Ner som en pannkaka upp som en sol!

Patrik; Kycklingwoken ser jag alltid fram emot! Jag passar gärna på innan jag börjar amma för då är det slut med de starka kryddorna tills vi vet hur den lilles mage reagerar.

Som ni kan ana genom inläggets titel/rubrik så har dagen varit en toppendag. Den började med att gossen satt och grät över att han inte skulle på dagis idag. Det är ett gott tecken tycker jag! Imorgon ska han dit för jag ska lyxa mig hos frissan. Borde passa på att boka in en ansiktsbehandling också för jag har ju presentkort och det skulle verkligen sitta fint. Måste ta tag i det så det blir av... annars måste jag ge bort kortet och det vill jag ju inte! Humöret hos mamman har varit på topp och det är så skönt att det vänder så fort. Men det börjar jag lära mig om mig själv och mitt liv som änglamamma - deppigheten varar inte så väldigt länge och jag reser mig betydligt fortare ur avgrunden jämfört med tidigare. Jag har mer kraft helt enkelt. Idag har jag fungerat som vanligt så oroa er inte alla ni som började med det. =)

Dagen har även bjudit på kaninjakt. Jepp, kaninen Axel bestämde sig för att springa loss hela dagen och var helt omöjlig att fånga. Ni kan ju tänka er synen av en gravid kvinna som tar sig fram det "fortaste" hon kan och en ivirg treåring som hoppar jämfota av glädje över att kaninen är lös och det är hans tur att fånga den. Mmm... väldigt lyckat koncept. Efter att telefonen ringt ett antal gånger och meddelat att vår kanin är lös och pappan kommit hem blev det helt plötsligt Albin som blev "chef" över hur fångandet skulle gå till. "Stå still pappa! Hör vad jag säger!" följt av "Nu kan du ta han!"

Nåja vi fick fast honom till slut och det var pappan som tryckte fast djuret mot marken och jag lyfte upp det.

Så man tackar så hemskt mycket för den fina gåvan jag fick av några elever från Marielundsskolan i Haparanda!! Tack så mycket systrarna K***s! Nästa gång han smiter och inte samarbetar vid infångandet så är det er gamla fröken som ringer er och ni kommer hit och tar hand om fångsten!!

Ensamma mamman

Nu har Stormen med stort S hunnit ikapp den ensamma mamman. Jag kände hur det började blåsa redan under helgen och sedan dess har den ökat i styrka och idag slog den till med full kraft. En tröst i den stora Stormen var att jag redan hade inbokat en tid hos kuratorn förutseende som jag är. Där blev jag sittande i två timmar och fyllde nästan en hel sopkorg med våta pappersservetter.
I övrigt har dagen varit okej faktiskt. Sprutade på mig min nya parfym och levde lyxliv när jag spred den ljuva doften. Det roliga i det hela är att jag egentligen inte ens kan använda parfym. Jag blir täppt i nästan och nyser hela tiden. Men smakar det så kostar det och idag behövdes det.
Orsaken till att Stormen hunnit ikapp mig är naturligtvis nästa veckas 1-årsdag för Vilmer. Det i kombination med följande;

- jag är höggravid och fullkomling fullspäckad av känslighetshormoner
- jag sover dåligt på nätterna
- min äldste son är som en igel på mig natt och dag
- pappan i huset har 1) varit fullkomligt däckad i nästan 2 veckor 2) jagat älg den helg han blev friskt och allt detta betyder att höggravida jag har fulla ansvaret för hem och barn
- jag har foglossning som gör mig till en vankande anka som sakta vaggar omkring och det gör ont
- jag är tydligen den enda av alla vuxna i familjen som är brydd om att fixa fram barnkläder åt alla barnen och fundera över om det finns något mer vi kan försöka hinna med. I know att det är boainstinkten som slagit till, men den borde ju även drabba män i liten skala eller är jag helt ute och cyklar?
- Albin har bytt förskola och det har tagit en hel del kraft under några veckor. Först beslutet och sedan funderingarna på hur han skulle ta bytet. Nu vet jag att det fungerar men vad hjälper det när energin redan är slut? Hur som helst kan jag fylla på energin betydligt bättre senare eftersom jag numera är en lugnare mamma som känner att personalen bryr sig om mitt barn. Det är en ny känsla och en härlig känsla. Så på lång sikt kommer det att löna sig.
- jag hatar 7 oktober som är den värsta dagen i mitt liv och snart är den här igen.

Min alldeles egoistiska plan för de sista veckorna var att leva lite prinsessalyx i vardagen.
Bli bjuden på många sovmorgnar och mjuka sköna vadmassager för mina krypiga ben.
Gulliga ord om hur snäll och söt jag är, trots att jag känner mig fet och ful och dessutom drlmmer om att jag är det.
En klapp på axeln om att jag är jätteduktig som faktiskt står ut med att förvandlas till ett valross med bitskt humör.
Jag ville slippa laga i alla fall en maträtt i veckan och då vill jag inte ha pytti panna, pannkaka, makaroner och korv.
Jag ville ha en skön familjehelg på Piteå havsbad för hela familjen och njuta av deras sällskap.
Jag ville kunna förbereda mig för bebisens ankomst i lugn och ro.
Jag ville känna att vi är ett par som förbereder oss för nästa mirakel i vårt liv.

