annavirrmamma

Det är långhelg och vi hade planerat vårfiske och vad händer. Mannen i huset drar på sig värsta halsflussen och är sängliggande och väldigt tröttis. Vårfisket blev inställt denna helg men vi ställer in siktet på en annan helg - det finns ju hur många som helst att välja på?!
De senaste dagarna har jag fått gjort jättemycket, ett växthus är snart på plats tack vare en tjej i byn som läst bloggen och ringde och sa att jag får köpa deras. Kan man ha mer tur? Tack säger jag för nu blir det inte ett superstort projekt för att få in mina tomatplantor i växthuset.

Idag har vi tittat på när kvigorna(eller "krigorna" som Albin säger) kommer ut för första gången och det är alltid lika spännande att se vilka skutt de tar ute i friheten. Albin var så laddad för äventyret att han inte fick någon ro att sova efter lunchen - däremot däckade han när vi kom hem efter utsläppet! Ibland är livet för spännande när man är liten...

Cykeltur
Dammsugning av två stycken bilar
Middagsfix
Tupplur
Kaninutsläpp i sommarbur
Kärleksmums
Dammsugning av nedervåning
Tvätt; start av maskin och upphängning
Sagoläsning; Emmas dagis
Bastubad

Det är några axplock av vad jag hunnit med idag... jag är själv rätt nöjd med mitt dagsverke. Nu sitter jag här med fogar som börjar göra mig påmind om vad som väntar - ett stillsamt liv där jag blir beroende av allt och alla för att kunna utföra de enklaste sysslor. Precis vad mitt psyke gillar, att inte kunna göra så mycket som man egentligen vill... eller så kanske inte! Nej, denna gång ska jag på många sätt försöka bekämpa foglossningen så gott det går, inbillar mig att det kan bli bättre om musklerna runt höftena stärks, men samtidigt så är det ju hormoner som styr uppluckringen av bäckenet så min teori kanske inte håller hela vägen. Jag ska fråga min barnmorska till veckan, eller finns det någon där ute som vet mer än jag kanske?

Jag TROR jag har känt bebisen sparka under en lektion i onsdags... men jag är inte säker.

Tisdagen har passerat och vi har en sjukling i huset. Det är pappan som blivit däckad av en förkylning som orsakats av helgens vårfiske mest troligt. Nu ligger familjens planerade vårfiske i farozonen så vi håller tummarna för att han ska repa sig.

På växthusfronten har jag fått napp! En man som har ett växthus i Boden vill bli av med sitt för 350:-. Huset är utan glas men det hade ju ingen betydelse, det blir ju bara lättare att frakta hem huset utan glas. Han skulle maila över en bild på fredag så då ska jag besluta mig för om jag tar det eller inte... men medge att det ser lovande ut. Det ska bli så kul att få flytta ut min tomat, paprika och gurkplantor och framförallt blir det jättemycket plats över i köket! Håll tummarna med mig att det verkar okej.

Uppdatering: Jag har fått tag i ett växthus i byn så det verkar lösa sig! =)

På bebisfronten så har jag bokat tid för rutinultraljud den 10 juni klockan 14, besök hos BM den 30:e juni med start på lab och sen vidare till BM. Synd bara att min egen BM har semester så det blir till att träffa en annan tjej, men henne träffade jag en gång när jag väntade Albin och hon var jätteduktig så det blir säkert bra. Bad i alla fall min egen BM att informera vikarien om hur läget är så att jag slipper dra det, igen och igen och igen.

Albin och hans mamma väntar på sommarlov och det tar sin tid innan det dyker upp men förstå vad efterlängtat det är. Jag ska verkligen göra mitt bästa för att dra mitt strå till stacken vad gäller stugbygget, det är ju nu jag kommer in i bilden när det ska målas och fixas med inredning - fast det är ju ett tag kvar dit. Sen är det bara en bastu som ska på plats. Och en altan. Och en trapp ner från övre altanen till den nya altanen. Och en diskplats.

Men jag lovar att när det är klart i stugan invändigt så ska jag bjuda på tjejkväll! Men alla ni som förväntas bli bjudna, det blir inte under sommaren. Sikta in er på en mörk höstkväll.

