19:25 onsdag
Då var det bekräftat. Firman min sambo jobbar för är störd i huvudet, dock inte så störd så att de går emot föräldralagen och arbetstagarens fack. På en förhandling. Som varade i 1,5 timmar. Med högljudda röster. Glöm inte den otrevlig stämningen. Men skam den som ger sig för efter en lång och hård förhandling så fick firman ge sig. Självklart kommer de att ta sin chans och skicka iväg honom när de får första bästa tillfälle, men vad gör väl det om de skickar iväg honom när Albin och jag njuter av ett långt och skönt sommarlov?! =) Skicka på bara!
Dagen på jobbet har varit effektiv. Jag anlände redan klockan sju eftersom F lämnade ungen på dagis. Har fått gjort en massa skrivbordsjobb och rättande och dessutom har min kollega och jag smidit planer på jobbet, om jobbet. Det är inte så spännande som det låter vi har bara lagt upp en bra taktik för att vara så effektiva som möjligt med våra utvecklingssamtal. Vad gäller jobbet i övrigt så känner jag mig stressad, inte för att jag på något sätt har en stressad tillvaro men känslan finns ändå där. Ska försöka luska reda på vad den beror på och jag tror att jag är på god väg. Tror också att jag har en preliminär plan på hur jag kan göra ett försök till att lösa känslan med stress.
Idag har mormor hämtat Albin på dagis redan klockan 12. Gissa om det var skönt för mammahjärtat att veta att killen får en lugn dag. Killen delade kanske inte min uppfattning för han hade ju glömt att han skulle bygga pärlplattor där idag. Han hade planerat det redan igår och det blev en stor tragedi när upptäckte att han glömt att göra pärlplattor. Det upptäckte han strax efter klockan 17...
När vi ändå är inne på att glömma saker så har jag den senaste tiden fått olika möten med glömskan. Inte så att det är jag som är glömsk, nej, det mest akuta stadiet har jag passerat några veckor efter Vilmers död. Då glömde jag allt, kom inte ihåg vad det var för dag, månad... födelsedagar. Nu är i alla fall min hjärna tillbaka från det mest akuta tillståndet och det är så skönt. Nu handlar det om vår framtid, dagens unga! De kan glömma de mest viktiga saker och när man påminner dem har det aldrig(läs långsamt och utdraget) hört det jag pratar om. Det kan handla om precis vad som helst och när vi vuxna påpekar det drar de på sitt pokerface och spelar dum. Dum är det sista de är så det är en väldigt opassande roll att ta på sig. Nej, egentligen är dagens unga drivande på många sätt och de hittar sin motor och lägger i rätt växel. Hur som helst är det väldigt intressant att möta deras glömska! =)
Alldeles nyss har jag gjort mig skuldfri gentemot min syster. Nu äger jag två stycken pojkpyjamaser i storlek 98/104 och en randig vårmössa från POP. Äntligen kom jag ihåg att betala min skuld.
Annars då? Nej, det blir bara glesare och glesare mellan mina blogginlägg. Lusten och framförallt behovet av att skriva av mig har ju minskat kraftigt. Kan hända att det är kombinerat med att jag jobbar 75% och inte hinner grubbla lika mkt eller så behöver ja ginte grubbla lika mkt just nu. Känner på mig att sommaren kommer gå ganska bra. Måste bara ta tag i det här med gravsten, även om det inte på något sätt är bråttom med det. Det vita korset står ju där det står och är faktiskt ganska vacker det med. Men om jag får en sådan sten som jag vill ha kommer graven att bli så vacker och framförallt passande för vår lille Vilmer. Misstänker dock att tiden kring 6-7 oktober kommer att kännas speciell. Jag vill redan nu få till en fin tradition på Vilmers födelsedag - har bara inte listat ut hur jag tror att vi vill ha det. Får helt enkelt rådfråga pappan till Vilmer om höra vad han tycker.
