Lite skit under naglarna...

är frihet på sitt lilla vis.

Puh.. så var det måndag. Stora är på väg till förskolan och lilla sover efter att ha vaknat alldeles för tidigt.

Igår befann jag mig på skjutvallen och avlossade några skott och hur kul var inte det. Det enda som grämer mig är att jag inte har möjlighet att ligga där kväll efter kväll, vecka efter vecka... just nu. Men vad gör väl det, det finns ju andra tidpunkter på dygnet som passar bättre för min träning just nu. Typ på morgonen... Igår när jag kom hem efter många om och med så möttes jag av en hungrig Helmer och en gråtande Albin som fått för sig att jag aldrig mer skulle komma hem... Hmm vet inte hur det kom sig men så var det. På skjutvallen var jag en aning förvirrad men med några fler skott i kroppen är jag tillbaka och kan finslipa skyttet. Så här i början är jag både skotträdd och spänd.

Lördagen tillbringade vi ute i stugan och fick lite skräp ihopplockat i en hög. Finns hur mycket grejs som helst där så jag kände att jag måste börja någonstans. Synd bara att vädret inte var jättevarmt, det blåste ju och var ingen höjdare att sitta ute i solen.

Veckan bjuder inte på några större överraskningar. Bussa barn hit och dit och laga middag. Till helgen tar vedarbetet fart och det betyder en massa oljud på gården men ett välkommet oljud.

Natten har varit orolig så det står härliga till. Dessutom förvärrade jag läget hos Helmer med att försöka mata honom vilket inte var populärt. Då skrek han ännu mer... Samma visa på morgonen när han slog upp sina blå ögon strax efter 5 - då försökte jag mata honom men det slutade med högljutt skrik. Pappan gick ner och jag tassade efter när jag hörde att han inte hade planer på att somna om. Försökte mata honom igen men nej det var inte rätt det heller. Tog till vällingflaskan och slurp så hade han ätit sig mätt! Verkar som om han inte tänker amma mer just nu... känns lite snopet att bara sluta så där utan förvarning(som jag fattat!) men ack så skönt när jag vant mig vid friheten.

Hur som haver så har jag på något underligt sätt laddat batterierna med några timmar för mig själv så den tidiga morgonen är förlåten för den här gången.

Känns som om livet håller på att återvända så smått, livet där jag kan göra små små saker bara för min egen skull! Tänk vad lite skitiga fingrar och krutlukt kan göra susen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0