Mina godingar!
Storebror Albin myser med lillebror Helmer...
Familjens lilla pepparkaksgubbe!
Anis, fänkål och kummin
Idag åker syster till Thailand och jag är lite smått avis på henne. Inte så att jag missunnar henne en resa till sol och bad utan bara så att jag själv gjort detsamma. Men min tid för resande kommer när jag blir äldre. När alla barn har hittat egna bon att bo i och inte behöver mammsen i närheten, då ska jag resa.
Morgonen har varit ljuvlig. Hela familjen vaknade strax efter 6 och pappan försökte desperat hålla kvar Albin i sängvärmen med en egenpåhittad saga. Idag handlade den om ett lejon som Albins faster hämtat hem från Afrika. Lejonet åt brädor och fick en sticka i munnen. Egna sagor är något Albin bara älskar speciellt när han får välja handling. Hur som helst så slutatde det med att jag och Albin gick ner. Helmer hade precis ätit så jag tyckte det passade bra att jag smet iväg för lite egentid med storkillen. Helmer den lille sparven han har bara ätit två gånger i natt och det verkar vara hans melodi för tillfället. Igår förgyllde han mina öron med sin skrikiga stämma och jag lyckades inte få tyst på honom på något sätt så jag humpade över honom till pappsen. Tvärtyst blev det! Nåja det är tur att det är någon som får tyst på honom men snart har vi övat in nappen så då är han en tystare kille. Trodde vi skulle slippa nappen eftersom han vägrat i sten men när vi ff får sitta med lillfingret i munnen på honom så känns det aningen mer smidigt att han gillar tutten.
Idag kommer några vänner hit på nyårsmiddag som vi ska tillaga tillsammans. Det blir soppa med asiatiska smaker till förrätt, fläskfilégryta med jasminris(kokas i julklappen riskokaren) till varmrätt och en glassig efterrätt. Hoppas det ska smaka för min aptit är inte av denna värld nu under amningen. Jag är hungrig hela tiden och blodsockret far hit och dit med mitt humör och jag hinne rinte alls med i svängarna. Men idag ska jag vara mätt i alla fall. Efter idag ska jag stoppa i mig mjölkfri kost i en vecka bara för att se om Helmers mage mår lite bättre. Jag dricker redan nu hemgjort amningste gjort på kummin, anis och fänkål och jag tycker att det blivit bättre. Helmer får några skedar te innan varje amning också. Trodde först inte det skulle hjälpa men jag kan bara säga att det fungerar både som magknipsmedicin och amningste!
Islykta nr 6 lyckades
Islykta nr 1 är klar! Det lyckades på försök nummer 6... nr 7 misslyckades än en gång och det beror på att jag glömde avbryta tillverkningen i rätt läge.
Listan nedan är en lista över de klappar Tomten kom med till familjen på Nybacken, vuxnas och barns klappar blandat;
Årets julklapp - spikmatta
riskokare
silverbokstav "H" till mitt halsband
snygg Peakmössa
en Ponssemaskin med tillhörade vedpinnar i massor
en traktor med grip
skoterskor
skinntumhandskar
bokstäver i trä H E L M E(R köper vi själva för det var slut)
presentkort på Intersport för täckjacka och täckbyxa
pukla
kaplastavar(pinnar i trä) i antalet 300 st
receptbokställ
pengar
biobiljetter inklusive barnvakteri
digital fotoram
reparation av motorsåg
bebisfilt
mitt första år(bok till bebis om bebis själv)
förkläden til bebis stor och bebis liten
bebisbestick
ballongspel
råttfällespel
siffermemory
annat spel
trendigt halsband LOVE HOPE
å några saker jag säkert glömt...
Prickar ev till salu
Islykta nummer 6 är under tillverkning under pappas ledning och tydliga instruktioner. Håller tummarna för att det ska lyckas denna gång!
På kvällarna när jag ammar Helmer har jag tid att fundera lite och lösa världsproblemen. Igår handlade det om vad vi kallar våra barn. Albin kallades för sötstrut, Biba eller Albinbalbin. Helmer kallas för Helmerboy, sötgrodan, Bubba, lilla vän(av Albin) eller lilla gubben.
Imorgon är det den stora dagen och jag hoppas att alla förväntningar uppnås. Själv ska jag fullkomligt vräka i mig julmat och vara proppmätt i några timmar för att sedan vara hungrig som en varg dagen efter.
Grannarna från Gbg har anlänt och Albin bara längtar efter att få leka med kompisen V. Vi var över en sväng idag och det visade sig att de hade feber och inte kunde komma ut. Tur att de stannar några dagar så vi hinner ses under friska omständligheter. Eller friska och friska - vi väntar med spänning på att det ev bryter ut vattkoppor här om sisådär 10 dagar. Vi hade besök av en kompis till Albin som fått vattkoppor samma dag han varit här och hälsat på. Eftersom Albin klarade sig undan det förra året på dagis så är det antagligen dags nu, men det känns som att det är lika bra att göra bort det. Vad gäller Helmer så hoppas(antar) jag att han klarar sig men vi kan inte vara säkra. Så vem vet snart kanske ni får en rapport från ett prickigt hem?! =)
Jag återkommer i frågan ifall någon vill ha några prickar till sina barn.
