Om 30 år skrattar jag...

åt lördagens konstaterande av min sambo.

Under förmiddagen blev vi bjudna på rökt lax hos svärföräldrarna. Vi tackade glatt ja till inbjudan och tog oss an lördagens bestyr.
Ett av bestyren var att byta ut ett par fodrade arbetshandskar vi tidigare köpt åt Albin. Efter bara några dagars användning gick handskarna sönder och igår bytte vi dem mot ett par hela, rena och nya på Granngården.
Det andra uppdraget var att veckohandla. Vi lämnade Albin hos Moster och åkte mot ICA Näsbyn. När vi handlat och fått in alla varor i bilen konstaterar sambon med en stor lättnad i rösten:

- Åh vad skönt att slippa laga middag idag.

Det snurrade till i mitt hormonfyllda huvud och jag fick inte fram ett ljud. Det gick några sekunder och sedan hörde jag:

- Det måste ju du också tycka eftersom det är du som alltid lagar mat.

- Mmm...

Du leker med döden hann jag tänka. Du yttrar något om matlagning åt en höggravid kvinna som kämpar sig genom de sista dagarna av en graviditet. Samtidigt som din arbetgivare tvingar dig att jobba övertid och att pendla utanför arbetstid vilket gör att din arbetsdag börjar när du lämnar hemmer strax innan 5.00 och återvänder kring 20.00 på kvällen. Din gravida kvinna känner sig pressad till bristningsgränsen och hon vill bara ha dig nära och krypa upp i din famn i soffan på kvällen för att känna trygghet, lugn och ro innan en omvälvande händelse i deras gemensamma liv. Jag vet att det inte är ditt fel.

Skit åt arbetgivaren.


Jag lovar att jag inte skrattade åt det hela sekunderna efter, inte heller timmar och dagar efter. Men kanske kanske skrattar jag åt händelsen om 30-35 år när fler rynkor gjort entré.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0