Dagens roligaste var ändå på morgonen när jag lämnade huset. Snabbt ropas jag tillbaka av en smått skräckslagen pappa som undrar vilka rutiner vi brukar ha på morgonen med den efterföljande kommentaren " Jag vet ju att så fort du lämnar huset så börjar han att driva med mig!"
Smart unge - jag hade också gjort så!!
Dagen på jobbet har varit effektiv. Jag anlände redan klockan sju eftersom F lämnade ungen på dagis. Har fått gjort en massa skrivbordsjobb och rättande och dessutom har min kollega och jag smidit planer på jobbet, om jobbet. Det är inte så spännande som det låter vi har bara lagt upp en bra taktik för att vara så effektiva som möjligt med våra utvecklingssamtal. Vad gäller jobbet i övrigt så känner jag mig stressad, inte för att jag på något sätt har en stressad tillvaro men känslan finns ändå där. Ska försöka luska reda på vad den beror på och jag tror att jag är på god väg. Tror också att jag har en preliminär plan på hur jag kan göra ett försök till att lösa känslan med stress.
Idag har mormor hämtat Albin på dagis redan klockan 12. Gissa om det var skönt för mammahjärtat att veta att killen får en lugn dag. Killen delade kanske inte min uppfattning för han hade ju glömt att han skulle bygga pärlplattor där idag. Han hade planerat det redan igår och det blev en stor tragedi när upptäckte att han glömt att göra pärlplattor. Det upptäckte han strax efter klockan 17...
När vi ändå är inne på att glömma saker så har jag den senaste tiden fått olika möten med glömskan. Inte så att det är jag som är glömsk, nej, det mest akuta stadiet har jag passerat några veckor efter Vilmers död. Då glömde jag allt, kom inte ihåg vad det var för dag, månad... födelsedagar. Nu är i alla fall min hjärna tillbaka från det mest akuta tillståndet och det är så skönt. Nu handlar det om vår framtid, dagens unga! De kan glömma de mest viktiga saker och när man påminner dem har det aldrig(läs långsamt och utdraget) hört det jag pratar om. Det kan handla om precis vad som helst och när vi vuxna påpekar det drar de på sitt pokerface och spelar dum. Dum är det sista de är så det är en väldigt opassande roll att ta på sig. Nej, egentligen är dagens unga drivande på många sätt och de hittar sin motor och lägger i rätt växel. Hur som helst är det väldigt intressant att möta deras glömska! =)
Alldeles nyss har jag gjort mig skuldfri gentemot min syster. Nu äger jag två stycken pojkpyjamaser i storlek 98/104 och en randig vårmössa från POP. Äntligen kom jag ihåg att betala min skuld.
Annars då? Nej, det blir bara glesare och glesare mellan mina blogginlägg. Lusten och framförallt behovet av att skriva av mig har ju minskat kraftigt. Kan hända att det är kombinerat med att jag jobbar 75% och inte hinner grubbla lika mkt eller så behöver ja ginte grubbla lika mkt just nu. Känner på mig att sommaren kommer gå ganska bra. Måste bara ta tag i det här med gravsten, även om det inte på något sätt är bråttom med det. Det vita korset står ju där det står och är faktiskt ganska vacker det med. Men om jag får en sådan sten som jag vill ha kommer graven att bli så vacker och framförallt passande för vår lille Vilmer. Misstänker dock att tiden kring 6-7 oktober kommer att kännas speciell. Jag vill redan nu få till en fin tradition på Vilmers födelsedag - har bara inte listat ut hur jag tror att vi vill ha det. Får helt enkelt rådfråga pappan till Vilmer om höra vad han tycker.
Dagens roligaste var ändå på morgonen när jag lämnade huset. Snabbt ropas jag tillbaka av en smått skräckslagen pappa som undrar vilka rutiner vi brukar ha på morgonen med den efterföljande kommentaren " Jag vet ju att så fort du lämnar huset så börjar han att driva med mig!"
Smart unge - jag hade också gjort så!!
Kommentarer
Trackback