Nej mina vänner, nu ska jag fixa lite mer julstämning så gott det går med en repig Carolajulskiva och de andra på ett ställe jag inte kommer ihåg!
God jul...
Nummer 4 och 5 - krasch!
Idag har jag och barnen åkt till förskolan och lämnat en julpåse till fröknarna. Samtidigt hämtade vi hem Albins julpyssel en glaslykta med läckra färger på målat i ett superschnyggt mönster och en figolitboll med vackra paljetter och glitterlim på. Nu har vi 2 stycken lyktor i samlingen och det kommer att bli fler.
Till alla föräldrar eller personal som jobbar med barn och unga som läser detta. Jag fick ett boktips från Albins förskola. Läs en bok som heter "Fem gånger mer kärlek" av Martin Forster. Jag har bara hunnit med två kapitel men är redan förälskad i bokens innehåll. Det finns en lagom blandning av forskning, vardagsexempel och det viktigaste av allt - lösningar och tips på lösningar på problem.
Det får bli mina sista ord för detta inlägg.
Islyktan som sprängdes
Jag måste ila på med klapparna för att hinna klart innan självaste julafton. Helmer saknar fortfarande en klapp som han kan dra nytta av redan nu. Jag hade bestämt mig för att han inte behöver någon julklapp men när julen närmar sig börjar det skära i mammahjärtat. Klart att han måste få någonting av oss! Får skicka pappan på lite uppdrag i eftermiddag tillsammans med veckohandlingen.
När jag var hos mina föräldrar i helgen så hade pappa gjort islyktor. Ni vet sådana där fina, klara och genomskinliga och jättevackra. Klart att dottern gick hem och skulle göra likadant. Islykta nummer ett har en fastfrusen färgburk i mitten. Min förhoppning var att burken skulle bilda en grop för gravljuset men så blev det inte. Islykta nummer 2 sprängde plasthinken och sedan råkades jag hacka den i tre delar... Albin fixade finkrossningen av den och borttransporten skedde med lastbil.
Islykta nummer 3 och 4 är under tillverkning och nu bara måste jag lyckas!! Det är snart jul och då vill jag att de ska lysa fint... annars siktar jag på nyår.
Nyår just det... min bortglömda helg. Får se hur den högtiden firas i år. Lite avundsjuk är jag i alla fall på Syster som just då befinner sig på resa mot sol, bad, värme och god mat i ett underbart(har jag hört) Thailand! Vill också dit men inte än... eller jo nu vill jag dit fast jag vill att barnen ska vara större. Så där stora så att de kan vara vakna lite längre på kvällen och uppskatta en sovmorgon och gilla att ligga på stranden alternativt leka i havet/poolen med pappan så mamman fortfarande kan ligga kvar och sola.
Prinsesskorvar, blommor & bin
Albin hjälpte mig med handlingslistan inför julhandlingen. Han har ätit julmat på dagis och vet vad julmat är för något. Här kommer hans julmat;
potatis
lax
skinka
köttbullar
prinsesskorvar
julmust till de vuxna för det är så starkt för barn...
Idag har vi gjort en grav till kaninen Axel. Graven är en kartong där vi placerade den döda kaninen. Det var en glad Albin som sa "Hej då" och stängde kartonen. Sedan kom vi fram till att Axel är Vilmers kanin nu. "Graven" ska vi ställa ut i skogen där pappas rävkoja är. I ärlighetens namn så kännner jag inte riktigt för att gå in på detta med samspelet i naturen, ekologins olika steg. Predatorer och allt vad det nu handlar om. Det känns som att han är för liten för det.
Fast ändå inte. För någon dag sedan satt han och funderade djupt vid middagsbordet och till slut kom frågan. Hur kommer bebisar in i magen egentligen? Ähum... tja vad svarar man på det. Jag skyndade mig att säga att vi kan låna böcker på biblioteket om det men det svaret var inte bra nog. Sedan drog jag till med en variant om att när mammor och pappor är kära så kan dom göra barn - det bara är så! Jag känner mig definitivt inte redo att prata om blommor och bin med en 3-åring hur viktigt ämnet än må vara så inte nu. Speciellt inte nu när jag är hyfsat nyförlöst och har allt färskt i minnet. Det får vänta ett tag till. Men prata om blommor och bin det ska vi för det är på något sätt lika naturligt som att alla människor dör och det var ju den synen jag ville att vi ska ha på livet och döden. Eller hur?
Foppa i två storlekar
Imorse när jag ville använda mina Foppisar för att det var golvkallt i huset gjorde jag den fasansfulla upptäckten att den ena Foppisen var väldigt mycket mindre än den andra och inte det minsta skön att ha på sig. Det blir till att dra på sig de lusiga fårskinnstofflorna istället och svassa omkring i dem tills ett par nya Foppisar bor i min garderob. Ska göra ett försök med att krympa den andra toffeln också så kanske min mamma med små fötter kan ha dem... ev med tjocksockar för den rätta passformen men ändå.
