annavirrmamma

Jag har fått med mig elevernas surr hem, dom finns i mitt huvud och jag får inte ut dom. Om jag inte kände mig så trött skulle en promenad pigga upp, men det jag är på tok för lat för... tyvärr. känner mig både trött och pigg på samma gång. Trött rent kroppsligen och pigg mentalt. För några månader sedan var det tvärtom.

Har längtat tillbaka till mitt gamla jobb väldigt mycket den sista veckan. Skulle jag bli erbjuden jobb där skulle jag fundera över det, fast jag skulle nog komma fram till samma slutsats - att både Fredde och jag inte kan pendla, samtidigt åt var sitt håll. Det blir väldigt många timmar i bilen varje vecka... Funderade även på vad det är som gör att jag längtar tillbaka. Kom fram till följande:
Haparanda är ganska tidiga med mycket i skolans utveckling. Många saker som jag tagit för givet är banbrytande här i Kalix. Ta exempelvis det här med Friends, det har funnits i minst fem-sex år i Hpda. I Kalix finns det inte en enda skola som är med i Friends, vad jag vet.
Stämningen bland både personal och elever och de två grupperna emellan var ljuvlig(för det mesta) i Hpda. I Kalix är det helt klart på väg mot det hållet, fast det kommer nog ta några år innan vi är i samma klass som M-lund, vilket är helt naturligt!

Så just nu går mina tankar väldigt mkt tillbaka till den gamla goda tiden. Fast när jag tänker efter ordentligt så var det rätt läge för mig att byta plats just nu för att kunna fortsätta utveckla mig och min roll som lärare och med tanke på hur arbetsmarknaden ser ut för en elektriker så fanns och finns inte möjligheten att Fredde får jobb på närmare håll.
Är glad att jag fick mina första år som lärare i Haparanda, det har gett mig mycket och mitt lilla inhopp på Norrskenet här i Kalix kanske följs av att jag åter börjar pendla när alla mina barn är så stora att dom klarar sig själv! =) En fördel är att jag kan hälsa på min arbetskamrater efter jobbet, det kunde jag inte när jag pendlade till jobbet. Eller jo, det kunde jag men det kändes lite mer komplicerat är det gör just nu.
Nu får jag både nya arbetskamrater och nya vänner, och en massa elever och föräldrar som springer på stan och ser vad jag handlar i Gallerian på fredagar! =)

Allt har två sidor. Nu är det slut på mitt nostalgiska inlägg.

P.S.
I måndags när Albin var hemma med sin pappa så såg han lite fundersam ut och till slut frågade han sin pappa

- Pappa.
- Ja?
- Älskar du mamma?
- Ja det gör jag, svarade pappan.
- Jag älskar också mamma, kom Albin fram till

Vår lille filosof har redan börjar fundera över de riktigt stora frågorna i livet, ganska sött faktiskt tycker en stolt mamma som jag(som älskas av både son och sambo)! <3