Brist på babbel

Me & I, bullbak, kökskaos, sömnbrist och babbelbrist. Det är min helg i väldigt korta drag.

Idag blev det av mitt efterlängtade bullbak. hade jag på förhand vetat hur dagen skulle se ut hade ja gvalt en annan dag men nu är jag ju inte synsk. Helmer sover konstant i 30-minuters pass vilket gör mig galen. ska inte klaga för på natten sover han just nu men att inte kunna pusta ut dagtid är inte ens kul. Speciellt inte när han vaknar och är arg för att han borde sova mer men inte gör det av någon anledning. Känns som att jag tagit till alla knep jag kan komma på. Finns garanterat fler men min hjärna är för trött för att vara påhittig och gå på en massa nitar. Jag vill ha ett vinnande koncept och det är nu! Här är listan över det jag testat och allt resulterar i 30 minuters sömn. Varken mer men gärna mindre.
Vi har prövat sova i; bilen, skidpulkan, sparklådan, pappas famn, mammas famn, sova själv i spjälsängen, inne i vagnen, ute i vagnen, på fårskinnet i soffan.

Det som fungerade bäst och smidigast för Albin var att ligga bredvid honom men nu har jag gjort det i 2,5 år och dessutom fungerar det inte när jag har en Albin att ta hand om så det är uteslutet. Men nu är ju Helmer Helmer och inte Albin... Någon som har tips eller rent av varit i samma sits? Jag kan betala för att få hjälp med detta.

Kan vara en övergående fas men jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Kan ju hänga ihop med att han behöver äta mer riktig mat än han gör och att han inte kan sova längre pass för att han känner sig hungrig.

Vem vet, vem vet? Orsakerna kan vara många och det kan vara så att han inte behöver sova mer än 30 minuter åt gången men då tror jag han skulle vara en glad kille som inte gnisslar och gnäller ju närmare kvällen vi kommer.

Kvällens Me & i - praty var trevligt. Albin följde med som sällskap och sa "Ah" och "Åh vad fin!" på rätt ställen. Alldeles innan hon pratat klart om kläderna viskar Albin i mitt öra "Vad pratar hon för språk egentligen mamma?" och "Jag gillar ju inte brunt." Sötungen min. Det enda som var tråkigt med partyt var att jag inte hinner prata mig klar med mina kollegor. Hade gärna gjort det men ungar ska läggas, ungar ska matas och idag var det inte tid för det helt enkelt. Men tänk om ett år bara, vilken frihet jag kommer ha. Då ska här klädpartas flera gånger i veckan!!
Ett ämne som svepte genom mina öron och faktistk fastnade(nej det är inte tomt i holken ännu) var något om tvåbarnschock. När jag ammade Helmer till sömns grubblade jag lite på det ämnet och kom fram till följande. Jag har inte drabbats av en tvåbarnschock. Jag tycker att det är lättare att ta hand om Albin och Helmer än vad jag tycker det var att ta hand om bara Albin. Då var jag chockad! Han var på något sätt mer bestämd med vad han ville och väldigt känslig för ljud, nya saker och tja... inte som andra barn. Det som andra mammor tipsade om och tog för givet att alla barn fixade det fixade inte Albin.
Men med Helmer är det annorlunda. Jag har erfarenheterna om att ibland blir livet inte som man tänkt sig med mig och när det känns aningen körigt brukar jag tänka på att "det kan man i alla fall inte dö av" och då känns det hela så mycket bättre. Tro för allt i världen att jag ser mig själv som Big Mama som fixar allt i alla lägen och kan allt om barn. Jag har svackor som blir djupare än de egentligen är bara för att jag är så sjukt trött ibland. Sjukt less på hemmets fyra väggar och alla grejer/saker som ska plockas i hela tiden. Less på tvättberget som tydligen bara kan växa och så fort man börjar bestiga det så växer det ännu mer. Matlagningen ska vi inte prata om, och nu ska det börjas med barnmatskokning - igen. Barnmatsburkarna kommer att ta över mitt hem eftersom jag inte tar mig till återvinningen. Sovrummet är invaderat av två små... två små sovande, underbara gullungar som är våra grabbar. Så söta och så kompletta med fingrar och tår och när dom sover och jag håller deras händer så är dom så där ljuvligt avslappnade och gosiga. Dom ligger där och andas hela natten. Dom andas in trygghet i form av Mamma och Pappadofter. När dom drömmer otäcka drömmar om isbjörnar i lagården så är tryggheten bara en armlängds avstånd bort. Bara att sträcka ut handen så finns mamma eller pappa där. Blir Helmer hungrig så gnyr han en aning och sekunden senare känner han smaken av det godaste han vet - mammas mjölk. Efter några klunkar somnar han om och andas in mammalukt och mammagos.

Varför i hela friden gnisslar jag? Mina barn är hela, rena och kan skratta! Ja alla förutom vilmer då - men han har ju roligt hela tiden för det är så det är i himmlen. Tror inte ni det oxå?






Kommentarer
Postat av: j

Gillar han sjalen? Somnar han i den? Orkar du bära i den? Tänkte att det kanske kan vara något men du har säkert redan testat...

2010-03-29 @ 19:19:56
Postat av: A.J

Känner igen mig, men ändå inte.. har ju "bara" ett barn.. men hon var verkar ha varit en blandning av Helmer o Albin när hon var bebis: sov 30 minuter åt gången, väldigt ljudkänslig, glad mellan varven men skrek på kvällarna från 16-22:30, ingenting hjälpte... :-( Morgonpigg som få, dröjde flera år innan hon sov längre än till 05... o s v. Jag lyckades aldrig njuta av spädbarnstiden så "som man kanske borde", antagligen en starkt bidragande orsak till varför jag inte vågat skaffa fler - än i alla fall. Från det att hon började på dagis och jag återgick till jobbet kändes allt mycket lättare.. konstig mamma jag är?! men så var det! Det kändes som semester att börja jobba för man behövde inte ägna varje sekund åt detta lilla underbara men ack så krävande barn. Har inga råd att komma med hur man ska göra för att de ska sova mer än 30 minuters pass, tror inte min sötnos började sova längre pass förrän hon var runt 1 år, hoppas Helmer snart kommer underfund med hur skönt det är att faktist sova när man är trött. Tänker på dig och hoppas så att du snart ska få känna dig pigg och utvilad igen!! Kram

2010-03-29 @ 22:41:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0