annavirrmamma

Jag måste har sirap i skallen eller något annan seg vätska som flyter omkring. Allt går bara så segt nu efter jul. Det är ju nu jag borde vara pigg men det är jag absolut inte, inte på länga vägar. Jag vill bara dra täcket över huvudet när Albin vaknar på morgonen och forsätta sova tills nästa unge väcker mig. Lyxigt nog så sover Albin ända till 6.30 vissa dagar så det är inte supertidigt vi kliver upp direkt. Gissar att det är mörkret som tar musten ur mig. Vi försöker vara ute en stund varje dag för att tanka lite energi när det är ljust men det är inte kul att vara ute när det är minus 20 grader och blåser. Det blir lite isigt om kinderna då och dessutom så har Albin blivit förkyld nu och det rinner från näsan och hostan är rosslig så vi försöker ta det lugnt här hemma nu. Så lugnt att vi har på tv´n från morgon till kväll helt emot mina principer vad gäller barns sysselsättning. Men vi har i alla fall kommit igång med rutinen; äta frukost, ta på kläderna, borsta tänderna innan barntv på morgonen! Det ni! Visst är det aningen knorr från den lille som är van att är frukost framför tv´n sedan tidigt ålder men nu tvingas vi tänka om. På läng sikt är det lite smidigare att ge frukost till hela familjen i köket runt köksbordet istället för att vi ska äta lite här och där.

Har kommit några kapitel i boken "Fem gånger mer kärlek" och jag måste bara rekommendera den ännu en gång. Det är bara såå bra. Tydliga tips och bra med förslag på hur vi kan prata och "handskas" med våra barn både hemma och i en arbetssituation. Jag meddelar när jag är klar med den om någon vill ta sig en titt - men nåde dig om du lånar den och inte lämnar tillbaka den nog fort! =)

Igår var det en ganska bra dag för Helmer. Han verkade inte ha superont i magen så han var en glad bebis till och från. Så skönt den dagen det släpper och vi kan få lite mer rutiner i vardagen och det är inte så långt bort. Släpper magknipet om kvällarna så får vi honom i säng om kvällarna och då rullar det på förhoppningsvis. Tänk att det går så fort, han är snart 2 månader och om bara 2 månader så får han börja vänja magen med vanlig mat. Han ska sluta leva på helt och hållet på sin mamma! Jag ska med andra ord inte vara enda näringsintaget för honom i tid ovh evighet som det tidigare känts som. Tänk vad mycket tid jag kommer att få över... jag är ju inte direkt känd för att vara en bebismamma som njuter av det. Jag tycker mest det är jobbigt att vara stand by dygnet runt och inte veta var barn vill när de skriker. Jag gillar mer när du kan föra en diskussion och när det infinner sig en gnutta självständighet hos barnet.
Vad gäller Helmer så är det en bra bit innan vi är där - men första steget dit är en smakportion med potatis!