annavirrmamma

Det individuella möter laget.

Då har jag just avklarat 110 mil på tre dagar fördelat på sträckan Påläng-Bjerkvik-Påläng. Kändes lite gruvensamt att lämna hus och hem tidigt på fredag morgon men ack så underbart det har varit. Jag har skrattat som en dåre och skjutit som en skjutglad och gått på fest och pratat norska och bara tagit hand om mig själv. Är full av ny energi att rusa efter Helmer som ställer sig upp med mer eller mindre bra balans och ha djupa samtal med Albin om varför det ena är si eller så.

Tävlingen som har varit mitt mål sedan i februari när jag bestämde mig för att vara med i den var helt underbar att tävla i. Visst jag har varit med flera gånger förut och tävlat och det har gått bra som tävlaren Anna. Sen har jag tävlat en gång som tävlaren Anna tillika mamma t Albin och då gick det inte alls bra, det var året 2007. Nu tävlade jag i rollen tävlaren Anna, tillika mamma t Albin, ängeln Vilmer och sötgrodan Helmer och det gick superbra. Totalt så kom vi på en andraplats i lagtävlingen, snuvade på gulden med 1 poäng(det var den där j-la handgranaten som slant) och individuellt så knep jag en andraplacering även där vilket kändes skönt. I´m back och det var ett fint kvitto på att mitt huvud sitter där det ska och kan fokusera på skytte och tävling utan att förvirras bort av tankar på det förflutna. Känner mig som en supertjej som nästa på 2-årsdagen från sitt livs värsta upplevelse är tillbaka i toppform inom det hon tycker är allra roligast. Extra stolt när jag vet att det krävs ett ganska bra/stabilt psyke för att lyckas med just den här sporten. Lite snopet känns det väl ändå att nu när det börjar bli roligt så är det över. Inga träningar, inga kruttjejer, ingen uniform och inga smutsiga händer... ingenting som sparkar mig hårt i höger axel och påminner mig om hur tufft det är. Varje gång jag står bakom en skytt och tittar på hur mycket axeln faktiskt hoppar bakåt så tycker jag det ser förskräckligt ut men när jag själv ligger där så känns det bara så naturligt. <3

När jag tävlat tidigare så har jag haft mitt största fokus på det individuella resultatet. Denna gång hade jag självklart målet att stå på pallen individuellt men att få medalj i lag var också ett mål. Skillnaden nu var att det fanns en lagkänsla jag inte känt tidigare. Tjejerna som åkte med är ju galet underbara. Vi har haft hur kul som helst och det finns massor av interna skämt som inte en utomstående kan förstå som vi bara asgarvar åt. Längtar tills vi ses igen på vallen för där har vi legat i åtskilliga timmar under sommaren i vilket väder som helst och vi har haft skitskoj.

Jag måste nog ändra mig, lagkänslan slår det individuella...

En av sommarens varmaste dagar har just passerat. Självklart var jag ensam hemma med barnen och F på kusinens bröllop i Örnsköldsvik. Är lite less på att vi bara får en veckas semester tillsammans för jag känner att det börjar bli ganska tröttsamt att vara hemma på två små, varav den ena inte går att släppa med blicken för då har jag honom där han inte fixar att vara; försöker ställa sig upp under köksstolen, mot hokuspokusstolen så den välter, mot spisen där han släpper taget och drösar i backen... Ja ni förstår att den närmaste tiden blir det ännu minder gjort här hemma - men jag tänker se det positivt, jag får lära känna mitt barn på en helt ny nivå. Och jag börjar jobba i november!

Helmer kryper på alla fyra nu men har inte riktigt hittat takten så det blir vanlig takt på händerna och någon slags dubbeltakt på benen, se ganska kul ut.

Albin samlade mod till sig och övernattade med Moster i stugan helt själv. När jag frågade om hur det kändes så fick jag bara svaret "Men jag bara orkar inte att berätta det hela tiden!" Hmm antar att han haft kul i alla fall.

Grannhusen är till salu och jag håller alla fingrar jag har för att det yngre paret köper huset närmast oss. Tänk vilken lycka med normala grannar i vår ålder. Kan på sikt betyda fler barn på Nedre vägen men betyder helt klart ett par yngre grannar. Hoppas hoppas hoppas dom köper det!
Det andra, lite mer ruckliga hus håller jag också tummarna att någon jag känner köper. Tror den personen skulle bli en bra granne och det öppnar en del andra öppningar, kankse. Jag tänker far och dotter... dotter blir äldre. Dotter vill sitta barnvakt ibland. Kanske, kanske, kanske.... eller så vill hon bara vara en trevlig tjej som inte alls vill sitta barnvakt -  men då kanske hon kan hålla mig uppdaterad på ungdomskulturen.

Albin och jag och kanske F och Helmer åker till Abisko tillsammans med bekanta. Fick en slags föräldra-knäpp-på-näsan och intalade mig själv om att det är inte försvarbart att bo 45 mil från kalfjället och inte visa det för sina barn. Därför blir det Abisko i år och någon annan plats nästa år, men fjällen blir det!

Ögonen kliar som tusan idag och det kan jag bara anklaga min svärfar för. Han slår gräs för fullt och sprider gräspollengrejs över hela byn och allt gräsgrejs hamnar i mina ögon. Aj.

Har för övrig ett fel på min hjärna eller två rättare sagt. Det första är hur man hellre ligger på en skjutvall än är hemma och åker t någon badplats med familjen och det andra är att jag börjat virka mormorsrutor! Jepp det stämmer och jag har fått ihop 12 stycken som jag virkat ihop till en filt och mer rutor ska det bli. Är som besatt och tänkar bara luftmaskor och stoplar!