Systeryster åker till Barcelona på torsdag och semestrar med tjejerna. Samma systeryster hoppas på jobb på samma plats som jag jobbar. Jag håller tummarna för hon skulle verkligen passa hos oss! Dessutom skulle det vara roligt att ha henne närmare oss nu, speciellt när hennes utlovade barnvakteri börjar behövas.

Jag har jobbat idag också. Då fick jag reda på av några elever att det finns en 15-årig tjej någonstans i Sverige som är gravid, med tvillingar.

Helt plötsligt känns mitt liv ganska enkelt att leva med ett barn uppe i min säng, ett uppe i himmelen och ett i magen.

I helgen var Albin och jag på utflykt tillsammans med lilla E och mamma A. Vädret var strålande och ryggsäckarna packade med fika och saft. Barnen var inte speciellt imponerande av mammornas kondition under cykelturen, speciellt inte i den segaste uppförsbacke som finns... Den ena bankade bestämt på sadeln och sa "sitt" medan den andra var lite mer talför och undrade "varför cyklar du inte mamma?". Målen för utflykten var grottan, eller Landkyrkan som det heter på ren svenska. Det var en inte alltför barnvänlig promenad dit men vi tog oss fram, tittade på grottan, kastade in några kottar i vattnet, fikade i rekordfart och sedan bar det iväg till lilla S där vi stannade till för en lekpaus. Kort sagt var utflykten mycket lyckad och vi har redan planerat flera alternativa resmål, får väl se om det finns några fler morgonpigga som orkar hänga på. En del sover ju tydligen bort halva dagen...

Idag var jag till min nya vän kuratorn. Det känns verkligen som om hon behövs just nu. Om jag sak försöka beskriva hur det känns så känner jag mig som en gammeldags vågskål, ni vet en sån där som du sätter sockret på ena sidan och vikterna på andra sidan. Fast min indelning är inte i socker och vikter utan hela vågskålen handlar om mig och vår graviditet. I den ena skålen finns mina symtom rent kroppsligt(bebismage, foglossning, humörsvängningar...) och i den andra finns min hjärna och graviditetsnivån i den. Just nu står vågen på 85% för kroppsliga symtom och 15%s graviditet i hjärnan. Jag har länge funderat på vad jag kan göra för att försöka hjälpa min hjärna att förstå att kroppen faktiskt är gravid och jag funderade lite på att jag ganska snart ska köpa de så kallade BB-kläderna till bebisen. Tog upp det hos kuratorn och det var uppenbarligen en jättebra idé eftersom hon sa att det var en jättebra idé - att bara strunta i allt skrock och skrönor om att man inte ska göra si eller så under graviditeten för det betyder otur. Jag vet ju faktiskt att även om jag packat upp varenda bebissak vi äger så hade det inte förändrat en endaste sak för vår Vilmer. Han hade lämnat oss i vilket fall som helst.
Så faktiskt tror jag att jag ska göra mig själv och min hjärna en god gärning. Jag ska hjälpa den att förbereda sig på att det kommer en bebis i november och det gör jag för att jag ska kunna njuta av graviditeten, förr eller senare. Men njuta av den det ska jag! Varför ska inte jag kunna få njuta av att jag bär på ett mirakel i magen? Det som har hänt har hänt och det här är faktiskt en ny graviditet. Så svimma inte inom kort om du kommer hem till oss och det finns bebissaker framme som barnvagn, spjälsäng, bebiskläder i skåpet, små bebisblöjor...  Jag vet att en del kan tycka att det är hur tokigt som helst, men vet ni vad (ni som tycker idén är knasig)- jag bryr mig inte, jo, jag kanske skulle bry mig om det var någon som varit med om exakt samma sak som mig och reagerat på exakt samma sätt som mig och haft ett exakt likadant liv som mig - då skulle jag lyfta på ögonbrynet och lyssna och sedan göra som jag vill i alla fall.

Det är bara jag som tränar min hjärna och njuter av graviditeten. =)

En gammal arbetskompis till mig sa några dagar efter det att hon fyllt 40 att "Nu när jag fyllt 40 så får jag göra vad jag vill och jag får säga vad jag vill!"

