Moster, du har ju inge ljud!

Det var inte igår jag plitade ner några rader här. Mycket har hänt sedan dess och jag kände att jag ville satsa tid på den där boken jag tänker skriva. Någon dag. Inte så mycket har hänt än men det finns kvar i mina tankar.

Gissar också att de som började läsa min blogg i tidernas begynnelse inte får samma dramatiska berättelser nuförtiden. Nu handlar det inte om att skriva ut sorgen ur kroppen. Skulle jag starta en blogg idag skulle innehållet handla om mig, mina stickningar(fattar inte hur det gick till - att jag började stika), mitt intressa för lite här och lite där. Skulle vara rätt skoj att börja skriva igen. Vem vet. Alltid är det någon som läser och om inte annat så kan jag ju faktiskt skriva för min egen del, bara för att det är kul! De som vill hänger med, resten har säkert lämnat bloggen för lämnge sedan.

Den närmaste veckan händer det något STORT i mitt liv. Jag ska börja på ett nytt jobb. Ett jobb som är nästan likadant som det jag har idag. Jag ska jobba heltid. Jag ska undervisa i två ämnen. Jag ska ha massor av kollegor. Jag ska njuta!

Mina barn då? Jo dom finns och härjar på. Den ena hamnade på sjukhus för observation efter en snabb tur i pulkbacken. Den andra fick feberyra en hel natt. Den ene är fem år. Den andre två år. Under dagens besök av Moster så sa lille H när Moster mimade åt honom "Moster, du har ju inget ljud!" Tur att hon fick tillbaka ljudet när han tryckte på näsan hennes.

Mitt stickprojekt för stunden är skrynkelsockar. Eventuellt blir det bara benvärmare.
Anledning 1) Strumpor nöts fort. Det går hål på dom. Hål måste lagas.
Anledning 2) Strumpor har hälar. Hälar verkar besvärliga att sticka. Jag gillar inte besvärliga saker.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0