Nu ska vi baka lite pepparkaka så det doftar jul i huset denna kalla decembermorgon!
Världens gosigaste mamma!
Luleå here we come! Japp det stämmer. Idag har vi varit en sväng till Storheden. Allihopa hela familjen. Vi har handlat iga de flesta julklappar så nu är det bara några småsaker kvar till Albinbalbin. Kändes ganska skönt med en utflykt för vädret var ju inte direkt uppmuntrande idag, heller. Fast jag måste erkänna att det är skönt när det är minusgrader och snö. Hellre det än regn.
Just nu är vill jag vara liten Helmer. Tänk att få gosa in sig i en varm och underbar Voksipåse iklädd pyjamas och en fleeceoverall på det. Sova ute på bron i den klara och härliga luften. Vi börjar komma på knepen med den lille och det berömda kvällstrasslet då han sover i kortkorta pass löser vi genom att lägga honom i vagnen och ta en kort promenad. Sedan ställer vi honom på bron och han sover tills han vaknar och då kan vi(igår) bara plocka in honom, amma honom och vips så somnade han om i sängen bredvid mammsen. Det roliga i det hela är att det alltid känns så motigt att börja klä på honom för att gå ut. Vi är vana med att om barn(läs Albin) ska sova i vagn så betyder det att först tar det minst 30 minuter att söva honom och sedan går man omkring som på nålar och ber till Gud att ingen med hög röst ska promenera förbi och väcka honom. Lägg sedan till att du ska ut och dra vagnen två-tre gånger under sovpasset som ändå bara uppgår till 45 minuter.
Helmer börjar rulla med ögonen när ullmössan åker på, i Voksipåsen är han helt borta för det mesta och sedan är det bara att köra ut vagnen. Ibland händer det att vi måste dra lite försiktigt så att han somnar. Just nu fungerar det men det hinner säkert ändras några gånger under resans gång. Men jag är glad över att det fungerar just nu!! Extra plus i kanten är att ett tåg kan köra förbi utan att han skulle vakna... Tuff tuff
Vår kanin Axel har dött. När jag berättade det för Albin brast han ut i gråt och sa "men jag gillar ju att prata med honom. Var kan vi hitta en ny kanin. Jag vet inte vilken färg det ska vara. Jag vill ha en röd kanin" Vi får väl se hur det blir med en ny, röd kanin...
Vi har ju hela tiden försökt att det här med döden ska vara en så naturlig del i Albins liv som möjlig. Helt plötsligt en dag när vi satt och lekte i vardagsrummet säger han "Jag tror att Helmer kommer att dö snart" Jag blev aningen paff och visste faktiskt inte vad jag skulle säga. För en kort sekund blev jag rädd att vår Albin är syns på något sätt och kan se onaturliga saker men snabbt kom jag av de tankarna. Vad skulle jag svara "Nej men det kommer han inte alls att göra" för det stämmer ju inte heller. Alla kommer att dö, förr eller senare. Eller skulle jag säga "Ja det ska han fast inte än" för hur kan jag veta när han ska dö? Tankarna snurrade runt i mitt huvud och tillslut hör jag mig själv säga något i stil med att det inte är så vanligt att små barn dör. Men för Albin är det normalt att barn dör. Hans lillebror Vilmer är död och hans tjejkompis E-M´s lillasyster E är också död...
Det underbara i allt detta är att se hur mycket han fatiskt tycker om sin lillebror. Han vill gärna pussa på honom och gosa (med gaphalsen) och hjälper gärna till med att rapa Helmer eller berätta när han luktar illa. Ibland konstaterar han att nu äter båda dina pojkar mamma. Då blir mammahjärtat varmt och gosigt ända in i själen.
"Sov gott världens gosigaste mamma!" viskade Albin i mitt öra igår när jag nattade honom och mig själv.
Puss puss underbara ungar!
Överdrag till soffa?
Idag var det dags för vår veckohandling och den tillbringade vi förmiddagen åt. Ett besök på tippen hann vi också med så snart är det tömt bland våra stökiga gömmor. Min gamla soffa jag haft när jag bodde i Kalix är förpassad ut till stugan och nu väntar den bara på att få ett snyggt överdrag så den matchar med resten av inredningen. Att få ihop träfärgat, vitt och turkost med en grön soffa i plyschaktigt tyg är inte läckert. Ska kolla runt lite och se om det finns något färdigt att beställa annars kanske någon kan sy ett åt mig. Det är säkert jättelätt! =)
Spegeln
Nu ska vi justera till storleken på hjälmen vi fixade igår. En hjälm han ska använda på dagisgården nu när det blivit jättehalkigt där!
Den är blå och jättesnygg.
"Var är spegeln mamma?" frågade Albin när vi testade hjälmen på Intersport.
