annavirrmamma

Då är det snart augusti och helt plötsligt slår tanken mig att snart har jag varit änglamamma i 2 hela år. De två senaste åren har helt klart varit de tuffaste i mitt liv och troligen kommer jag inte att behöva uppleva sådan smärta igen. Men det finns som sagt inte några garantier men rent statisktiskt sett så borde olyckan slå till hos någon annan nästa gång.

De två senaste kvällarna har jag verkligen levt loppan. I torsdags hade skyttetjejerna en liten get together tillställning i Hpda. Först i Vuono på skjutbanan där vi skjöt med korthållsvapen(skidskyttevapen) och sedan åkte vi vidare till Kirveskari fyr/lotsstuga där vi badade i havet, badade bastu, åt en jättegod middag och hade jättetrevligt. Hur mysigt ställe som helst och den fantastiska utsikten över havet var så... bedövande vacker. Bara ett lugnt och stilla stort hav med några små öar i horisonten. Kvällen avslutades strax efter midnatt så det blev inte så många timmars sömn den natten. Dessutom hade vi något av en tropisk värme i sovrummet/huset för hela jag var alldeles klibbig när jag vaknade.

Igår, fredag, var det dags för min kollegas 30-årsfest/bröllopsfest. Åkte dit och hade inte några som helst förväntningar på kvällen. Det största misstaget jag gjorde den kvällen var att jag körde bil. Hade jag vetat att det skulle bli en sådan kanonkväll och att kvällen skulle vara precis en sådan där kväll som jag gillar så hade jag kunnat festa loss ordentligt!! Det mesta var bara så perfekt i mina ögon sett, det kan väl hända att de som titt och tätt går på festligheter inte tyckte att det var så märkvärdigt men jag tyckte det var det.
Det var god mat(recepten kommer jag och hämtar!) många skratt, välorganiserat, bra bordsgrannar och festdeltagare och en väldigt mysig miljö, en stor grillkåta vid Filipsborg.
Så jag kan inte annat än att tacka och bocka för den trevligaste bröllopstillställningen jag någonsin varit på!!!

Det har hänt något i vår familj. Förut var det relativt lugnt och skönt rent ljudmässigt. Så är det inte längre...



Albin(som är en väldigt ljudkänsligt kille) har det ganska jobbigt på morgonen vid frukost. Bilden talar sitt tydliga språk och orsaken till hörselkåporna är...



... en vild och galen Helmer som skriker rakt ut för full hals så fort han ser Albin på morgonen. Än så länge kommer han just och just bara upp i den decibelhalt som får trummhinnorna att vibrera lite lätt. Snart lär hela familjen sitta med kåpor på för det är rätt så öronbedövande ljud han frambringar. Gissar att han är väldigt stolt över sin röst.