annavirrmamma

Igår anlände det första vedlasset till gården. Nu är kvällarna räddade med kapning, klyvning och intravning. Någon intresserad?

En kort stund efter att jag gått ner när jag lagt Albin igår hördes det Albingråt från sovrummet. Pappan i huset smög upp och frågade varför han grät.

- Men det är ju inte dig jag vill prata med. Jag vill prata med mamma nu på kvällen!

Mamman i huset går upp och frågar om det hänt något. Albin snyftar fram ett...

- Jag ville ju bara säga att jag gillar dig mamma. Tack så mycket för att du kom upp.

Mamman pussar om sin son en extra gång och går ner.

Kan det vara en släng av det dåliga samvetet som drabbade gossen? Tja för bara någon halvtimme innan han hoppade i säng tjurade han emot Mamman. Mamman sa till på skarpen och skulle verkställa hotet hon utfärdat. Men vad händer. Jo, ungen skuttar glatt iväg till lekrummet med ett leende på läpparna och kvittrar glatt;

- Jag lovar att gå till lekrummet och jag går dit själv...

Det ser ut som att vi kan få en riktigt mysig vår i denna familj. Albin tjurar men än så länge är det helt klart hanterbart. Jag vill tro att trots möter man bäst med att vara konsekvent och välja sina strider. Stridsmomenten bör vara uppgjorda innan situationen uppstår.

På min träningsfront går det riktigt bra. Jag promenerar och styrkar men än har jag inte fått in vanan/tankesättet som säger att jag faktiskt har tid att träna. Just nu blir det så att jag gärna sjunker ner i soffan när alla kids somnat och när jag har tid att prata vuxenspråk med F. Känns som att vi ligger efter några månader i soffhörnan med pratet... eller ganska många månader. Han jobbade ju över väldigt mycket de sista veckorna av min graviditet.

Efter middagen idag blir det våfflor dagen till ära. Men för att få äta våfflor blir det krokodilsoppa först!