annavirrmamma

Denna dag har varit en låååång dag. Givetvis avslutades den med att mamman skulle natta ungen som fått sova på dagen och därmed var för pigg för mammans eget bästa när det var dags för nattning. Efter en evighetslång procedur fick mamman nog och lämnade ungen i sovrummet. Efter ett tag hördes följande argument för att mamman skulle ligga bredvid tills han somnat
"Klia mig på benet!" Okej, klia, klia, klia.
"Stäng dörren jag vill vara i fred." Visst min härskare.
"Öppna dörren, varför stängde du den?" Hmm... Har du dåligt minne eller?
"Jag mår inte bra" Måste vara det sista och mest desperata försöket att få en mamman hjärta att ge med sig. Jag föll inte för det argumentet. Den här gången...

Jag vill ha en lättnattad son. Som han var innan alla tuttar flyttade ut ur huset. Puss å go, hur har dagen varit, sov gott, vi kommer klockan tio, blogga järnet vid datorn och gå ner när det är klart! Men nu, nej, nu är det en huuuur låååång ritual som helst och ingenting fungerar som förut. Får ta tag i det så småningom, lite i taget så ska vi se att det går bra - men just nu är det pest. Speciellt de kvällar han sovit på dagen.

Annars då? Jepp, jag är täbbt i näsan och snickrar på stugan.

Åh, just det:

Välkommen till vår värld lille Lucas. Kul att du ville komma till oss även om du fick vräkas efter 16 dagar över tiden!