Ett stick
Efter sprutan och lite lek på Familjens Hus åt hela familjen lunch på Kina. Helmer åt givetvis också och mamman övar snabbt upp sina färdigheter. Nu kan jag både amma och äta lunch själv, med vänster hand. Allt går med en bra hjäpreda som kan placera alla saker på rätt plats så att jag når dem.
Luciatåget på dagis blev en liten repris av förra årets. Du som har följt med bloggen vet att förra året så satt Albin med i Luciatåget och visste inte om han skulle skratta eller gråta när han upptäckte oss. I år var det en mycket butter kille som iklädd pepparkakskläder kom in i lokalen tilsammans med de andra barnen. Väl framme på scenen tog han efter en kort stund ett smygande steg bakåt i ledet. Luckan täpptes igen och Albin stod bakom hela barnaskaran. Där stampade han en fot i golvet och såg ut som att han inte vissta var han skulle ta vägen. Ett tag var jag orolig över att han inte sett mig eller någon annan han känner men det hade han för efter ett tag hittade han en väg bakom alla barnen ut till mamma. När alla sånger var klara bjöds det på fika och då var han som vanligt igen. I tv-soffan på kvällen frågade jag lite om hur han tyckte att det var att vara med i Luciatåget. Svaren jag fick var att det var lite läskigt och att han var nervös. Är dock osäker på om han vet betydelsen av ordet nervös. Sedan frågade jag kändes och då svarade han att han blev arg för att han ville sitta med mig. Det var inte långt till tårarna fast det gått flera timmar efter tåget men ämnet var och är otroligt känsligt. Jag förklarade att det är okej att sitta med mamma och pappa och titta på Luciatåget och att man inte måste vara med i tåget om man inte vill. Vi pratade lite mer om det och jag tror att jag förmedlat en positiv bild av det hela. Frågan är bara hur hans känsla kring det är? Nåväl det är ett år till nästa tåg och då har mycket hänt. Om jag tänker efter riktigt ordentligt så finns det nog ett gäng bland gårdagens åskådare som heller inte känner sig helt bekväma med att stå i rampljuset. Eller? Alla är inte födda till att äga scenen eller älska att stå i rampljuset. Vår Albin kommer mer till sin rätt i en traktor - och en traktor kan vara hur skrämmande som helst för någon annan.
Än en gång blir jag glad över det professionella över Fröknarna på dagis. Innan barnen kom in fick vi vuxna några förhållningsorder; ingen fotografering under sångerna och de barn som vill gå till sina föräldrar får självklart göra det. Tack Fröknarna! =)
Eftersom gårdagen var full gas i botten från morgon till kväll var det en supertrött Anna som såg Idol lite halvhjärtat. Sedan drog Helmer igång sin kvällsshow. Han skrek av hunger och trötthet men kunde inte äta eller sova av någon anledning. Till slut fick vi honom lugn och natten kunde ta sin början. Sedan sov vi som stockar och jag fick sovmorgon till 8.30 med några avbrott för amning. Idag blir det en mycket lugn dag och jag ska försöka ta mig ut i det härliga vädret en sväng. Hemmapizza till middag och det ska smaka bra i min mun!
Momit
Vi har en pepparkaksgubbe som springer omkring i huset och bara längtar efter sin spruta! Under ett trevligt samtal nu på morgonen står han fast vid att han ska sjunga "Hi lak to momit" när de andra barnen sjunger julsånger. Tydligen finns det en tjej på dagis som heter L som också hakar på "Momitsången"... Jag ser framför mig ett ljuvligt sött Luciatåg med två obstinata kids som beter sig lite hmm... minder lämpligt. Fast med handen på hjärtat så tror(vet) jag att vår Albin inte skulle våga med en sådan sak....
Bastukillen
Just nu ligger pappan med lillfingret i yngsta sonens mun eftersom sonen vägrar napp men älskar lillfingret. Den äldsta sonen gör juliga apelsiner med nejlikor. Det doftar jul...
Albin planerar sin Tomtefest för fullt. Vilka somska bjudas är dock olika varje gång jag frågar så jag gissar att pappan och mamman i huset får ta tag i det och ringa/sms:a runt. Klart är dock att pepparkakor, glögg med tillbehör och kaffe står på menyn. Om jag känner mig riktigt generös och Funderar vidare på det och på om jag ska göra något tilltugg med saffran i för nog vore det gott att sätta tänderna i. Saffran blandat med mandelmassa. Mums!
Planerna för imorgon är något tajta men med lite justering i schemat ska vi nog få ihop det.
11.00-12.00 Lunch och vaccinering på Familjens Hus. Efter det åker vi på ICA Drugstore och köper godis för det får man äta när man tagit spruta.
13.00 skriver pappan i huset förhoppningsvis på papprena om att han är far till de två senaste barnen, Vilmer och Helmer. När Vilmer finns med i hans register så kan vi göra en anmälan om namn och då vet alla att jag är mamman till Vilmer, Fredde är pappan och att han heter Vilmer.
