annavirrmamma

Idag har varit ytterligare en underbar dag fylld av händelser. Som pricken över i:et köpte Fredde med sig Kinamat som vi åt till lunch. Mums... Kinamat och pepparkakor är två cravings jag upptäckt under denna graviditet! Så vill ni göra mig lycklig? Ta med en pepparkaksburk och kom förbi! =)

Nu ska jag gå ner och få lite välbehövlig massage av mina axlar som målat väggar och tak igår och idag...

P.S.
Mina öron blöder av Albinprat idag... dripp dropp dripp...

Idag har vi lyssnat på bebisen igen! 148 vilda slag/minut och massor av sparkar mot "mikrofonen" igen. Det är någon som inte gillar att bli störd som bor i magen... Man kan väl säga att hela magen fläskade runt när h*n sparkade! Blodvärdet hade tyvärr sjunkit från 134 till 112 på 3 veckor. Nu måste jag helt enkelt börja äta Hemofer som är den mildare varianten. Håll tummarna för att min mage ska acceptera järnet. Hade det på känn att det sjunkit, har ju varit en aning tröttare än normalt. Förhoppningsvis har det rättat till sig någorlunda till om tre veckor när jag ska dit igen. Får proppa i mig blodpudding, broccoli och annan järnrik mat de kommande veckorna så det går fort.

I slutet av augusti åker vi till Sunderbyn och gör ett ultraljud med Bertil. Av någon anledning så måste vi åka dit denna gång men det känns okej. Då är vi i vecka 29+4 så det är ganska exakt vid samma tidpunkt som Vilmer föddes, 29+3. Kommer kännas lite underligt men tryggt att vara på rätt plats. Då bara måste vi få reda på om det är en kille eller tjej som finns i magen, då kan Bertil inte skylla på att det är för tidigt eller någon annan orsak som han kört med hittills. =)
Ska även kolla upp lite kring förlossningen och hur han ser på om det verkar som att man går över tiden eller liknande, bara för att ha koll på det redan nu. Men jag anar ju att de helst ser att det går den naturliga vägen och det gör jag ju själv också, men samtidigt vill jag inte knäcka mig helt och hållet psykiskt om jag skulle gå länge över tiden. Det måste ju bara vara rena döden att vänta och vänta och vänta och vänta...

Två andra bra saker med denna dag är att köket är inhandlat och betalt och håll i er, det bästa av allt är att vi bara krokade av släpet i Karlsborg på vägen hem. det i sin tur betyder att min mamma och pappa ska bygga ihop köket, placera det på släpet och köra ut det till stugan till helgen när det ska på plats! Ibland är man lyckligt lottad.
Under tiden vi var på IKEA stannade Albin hos mormor och lekte med alla leksaker. Han verkade ha haft minst lika kul som mormor. Jaja nu blev allt det här mer är två bra saker men vad gör väl det - det har varit en underbar dag!!

Dagens inlägg Lösviktsgodis fick namnet för att jag är sugen på det nu och för att inlägget handlar om allt möjligt, sambandet saknas med andra ord.

Positiva vinda blåser i mitt hår just nu. Det rullar på i nerförsbacke... snart kan jag sitta och lyssna på eldens knaster och blicka ut över havet. Det går framåt med projekten!

30-årsfesten igår var en trevlig tillställning med välkomstskål, tema vitt, jubilarer i rosa, buffé, tårta, kaffe, dryck, snittar, jätteroliga tävlingar och en varm lokal.

Idag åkte Moster tillbaka till hufvudstaden för att göra sina sista 2 veckor där och återvända med flyttlasset hemåt. När hon kommit i ordning ska jag och den äldsta sonen ha myskväll hos henne och sova över. Kan bli praktiskt om han kan tänka sig övernatta där när hon flyttar hem. Visst kunde ni läsa detta mellan raderna; mamman tycker egentligen inte att det är så bråttom med att sonen sover borta men har hört att det finns andra barn som gör det och det fungerar hur bra som helst och tror därför att hon hindrar sonen i sin personliga utveckling och det kommer att ge honom men för livet...

Regnet droppar ner och jag bara njuter. Det är svalt och skönt och jag kan vara blek i min ensamhet, inte på en strand bland massa pepparkaksmänniskor.

Gårdagens grilllkväll med massa god mat och mssor av skvaller, precis som jag vill ha det gjorde så att mitt humör höjdes rejält från botten till toppen.