Idag känns denna prinsessalyx väldigt lång borta.

Nu är jag bara den ensamma mamman som snart går under av allt fixande och trixande med vardag, mat, barn, tvätt, dammråttor, smutsiga lakan, saker på fel plats, kalasförberedelser för 3-åringen, matsedel, matinköp, klädinköp, bebisförberedelser... jag tror jag spyr snart, på riktigt.

PS
Det är klart att jag vet att jag som mamma inte är den enda som blir påverkad av att 7 oktober närmar sig. Pappor har också känslor och pappan till mina barn är den bästa pappa jag kunde hitta så det så! Bara så ingen av er tror att jag är helt känslokall och bara tänker på mig själv.
Ifall någon skulle få för sig att sno honom ifrån mig, typ du din lilla skata i drömmen här om natten! Du kan se dig om efter en annan kille och definitivt en annan stuga.

Vi kan sammanfatta dagen med att den varit väldigt ansträngande, känslosam och att den aldrig kommer tillbaka.


Kyckling i stark sås med räkor

Just det! Om ni läst i kommentarerna till något av de senaste inläggen så har ni sett att jag har skjuts ordnat redan! =) Man kan väl säga som så att jag har en innestående resa till förlossningen hos en god väninna...

I helgen har vi fått gjort många saker på min "lista". Vi har fixat en till bilbarnstol och storstädat sovrummet. nu luktar det ljuvligt i några dagar och sedan är vi tillbaka i det där dammiga träsket. Fattar inte varför det blir så dammig fort i ett sovrum. Eller kanske det är så att det dammsugs på tok för sällan?! En önskan jag har och som kommer gå i uppfyllelse inom de närmsta åren är att ha en dammsugare på varje våningsplan. Jag avskyr att bära upp eller ner en dammsugare för att kunna dammsuga och sedan bära tillbaka den igen. Nej, för att det ska vara snabbt och enkelt att dammsuga vill jag ha en på varje plan.

Igår när vi var på Barnens hus och hittade bilsbarnstolen och födelsedagspresenter till Albin så träffade jag en kolelga från Hpda. Hon hade blivit mamma för fjärde gången för sju veckor sedan och jag fick mig en litet titt på underverket. Hon berättade att han bara sover hela tiden. Han somnar vid 21-tiden på kvällen och vaknar sedan bara för att äta och sedan somna om igen. Vaknar för dagen gör han vid 15-tiden dagen efter och då är han vaken lite längre stunder men kortkorta sovpass innan han somnar för natten igen vid 21. Jag hoppas och håller tummarna för att vi också kryssat i de förhandsvalen och jag hoppas att vi man inte måste betala extra för det för då har vi missat vår chans redan...

Idag går vi in i 35:e veckan och jag har insett att om 5-6 veckor har vi vår lille gosse hos oss. Jag önskar att de anser min kropp redo för igångsättning när vi har vår träff på specialistmödravården kring 8 november. Jag kommer inte att tacka nej till det om vi säger så. Det börjar kännas att det närmar sig. Det är tungt att vända på sig i sängen och det trycker på neråt, om vi säger så. Är ändå förvånad över att jag inte ser gigantisk ut, ännu, men jag tycker inte vi ska negligera känslan hos den gravid mamman. Det är faktiskt långt ner till golvet och det tar emot när jag måste vända mig i sängen. Punkt slut! Sömnen börjar rubbas av sinnessjuka (mar)drömmar. Många gånger vaknar jag upp genomsvettig och kan inte somna om.
Bara den senaste veckan har jag drömt att;
- Fredde tyckte jag var den tristaste tjej som fanns. Jag bara gnällde och gnällde hela tiden(just nu är det lite sant) och var aldrig glad. Han lämnade mig som var höggravid även i drömmen för en pingla i grannens hus. Jag blev vansinnig för att jag insåg att hon skulle få nöjet att njuta av stugan.
- Jag blev misshandlad när jag var på besök hos min syster i Stockholm av en galning. Galningen roade sig dessutom med att ringa hem till min syster hela tiden och äckla sig.
- Våra grannars barnbarn kom upp från Gbg med ett jättestort skepp gjort i trä. Tänk sjörörvarskepp. De parkerade skeppet vid campingen i Kalix och sedan fick vi nöjet att selga hem till Påläng och det var hur coolt som helst.

Får se vad natten har att erbjuda men fel på fantasin verkar det inte vara.

Bebisens väska för BB med blöjor och kläder är redan packad. Bara några mindre detaljer som ska kompletteras innan den är helt klar. Min väska är långt ifrån packad fast tankarna över vad jag vill ha med mig har börjat dyka upp. Men med tanke på att det är helt stopp för att lämna avdelningen för mig så lär jag åka hem så snart som möjligt. Lite trist att Albin inte ens får komma in och hälsa på Lillebror... släkten får inte komma utanför dörrarna som på Albins tid. Det har vi svininfluensan att tacka för. Fast jag ska inte klaga - det är ju för allas bästa det är på det viset men lite trist är det när man blir isolerad. Födelseplanen är inskickad tidigare i veckan och den kan ni få ta del av vid senare tillfälle.

Middagen idag blev Kinamat och hela familjen var mätt, nöjd och glad. Nu måste jag elda bastun så jag kan njuta för fulla drag av min renbäddade säng...

