annavirrmamma

Idag vaknade familjen på rätt sida om humöret. Har hunnit Pollykaka i ugnen och nu är vi på väg ut för att skotta snö! Lite irriterande att humöret går upp och ner som en galning. Växlande, som dom skulle sagt på vädret, humör.

Dagens planer blir en lugn och fridfull dag med familjen... Lite julstök bör också hinnas med.

Får jag tid/lust över blir det en lite bildkavalkad från diverse aktiviteter senare.

Heippa hei!

Då var det kväll och jag har lite tid över för bloggandet. Idag har karusellen tagit mig långt över vattenytan, igår var jag ock dök i bottenslammet bland simpor och gamla cyklar. Nu befinner jag mig bland trädtopparna, inte så värst högt men jag kan andas utan syrgas i alla fall! Inte illa pinkat! Hade preliminärt planerat in en shoppingresa idag som jag inte genomförde. Det var mycket skönare att mysa på med familjen hela dagen. Albin hjälpte mig med Pollykakan på alla sätt och vis, baka och äta. Tänk att den lille bara älskar choklad! Är inte alls brydd om andra godisar utan choklad är den stora favoriten. Inte mig emot för choklad segar inte fast lika mycket i tänderna och jag får för mig att det är bättre då, kan ha fel. Undrar vad en tandsköterska skulle säga om det? =) Nu kanske det låter som om vi göder upp vår son på godsaker, faktum är att han är oerhört kräsen med mat och ibland består middagen av en Risifrutti. Rena rama sockerbomben, men den mättar en lite mage och får den griniga ungen på bättre humör.

Idag försvann strömmen några timmar och därmed också vattnet. Myspys hade vi där vi lekte i köket i skenet av stearinljus, skulle flytta en massa djur mellan olika hagar och vattna djuren.

Senare ikväll ska jag hoppa in i mitt favvorum BASTUN! Där ska jag svettas ut lite onda partiklar från kroppen och komma ut som en renare människa. Om jag minns rätt så har jag hört ett finskt ordspråk som säger att alla krämpor kan lindras med en bastu. Jag kan erkänna att den är på god väg att lindra/bota min sorg också så det funkar!!

Mitt på dagen idag när jag låg och vilade med Albin så funderade jag över vilka som egentligen läser min blogg. Kan ju se statistiken över hur många unika beökare bloggen har och dom läsare som lämnar kommentarer ger ju sig till känna. Övriga har jag inte en aning om, eller jo, några av er vet jag ju om...
Nåja, jag skriver för min egen skull och det är superkul att det finns några som följer bloggen. Det viktiga för mig är inte vem som läser utan att jag får skriva av mig. Om det sedan kan hjälpa andra i liknande situationer så är det ännu bättre.

Nu vill jag surfa runt lite och kolla in möbeltyger till soffan vi ska ha i stugan, det årtionde den blir klar!