Dag 3

Idag har mamman suttit och läst tidningar i personalrummet på dagis och sonen har lekt och haft kul ute på gården. Imorgon ska jag åka iväg så då är det ett litet examensprov på hur pass mogen han är för den nya situationen. Jag är glad att jag äntligen känner att det fungerar som jag trodde det skulle göra på en förskola. Då har alla mina tidigare känslor inte varit helt tokiga med andra ord och det känns värt all möda med att byta förskola och skola in på nytt mitt i väntans tider.

Albin önskade sig våfflor till kvällsfika och självklart bjöds det på våfflor till Bolibompa. En skinkmacka gled också ner i den lilla magen…

Ikväll är det öppet hus på mitt jobb som jag är föräldraledig från och visst hade det varit kul att åka förbi och säga hej, men att åka en tredje sväng till Kalix idag lockade inte speciellt mycket. Blev bjuden på ”symöte” som innefattar pyssel, fika och Idol så eventuellt tar jag en sväng förbi dit istället. Den aktiviteten finns på promenadavstånd men jag tar bil ändå för att skona mig fogar.

Fredde är sjukskriven veckan ut för krafterna saknas fortfarande. I ärlighetens namn ska det bli väldigt skönt när han börjar jobba igen för att ha en amöba som ligger och vilar här och var i huset och ser lidande ut gör ingen pigg och glad. Speciellt inte när amöban lämnar saker över hela nedervåningen även fast det finns bestämda platser för just den saken. Rent praktiskt betyder det att mamman måste plocka undan saker efter den lilla monsterungen och den vuxna amöban och sig själv. Observera att denna syssla ska ske samtidigt som hon är höggravid, hormonstinn och har sömnproblem på morgontimmarna!

Måste ändå säga att (peppar peppar ta i trä) trots att det är sju veckor kvar till leverans så är jag inte enorm. Jag känner mig hyfsat pigg och väl till mods och den där plågade känslan har inte dykt upp ännu.

Det är klart att jag kommer ångra dessa ord inom kort fast varför inte njuta av nuet?! Tids nog kommer jag att anta formen av en valrosshona som sakta vältrar sig från sida till sida i sängen nätterna igenom, suckar plågat och har svarta ringar under ögonen… För att sedan inte tala om första tiden med lillen som lider av kolik.


Kommentarer
Postat av: Sanna

Valross var väl att överdriva?;) Jag ska försöka förbereda mig mentalt så jag vågar komma och hälsa på. Hörs snart.

KRAM

2009-09-16 @ 22:21:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0