"Kom inte hämta mig innan jag lekt klart!"

Efter några dagars kamp är vi på rätt köl igen. Nu har vi sovit gott om nätterna och haft trevliga dagar tillsammans! Igår blel jag förpassad till personalrummet av Albin för han hade inte lekt klart, som han själv uttrryckte det. Efter dagis åkte vi på Lyktan och fikade. Chokladmuffins och festis för Albin och chokladruta och ett stort glas saft för mamman. Sen köpte vi föntsterkitt på Coop Bygg...

Idag var det en solskenspojke som klev upp - det var gympadags på dagis! Väskan med fotbollskläderna(Moster inhandlat i Barcelona) packades redan igår och ögonen glimmade av förväntan. Tänk att ett besök i en gymnasiksal kan gör någon så glad. Jag är oxå glad över att han får möjligheten att springa av sig och känna sig som de stora barnen.
"Mamma, du kan komma å hämta mig när jag har lekt klart med lyftkranen!" var nästa order.
Sagt och gjort, jag hämtar honom kl 13.00 för idag är jag inte sugen på att sitta i personalrummet. Inte för att det är tråkigt på något sätt. Jag känner mig nästan som hemma på Lilla Miraklet, utan mest kanske för att personalen kan få ha föräldrafri rast och slippa mamman som inte har andra vuxna att prata med på dagarna... =)

Åh vi bara måste fixa vårt internet snart. Vet inte varför vi maskar med det hela tiden... Kan ju vara för att vi inte har en aning om varför det fungerar dåligt eller vad som egentligen är problemet. Det här med datorer och internet är en värld så längt bort från mina kunskaper och intressen som man bara kan komma. Eller nej, allt som har med marknadsekonimi, räntor, styrränta, reporänta, skattehöjningar och liknande får mig att känna mig som om jag vore född på Mars. Det är så ointressant och jag har verkligen noll koll och vill inte lära mig mer om det. Inte just nu.

Nu vill jag föda barn. Vill och vill men ut ska han ju. Som vanligt fick sig doptonen en omgång idag hos BM. Allt såg bra ut och nästa besök bokades in till 7 oktober. Jag bytte tid till 5 oktober eftersom 6 oktober är Albins födelsedag, 7 oktober Vilmers och jag antar att vi kommer hoppa på bergochdalbanan igen den veckan. Fast jag vill nog ta den lilla barnkarusellen denna gång. =) Visst får man välja vad man vill åka när det passerat 1 år?
Mitt mål om att ha en gravsten på plats kommer inte att gå i lås. Fast jag börjar gilla det vita, enkla korset mer och mer och känner inte någon stress över att vår fina sten inte finns på plats ännu. Det viktiga är att den blir bra och det blir den om vi får fundera klart innan den tillverkas. Det är faktiskt ett konstverks som ska skapas och det görs inte på en dag...

Fredde jobbar i Vidsel på dagarna nu och får förmånen att pendla i tjänsten. Det betyder att han åker samma tid som förut och är hemma samma tid som förut. Jobbet ska vara klart i slutet av oktober så det här kan bli spännande. Mitt vad det är så får han och hans kollega ta sig en spontan tur tillbaka till Luleå för att en liten en vill komma ut innan 8 november. Mitt vad det är får jag ta taxi till Sunderbyn och han möter upp mig där. Mitt vad det är så är bebisen så smart att den vill komma ut efter en god natts sömn en helgdag...

Här är lite grejer som vi behöver/vill/ fixa t bebisen & Albin;

- mobil att hänga över spjälsängen, gärna med musik(Albin brydde sig aldrig om någon sådan men det kommer bebisen att göra)
- mobil vanlig hederlig
- täcket/filten att ha på golvet från IKEA
- bilstol till Albin. Vill försöka hitta en bilstol som gör att han kan sitta bakåtvänd i minst ett år till eftersom det är säkrast så. Har surfat runt lite och fått tips om en Britax Two Way(tror jag).
- födelsedagspresent t Albin

Å en del andra grejer som jag inte kan komma på nu...´

Snart ska jag hämta min unge som verkar gilla sitt dagis hur mycket som helst! Det gör mamman oxå... alltså gillar ungens dagis.


Kom ej tillbaka

Filmen var toppen, sällskapet oxå
Morgonen var supertidig
Ungen var trött och hungrig hela dagen *morr*
Dagis var populärt
Många ärenden/måsten har bockats av
Pappan i huset är frisk
Mamman vill ha massor av pengar nu

Mamman är trött och ska tigga till sig en fot- och ryggmassage av pappan
Mamman tar till hormonerna om pappan försöker maska med massageuppdraget

Denna dag är inte välkommen åter!

Miniweekend

Nu sitter jag här. Barnfri för några minuter och bara njuter av lugnet. Albin och jag packade en stor väska och begav oss på semester till Moster. Eftersom hon numera bor i Kalix så blev resaninte så lång men vad gör väl det. Vi vuxna ska njuta av en film och massa godis och ungen får extratid med Moster!

Höstvädret fortsätter att vara i min smak - svalt och soligt! Förstår inte varför svalkan kom förrän nu, den hade mer än gärna kunnat komma redan under sommaren så hade även jag kunnat njuta av den. =)

Vet inte varför men jag känner mig ganska trött just nu. Börjag bli tungt och jag räknar dagarna... Tyngre lär det bli. Ser fram emot vår familjehelg på hotell med bad och umgänge så det får bli mitt fokus just nu. Även valrossar är smidiga och snabba i vatten! Framförallt i vatten skulle jag nog tillägga.

