annavirrmamma

har jag gjort det. Jag har haft tankar kring hur jag ska vara som mamma och sedan blir det inte alls som jag tänkt mig.

Tjejmiddag ikväll och jag hoppas att Helmer sköter sig finfint. Igårkväll var han inte det minsta charmig även om han själv trodde det när han skrek så hela huset skakade. Tills vi kom på att han kanske var hungrig. Igen. Trots att han helt nyligen snuttat i sig lite gotta. Och kräkts upp en del. Han somnade strax efter 23 och kring tretiden märkte jag ett visst pickande och plockade fram restaurangen som fick nobben. Kring halv sex kom nästa pickande och då var det populärt med käk. Förstå hur det känns att ha sovit nästan i från 23 till halv sex. Lyxigt värre! Jag är utvilad. Så utvilad att jag bakat pepparkakor på morgonen, hängt tvätt och laddat en till maskin, sminkat mig och plockat lite grejer som låg där dom inte skulle ligga. Var är min lilla söta hushållerska?

Jag har gjort det igen. Precis som med Albin hade jag en del föreställningar om hur livet med barn skulle vara och hur jag skulle vara som mamma. Jag har gjort det igen trots att jag vet kommer få ändra mina värderingar och handlingar.

Innan vi fick Albin sa jag att
- en bebis skulle aldrig sova i vår säng. Det skulle jag bara inte palla med. Jag behövde få sova på nätterna.
- hålla en bebis i en för musklerna smärtsam position bara för att den är tyst skulle jag inte heller göra. Bebisen skulle minsann få vänja sig och skrika lite.
- barnvakter skulle jag nyttja flitigt. Viktigt med vuxentid och egentid.
- jag skulle minsann träna minst en gång i veckan.
- mina barn skulle inte vara bortskämda.
- hönsmamma jag? Aldrig i livet.
- barn ska lära sig för livet och lära sig klara sig själva och det är min uppgift som förälder att ge dem lite hjälp på vägen.
- jag skulle låta barnet få hänga med och anpassa sig mer till familjens liv istället för att vi måste anpassa oss helt och hållet efter barnet
- helamma i sex månader

Innan vi fick Helmer sa jag att
- jag aldrig skulle klaga om mitt barn skriker lite. Så länge han lever ska jag vara tacksam.
- jag skulle vara tacksam över att ha fått ett till mirakel.
- jag skulle låta barnet få hänga med och anpassa sig mer till familjens liv istället för att vi måste anpassa oss helt och hållet efter barnet
- barnet ska få sova där det är livat om dagarna för vi vill inte ha en lika ljudkänslig kille som storebror
- bära barn i sjal borde lösa de mesta
- helamma i sex månader
- inte bli stressad över bebisskrik

Jag har med all säkerhet glömt en massa saker men summan av kardemumman är att jag än en gång tvingats inse att jag inte har så himla mycket att säga till om. Små barn bestämmer mer än man kan tro och skriket kan få mig att göra vad som helst bara det blir tyst. Helamma i sex månader utan annan mat är otänktbart för jag vill inte vara låst i sex månader. Banangröt är gott och nyttigt har jag hört! Dessutom kan pappor hantera en sked. Att sova med barnen i samma säng gör att jag själv får sova och sömn är underbart för föräldrar. Sov gärna i min säng några år till! =) Det där med barnvakteri jobbar jag fortfarande på men det går framåt i myrsteg. Fast även jag börjar ju kunna inse hur skönt det kan vara med lite barnfri tid ibland.

Kanske får avge ett nyårslöft om att låna ut barnen till barnvakt en gång i månaden. Eller i alla fall varannan?