annavirrmamma

Då har måndagen passerat, nästan i alla fall, och det har varit måndag hela dagen dessutom. Vi startade dagen med sovmorgon till närmare halv sju, sen satte vi oss i bilen och åkte till Karlsborg. Där lämnade jag Albin vid halv tio eftersom jag skulle på samtal hos kuratorn.
Tänk att det alltid är så skönt att prata med henne. Det känns som om jag blir flera kilo lättare för varje gång jag träffar henne och det är ju bra med tanke på att alla mina kläder är för små just nu! =)
Nej skämt å sidor, hon är helt suverän på sitt jobb. Jag pratar av mig och hon klargör saker för mig och kan relatera till hur människor reagerar i en krissituation. Jag får stöd i de frågor jag behöver råd och hon knäpper mig på näsan när jag blir för slösaktig med min begränsade energi. För det är precis så känns det just nu. Min energi är väldigt begränsad, jag orkar med ett vanligt "hemmaliv" i en känd miljö och med kända ansikten och kända situationer. Med lite tur orkar jag med en utfykt också... All denna trygghet gör att jag orkar med allt bättre.

Hon fick mig att inse att jag kommer att få ägna hela våren med att komma tillbaka till jobbet. Jag var lite väl optimistisk förra veckan som trodde jag skulle orka gå på 86% redan efter jul. Faktiskt känns det skönt att ha tagit beslutet att ta en lugn väg tillbaka till ett aktivt arbetsliv. Det kommer jag att tjäna på i det långa loppet, men om jag ska vara helt ärlig så känner ja gmig en aning stressad speciellt med tanke på att min arbetsplats är nystartad och finns verkligen jobb så det räcker och blir över. Det känns inte helt lämpligt(enligt mig själv) att jag inte ska orka gå för fullt och dra mitt strå till stacken.
Jag måste bara komma överens med mig själv om att jag visst kan dra strån till stacken - mina strån är bara lite mindre än många andras just nu, men det betyder inte att dom är mindre  betydelsefulla!

Lite bökigt det här när jag hela tiden måste lyssna på kroppen och knoppen. Jag är ju van att på förhand kunna säga att jag ska göra si eller så. Nu kan jag säga en sak, för jag tror att det ska gå och sedan när jag är i situationen så upptäcker jag att det inte går att göra som jag tänkte från början.
 
Det är så olikt mig, men det är bara att gilla läget.

Annars så dagdrömmer jag om stugan. I mina drömmar är den redan färdig med el och hela baletten. Jag ser framför mig hur hela familjen firar nyår där med den obligatoriska nyårsbastun! Sen bor vi där varje helg hela våren och bara njuter av lugnet.

Nu är bloggen slut för idag. Klurar även på flera inlägg som jag ska ta tag i, självklart handlar dom om min lillkille Vilmer! "Storyn om Vilmer" continues...