Jag har haft några tunga dagar när jag oroat mig för vecka 29+3. Inte så att jag är orolig för att bebisen i magen ska försvinna från oss utan jag oroar mig för mina reaktioner, mitt humör och ja helt enkelt hur jag kommer att må då. De jag pratat med säger att det kommer att bli en tung tid men som vanligt vill jag låtsas som att det inte kommer att hända mig, jag kommer gå opåverkad ur vecka 29+3! Eller så kanske det inte funkar så?
 Nej, jag oroar mig bara för att då vet jag att jag hamnar i en "ny" situation som jag inte varit i förut och som barnmorskor och läkare säger kommer bli en känslosam tid. Nya situationer för mig har den senaste tiden betytt att det bli jobbigt. Jag återkommer när det närmar sig och när jag vet hur det känns. Bara för att några säger att det ska bli skitjobbigt så behöver det ju inte vara ohanterbart för den delen... Jag fixar det!

Mina fogar gör uppror efter en tur på stan och jag har insett att de ev inköp jag vill göra innan bebisen kommer måste göras snart om jag ska kunna göra dem själv.

Idag meddelade jag min chef att jag inte kommer att fögylla arbetsplatsen t hösten. Dels känns det orättvist mot mig själv, vikarien och eleverna att bara jobba 2 veckor och dels känns det som om min kropp inte skulle fixa det. inte i det tempo det oftast är under hösten. Trist men samtidigt så behövs nog lite tid för att samla mod och tankar inför förlossningen som inte kommer att ske en dag efter 8 november om jag får bestämma. Ska ta upp mina önskemål med barnmorskan så småningom. Ska btw dit på måndag med hela familjen. Lugnt och trivsamt... =)

Igår såg jag att ytterligare en bebis flyttat till Vilmer och alla hans vänner. En liten flicka som föddes med hjärtfel fick bara stanna 4-5 veckor hos oss innan hon flyttade upp. Givetvis river det upp lite känslor och speciellt när det är en i samma kommun. Hela historien går i repris, ganska snabbt iofs, men ja gkänner ändå med föräldrarna så måste gå igenom det vi gått igenom och ff går igenom; ta farväl, begravning, alla tårar...

Nu när vi ändå är inne på det. Jag vet att jag blev "varnad" för hur andra människor omkring mig skulle reagera när vi förlorat Vilmer. Typ låtsas att de inte såg oss, inte ringa... osv. Jag märkte aldrig av något sådan då. Men nu gör jag det. I takt med att min mage växer så blir det mer och mer uppenbart att folk inte vet hur de ska hantera vår nya graviditet. Det slänger ett öga på min stora mage och förlbir tyst. Jag tycker att det är ganska uppenbart att vi ska ha barn igen och känne rinte att jag behöver upplysa folk om att det är en bebis i den, inte en vattenmelon!
Jag blir inte på något sätt sårad eller känner mig kränkt. Det känns bara så... lustigt. Jag menar, om man inte kommenterar en graviditet som faktiskt varar i 40 veckor - ska man då helt plötsligt bara vräka ur sig ett GRATTIS när bebisen väl kommit ut om man dittills betett sig som att jag inte ens varit gravid? Nåja, det ska bli spännande att se fortsättningen på denna story - det ser jag fram emot.
Om det nu skulle vara någon av mina kära läsare som känner sig träffad så säger jag än en gång, det är okej att inte prata om vår graviditet och jag förstår om det känns lite tafatt att inte veta hur vi reagerar om någon skulle kommentera det hela. Men ett litet tips inför framtiden; det är en helt ny graviditet och det är bara kul att få prata om den! =)

Det var några visdomsord från mig, nu ska jag soffa mig genom kvällen och ladda inför morgondagens 30-årsfest. Yes1 Jag och hela min kropp ska på fest, äta gott och dricka gott och ha barnfri tid!

Svinig foglossning som känns som att någon hugger in knivar i mitt bäckene, vrider om och gör om det igen för varje steg jag tar.
Sura uppstötningar som gör att jag önskar min hals var lika lång som en giraffs. Med en hals på fyra, fem meter skulle uppstötningen inte vara en uppstötning som når mina smaklökar.
Ett gulligt pickande i magen, natt och dag håller mammans nerver lugna och fina.

Hektisk dag har just avrundats. Nu är det bara köksbestyren kvar... eller så blir det soffan ikväll och köket imorgon efter frukost. Imorgon lovar jag att ta det lugnt, mina höfter lär påminna mig och vitsen av att ta det lugnt ibland. Men jag kan inte sticka under stolen med att det är så skönt att få nyttiga saker gjorda och då kan det ibland vara värt lite lid pin... fast inte för mkt.
Under våra barnfria timmar(Tack systeryster) så fick vi i hop gamla och nya delens golv i stugan och grundfärg på väggen vi målar om. Det betyder att imorgon kan vi kanske måla varv nr 1 och med lite tur även varv nr 2. Jag håller tummarna för att vi hinner något i alla fall. Alla framsteg är välkomna även om de är små.