13.20 senast lämnar vi kontoret
13.30 lämnar vi vår äldste pepparkaksgubbe på dagis iklädd pepparkaksdräkten
14.00 avnjuter vi ett härligt Luciatåg med en massa goa barn som sjunger enstämmigt. Eller så sitter Albin i min famn och sjunger "Hi lak to momit" och tittar på när de andra barnen sjunger. Men så kan man ju också fira Lucia! =)
20.00 Idolfinal!
Igår hade Albin och jag ett trevlig bastubad tillsammans och jag tror minsann att jag lyckats. Jag har lyckats med att få honom att älska bada bastu. Han satt där och lekte och hade det så skönt så skönt som han själv sa. Men skam vore ju om jag mött min överman i bastubadning. Idag efterlyste han nämligen ett till bastubad!
Men kan det finnas något härligare att se än sin älskade gulleplutt komma uppför källartrappen i sin ljusblåa badrock och med kinder ilröda av bastuns hetta??
Nja... det är svårslaget men sovande barn är ju på något sätt alltid en njutning för mig som förälder.
Min namnsdag
06.01 började familjens dag. Helt okej för mig bara jag slipper vara vaken med en gosse som höjer sina toner under kvällen. Om vi ska se det från den ljusa sidan så har vi mest troligt fasta rutiner och en någorlunda fast godnatt-tid om några månader. Kanske till sommaren.
Igår plockade vi undan skrot från kök nr 2 och snart mina vänner är det ett rum som vem som helst kan gå in i utan att svimma. Jag vet ju att jag har några trogna läsare och om någon av er känner att ni gärna vill förbarma er över våra gamla saker, eller rent av har ett behov av lite extra grejer. Här kommer en lista direkt ur huvudet på saker vi har som vi vill bli av med. En del förvaras inomhus och en del i lagården.
- plastiga leksaker
- mjukdjur
- lampor av olika årsmodeller och modeller. Taklampor och lampor på fot med tillhörande sladdar i massor. En del ser okej ut en del längtar efter pension...
- "Prinsessäng" Vit sängram/gavel med guldknoppar i varje hörn. Sängen passar en 90 cm madrass(perfekt för en liten Englatjej).
- 2 st ställningar som du kan hänga kläder på. Inköpt på IKEA för några år sedan. Ställningen går att justera höjden på och färgen är grå med svarta detaljer. Perfekt om du har källare/förrådsutrymmen och behöver hänga undan kläder på galgar.
- sekretär med några snirkliga detaljer. Blir säkert superfin när den målas vit, just nu är den brun. Måste bara kolla en extra gång innan jag skeppar bort den eftersom den tillhör ett arvegods och jag var tydligen sista anhalt innan tippen men sånt kan ju ändras.
- pocketböcker...
- 4 st likadana köksstolar ev bord till om det inte använts som sågbänk och tagit stryk av det
Det var nog allt. Om du känner dig sugen på någon grej hör du av dig men gör det innan det återfinns på tippen.
Helmerboy
Filmtajm again...
Eftersom jag är inne i en rensarperoid så kommer jag att hitta en del gammalt pynt som jag inte använder eller som jag vill använda men inte vet var jag ska ha det. Där kommer Systeryster in i bilden. Alltid när jag är hos henne tittar jag mig omkring oxh ser att det alltid är så fint och mysigt där. Visst har hon ett hem som inte är anpassat för vilda lekar och kladd på vardagsrumsbordet men inte så obarnvänligt är det. Det är bara myspys och lugn där. Henne kommer jag att ta till hjälp(läs; hon får göra nästan som hon vill) i hopp om att få ett pysmysigare hem. Det ska ju tillbringas en hel del tid här de kommande månaderna så det är extra trevligt om det känns trevligt rent miljömässigt också. Tänkte mig inga stora förändringar utan bara det där sista pysslet, rätt saker framme och rätt sak på rätt plats. Själv har jag blivit hemmablind och ser inte möjligheterna. Det jag vet att jag måste köpa är några ramar för att rama in de underbara bilderna på Albin(och mig!) som ska hänga i vardagsrummet, kanske några filtar och kuddar... och ja resten får ni fråga Systeryster om. Hur som helst ska det bli superkul att få lite nya vinklar på hemmet och inte minst skapa en ny stil. Så VÄLKOMMEN Systeryster!