Igår hade Albin ett stort problem; vad skulle barnen på dagis säga när han var ledig på fredag? "Mamma tänk om dom vill att jag är där idag?" Tja, du ska ju dit på måndag så dom klarar sig nog. =) Hur som helst fanns det en längtan efter att få åka dit och leka och det är ju aldrig fel. Den har liksom inte funnits tidigare...

Dagens projekt har varit att försöka locka ut våra hönor ur hönsgården men det är lättare sagt än gjort. En höna, Agda, hoppar ut men har inte en aning om hur hon tar sig in igen. Igår fick Fredde lyfta in henne till de andra brudarna. Hönshjärnor är inte hur klipska som helst. Får se om donnan hittar in ikväll eller om hon virrar omkring på utsidan av hönsgården?!

Äh nu tar blogglusten slut och jag ska slappa på soffan och känna mig rastlös för första gången på väldigt länge. Sen hoppas jag på en sovmorgon till minst 6.30 imorgon, det skulle vara toppen!

Gravidhjärna

Min gravida hjärna beter sig som en gravid hjärna... Jag glömmer saker, jag är lynnig till tusen och flyger i taket för minsta lilla, har en sambo som drar omkring härhemma och stökar till det, har en son som under eftermiddagarna har ett humör som liknar PMS hos oss kvinnor, boar och har mig och flyttar runt saker i huset och ser ALLT som borde göras!

Mannen i huset tänkar bara på jakt och det senaste bytet blev en stackars räv som bara vill springa över änge nedaför vårt hus. Den tog sig inte över om vi säger så. Albin ser fram emot en mössa gjord av rävskinn!

Min rygg värker lite vid dagens slut och det är 51 dagar eller något liknande kvar!

På söndag ska jag på bio och det ser jag fram emot - egentid och uppdatering på biofronten. Ska försöka hinna med att se filmen som utspelar sig innan filmen jag ska se på söndag...

Todeluo

Dag 4

... och jag fick vänta på dagis tills Albin hade lekt färdigt, som han själv uttryckte det.

Nya oväntade byggnationer på stugan dök upp idag när vår hustomte skulle skrapa fönster. Ruttet, ruttet och mera ruttet hittades i hela fönstret, väggen och på andra ställen. Nu måste vi bestämmma oss för om vi vill fixa till det innan vintern. Med fixa till menar jag riva bort två lager av ytterpanel(fråga mig inte varför det finns två lager men det gör det) ta bort fönstret, byta ut ruttet mot nytt och fräscht, regla om för nya fönster med nya mått på nya ställen och måla hela väggen. Var tog mina lugna hösthelger vägen? Nu är det inte många helger kvar av smidighet och det ska pressas in älgjakt och familjehelg på hotell och fix å don hemma i huset. Fast å andra sidan kanske jag kan göra lite fix å don när Albin är på dagis... men det är ju inte meningen att jag ska göra att tråkigt jobb själv heller. Eller?!

Det är synd att jag inte har massor av pengar just nu för jag skulle kunna shoppa hur mkt som helst. Barn kläder, julklappar, presenter, pysselgrejer, IKEA-grejer, bra-å-ha-grejer. Vet inte hur jag ska lösa detta?


Dag 3

Idag har mamman suttit och läst tidningar i personalrummet på dagis och sonen har lekt och haft kul ute på gården. Imorgon ska jag åka iväg så då är det ett litet examensprov på hur pass mogen han är för den nya situationen. Jag är glad att jag äntligen känner att det fungerar som jag trodde det skulle göra på en förskola. Då har alla mina tidigare känslor inte varit helt tokiga med andra ord och det känns värt all möda med att byta förskola och skola in på nytt mitt i väntans tider.

Albin önskade sig våfflor till kvällsfika och självklart bjöds det på våfflor till Bolibompa. En skinkmacka gled också ner i den lilla magen…

Ikväll är det öppet hus på mitt jobb som jag är föräldraledig från och visst hade det varit kul att åka förbi och säga hej, men att åka en tredje sväng till Kalix idag lockade inte speciellt mycket. Blev bjuden på ”symöte” som innefattar pyssel, fika och Idol så eventuellt tar jag en sväng förbi dit istället. Den aktiviteten finns på promenadavstånd men jag tar bil ändå för att skona mig fogar.

Fredde är sjukskriven veckan ut för krafterna saknas fortfarande. I ärlighetens namn ska det bli väldigt skönt när han börjar jobba igen för att ha en amöba som ligger och vilar här och var i huset och ser lidande ut gör ingen pigg och glad. Speciellt inte när amöban lämnar saker över hela nedervåningen även fast det finns bestämda platser för just den saken. Rent praktiskt betyder det att mamman måste plocka undan saker efter den lilla monsterungen och den vuxna amöban och sig själv. Observera att denna syssla ska ske samtidigt som hon är höggravid, hormonstinn och har sömnproblem på morgontimmarna!

Måste ändå säga att (peppar peppar ta i trä) trots att det är sju veckor kvar till leverans så är jag inte enorm. Jag känner mig hyfsat pigg och väl till mods och den där plågade känslan har inte dykt upp ännu.