Solen fortsätter att skina och förgylla alla andras kroppar med brun färg, min vill inte ens visa sig ute i solen - för varmt skriker den. Då går jag in igen.

Idag har jag inte varit på cirkus när Albin skulle somna och han somnade själv i sängen utan mamman bredvid sig. Fick inte ens ett utbrott. Jag tror jag vinner den här fajten! =)

Nästa vecka är det bilbesiktning, kuratorprat, frissabesök, barnmorskebesök och säkert något annat inplanerat. Sista veckan med vuxet sällskap hemma.

Denna dag har varit en låååång dag. Givetvis avslutades den med att mamman skulle natta ungen som fått sova på dagen och därmed var för pigg för mammans eget bästa när det var dags för nattning. Efter en evighetslång procedur fick mamman nog och lämnade ungen i sovrummet. Efter ett tag hördes följande argument för att mamman skulle ligga bredvid tills han somnat
"Klia mig på benet!" Okej, klia, klia, klia.
"Stäng dörren jag vill vara i fred." Visst min härskare.
"Öppna dörren, varför stängde du den?" Hmm... Har du dåligt minne eller?
"Jag mår inte bra" Måste vara det sista och mest desperata försöket att få en mamman hjärta att ge med sig. Jag föll inte för det argumentet. Den här gången...

Jag vill ha en lättnattad son. Som han var innan alla tuttar flyttade ut ur huset. Puss å go, hur har dagen varit, sov gott, vi kommer klockan tio, blogga järnet vid datorn och gå ner när det är klart! Men nu, nej, nu är det en huuuur låååång ritual som helst och ingenting fungerar som förut. Får ta tag i det så småningom, lite i taget så ska vi se att det går bra - men just nu är det pest. Speciellt de kvällar han sovit på dagen.

Annars då? Jepp, jag är täbbt i näsan och snickrar på stugan.

Åh, just det:

Välkommen till vår värld lille Lucas. Kul att du ville komma till oss även om du fick vräkas efter 16 dagar över tiden!

Efter att ha lyxat till det med flera dagars sovmorgon t 7.30 å  framåt så kändes dagens 5.45 som ett straff. Fy vad trist att kliva upp den tiden men det vara bara att ta tag i livet och masa sig upp och äta en stadig frukost för att orka med dagen. Dagen utformades på det viset att Moster tog med sig Albin till Storön och vi drog till stugan och fick upp panel. Inga jättemängder men panel som ska upp på väggarna kom upp på väggarna och det blev lite nytta gjort. Har ritat ytterligare ett förslag på kök och snart bär det iväg för inhandlig av kök, golv och kakel. När vi hämtat hem ungen från stranden vankades det vila och middag på det, sen susade vi iväg t Karlsborg och hämtade rallymattor i gummi som Morfar fixat till Albin. Så om vädret tillåter så bygger vi rallybana imorgon... Ska nog ta en bild så ni får veta vad en rallybana är för något.

Ikväll är jag singelssoloallein och det firade jag med att läsa ut nr 3 "Ljudet av ditt hjärta". Nu bara måste jag beställa sista boken, hade inte tänkt göra det eftersom den inte kommit ut på pocket ännu - men ja gkan nog inte hålla mig...

Bebis hos väninna ska ut imorgon. Då ska hon bli igångsatt efter att ha gått över tiden lite mer än 2 veckor. I juli. I hettan- i Gbg. Jag håller tummarna för att bebisen kommer ut i natt redan. Mitt stalltips är innan 8.15 imorgon så vi får se om det håller.

Nej, nu väntar lite pepparkakor och mjölk... min STORA last just nu. Jo, btw... kanske inte så kul för mig men den senaste veckan har jag gått upp 3 kilo. Fattar ni att det är nästan 500 gram per dag. Vet ni hur hungrig jag varit för att fylla upp den viktuppgången och samtidigt hålla mig själv mätt och belåten och vid liv??!

16 veckor(eller något i den stilen) kvar!