Natten har varit okej, eller ja de flesta nätterna är okej nu för tiden. Vi äter och sover och Helmer ligger kloss i mamman. Han verkar sova gott av att ligga jättenära men med tanke på att han även sover jättegott när jag klivit upp så sover han nog gott utan mig. Det är skönt för jag vill inte bli en tutte i modell jättestor mamma. En vanligt tutte i gummi vägrar han fortfarande så snart åker de i soporna de med. Kan vara lika bra att inte börja med någon om det inte finns ett behov av det. Vi får använda hörselkåpor istället... =)
Idag har Vilmer Bolibompanamnsdag bara så att alla vet om det. Tänk, om Vilmer levt hade han snart fyllt ett år om allt gått som det borde gått. Fast då hade vi aldrig fått vår gulleHelmer så det känns lite kluvet det där. Nä jag får helt enkelt nöja mig med att vi har tre pojkar och jag blir aldrig något annat än en pojkmamma. För att vara gravid eller genomgå en förlossning vill jag inte. När Fredde och jag satt i tv-soffan för någon kväll sedan och pratade om förlossningar så var vi helt eniga om att Vilmers förlossning var den som rent förlossningsmässigt var den bästa. Fast egentligen så tycker jag att alla våra förlossningar har något udda eller annorlunda i sig. Albin blev kejsarsnitt och det är inte helt ovanligt men det är en annorlunda grej. Vilmer var den mest känslosamma med tanke på att han inte levde men rent förlossningsmässigt helt underbar. Helmer var säkert den mest normala av alla men hur sjukt ont gjorde det inte??! Men jag ska inte klaga jag kunde ju ligga ner och äta de första dygnen för att det var omöjligt att sitta. Sitta vanligt kunde jag göra efter 3 veckor och lika länge åt jag smärtstillande för att det var så ont så ont i sittdelen av kroppen. Men ut kom han och han är lika underbar som sin storebror! En förlossningsberättelse är på gång så håll ut ni som vill veta det mesta. Snart har jag laddat mentalt för att återuppleva den igen.
Det där med att återuppleva. Kommer ni ihåg att jag för många månader sedan skrev om filmen om Vilmer som rullade runt i huvudet? Nu har den börjat igen fast nu med lite andra detaljer. Nu är det andra saker och andra människor som tagit plats. Saker en del gjort eller sagt. Nu kan jag förstå och se på saker med andra ögon. Saker jag för länge sedan tyckte si om tycker jag nu så om. Kan inte förklara på något bättre sätt men det känns på ett annat sätt. Ibland blir mina ögon tårfyllda när jag tänker tillbaka. Här är några detaljer som rullar runt i huvudet:
- "talet" som hölls på begravningen. Kommer inte ihåg exakt vad som sas men fragment finns kvar i hjärnan och känslan av att det var fantastiska ord.
- sättet och orden kvinnan på begravningbyrår sa när hon rekommenderade oss att inte titta på Vilmer en sista gång. Det tog hårt även om jag är väldigt tacksam över att hon var ärlig och avrådde oss. Känns skumt att hon sett Vilmer efter oss men samtidigt känns det som om vi delar något fint. Hon har sett min son som inte så många sett. Hon klädde på honom kläderna och lade honom i kistan tillsammans med alla saker vi lagt dit. Hon kommer alltid att betyda något speciellt för mig även om vi inte känner varandra mer än så.
- barnmorskan som var med vid förlossningen tänker jag på väldigt ofta fortfarande.
Nu måste jag skicka iväg sambon till stugan för att koppla in elen så vi kan lysa med lampor och laga mat på en vanlig spis, hålla det lagom varmt för att kunna snickra och måla intensivt under någon vecka.
Själv ska jag plocka in kläder i garderoben och renbädda sängarna, kanske ge mig i kast med att tömma mer grejer i kök nr 2.
Tisdagen har redan fyllts med uppgifter.
Till mina gamla elever som går skola i Kalix;
När bokar vi in en fotografering? För visst vill ni fota världens sötaste bebis med storerbror och deras snygga föräldrar? =)
Tre lådor
På söndag var det det årliga julbaket med andra tjejgänget som var inplanerat. Mitt deltagande i år var väl en aning sparsamt men jag skötte delning av Snickerskaka och den rättvisa delningen av godsakerna. I år bakade vi Snickerskaka, Strykande åtgång, Rocky Road och Mozartkulor. Jag har provsmakat allt och det smakar verkligen super. Måste ta mig i kragen och se till så att det finns några godsaker kvar till själva julafton så släkten på båda hållen kan få smaka julbaket 2009. Helmer skötte sig exemplariskt under julbaket och det kändes hoppfullt. Han kanske kommer sluta skrika med tiden. Kanske beror på att vi hela tiden lär känna honom bättre och bättre och inte är lika tröga som vi varit hittills. Snart kan han se fram emot en vardag utan att behöva gallskrika för att vi ska förstå vad han menar.
Idag ville Albin ordna "Tomtefest". I sommar hade vi ju "Sommarfest" och nu ville han utöka festligheterna. Han räknade upp vilka han ville bjuda på festen där alla skulle ha tomtekläder, det var mest släktingar som blev bjudna. Vi får planera vidare och bestämma oss för om det blir en Tomtefest eller inte till helgen.
I morse när Fredde skjutsade Albin till dagis fick vi reda på att han egentligen inte skulle vara där idag men givetvis var han välkommen i alla fall. Tack dagis! Vi är föräldrarna som inte har koll på läget just nu men våra barn får mat och vi lyckas tvätta kläderna så vi ser vårdade ut än så länge.
