inköpet kommer efter klockan 12!

Lovat är lovat!

Igår lovade jag att jag skulle berätta varför jag är en stolt fröken! Jo, jag kan bara säga att i mitt liv som Fröken, dvs lärare/pedagog/cirkusdirektör mm så träffar jag på ett antal elever varje år. Mina allra första elever, dom som jag hade mellan hösten 2000 och våren 2003 är dom första elevern jag följt från år 7 till år 9. Dom är speciella för mig bara för att dom var dom första. I det gänget fanns det många, väldigt många som gillade att spela i band. Det är dom som nu gör mig så stolt! Fick en inbjudan (eller vad det nu var) på Facebook från en kille som är en av mina första elever. Inbjudan gällde en en länk eller liknande till en grupp han är med i. Sagt och gjort så klickade jag mig fram till sidan gruppen har på Myspace, musiken startade (som tur var av sig själv) och vips satt jag och lyssnade på värsta rocklåten, och den var dessutom bra. Ville veta vilka som ingår i gruppen, för med 8 år i Hpda så har ju ett och annat namn/ansikte passerat mina ögon så jag var nyfiken på om det var några andra kändisar med i gruppen. Vips så visade det sig att av bandets fyra medlemmar så var tre gamla elever till mig! Den fjärde känner jag till, men det är en annan historia.

Nästa låt tog vid och det var en lugnare variant, den var superbra dessutom!!

Därför är jag en stolt Fröken. Mina gamla elever har utvecklats till rockstjärnor som helt klart en dag kommer att bli kända!

Eftersom jag vet att det är flera av mina gamla elever som läser mig blogg måste jag även passa på att berätta att eleverna jag hade mellan hösten 2003 och våren 2006 är ännu mer speciella. Dom är speciella på det sättet att jag aldrig hittills haft så många "plugghästar" rent generellt sett. Vad jag är presenterade för uppgift åt dom näjde dom sig inte med G-nivåer på uppgifterna. Nej, dom satsade högre och det är hur spännande som helst att vad det ska bli av dom!

Eleverna mellan 2000-2003 var trevliga, men eleverna mellan 2003-2006 var supertrevliga och sociala varelser. Skulle kunna jobba med dom än idag bara för att det var så kul. Misstänker dock att dom inte vill se mer av vare sig mig eller någon annan i arbetslaget... Ibland är det nyttigt och utvecklande med nya ansikten.
Det bästa med att vara lärare är att jag får vara en viktigt person under deras utveckling.
Frågar du dom just när jag har dom är jag kanske inte så viktig, men fråga dom efter några år så får du ett annat svar - förhoppningsvis!

Eleverna jag hade våren 2008 efter min mammaledighet med Albin var väldigt många yngre syskon till tidigare elever till mig. Då kände jag mig gammal... Jag insåg att jag inte längre var nyexad pedagod, 25 år gammal och överfull av energi. Jag var en erfaren lärare med måååånga år i branschen, 32 år, trött på att pendla 13 mil/dag och full av energi.

"Norrskenets friskola i Kalix söker pedagoger."

Hur det gick med det vet ni ju redan...

En sak till - Passion Lane

Följetong i stil m "Dallas", "Falcon Crest" eller varför inte"Rederiet"?

Jag börjar med det jag egentligen ville avlsuta detta inlägg med. Upptäckte att det inte passade in i slutet när inlägget var klart så nu blir det så här...

Imorgon ska jag skriva om berätta om varför jag är en stolt tjej!


För att göra en historia som kan utvecklas till en roman kort så behöver vi ett kylskåp. Eftersom vi bor i ett gammalt hus är det inte bara att ställa in ett kylskåp på samma plats som det nuvarande står. Det nuvarande skåpet är jättelitet i en liten glugg, det i sin tur betyder att om vi vill ha ett större kylskåp så måste vi antingen hitta ett smalt kylskåp och bara slå ut lådorna under det nuvarande eller hitta ett för brett och slå ut både lådor under och en vägg mot köksbänken. Lite svårt att förklara, men det krävs en hel den ombyggnationer om vi väljer ett för stor skåp.
Idag var vi och tittade på Coop bara för att få ett hum om vilka mått vi pratar om. Gluggen vi ska ställa in skåpet i är 178 cm hög och 55 cm bred. Alla skåp var minst 59,5 cm breda så  redan där sprack det. Samlade iaf på mig några broschyrer för att kunna kolla läget hemma i lugn och ro... Uppkrupen hemma i soffan fann jag till min stora lycka att det finns inbyggnadskylskåp med måtten 177 cm´s höjd och en bredd på 54 cm. Enda lilla kruxet var att vi måste köpa till en front, det är ju inte så himla kruxigt eftersom IKEA finns 64 km bort, tänkte jag! Presenterade snabbt idén för den jag bor med.
Här kommer argumenten angående ett kylskåp med sådana mått som gör att vi behöver bygga om minst i vårt gamla kök:
- Njae, jag vet inte om jag vill ha ett kylskåp utan riktig kylskåpsdörr...
- Nähä, varför inte?
- Vad är det för vits egentligen med att dölja ett kylskåp med en vanlig skåplucka?
- Nr 1 det är snyggt, nr 2 det blir mer enhetligt, nr 3 det passar in i gluggen vi ska ha vårt nya kylsåp utan att vi måste riva halva köket(starkt argument enligt mig!).... ska jag räkna upp fler alternativ?
- Nej. Men tänk om man vill hänga upp lappar på kylskåpsdörren, då går ju inte det.
- Sant, men då kan du hänga upp dom på en av dom tre magnetlisterna som sitter på köksskåpets utsida ELLER så köper vi likadan en magnettavla som vi har i Albins rum och skruvar fast den på skåpluckan ELLER så målar vi luckan med magnetfärg ELLER så köper vi häftmassa ELLER så kan du använda klämmorna alldeles intill kylskåpet på väggen.

