annavirrmamma

Förkylningen fortsätter och det är inte svininfluensan som drabbat mig, än så länge. Misstänker att jag kommer vara en av dem som står först i kön för att få vaccinera mig när det drar igång till veckan. Jag tänker nämligen inte tillbringa mer tid i ett vakuum och med en näsa som är helt igentäppt och helt utan ork. Nej tack!

Idag var det fotografering på Albins dagis och redan i måndags hade han valt ut vilka kläder han skulle ha. Hans nya svarta chinos med hänglsen och den lila tröjan med svart tryck på. Han ser ut som en späd liten gräshoppa i de kläderna för han är tillhör ju inte den grova typen av människor. Kan bero på arvet... Själv var jag som ett grässtrå väldigt länge och pappan själv har inte heller direkt anlag för att lägga på sig hull. Men har är hur söt som helst i kläderna och speciellt när han ska se lite viktig ut och stoppar händerna i fickorna! =)

Bebisen i magen fortsätter med sina gymnastiska övningar i magen. Svårt att förstå att om 5 veckor så har vi honom här, i vår famn och kan njuta av hans sällskap. Det ska bli så spännande att se hur han ser ut och vem han kommer vara lik. Men om det är som med de två första gossarna så vet vi redan svaret och han kommer inte att likna sin mamma. Jag har varken lockigt eller mörkt hår.

Igår städade jag ur min garderob och det blir en hel sopsäck med kläder som ska slängas. Jag har bara sparat en massa jeans jag ärvt av min syster och förmodligen aldrig kommer i men målet är att jag ska göra det, någon gång. Sedan finns det en hylla med riktiga amningsplagg i garderoben och en hylla med amningsplagg jag kan svassa omkring hemma i. Ganska skönt att få fylla på med nya kläder när bebben kommit ut och när jag börjar anta en mer tillfredsställande kroppsform. Det ska bli trevligt att inom sinom tid börja kunna arbetet tillbaka mot "min" kropp. En kropp som inte ska innehålla ett annat liv(på ett långt tag) eller ge föda åt en liten kille. Annas kropp, ni vet den där året-runt-solbruna-slanka-vältränade-kroppen. Den som ingen sett röken av på många, många år. Jag vet att jag kommer att få kämpa och jag vet att det inte alls är säkert att jag kommer att nå hela vägen fram men jag måste ju få drömma. En del drömmar tar tid att uppfylla och om jag når mitt mål och tre år så får det ta tre år. Eller fem... =)

Nästa vecka har jag tid hos både kuratorn och BM. Har funderat på att efter nästa gång hos kuratorn boka in ett möte efter jul någon gång. Kan vara ganska skönt att bara koncentera sig på att få koll på tillvaron och slippa passa tider innan jul. Sedan finns ju alltid möjligheten att boka in ett extra besök om det skulle finnas behov. Har funderat på hur länge jag kommer att gå på samtal hos henne och jag har inte något svar på det men det känns som om jag börjar närma mig slutet. Jag ville ha med mig henne graviditeten ut och fram till bebisleverans. Snart är vi där. Men jag är osäker på om jag vill klippa banden helt eller om jag ska ha 3-4 samtal per år under kommande år... bara för säkerhetens skull. Ska fundilera vidare på det!

Nu ska jag försöka njuta av lugnet men det är inte helt lätt måste jag erkänna. Jag längtar efter när jag kan slappna av och bara njuuta när jag är själv. Nu känns bara som en bit av mig saknas när Albin är på dagis, jätteknäppt jag vet men jag jobbar på att lära mig chilla utan barn. Har helt och hållet glömt bort hur man gör det med gott samvete.