Nu var det ett tag sedan jag skrev och en del har hänt.
Vi har klarat av vår lilla semester hur bra som helst, väldigt skönt att komma bort en sväng och samla krafterna för att ta tag i alla projekt.
Projekt måla altanräcke är klart! Sen har jag tagit tag i att skrapa en yttervägg i stugan som ska målas om. Problemet är bara att jag endast kan skrapa det jag når från altanen där jag står. Att klänga upp på en stege med foglossning som kommer och går är inget jag gör frivilligt. Skulle vi däremot ha en stabil ställning som gör att jag kan hålla mig uppe på höjden tills jag är färdig och slipper klättra upp och ner hela tiden då är det ett bra alternativ.
Målningsprojekt nr 2 är innertaket i stugan. Nu är är det furufärgat och fult och det ska bli heltäckande vitt eller vitlaserat. Vi får se vilket alternativ jag(vi) väljer. Tanken är att taket ska bort om några år för att ge plats åt mer takrymd i stugan så jag vill inte kosta på det för mkt slantar. Vanlig takfärg har vi dessutom ganska mkt av hemma i källaren som bara väntar på att få användas. =)

Idag har jag kostat på min bil några slantar till; bilbatterie för 1606:- som hittat på Mekonomen. Snart rullar min bil som ett skott på vägarna och beter sig inte som en hög med ved.

Min nästäppa håller i sig som vanligt. Jag fräter upp nosen med vanligt nässpray men då kan jag syresätta mig också. Måtte bara grässäsongen ta slut, då har jag bara graviditetssnuva att tampas med.

Bebisen sprattlar på som vanligt, ettrigt och ivrigt så fort jag önskar mig en lugn stund på soffan. Det ser ju lovande ut.
Kompisen N i Gbg har gått över tiden i m 13 dagar idag och är smått less och irriterad. Den lilla förseningen gör att de inte hinner upp på sommarsemester t Kalix i sommar... Vilket betyder att jag inte får snusa på nyfödd bebis!!!

Over and out

Lilleputtlandet är besökt och Albin var mest imponerad av en gammal traktor som stod parkerad i en lada. Hoppborgen hoppade han i ca 2 min 12 sekunder, han fiskade upp en häst ur en önskebrunn och den var intressant tills vi kom tillbaka till husvagnen. Att köra Bobbycar på gummimattor var en stor favorit så nu har morfar lovat fixa fram lite gummimattor så vi kan göra en egen bana på vår gigantiska gård! =)

Regnet öser ner precis som jag önskade, men barnen leker ute fortfarande men det är betydligt lugnare än gårdagen.

Imorgon bär det av mot släkt i Luleå och bastukväll. Det blir trevlig att basta lite på riktigt... Utebastu, vedeldad och vid vattnet.

Nu väntar myskväll med öl(inte för mig) och chips och GODIS.

PS
Snart har jag läst ut  "När jag hör din röst" en verkligen beroendeframkallande serie om vampyrer som fångat mitt intresse denna sommar. Tack eleverna för boktipset!

Ett riktigt semesterväder lyser med sin frånvaro men vi gör stan osäker om några minuter! Albin har hittat en barntoa och är överlycklig, tänk att små saker kan förgylla tillvaron för små människor.

Natten var ganska lugn tack vare ett regn som föste in alla campingäster som inte hittat in till 23 när det ska vara lugnt på camingen enligt alla föreskrifter. Vi tar tacksamt emot regn kring 21-22-tiden ikväll också... =)

Mer rapporter kommer senare, I promise.

En liten rapport från mig under semestern. Här fungerar internet och jag har kontakt med yttre rymden - känns det som.

Då befinner jag mig på min andra husvagnssemester med min egen familj. Förra året gick den till sunkiga Seskarö och i år har vi parkerat i Skellefteå där standarden är hög och det kryllar av människor överallt. Barnen verkar vara ute dygnet runt här och pratar väldigt högt... Mormor och morfar är också med på resan till den lilles stora glädje - han tassar hela tiden kring benen på dem och sprider några väl valda ord!

Imorgon blir det lite affärer och sedan ett besök på Lilleputtlandet som jag hoppas ska falla Albin i smaken. Tänker inte skriva så mkt mer om vår minisemester men jag hoppas att den blir avkopplande och att vi får lite nytta gjord under resten av vår gemensamma semester.

I torsdags fick altanräcket sig en omgång med täckfärg och till veckan blir det andra lagret påstruket också. När vi var och inhandlade lite grejer för målning passade jag på att ta några inspirationspapper för hur vi vill att panelväggen ska se ut så nu är vi ytterligare ett steg närmare klart.

Bebisen sparkar för fullt nu, speciellt på kvällarna. Ganska kul att uppleva hur olika barnen är redan i magen. Albin var ganska lugn m sparkar dagtid och gjorde bara väsen av sig mot slutet. Vilmer sparkade som ett tok så fort jag satte mig ner och blev stilla. Så fort Fredde skulle känna sparkarna på magen slutade han tvärt. "Signar" sparkar när jag stannar upp på kvällen och när Fredde lägger handen på magen och pickar lite så svarar Signar ganska snabbt och precis lika ettrigt. Coolt!

Nu väntar nygrillade hamburgare som ska stilla min hunger som slagit till med full kraft. Tillväxtperiod? Kan hända... =)