Där slutade vår/min diskussion om ett nytt kylskåp och jag blev snabbt påmind om varför jag frivilligt valt att inte delta i valet av:

köksfläkt
frysbox
frysskåp
tvättmaskin  
micro
dator

... till vårt gemensamma hem. Det går verkligen inte att behålla humöret uppe( och psyket i behåll) i jakten på den  vara som är den perfektaste av alla mest perfekta varor i hela perfekta universum. Den ska gärna ha sådana funktioner som normalt sett inte finns på den perfektigaste varan, helst sådana funktioner inte människa i hela perfekta universum någonsin under hela sin och fem efterföljande generationer kommer att behöva använda.

Så jag passar på att lägga till ytterligare en sak till listan:

köksfläkt
frysbox
frysskåp
tvättmaskin  
micro
dator
kylskåp


10 stycken

Sovmorgon för mig, resten av familjen klev upp strax innan 6.

Sen fick vi utebesök av A m familj - ville inte bjuda in dom för A hade fått vattkoppor och jag är inte sugen på det just nu nä rja gblir singelmamma under veckorna och ska börja jobba igen!

Albin drog på hela 1 timme och 10 minuter ute i vagnen, inbäddad till tusen, i -20 grader. Sov som en stock!

Nytt besök som levererade paket från Tomten på företaget. Paketet var en fin filt med får på.

Middag med kycklingtacos och nytt främmande.

Nu är Albin nattad och jag snabbloggar...

Imorgon väntar bebislukt hos Jonna och Axel, sen finns det inte några fler planer... Förutom en beställning av ett normalstort kylskåp till familjen!

Summa antal beökare idag: 10 stycken!

Gårdstomten

Jaha, gott folk! Då ska jag meddela mitt beslut angående färgen på möblerna. Möblerna kommar att behålla sin färg, jag målar om dom när jag tröttnat på färgen. Det är ju trots allt en stuga och där kommer vi inte att vistas varje dag, än så länge. Tack för alla tips och ideér!

God fortsättning till er alla från lilla jag. Igår kalasade släkten för min pappa och syster och jag agerade servitriser/diskerska/kallskänka/underhållare you name it. Helt okej tillställning, mycket intressant att se hur den äldre genarationen firade in det nya året. Mer säger jag inte... =)

Snart är jullovet slut och det känns båder bra och dåligt. Bra för att jag ska tillbaka till jobbet och komma igång där med det normala livet. Dåligt för att Fredde helt plötsligt eventuellt måste åka till Kiruna och jobba. Det betyder att jag kommer vara mer är heldöd torsdag kväll när han kommer hem. Jag hoppas innerligt att hans chef kan se att det inte är den bäst timingen i vår lilla familj. Precis när jag ska komma tillbaka till arbetslivet så ska livet hemma bli mer ansträngande. Det är på inget sätt omöjligt att vara hemma själv med Albin, det är bara det att jag hade så gärna velat spara alla mina krafter till jobbet och dumpa resten på Fredde efter arbetsdagens slut om jag behövt det. Om han åker iväg så kan jag inte det. Nåväl, vi får väl se hur det bli med den Kirunaresan. Det är ju hur som helst inte för tid och evighet han jobbar borta så det finns ju ett slut på det, men helt klart gör det vårt liv mer komplicerat. Jag behöver trygghet, rutiner, avlastning vid behov och kända situationer/miljöer/personer. Kan inte förklara så bra som jag vill, men det är dessa saker som gör att jag orkar ta tag i nya utmaningar just nu. Med nya utmaningar menar jag inte klättra i berg eller hoppa fallskärm. Utmaningar för mig just nu är att till exempel att vistas bland elever, att gå på stan själv, att exponera mig(som en annan i liknande situation förklarade det) att möta alla vänner/människor för första gången efter "det hände". Det är mina utmaningar som jag flitigt tar mig an allt eftersom jag orkar och har lust!

Idag har vi fått en egen Gårdstomte. Tänk vad bra att han äntligen dök upp. Gårdstomten var så vänlig så att han frågade(via SMS - en mordern typ!) om han skulle titta till Vilmers grav efter gårdagens storm. Det tyckte jag att han kunde göra för jag misstänkte stor oreda på gravplatsen. Gårdstomten skulle fixa det! När han var klar med sitt uppdrag skickade han ett MMS som bildbevis på det under han utfört. Det kallar jag en rejäl Gårdstomte! Efter att vi fått se bildbeviset anställde vi Gårdstomten, i anställningsbeviset står det att när han är på plats och ser att det finns behov har han tillåtelse att pillra på vår grav.

Tack , det betyder mer är du tror!

Jag tror att vår Gårdstomte ser ut så här...


RSS 2.0