Det är lite så jag känner fast jag inte fyllt 40 utan istället bär jag med mig en annan erfarenhet som ger mig i princip samma styrka. Så se upp om några år då jag blir 40 på riktigt!

måndag 21:39

Urk! Jag skrev ett jättelångt inlägg som bara försvann...

Hmm... jag såg mig själv i profil igår. Det var alldeles innan jag skulle avnjuta en varm bastu som jag såg en skymt av mig själv i glasdörren. Jag såg ut som Muminmamman!

Svaret på frågan många säkerligen ställt sig den senaste tiden, senaste månaderna är - JA! Det stämmer! Ni har anat rätt. Ledtrådarna är hur många som helst;

- smygätande för att hålla blodsockret och illamåendet i schack
- nej tack till vinet på tjejmiddagen
- frånvarande och uppe i det blå
- viktuppgång?!
- dålig hy(nej det beror på att mina "riktiga" ansiktsprodukter är slut - fixar nya i Sthlm till helgen)

Hur som helst så hittar orden inte ut via min mun så då tar jag till fingrarna istället. Fattar inte varför det är så svårt att berätta det denna gång? Det var ju liksom väntat... Kanske beror det på att jag inte själv kunnat ta till mig det underbara som skett. Jag har bara gått och går fortfarande omkring och väntar på att det ska skita sig. Ta slut. Än en gång.

Det är tur att jag har människor omkring mig som varit med om detta förut och som jag kan rådgöra med hur jag ska tackla det faktum att jag inte kan känna en sprudlande glädje denna gång. Mig slipper ni inte än och en del av er har jag inte ens börjat terrorisera i denna fråga. Ni kommer vara ett av mina största stöd ännu än gång.

Nästa vecka får vi återse vår kära Dr Bergman. Han ska göra ett ultraljud och planera en vårdplan tillsammans med oss. Vi kommer inte att följa det vanliga programmet utan ett skräddarsytt, bara för oss. Hoppas han kan komma med några lugnande kloka ord. Det är han bra på. Blir jätteskönt att träffa honom igen för både kropp och själ.


Svaret på din nästa fråga är 12 november, typ.

Då består vår familj av 5 personer.

Hmm... jag såg mig själv i profil igår. Det var alldeles innan jag skulle avnjuta en varm bastu som jag såg en skymt av mig själv i glasdörren. Jag såg ut som Muminmamman!

Svaret på frågan många säkerligen ställt sig den senaste tiden, senaste månaderna är - JA! Det stämmer! Ni har anat rätt. Ledtrådarna är hur många som helst;

- smygätande för att hålla blodsockret och illamåendet i schack
- nej tack till vinet på tjejmiddagen
- frånvarande och uppe i det blå
- viktuppgång?!
- dålig hy(nej det beror på att mina "riktiga" ansiktsprodukter är slut - fixar nya i Sthlm till helgen)

Hur som helst så hittar orden inte ut via min mun så då tar jag till fingrarna istället. Fattar inte varför det är så svårt att berätta det denna gång? Det var ju liksom väntat... Kanske beror det på att jag inte själv kunnat ta till mig det underbara som skett. Jag har bara gått och går fortfarande omkring och väntar på att det ska skita sig. Ta slut. Än en gång.

Det är tur att jag har människor omkring mig som varit med om detta förut och som jag kan rådgöra med hur jag ska tackla det faktum att jag inte kan känna en sprudlande glädje denna gång. Mig slipper ni inte än och en del av er har jag inte ens börjat terrorisera i denna fråga. Ni kommer vara ett av mina största stöd ännu än gång.

Nästa vecka får vi återse vår kära Dr Bergman. Han ska göra ett ultraljud och planera en vårdplan tillsammans med oss. Vi kommer inte att följa det vanliga programmet utan ett skräddarsytt, bara för oss. Hoppas han kan komma med några lugnande kloka ord. Det är han bra på. Blir jätteskönt att träffa honom igen för både kropp och själ.


Svaret på din nästa fråga är 12 november, typ.

Då består vår familj av 5 personer.