Det är klart att jag kommer ångra dessa ord inom kort fast varför inte njuta av nuet?! Tids nog kommer jag att anta formen av en valrosshona som sakta vältrar sig från sida till sida i sängen nätterna igenom, suckar plågat och har svarta ringar under ögonen… För att sedan inte tala om första tiden med lillen som lider av kolik.


Dag 2

Inskolningen fortsätter och mamman är ännu lugnare. Det ska bli skönt när vi kommit i mål och det blir en vardag att gå på dagis och leka med barnen. Just nu har lillen massor av myror i byxorna för att allt nytt är så spännande! "Mamma det är väldigt jobbigt att sitta still när det är fruktstund" var en av kommentarerna idag när myrorna slog till. När vi sedan kommer hem berättar han nästan lite stolt åt sin pappa att han "laggi på golvet å vila när dom andra barnen åt frukt"... Totalt medveten om att han egentligen gjort något som han inte borde.
Hur som helst så ligger gossen i sängen nu och enligt sista rapporten från honom själv så är han en höna. En höna som ska leka med dom andra hönorna i hönshuset i morgon.

Humöret för övrigt är hormonfyllt idag. Mer än vanligt och det ska bli en lättnad när vallningen är över för denna gång. Efter det hoppas jag den håller sig borta ända tills efter förlossningen och den berömda tredagarsgråten.

Konstaterade idag att det är 7 veckor kvar till lillebrors ankomst. Namnet Hannes får jag inte genom besiktningen, Alfons klarar det och ligger på topplacering, Elmer är en annan favvo hos mig medan Fredde tycker Helmer passar bättre.

Igår avslöjade Fredde att han drömt att vi fick en flicka bara för att alla trodde det skulle bli en pojke. Jag är fortfarande övertygad om att det är en pojke och om att jag ännu en gång om en himla massa år kommer gå med bebismage...


Dag 1

Tack för tipset att sova varannan dag. Det ska vi testa - fördelen med det är att jag bara behöver bila runt kommunen varannan dag! =)

Första inskolningsdagen på Lilla Miraklet gick super! Han var modigare än jag trodde han skulle vara och det vara bara på slutet som det blev lite för mycket och han tjatade om att vi skulle gå hem. Men vem blir inte sur och grinig när blodsockret sjunker och man befinner sig på gränsen till svält?! =)
Albin har fått en egen krok att hänga sina kläder på, en gul bil med Albins namn under. I det hemliga rummet fanns det en korg för extrakläder och i hallen en krok för galonisar. En rolig grej var två magnettavlor i hallen. På den ena stod det "Hej då!" och på den andra "Hej!". I små söta ramar fanns det ett foto på varje barn så när du kommer på morgonen flyttar du bilden på dig själv från "Hej då!"-tavlan till "Hej!"-tavlan. Fiffig idé tycker jag som mamma, barnen kan klart och tydlig se vilka som är på plats och vem som är hemma och så blir det en liten rolig grej av hela hämta-lämna-situationen. Åter till Albins dag... Han tittade sig nyfiket omkring och försäkrade sig om att jag skulle vara kvar idag. Lekte med tågbanor, en kran och lyfte klossar, tittade med stora ögon på allt pyssel som fanns framme och längtansfullt efter vattenfärgerna. Apelsinen som erbjöds under fruktstunden vägrade han. Ska bli kul att följa hur han vänjer sig vid det hela, uteleken är jag inte ett dugg orolig för. Allt går så mycket bättre ute och det har det alltid gjort. Det är inne han blir ganska rastlös och vandrar omkring, i alla fall på det förra dagiset. Ny plats nya rutiner? Kort pch gott kan jag bara konstatera att jag är lugn och harmonisk och känner redan nu att det här kommer att bli bra. Dagen får mycket gott betyg av mig!

När vi kom åt vi lunch och slappade i soffan. Sedan gick vi ut för att locka ut våra hönor ur hönshuset och det lyckades vi självkalrt med. Nästa projekt är att få dem ur hönsgården och bli lite sällskapliga...

Eftersom det blev en ganska tidig kväll så är jag redan bastad, kvällsäten och färdig för soffan och klockan är 18.47. Blir nog till att avrunda kvällen med en bok vid ett tidigt klockslag.

Natti natti

Fyra charminga damer

har flyttat in hos oss! Tekla, Agda, Kuttra(Blondie) och Snea är deras namn. De fanns sig genast tillrätta i hönsgården så om någon dag har vi förhoppningsvis fyra kuttrande damer som pickar omkring på gården.

Imorgon börjar vi inskolningen på Lilla Miraklet. Albin har klart och tydligt deklarerat att han minsann inte vill till sitt nya dagis, han vill vara på sitt gamla. Hans pessimistiska syn på livet kan just nu ha att göra med det faktum att han vägrar sova på dagen trots behovet. Ni kan ju ana hur underbart vi har det ibland. Det är bara att välja om jag vill fajtas rejält de dagar han ska sova eller köra bil(vilket är det enda sättet att söva honom på just nu) eller stå ut med en kille som tar till tårarna för ingenting. Livet leker för fullt just nu! Tips mottages mer än gärna för jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till. Jag ser ju hur han kämpar emot sin trötthet, gnider sig i ögonen, vrider och vänder och surar för småsaker. Gissa om jag längtar till vi kommit över på andra sidan!!! Jag kommer att jubla högt den dagen jag lovar.