Under dagen har jag roat mig under några minuter med att tömma allt skrot från rummet över köket, kök nummer 2. Där finns det hur mycket saker som helst som bara finns till utan att vi någonsin använder dem. Det mesta kommer antagligen att köras på tippen men dom får hellre ligga där och skrota än skrota i mitt kök nr 2. Fick till och med till de tre lådorna jag länge har planerat att samla barnens minnesgrejer i. En låda för varje barn där vi sparar tidningen från dagen de föddes, BB-papper, tidningsurklipp från födelsedagar, första kläder, teckningar och andra minnesgrejer som kommer till under åren. Så nu har vi en Albinlåda, en Vilmerlåda och en Helmerlåda. Alla lådor kommer ju av förklarliga själ inte att bli lika fulla med alster från uppväxten men jag tror att Albin och Helmer kommer uppskatta att kunna titta ner i Vilmers låda och se att det finns några få ynka minnen från honom.
Nu vill bebis ha mat...
Helg
Tjejmiddag och julbak med andra tjejgänget...
Ännu en gång
Tjejmiddag ikväll och jag hoppas att Helmer sköter sig finfint. Igårkväll var han inte det minsta charmig även om han själv trodde det när han skrek så hela huset skakade. Tills vi kom på att han kanske var hungrig. Igen. Trots att han helt nyligen snuttat i sig lite gotta. Och kräkts upp en del. Han somnade strax efter 23 och kring tretiden märkte jag ett visst pickande och plockade fram restaurangen som fick nobben. Kring halv sex kom nästa pickande och då var det populärt med käk. Förstå hur det känns att ha sovit nästan i från 23 till halv sex. Lyxigt värre! Jag är utvilad. Så utvilad att jag bakat pepparkakor på morgonen, hängt tvätt och laddat en till maskin, sminkat mig och plockat lite grejer som låg där dom inte skulle ligga. Var är min lilla söta hushållerska?
Jag har gjort det igen. Precis som med Albin hade jag en del föreställningar om hur livet med barn skulle vara och hur jag skulle vara som mamma. Jag har gjort det igen trots att jag vet kommer få ändra mina värderingar och handlingar.
Innan vi fick Albin sa jag att
- en bebis skulle aldrig sova i vår säng. Det skulle jag bara inte palla med. Jag behövde få sova på nätterna.
- hålla en bebis i en för musklerna smärtsam position bara för att den är tyst skulle jag inte heller göra. Bebisen skulle minsann få vänja sig och skrika lite.
- barnvakter skulle jag nyttja flitigt. Viktigt med vuxentid och egentid.
- jag skulle minsann träna minst en gång i veckan.
- mina barn skulle inte vara bortskämda.
- hönsmamma jag? Aldrig i livet.
- barn ska lära sig för livet och lära sig klara sig själva och det är min uppgift som förälder att ge dem lite hjälp på vägen.
- jag skulle låta barnet få hänga med och anpassa sig mer till familjens liv istället för att vi måste anpassa oss helt och hållet efter barnet
- helamma i sex månader
Innan vi fick Helmer sa jag att
- jag aldrig skulle klaga om mitt barn skriker lite. Så länge han lever ska jag vara tacksam.
- jag skulle vara tacksam över att ha fått ett till mirakel.
- jag skulle låta barnet få hänga med och anpassa sig mer till familjens liv istället för att vi måste anpassa oss helt och hållet efter barnet
- barnet ska få sova där det är livat om dagarna för vi vill inte ha en lika ljudkänslig kille som storebror
- bära barn i sjal borde lösa de mesta
- helamma i sex månader
- inte bli stressad över bebisskrik
Jag har med all säkerhet glömt en massa saker men summan av kardemumman är att jag än en gång tvingats inse att jag inte har så himla mycket att säga till om. Små barn bestämmer mer än man kan tro och skriket kan få mig att göra vad som helst bara det blir tyst. Helamma i sex månader utan annan mat är otänktbart för jag vill inte vara låst i sex månader. Banangröt är gott och nyttigt har jag hört! Dessutom kan pappor hantera en sked. Att sova med barnen i samma säng gör att jag själv får sova och sömn är underbart för föräldrar. Sov gärna i min säng några år till! =) Det där med barnvakteri jobbar jag fortfarande på men det går framåt i myrsteg. Fast även jag börjar ju kunna inse hur skönt det kan vara med lite barnfri tid ibland.
Kanske får avge ett nyårslöft om att låna ut barnen till barnvakt en gång i månaden. Eller i alla fall varannan?
Yrande tankar från en mamma
Då var det ett tag sedan jag satte mina tankar på webben. Skrev faktiskt ett inlägg för någon dag sedan om Albins första kärlek men av någon anledning blev det något fel på datorn så jag lyckades inte lägga ut inlägget. Skriver om det när jag har inspiration till att göra om det jag redan gjort en gång tidigare.
Igår var Moster och hälsade på och bjöd in Albin till en övernattning hos henne. Han pratade mycket om att han skulle sova över där och det verkade gå hem. När jag frågade vad han skulle göra om han vaknade mitt i natten svarade han bara:
Men då öppnar jag mina ögon och ser om Moster ligger kvar i sängen.
