Fingertoppskänslan

Många järn i elden... min fingertopp höll på att bli avskuren igår när jag skulle skära min en gobit av Rocky Road Brownieskakan. Fingertoppen sitter tack och lov kvar men den är tejpad till tusen och gör ont.
I fredags var det dags för personalfest och det var en stor lättnad att träffa alla gamla och nya ansikten och inse att det kommer bli skoj att jobba tillsammans med dem. 1 november börjar jag och min nedräkning har börjat!! Ska bli skönt att få tänka på något annat och att få lite mer slantar på kontot.

Nya grannarna skriver(förhoppningsvis) på kontraktet imorgon och det betyder att det blir ännu mer liv och rörelse på min gata. Liv och rörelse betyder roligt.

Inom kort åker Albin och jag på minisemester till Gbg och hur kul ska inte det bli!! Jag hoppas på sovmorgon varje morgon och på privatlektioner i yoga av Syster.

Min träning har kommit igång och nu promenerar jag och yogar varje vecka. Har inte hållit på så jättelänge men jag hoppas att min träningsiver håller i sig! Försökte mig även på ett löppass under min raska prommis och det gick finfint! Alla kroppsdelar sitter där dom bör sitta och det blir helt klart fler löppass. NKK 2011 Stafetten i sikte! Akta er Norge och Finland - vi är farliga nästa år!!

Imorgon blir det Ljusfest i stugan, känner att jag behöver komma bort från husets fyra väggar lite så jag och några till drar till stugan för lite räkpaj, Idol och massa skvaller.

Albins 4-års(var försvann de åren?)-kalas närmar sig med stormsteg. Själva kalashelgen krockar med slipa-golvet-i-köket-och-hallen-helgen och helgen efter födelsedagen är vi borta och att ha kalas två veckor efter sin riktiga födelsedag känns lite galet. Nåja, det löser sig säkert. Kalas för en mindre skara barn kan vi ju ha i stugan om det kniper med lokal eller så får vi åna annat offentligt utrymme?!

Helmer knallar omkring hela dagarna och nu är han inte en så stor fara för sig själv. Han kan vända och gå åt olika håll... sätta sig ner och plocka upp saker. Måste bara fixa skor åt honom så han kan gå ute. Vinterskor har vi med det är inte vinter ännu ju.

Vilmer får snart en gravsten. Vi håller som bäst på att rita den och nu är det bara storleken som ska bestämmas och vem som ska få göra den. Det står mellan en gravstenstillverkare här i Kalix eller min morbror på annan ort. Just idag lutar det åt att Kalix får jobbet... samtidigt som det skulle värma enormt i hjärtat om morbror gör den men det betyder att jag måste kontakta honom och det känns... konstigt. Sårbart och känslosamt.

Katterjåkk

Åh nej... nu bajsar ungen också. Precis i god natt tiden... Så himla typsikt att han ska göra det, han tar liksom till alla knep i världen för att driva oss till vansinne. Bajsa när det är god natt. Låtsas somna i famnen och vakna så fort jag rest mig upp till icke-halvt-hängande-över-spjälsängen-ställningen. Vägra somna... Inser att vi måste ta tag i det hela men jag vet verkligen inte hur jag ska orka för det känns som om hela jag ska sköta logistiken för denna familj. Plocka upp efter alla, inklusive mig själv. Plockar jag inte är det jag som måste stå ut med strumpor, blöjor och annat jox här och var i huset.
Jag funderar på att anlita städhjälp, helt seriöst. Förstå hur lyxigt det måste kännas att kliva in genom dörren och det är rent i huset. Jag funderar ett litet tag till men sen lyfter jag nog luren och slår det magiska nummret. =)

Katterjåkk var underbart. Fredagen strålade solen ikapp med Albins ögon, fjällen sträckte ut sig så långt mitt öga kunde nå och malmtåget tutade innan det körde in i tunneln. Ganska lyxigt att åka iväg m barnen och min egen mamma och bara ta det lugnt och få lite miljöombyte. Ladda batterierna ännu en gång. Kan helt klart rekommendera Katterjåkk. Vi bodde på ett lägenhetshotell och alldeles i samma byggnad fanns det Coop och Ebbes kök(en restaurang). Sen var det extra stora plusset att det var så nära till kalfjället. En liten promenad och så var du där.

Nu skriker en unge och stressar mig så jag måste ta hand om honom. Mer info en annan gång.


RSS 2.0