Fredde är fortsatt hemma även imorgon och då har han varit krasslig i över en vecka. Själv känner jag ingenting ännu men det lär ju komma som ett brev på posten när som helst.

Nu är det tomt i mitt huvud.

Rajalla & stickan

Idag skulle vi på ett snabbesök till Tamperen Säästötex i Torneå. Kuomakängor och Lassieoverall för säsongen skulle inhandlas.
Vi vaknade så att vi hade gott om dig på oss att göra oss i ordning. Våra forna tider med långa sovmorgnar är ett underbart minne blott. Innan vi gav oss iväg hade Albin bestämt att vi skulle svänga förbi Vilmers grav så han fick lämna några "vackra" stenar han hittat på en strand i sommar. Förutom stenarna packade han även med sig en lite sopbil som hör till tågbanan. Framme på graven placerade han omrsogsfullt stenarna på rätt plats och med ett glatt "Varsågod Vilmer" parkerade han sopbilen i gräset.
Efter kyrkogården var nästa anhalt Moster. Det var då jag upptäckte att min börs inte gick att hitta.
På Tamperen hittade vi skorna vi skulle men overallen jag sökte fanns inte, eller jo, det fanns en variant som var en modell i ett material jag inte ville ha. Overallen fick helt enkelt vänta.
På Rajalla fyndade vi lite mer bebiskläder, Albin valde ut en body ur Muminserien med Stinky på till lillebror och mamman hittade en dress med ugglor på och en enfärgad body. Måste verkligen rekommendera Lindex där, jag tycker att de hade en mkt roligare utbid på kläder än i Luleå och Boden. Kan vara tillfälligheter att utbudet inte varit stort i Sverige men det känns oviktigt just nu.
Lunchade gjorde vi på Max och sen fortsatte vi shoppingen på Intersport och där hittade vi en tuff mössa och en overall, båda i märket 8848. Ska bli spännande att se hur de fungerar i vinter eftersom jag inte provat det märket förut.

På vägen hem fick varken mamman eller Moster en lugn stund. En liten en på 98 cm pratade hela tiden, förmodligen för att inte somna. Direkt Moster lämnades av i Kalix slog han igen sina blå ögon.

När ögonen öppnades var det inte glada miner som väntade, som vanligt. Dessutom hade vi projekt "ta ut en ilsken sticka ur foten" som bara måste göras. Det blev en hel del skrik och gråt, svett och tårar, pincetter, plåster och såpa. Men ut kom den och första kommentaren från Albin när han gick utan sticka i hälen var "Men oj vad skönt det är. Det gör inte ont att gå mer" Sedan mös vi en lång stund i mammas famn innan vi tog på oss Valtraoverallen och gjorde ett rejält dagsverke med farfars Case

Favvomaten plättar till middag och hela kvällen var räddad! =)


Nyktra Anna

Inget nytt att berätta... Dagarna rullar på fortare än kvickt. Skulle ombesikta bilen idag men när vi kom fram dit kunde besiktningen inte genomföras pga att datorfel. Omjag hade haft m mig protokollet från senaste besiktningen hade det gått, men det pappret fanns hemma i trappen i min almanacka.

Efter en kort eftermiddagsutflykt till en mysig sjö i skogen blev jag stoppad av polisen. Mitt i byn hade dom nykterhetskontroll. Jag var nykter men saknade körkort fast det gick ju att kolla upp i alla fall!

Jag ser med spänning fram emot kvällens avsnitt av Idol, äntligen har det börjat igen och snart är fredagkvällarna räddade för en lång tid framöver. Sedan tar något annat program över.

Over and out

Direkt ur livet

Okej, nu ska jag försöka sammanfatta denna vecka. Få dagar är avklarade men innehållet är digert!

Måndag hade vi inga speciella projekt, ja förutom att ta hand om F som däckats av en förkylning. Han sover mest hela tiden, har ont i halsen, muskelvärk, hosta, feber och är väldigt trött. Fick reda på idag av min BM att om du har feber och två övriga symtom så kan det vara svininfluensan.

Tisdagens stora grej var att jag fixade alla licenspapper på polisstationen. Jag har tidigare haft licens på ett vapen men nu har jag inte det längre. Har vridit och vänt på hur jag ska och vill göra och kommit fram till att vapnet inte ska finnas i min ägo längre. Det kommer att komma en tid då jag har chans(och prioriterar) att fortsätta med den typen av skytte. Om typ 10-15 år kanske... Men tro nu för allt i världen att jag lägger av med skyttet! Nej, jag lägger bara en speciell genre av skytt på hatthyllan. Efter allt fixande med papper tog jag en sväng förbi graven. Det var verkligen evigheter sedan jag var där men allt var sig likt. Har börjat klura på ett höstaarrangemang till Vilmer. Mycket roligare att fixa växter under hösten för de behöver jag inte vattna och det betyder att de klarar sig och ser fina ut tills jag plockar bort dem! =)
En fin grej var att alldeles i närheten så hade det tillkommit en ny grav. Jag brukar alltid roa mig med med att se vem som ligger där. Känns skönt att veta vem jag ska ha som granner när jag dör. Givetvis fanns det flera gravar att titta på men den som jag fastnade för var min pappas före detta arbetskollega.
En mycket trevlig karl som fått lämna jordelivet befinner sig just nu uppe med vår Vilmer och tar hand om honom. Skönt för mamman att veta att alla barn har det bra!
Med små tårar i ögonen körde jag vidare till kuratorn där jag lättade mitt hjärta. Ett av ämnena som kom upp var att Albin byter dagis. Jag förklarade att jag tyckte kanske itne att det var den bästa timingen i världishistorien och drog upp alla mina argument. När jag är klar ler hon mot mig och säger;

