annavirrmamma

Jag har en liten kamikazepilot hemma. Han är 9 månader och 3 veckor gammal och heter Helmer. Han ställer sig upp och släpper taget om det stabila han håller i sina händer. Sen går han med stapplande steg tills han stupar. Han älskar även att klättra upp och ner i våran trappa. Det gör han 5123 gånger varje dag. När han inte får klättra i trappan så skriker han.

Idag har kamikazepiloten hälsat på våra nya grannar. Det är bra med nya grannar, vi får hålla tummarna att dom använder sin sommar/övernattningsbostad flitigt!! Nu väntar jag bara på fler nya grannar och håller alla fingrar i hela världen för att det blir de jag vill ska flytta dit. Det skulle bara vara för perfekt och därför finns det risk för att det inte blir så.

På torsdag blir det Katterjokk i fyra dagar. Jag, mamma, Albin och Helmer åker till fjälls för att få se lite vidder.

MAT!

BVC igår 65 cm, 6575 gram och två sprutor, en i var sitt ben. Viktkurvan går uppåt men planar fortfarande så på inrådan från BVC så ska vi öka på vanlig mat från och med nu. Det tackar vi för och inser att mitt livs amning går mot sitt slut. Snart tillhör min kropp mig själv och fungerar inte som föda åt små bebisar.
5 månader har gått väldigt fort... Nu kan Helmer vända sig från rygg till mage åt båda hållen.

Träffade en gammal elev från Hpda idag tillsammans med en gammal elev från min nuvarande arbetsplats. Trevliga återseenden och ja, jag längtar tillbaka. Till Haparanda, stället jag bara skulle jobba på i ett år! Ett år blev åtta med massor av minnen.

Antog självmant en utmaning där jag förbjuds äta godis före midsommar. Därför fylls skafferiet med nötter och kylskåpet med goda grönsaker att dippa. =)

Till helgen testar jag hemmagjord sushi och det ser jag fram emot. Allt är inhandlat så nu ska jag bara fixa riset och alla tillbehör och sedan ska här rullas! Helgen bjuder även på lite hemifrån-tid för Mamman. Jag ska byta ut blöjbyten och barnpassning mot en skjutvall och härliga skyttetjejer och en god middag! Längtar ganska mycket för det börjar bli några år sedan jag skjöt sist.

Migränen är borta men nu är det huvudvärk på heltid som gäller. Alla dagar går att ta sig genom med några Treo i kroppen!

Idag blev det dagis efter många om och men och Albin åker till och med hem med Faster J! Gissar att han kommer vara helt slut när han väl är hemma men jag planerar att muta honom med lite god lax.

Egentligen tänkte jag inte blogga idag för tvättberget växer och Helmer beter sig tjurigt så jag tänkte bara göra det jag absolut måste. Men vad hände? Jo, Helmer charmade Mamman med att gapa stort och äta upp hela portionen med gröt. En hel portion i dagsläget är 1 tsk pulver blandat med vatten till lagom konsistens.

Efter grötlunchen lekte han på filten och övade vändningar från rygg till mage. Det går nästan hela vägen... om det inte vore för någon uppstickande leksakslarv på mattan som är i vägen.



Helmer vill gärna få tips på hur han får in båda händerna i munnen - samtidigt!

Ryktet går i byn om att det finns två bebisar till på gång. Två stycken hemliga... Nåja, en skvallertant som jag kan gotta sig i att denna typen av skvaller inte går att mörka hur länge som helst!!

Mätt i magen, skärsår i fingret och lite kråkor på ett papper senare sitter jag i soffan och pratar med Helmer. Han har massor att berätta för mamma så det är bara att lyssna och säga "ja" och "mmm" på rätt ställen så håller han sig nöjd än så länge.

Sista helgen innan Pappan i huset börjar jobba lite smått igen. Många saker jag vill hinna göra mellan barnaskötsel och andra hushållsgöromål. Tur att internet finns och att det går att nätshoppa!

Nu ska jag förgylla Albins album med lite bildtexter och sedan sätter jag punkt för Albins album. Då får Helmers ta vid och det ska bli spännande att börja med bilderna på nykläckt bebis.

