Nu känns det lite igen...

Ännu en underbar dag har passerat och vi har gjort stan i väldigt korta drag. Ser fram emot en resa med bara vuxna deltagare så jag kan kolla in det jag vill i lugn och ro och få lite vuxentid. Två par byxor och två bodys blev inköpta till bebisen. Lite trist att gå och handla neutrala färger för då blir det plagg i beige eller grått. Förstår inte varför det inte gör kläder i grönt, gult, orange, brunt eller någon annan färg som går att ha till både killar och tjejer?!

Igår började det kännas lite konstigt i Vilmerhjärtat igen. Gravstenen är fortfarande en oklar sak som företaget jag vänt mig till verkar glömt bort. Eftersom hela Vilmergrejen känns lite extra just nu när det närmar sig vecka 29+4 så är det lite mer känslosamt att på nytt kontakta företaget och försöka komma vidare. Efter vecka 29+4 kommer 7 oktober då vi tagit oss genom det första året med Vilmer. Drygt en månad senare kommer familjens tredje tillskott och det kan mycket väl bli på dagen då Vilmer begravdes, 5 november. Så jag kan bara konstatera att det känns i den här familjen just nu. Helst av allt vill jag bara åka bort och fira Albins födelsedag, 6 oktober, med bara vi - men det känns ju fel att hans stora dag ska få mindre proportioner på grund av Vilmer. Vi får se hur vi löser det. Det glädjande mitt i allt detta är att min oro för den nya bebisen inte finns. Jag oroar mig bara för att behöva tvingas se filmen Vilmer i repris igen; saknaden av hjärtljuden på rutinkontrollen, alla samtal som skulle ringas, läkaren, barmorskan, tystnaden... det är ingen mysig film så om ja gkan slippa se den eller i alla fall snabbspola mig genom den så är jag överlycklig. Men självklart ska vi klara av det här också vi har helt klart gjort bort den värsta biten redan förra året.

Resan för pappans del lär ju hans arbetsgivare stå för eftersom det på nytt finns hot om att han måste åka iväg till Kiruna, Skellefteå, Upplands väsby eller annan ort. Fast det bekymrar mig inte så mycket just nu i augusti månad eller september heller för den delen. Första halvan av oktober är också okej, men sen vill jag ha honom hemma när bebisen ska komma. Gärna en tid efter det också! Det återstår att se hur det bli med hans resor men det kommer inte som någon större överraskning direkt och gör inte lika stor skada som om jag ska ta hand om barn, jobb, graviditet och hem själv. Nu är det bara graviditet, barn och hem som ska tas om hand. Det borde jag orka för något kvällssällskap lär jag ju inte ha så det blir många tidiga kvällar och en utvilad höggravid morsa.

Fast om pappan åker iväg på långa jobbresor räknar jag kallt med Mostersällskap där övernattning här ingår, det borde ingå i en Mosters uppdrag! Jag lovar att uppföra mig och laga god mat... kanske till och med baka något gott! =)

Kommentarer
Postat av: Eva R

Klart att mostrar bidrar med hjälp när det behövs. Om man har tur kan det finnas färger på babykläder som du önskar men tyvärr så kvarstår ännu det där med rosa och blått. Allt väl till er.

2009-08-17 @ 19:14:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0