Det där är ditt sätt som vuxen och som förälder att se på saken. Tänk bara vilken förmån för Albin att få något eget, nytt och spännande att se fram emot mitt i allt detta när all fokus ligger på bebisen som ska komma. Han är ju redan "avskolad" från det gamla dagiset eftersom han varit ledig så länge. Tänk att han ska få något eget att vara stolt över! Tänk att du Anna kommer att vara sysselsatt de närmaste veckorna med att skola in honom. Du kommer inte att få en chans att börja grubbla ner dig i massa tankar. Kan det bli bättre?

Hmm... när hon är klar är det jag som sitter och ler och känner mig trög för att jag inte ens tänkt tanken på att det faktiskt inte kunde bli bättre. Jag håller med henne helt och hållet och lovar att jag ska börja använda min egen hjärna lite oftare.

Onsdag har vi fortfarande pappan i huset hemma. Jag hade ett besök hos BM inbokat och där fick jag ett nytt moderskapsintyg som jag ska posta till FK. Det förra verkar inte nått dem, i alla fall så har det inte blivit registrerat på min internetsida under fyra veckor. På fredag vill jag börja ta ut pengar... Ska undersöka saken vidare och försöka få ordning på oredan.
Lillebror var väldigt vild som vanligt hos BM och låg med huvudet nedåt precis som de senaste veckorna. Nu börjar magen vara stor, hård och väldigt osmidig. Det gör ont i ryggen om jag har dålig hållning och inte sträcker på mig ordentligt. Sträcker jag på mig ordentligt känns det som om skinnet över magen ska lossna när som helst, i alla fall spricka. Ligger jag på rygg så blir det svårt att andas och går jag för mkt så har jag ajaj i fötterna under kvällen. Men vad gör väl det - det är bara 8 veckor kvar. Det är klart och tydligt inskrivet i min journal att om jag inte fött barn innan vecka 40 så ska jag träffa SMVC(specialistmödravården) för vidare planering! Jag ska försöka att inte gnälla så mycket redan jag har ju ungefär 60 dagar på mig så jag ska nog kunna sprida ut det lite här och där.
Biblioteksböckerna har jag förlängt lånedatum till 7 oktober och det var inte illa för att vara jag. Jag brukar vara en sån människa som smyger in på biblioteket när jag vet att de stängt och snabbt som ögal lämnar in böckerna i boknedkastet som finns där.
En annan rolig sak var att prästen som höll i Vilmers begravning och jag sprang på varandra på ICA. Kan ju även tillägga att hon ringt och sökt mig medan jag var hos BM så det var verkligen häftigt att vi träffades idag! Har inte träffat henne sedan november förra hösten men det kändes bara finfint att träffa henne igen. Ev så ska alla anglaföräldrar som vill träffas inom kort och bara säga hej. Först tänkte jag att det har jag inget behov av nu men sedan ändrade jag mig. Jag vill faktiskt få ett ansikte till de andra änglaföräldrarna och se hur dom lever idag. Jag vill kunna se med egna ögon att det faktiskt finns fler i samma situation. Fler som lever mitt liv som änglamamma. För att vara änglamamma är bland det mest lärorika jag någonsin varit med om. Det finns ingen utbildning på hela jorden och inte en kurs i hela universum som kan lära mig det jag håller på att lära mig om mig själv.

Min lärare heter Thor Vilmer Lundbäck Strömberg.

Direkt ur livet;
Albin håller på att ta på sig sina överdragsbyxor i hallen. Pappan ställer sig bredvid av gammal hjälpsam vana och vill ge några tips till sonen. Innan han ens hunnit tänka tanken säger en mycket upprörd Albin:

- Stå inte här och svammla pappa, gå din väg!

Gräsand vs Anna

Idag blev det shopping för halva slanten.
Följande saker inhandlades; rengöringskräm, dagkräm, nattkräm, ögonfrans- och brynfärgning, 7 par kalsipper i strl 98/104, vintermössa i strl 54, cool tröja i strl 104, byxa strl 50, body strl 50, 2 par strumpor i ministrl, bikinöverdel, bikinitrosa, varm macka, stor godispåse, middag från ICA... jag tror inte jag har glömt något. Jag fick med det som verkligen behövdes. Konstaterade att vi hur som helst behöver fixa lite mer kläder åt Albin inför vintern; overall, handskar, skor, underställ, vanliga kläder som byxor och tröjor. Har insett att den shoppingen får bli snart för det är inte många veckor till jag är i form för promenader. Känner av i ryggen och i fötterna efter dagens trevliga tur som var i ett fantastiskt bra tempo på alla sätt och vis.