Idag är det alla hjärtans dag. Eller om sanningen ska fram så är det det imorgon och jag bloggar om alla hjärtans dag kvällen innan.

Här är i alla fall två av mina hjärtepojkar...



Helmer i sitt esse!

Albin när han var 2-3 månader. Eftersom jag inte är ett tekniskt geni så lyckades jag inte få fram bilderna på Albin från cd-skivan. Jag fotade en bild i hans album istället och det är därför bilden är usel... Syftet med bilden är att visa hur lika gossarna är!



Vem kan låta bli att falla för som ögonen?



Albin i funderartagen.

 

 

Snart ska jag vräka i mig middag; Kinamat som Albin önskade. Gissa om jag gillar när han framför riktigt bra önskemål!
Idag har vi haft en lugn morgon och direkt efter lunch så åke vi iväg på badhuset hela familjen och Moster. Till och med Helmer fick ta sig ett bad i lilla bassängen och det såg ut som om han gillade det. Han spärrade upp sina små blå ögon och gjorde några bentag i vattnet. Albin hade inte riktigt koll på sin kropp i vattnet så han gjorde en ofrivillig dykning där hela huvudet hamnade under vatten och den första han anklagade för att ha tryckt ner honom under vattnet var Moster. Hon svär sig fri från den våldsamma handlingen så det står ord mot ord.

Efter mitt och Helmers korta bad bar det iväg på bokhandeln medan Pappsen och Albin badade färdigt. Där köpte jag 100 plastfickor till Albins fotoalbum. Han gillar verkligen att titta på bilder i album så jag tänker göra ett bläddervänligt album i väntan på att han blir större och mer försiktig och kan hantera ett finare album.

Igår tillbringade vi hela eftermiddagen och kvällen hos bekanta. Barnen hade filmkväll med lördagsgodis och vi vuxna kunde prata i lugn och ro. Helmer tyckte det var hur skoj som helst att vara borta så han visade sitt nöje med att inte skrika en endaste gång! Det går åt rätt håll och det gillar jag. ;)

Nu ska jag surfa vidare och kolla in klädsajter och annat som faller mig i smaken.

Idag fyller jag 2 månader!



Ibland är jag så här vild och glad!



Å ibland kan jag se lite mer allvarlig ut...

lille Helmer för att jag inte ser det uppenbara som alla andra lyckats se. Din pappa har sett det för länge, länge sedan och försökt att få mig att förstå det. Du har magknip och det märks tydligast på kvällarna. Anledningen till att jag inte sett det eller kunnat sätta ord på det är för mig fortfarande en gåta. Full av hormoner och med en trötthet som ständigt jagar mig och med viljan av att det ska "flyta på" som vanligt här hemma har jag missat det. Trots dina ivriga försök för att få mig att fatta har jag tittat åt et annat håll. Nu kan jag inte blunda längre för rullgardinen har dragits upp och hissen finns på översta våningen eller hur man nu säger. You´ve got magknip killen. Följande åtgärder har tagits;

- Minifom
- fänkålste åt mig och gossen
- magknipsmassage morgon och kväll
- pruttventil beställd (från nätet men jag ska kolla upp det hela ännu mer exakt innan vi tar dem i bruk för jag känner mig aningen skeptisk även om det lovordas på familjeliv av kolikbarnsföräldrar)
- mjölkfri kost pågår för fullt sedan några dagar
- tålamodet laddat till max för sista spurten. Det sägs att det går över vid 3-4 månaders ålder...

Har jag missat något?

Tur att bebisar ler på morgonen i alla fall... =)

Helmer har börjat le och ser riktigt charmig ut. Synd bara att han gör det under sena kvällar när vi andra verkligen vill sova.

