Sabo vs Marabou

Ibland har jag helt slut på tålamodet. Både reserven och nödreserven är slut. Idag var en sådan dag så det blev många höga toner och en hel del tårar i huset. Som tur är sken solen och gjorde utemiljön vacker i alla fall.

Kände redan direkt jag slog upp ögonen att jag bara ville blunda igen och drömma mig bort för en sekund. Bara sådär lagom... För mig är det små saker som får mig på topphumör just nu. Små saker som;

bebis som somnar och vaknar utvilad. Inte efter 30-45 minuter och gallskriker.

bebis som äter vanlig mat hela tiden. Inte långt kvar och gröten fungerar super!

gå-lägg-tid och bebis som somnar i sängen. Ett annat alternativ som jag också kan nöja mig med är bebis somnar även i Mammans famn inte bara Pappans som är det enda som duger.

matprenumeration

hushållerska

soliga dagar

solbränna

lite uppåtpiggande tabletter

25846 tabletter med tålamod

Vet inte riktigt hur jag ska ro i land med några av mina önskningar men jag kan helt klart säga att idag har det inte varit en toppdag. Nej, det blev en hel del gråt och gnissel och det hela slutade med att jag gick omkring med hörselkåpor på för att inte bli galen. Helmer var totalt oberäknelig i sina önskningar och Albin var inte det minsta sugen på middag för den smakade tydligen blä. Utöver det så fick sig Pappan några kängor i mina tankar och jag önskade att han kännt av vibbarna och kommit hem med en fin present och sagt att jag är den bästa mamman han kan tänka sig att ha till sina barn, att jag gör ett hästjobb som ingen annan skulle klara av och att jag är alldeles alldeles underbar på alla sätt och vis - fast jag surar ibland. Ett vackert armband som jag önskade mig i alla hjärtansdag present hade gjort mig glad till exempel. Men så risig som jag känner mig idag så hade en enkel hederlig Marabouchokladkaka haft samma effekt.
Ingen presen har synts till ännu så mitt hopp står till att jag i alla fall får höra de magiska orden.

- Du är min favvotjej, typ. Aj lajk joo!

                                                   


En parentes; På min förra arbetsplats var det vanligt att det låg en mintkrokantkaka på skrivbordet lite då och då. en medarbetare som visst om mitt sötsug gav mig små presenter ibland - det tackar man inte nej till!

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0