Gårdagens Kräftmys i stugan var oxå väldigt trevligt. Vi åt o åt o åt o drack en supergod chokladdryck. Tack för trevligt sällskap brudar, det gör vi om om inte allt för länge.

Jaktsingel är något jag kommer att få ägna mig åt kommande veckor. Älgjakten går av stapeln nästa helg så då ska vi fylla på i frysen så vi klarar vintern. Idag är jag dumpad för andjakt. Tänk att en lite fjesig and är mer intressant än mig. Jag är faktiskt nybastad, insmord med en härlig nattkräm, har rollat deo på lämpliga ställen och drömmer om en parfym som jag hittade idag.
Har inte inhandlat en parfym på flera år och denna lockar mig väldigt så jag ska nog piffa till mig på luktfronten inom kort! =)

Lacoste Dream of Pink

Dream of Pink, EdT 50ml


Kräftmys

Västerbottensostpaj

Saffransaioli
Creme fraiche naturell

Kräftor
Räkor

Välkomstdrink(improvisation a la Anna)
Loka i olika smaker

Varmchokladig dryck m spännande tillbehör

Snacks

Myspysstämning i massor


Ja, du anar rätt. Det är en Kräftmys på gång. Den går av stapeln lite senare i kväll och håll i vår stuga. Gästerna är speciellt inbjudna och fast vi tillhör samma familj så känns det som att det var minst en sommar sedan vi träffades. Känner mig rätt nöjd över menyn, tanken är att det ska vara mysigt, gott, varmt, hjärtligt och lite egentid för alla. Jag tror vi kommer lyckas. Gör vi inte det lär vi inte gå hem hungriga i alla fall... Det enda jag saknar är kvällssolen som vi skulle dricka den varmchokladiga drycken i ute på altanen, under fleecefilten i skenet av några marshaller och lyktor. Med tanke på att det regnar så satsar vi på myspys inomhus istället.

Bonusinlägg

Måste bara berätta hur glad jag är över att jag går hemma hela dagarna och valde att inte börja jobba. Igår blev jag påmind om hur sammandragningar känns... Nice! Eller så inte... då kändes det extra bra att veta att om jag har mkt sammandragningar mot slutet så kan jag lägga mig och vila precis när som helst. Idag fick Albin och jag en mysstund tillsammans i soffan innan middagen - helt perfekt för en trött mammakropp.

I samma inlägg kan jag än en gång berätta att valet av att byta förskola för Albin känns väldigt bra. Nu kan jag sova lugnt på nätterna. klart att jag kunnat sova gott på nätterna men det är det här jag inners inne har velat ända sedan Albin var i min mage och det börjar ju vara några år sedan! =)

Fick ett mail av en gammal elev och det värmer alltid lite extra. Finns många av mina gamla elever som jag tänker på, ganska ofta faktiskt. Vissa etsar sig fast på ett speciellt sätt och nu ser jag dem nästan som vänner... för det är precis vad de är. Svårt att förstå att jag varit deras Fröken en gång i tiden och nu har en helt annan relation till dem.

Lite svårare har jag att acceptera att killen som underkände min bil på bilbesiktningen också är en fd elev på min gamla skola. Tanken på att jag kan "få igen" för olika saker har inte slagit mig förrän nu... =) Små barn blir stora barn och tonåringar blir vuxna - skrämmande fort.

Lilla Miraklet

Jaha, då var det dags att spendera sista lönen på bilen innan föräldrapenningen gör entré igen. Min bil klarade inte besiktningen så jag fixade tid på verkstaden och bytte bromsslangar. Idag var vi på efterkontroll och då uppdagades att bromsverkan var väldigt ojämn. Ett nytt fel hade uppstått. Byte av både bromsbelägg och bromsskivor fram och sen ny efterkontroll igen. Visst kommer ni ihåg att jag fick lägga ner kring 8000 kronor för bara någon månad sedan. På samma bil.

Igår hade bebisen ett sparkryck som varade i nästan en halvtimme. Hela magen gungade omkring och det var nästan så vi kunde se den lilla foten ploppa ut genom magen. Nio veckor kvar sen får han sparka live, ute på en filt. Har kommit på lite småsaker vi ev behöver fixa;
- kläder i de minsta strl 50 och 56
- filt/täcke att ligga på. Såg att IKEA hade ett som såg roligt ut så vi kanske inhandlar det.
- en sak vi inte måste ha men som vi gärna har är en babykorg. Vi hade ingen till Albin men det verkar så mysigt... Kanske finns det någon släkting som kan låna ut sin tvättkorg i några veckor, eller vad tror du faster J? =)

De stora avslöjandet jag lovade att avslöja handlade om att Albin ska börja på nytt dagis. Han ska börja på Lilla Miraklet som jobbar Montessoriinspirerat. Det tror jag kommer passa honom perfekt! I alla fall så passar det mammans filosofi/pedagogik helt perfekt. Vi börjar inskolningen i mitten av september.
Självklart är jag medveten om att det inte alls är bästa timingen nu med bebis och allt. Men vi fick ett erbjudande som vi inte kunde motstå och att veta att nästa barn också får plats på samma förskola känns väldigt bra. Dessutom får ju faster möjlighet att hålla koll på Albin och Albin får möjlighet att leka med sina kusiner T och E hela dagarna.

Det andra avslöjandet kommer jag inte ihåg just nu...

RSS 2.0