När han vaknade i morse lät det så här:
Men hur ska vi göra nu? Det är inte bra om jag smittar Moster när ja gär så här förkyld. Det är bäst att jag sover hemma i egen säng i natt.
Så det där med att sova över lär inte bli av ikväll i alla fall. Fast oviljan att sova över går liksom i arv om vi säger så. Ett mammaarv.
Igår var en historisk dag. Albin somnade med mig på kökssoffan med huvudet i mitt knä. Jag kunde knappt tro mina ögon men ja ghar fotat det hela flera gånger. Både med mobilen och med vanliga kameran. Det har aldrig hänt förut så gissa om han måste ha varit trött. Helt otroligt är dessutom att Helmer behagade sova i vagnen vid samma tidpunkt. Annars brukar ju han kunna slå igång sin siren när det är lugnt och skönt i huset. Ska bli skönt när skrikigheten går över för nu är det en del skrik. Speciellt innan han ska somna. Då skriks det. Eftersom han vägrar napp så är det svårt att få tyst på honom heller för ingenting hjälper. Sedan mitti skriket är det som om strömmen tar slut. Det blir tyst och ungen har somnat. Märkligt beteende.
I helgen ska jag och Helmer förstöra matron på en tjejmiddag på lördag och på söndag är det dags för det årliga julbaket. Det ska vi vara närvarande vid men det återstår att se hur hjälpsam jag kommer kunna vara samtidigt som jag ska vara kossa och bäråsna samtidigt. Men jag kan ju vara trevlig och förgylla julbaket med några julvisor jag kan kanske? Så denna helg ser fullspäckad ut... eller kanske inte fullspäckad men mer fullspäckad än mina senaste helger.
På måndag blir Helmerboy 1 månad och ingen vet var den tiden tagit vägen. Han har passerat 4 kilos gränsen och håller på att bli stora killen. Snart sover han hela nätter, pratar gulligt, sköter sig perfekt och gör inga hyss eller ställer till oreda på något sätt. Eller så kanske mamman yrar en aning.
Nästa vecka tar Fredde semester och jag längtar ganska mycket även om det hittills går över förväntan att vara hemma med 2 små. Lite ljus i mörkret med andra ord. Och kanske ljus i stugan! =)
Nu ska jag morgonmysa med Albin. Världens goaste Albin!
"Hi lack to momit"
Att jag är en ammande mamma går det inte att ta miste på. Mina kläder har mystiska öppningar lite här och var och nättern tillbringar jag med en liten parvel tätt intill mig. Snart har jag vant mig, tror jag. Som alla andra blivande mammor hade jag en föreställning om att jag minsann skulle helamma i sex månader - det är ju såå smidigt. Några dager efter Helmers födelse ändrade jag mig. Det var när mina bröstvårtor blödde av såren som uppkommit och smärtan som fanns när han sög tag och ivrigt ville ha mat. Det var när kräket var blodfärgat som jag ville ge upp. Jag skulle kunna tänka mig att amma i max tre månader till!
Nu är det nästan okej att amma. Jag har vant mig vid att ha någon hängande och klängande i mig hela tiden. Jag har lärt känna det lilla livet och vet oftast när han skriker av hunger, trötthet eller tristess. Ibland har jag fel och då låter jag pappan ta över. Han luktar inte restaurang för Helmer.
Albins nya filmfavorit är Madagaskar och det gillar jag skarpt. Igår skuttade han omkring och sjöng "Hi lack to momit" översatt till "I like to move it move it...". Hur sött som helst. Extra stolt blir han när han får reda på att det är på engelska. "Jag kan sjunga på engelska på dagis" och efter lite luskande kryper det fram att han och de andra barnen ska sjunga "Wish you a Merry Christmas" på Luciatåget. Deltagandet i Luciatågen ska Albin ha från platsen bredvid min har han sagt. Han ska sitta bredvid mamma och lyssna på de andra barnen iklädd pepparkakskläderna! Vi får väl se hur det blir med det... =)
När Albin var liten vägrade han att sova i någons famn. Han fick sövas aktivt varje gång han skulle sova och dessutom strulade han med amningen.
Helmer somnar när han är trött, kan hända att han först berättar att han är trött genom att skrika lite och han äter som en galning och älskar att sova i en famn.
Två barn och två personligheter, that´s it.
Hoppas att jag ska orka fixa lite med julbestyr så vi får lite mer julkänsla i hemmet. Jag ser mina möjligheter nästa vecka då Fredde börjar ta ut sin innestående semester. Då blir det Lussekattsbak, pepparkaksbak och lite julpyssel med Mormor. Fredde skickar vi till stugan så vi blir mindre ofärdiga där.
En dag under semestrandet måste bara gå åt till att fixa klart årets klappar. Känner i alla fall att läget är under kontroll men några småsaker är kvar att fixa.
Behöver få in tips på vad jag och min syster kan köpa till våra föräldrar som har allt... kamera, spikmatta, husbil - ja de har verkligen allt de vill ha!
Tjingis på er alla!