Lite bloggliv ska väl en småbarnsmamma som jag också hinna med. Inatt har jag ammat Helmer typ varannan timme och sdan lyxade jag till det med sovmorgon t 8.30. Helmer blåser på fortfarande... men han lär ju vakna vilken sekund som helst.
Amning är ju ett roligt kapitel i småbarnslivet. På något sätt så var jag inställd på att när ungen är ute så är smärtan över. Jovisstja. Nej, sedan ska man plågas av smärtor i den region som man behöver som bäst för att kunna sitta ner. Gå på smärtstillande som man ska komma ihåg att ta på rätt klockslag för att slippa toppar av smärta. Amningen ska igång. En liten parvel ska ligga och i princip "torrsuga" från sin mammas bråst i hopp om att någon gång få sin mat. Aj. När maten sedan är beställd och på väg gör det ont i mammans tuttar som är stora som bomber och stenhårda som stenar. Ajaj. När det stenhårda stadiet övergått så kommer vi till stadiet där nötningsskador kan uppstå. Ännu mera ajaj. Jag har konstaterat att smärtorna inta alls tar slut vid förlossningen utan dom fortsätter långt efteråt. Men det är det värt!

Denna vecka är sista veckan som vi är hemma båda två och det känns sådär. Jag hade gärna haft mer tid tillsammans eller i alla fall önskat att F kunde komma hem lite tidigare under arbetsdagarna. Klockan 17 känns som ganska sent... då är det ju kväll. God natt och hej då. Men efter en glutt i almanackan så såg jag att det bara handlar om 3.5 veckor och sedan är det jullov och efter jullovet så jobbar han en vecka och sedan blir han arbetslös. Om det inte blir förlängning vill säga. Jag både hoppas och hoppas inte på att han blir arbetslös. Hoppas för det betyder att vi kan få gjort massor här hemma som vi ligger efter med och verkligen njuta tillsammans av bebistiden och hjälpas åt. Hoppas inte för att pengar är ju bra att ha och vem vet i vilken del av landet han måste söka jobb och tacka ja till jobb. Det verkar ju finnas ganska bra med jobb i de nordliga delarna av landet men det skulle betyda att Anna är ensamma mamman mågna dagar under veckorna. Trist och inte det minsta mysigt.

Helmer då? Ja han är den snällaste som finns när han inte skriker. Skriker gör han när han vill äta, prutta/bajsa, rapa eller somna. Tutten vägrar han ta så det är jag som är den vandrande tutten. Inte alls påfrestande att sitta i tv-soffan varje kväll m en Helmer som ska snutta sig hit och dit...

Albin då? Ja han gör stora framsteg. Från att ha använt hörselkåpor, plasthandskar och skoterglasögon som han tejpat för det man ser genom när han varit i närheten av Helmer så har han plockat av sig redskapen och faktiskt rört honom utan handskar.

Paus

Inte nog med att amning kan göra ont ibland, det tar en himla tid också. Men så snart vi får fart på det här så ska vi väl bli lite snabbare. Just nu tar en måltid ungefär 1 timme från start till mål, inklusive blöjbyte och rappauser.

Detta inlägg bli lite hattigt om allt och inget.
Mina tidigare planer på ett litet sladdbarn är som bortblåsta. Det blir inga fler barn i huset på Nybacken. Tre graviditeter och två små bristningar på magen får räcka. Jag tänker inte föda fler barn eller genomgå fler graviditeter. Det känns som om vi varit med om mer än vad man ska behöva gå genom. Dessutom toppas känslan med en känsla av att vi nu är en "familj". Jag vet att det låter tokigt men så känns det faktiskt. Nu är vi hela och kompletta och kan det bli bättre? Nej, precis!

På fredag gräver vi ner en kabel för elanslutning i stugan och Albn kommer att befinna sig i de högre skikten av atmosfären med en grävare i stugan. Lviet tar sig framåt med andra ord.

Inför kommande vecka är jag skräckslagen. Då lämnas jag ensam. Själv. Med två barn att ta hand om. Ett barn ska ta sig till och från dagis och det andra kan vilja äta i tid och otid. Men för 3.5 veckor ska vi nog hitta lösningar med lite hjälp från olika håll. Vi får se hur det löser sig men lösa sig ska det.

Det finns planer på att inhandla julklappar i veckan men vi får se hur det blir med det. Men inse hur skönt det skulle vara att ha den biten klar. En del är redan fixat men långt ifrån alla är klara.

Nej, nu väntar min mage på lite god lunch.

Tjing tjing på er alla