Tisdag

Hurra det snöar. Igen. Äntligen. Som jag har väntat. Jag, ironisk? Nej, det tror jag inte!

Eftersom Helmer sovit en stund bloggar jag för det är ett säkert kort att väcka honom genom tankens kraft. Gårdagens tårta Signar smakade bra och vi fortsätter förtäringen idag eftersom mer än halva finns kvar.
Snön som jag inte fick bort kring bilen igår är borta just för sekunden men det lät ju hinna fyllas på inom kort. Det är inte roligt med snö längre. Inte alls. Inte ens lite.

Idag blir en lugn dag. Kvällen bjuder på ett möte om den nya förskolan i byn som antingen Mamman eller Pappan ska gå på. Nej då, vi ska inte byta förskola utan jag vill bara kolla läget för hur det ser ut den dagen Albin ska börja 6-års. För det ska han göra här i byn.

Men nu vaknar Helmer - så klart.

Phu... gick och postade ett brev i lådan samtidigt som Helmer somnade om för två sekunder.

När jag ändå är inne på dagis. Som den (höns)Mamma jag är tänkte jag att det är bäst om det är jag som lämnar Albin på dagis första dagen på tre veckor. Den senaste tiden har han varit lite "Jag vill inte vara på dagis" och när jag hämtar honom är han den lyckligaste ungen på hela jorden så min plan var att lämna första dagen och sedan kunde han åka med Faster J. När jag frågade om han ville att jag skulle skjutsa eller om han ville åka med Faster J så kom svaret direkt;

-Jag vill åka med Faster J!!

Jahapp då hade jag fel. Igen. Slutsatsen var att det inte är Albin som skolas in på dagis igen. Det är Mamman som behövde det för sin egen skull. Skönt att jag kan inse några av mina fel och brister i alla fall.

Imorse däremot så ville Albin att jag skulle skjutsa honom. Men när jag frågade vad vi skulle säga till Faster J då så ändrade han sig;

- Men nog kan jag väl åka med henne då. Du kan ju skjutsa en annan gång!

För mig är det superlyxigt att bara ha honom klar till klockan 8 och sedan skicka iväg honom med Faster. Att bara behöva åka en gång till Kalix är skönt. Visst går det att åka två gånger för det är det helt klart värt, men betydligt enklare med en gång. Speciellt när Pappan i huset jobbar.

Har tänkt på det flera gånger att när mina barn börjar skolan så kommer jag inte att vara den jag egentligen kunde vara med mina erfarenheter från skolans värld. Jag kommer inte att kunna se saker och ting objektivt och klart utan jag kommer att vara Mamman. Mamman som lärarna pratar om och funderar över hur jag egentligen tänker; hon är ju ändå lärare och borde veta detta!

Nyss testade Helmer en tesked banangröt. Vi har testat potatis - blä, palstenacka- bläää och banangröt - ge mig mera!
Snar tar jag mig ett steg upp ur amningsträsket, fast nu efter fyra månader så har vi faktiskt fått kläm på det hela och det flyter smärtfritt. Vilket det inte gjorde första tiden. Ajaj vad ont det gjorde första två veckorna. ALbin förklarade under frukosten att han vill han flera bebisar för det är så roligt med barn. Jag sa att jag tycker det är jobbigt med bebisar. Men det är ganska kul ändå, eller hur mamma?
Bebisar är kul om någon annan är gravid, föder dem, ammar dem och levererar bebisen till mig när den är 2-3 år. Då är bebisar kul! I promise.

Det blir inga fler bebisar som ska in eller ut eller leva av min kropp. Jag är nöjd. Pappan också även om han börjar vackla lite smått i beslutet. Han tycker nämligen att Helmer är ett mönsterbarn och först nu kan han förstå varför människor skaffar barn efter barn efter barn. Men vi ska inte säga något om att vi vet om att han börjar fundera på fler barn åt honom. Nej, låt honom komma på det själv. Han har redan bestämt att om det blir fler barn så ska han boka tid för kejsarsnitt!!! Men jag tror att jag redan vet att Pappan vill ha fler pojkar och jag vet även att Mamman inte vill. Kompromiss? Nja... inte om sådana här saker.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0