Hopp upp i himlen
Under ett samtal om träning och vad man kan träna kom Albin med denna lysande idé!
- Jag ska träna så att jag kan hoppa så högt upp i himlen och ta ner Vilmer. Då är vi tre gubbar och det är jättebra. Pappa, Helmer, Vilmer och jag!
Tja vad ska man säga? När jag förklarade att det inte går för att Vilmers hjärta slutat slå så svarade han bara
- Men då ska jag trycka igång det.
Gärna för mig. Ibland vore det underbart om barns önskningar kunde gå i uppfyllelse.
Nu under kvällen så har jag proppat bilen full med gröna grejer för imorgon bär det av till Lombens skjutfält för fyra dagars KFÖ. Kommer att sova hemma för att det ska fungera så smärtfritt som möjligt men det lär nog vara många nya intryck som ska smältas även om jag bara är borta hela dagarna. Får väl se hur mitt huvud pallar det eller om jag blir ett Treoknaprande monster till veckan. Att Fredde och jag möts i dörren när ja gkommer hem på söndag och han drar iväg på 3-4 dagars vårfiske känns väl sisådär. KOmmer vara nog sliten efter mina dagar på KFÖ´n och att hoppa på dygner-runt.själv-med-båda-barnen är inte min dröm.
Men å andra sidan är det många andra saker som inte heller varit min dröm hittills i livet. Snarare min( och många andra människors) mardröm.
KFÖ ger klirr i kassan och frihetskänsla till Mamman.
Vårfiske/Säljakt ger överlycklig Pappa med massor av energi.
Båda grejerna tillsammans borde vara en god investering för framtiden. =)
Jag börjar bli rädd för mig själv. Hoppas att det bara är all babyfeber omkring mig som gör sitt men jag har börjat tänka på ett till barn. Helt vansinnigt jag vet!
När jag samlar mina tankar och verkligen tänker på hur det var att vara gravid så känner jag nej!
När jag samlar mina tankar och tänker på hur det var första tiden och hur sliten jag var på alla sätt och vis känner jag nej nej!!
När jag samlar mina tankar och tänker på att det är kort, kort tid det är utomordentligt, jävligt utmattande i förhållande till ett helt människoliv så känner jag varför inte?
När jag samlar mina tankar och tänker rosa, gullipluttigt, om några år, en aftonstjärna(sladdis heter så i Finland tydligen) och en till tjej i familjen så känner jag joo...
Kommer ihåg att jag drabbades av samma sak när Albin var 6 månader och det gick över ganska snabbt så jag håller tummar och tår för att det gör det denna gång också. Så alla som nu tänker och tror att det blir fler barn på Nybacken; NEJ jag står fast vid mitt beslut att tre räcker! En vacker dag går kanske Albins önskan om att plocka ner Vilmer i uppfyllelse och då har jag mycket att stå i.
- Jag ska träna så att jag kan hoppa så högt upp i himlen och ta ner Vilmer. Då är vi tre gubbar och det är jättebra. Pappa, Helmer, Vilmer och jag!
Tja vad ska man säga? När jag förklarade att det inte går för att Vilmers hjärta slutat slå så svarade han bara
- Men då ska jag trycka igång det.
Gärna för mig. Ibland vore det underbart om barns önskningar kunde gå i uppfyllelse.
Nu under kvällen så har jag proppat bilen full med gröna grejer för imorgon bär det av till Lombens skjutfält för fyra dagars KFÖ. Kommer att sova hemma för att det ska fungera så smärtfritt som möjligt men det lär nog vara många nya intryck som ska smältas även om jag bara är borta hela dagarna. Får väl se hur mitt huvud pallar det eller om jag blir ett Treoknaprande monster till veckan. Att Fredde och jag möts i dörren när ja gkommer hem på söndag och han drar iväg på 3-4 dagars vårfiske känns väl sisådär. KOmmer vara nog sliten efter mina dagar på KFÖ´n och att hoppa på dygner-runt.själv-med-båda-barnen är inte min dröm.
Men å andra sidan är det många andra saker som inte heller varit min dröm hittills i livet. Snarare min( och många andra människors) mardröm.
KFÖ ger klirr i kassan och frihetskänsla till Mamman.
Vårfiske/Säljakt ger överlycklig Pappa med massor av energi.
Båda grejerna tillsammans borde vara en god investering för framtiden. =)
Jag börjar bli rädd för mig själv. Hoppas att det bara är all babyfeber omkring mig som gör sitt men jag har börjat tänka på ett till barn. Helt vansinnigt jag vet!
När jag samlar mina tankar och verkligen tänker på hur det var att vara gravid så känner jag nej!
När jag samlar mina tankar och tänker på hur det var första tiden och hur sliten jag var på alla sätt och vis känner jag nej nej!!
När jag samlar mina tankar och tänker på att det är kort, kort tid det är utomordentligt, jävligt utmattande i förhållande till ett helt människoliv så känner jag varför inte?
När jag samlar mina tankar och tänker rosa, gullipluttigt, om några år, en aftonstjärna(sladdis heter så i Finland tydligen) och en till tjej i familjen så känner jag joo...
Kommer ihåg att jag drabbades av samma sak när Albin var 6 månader och det gick över ganska snabbt så jag håller tummar och tår för att det gör det denna gång också. Så alla som nu tänker och tror att det blir fler barn på Nybacken; NEJ jag står fast vid mitt beslut att tre räcker! En vacker dag går kanske Albins önskan om att plocka ner Vilmer i uppfyllelse och då har jag mycket att stå i.
Kommentarer
Postat av: Jonna
Ja...men med den babyboom som råder i din närhet så finns det ju ingen brist på nyfödda bebisar som du kan snusa på och det bästa av allt: du kan lämna tillbaka dem när du känner dig nöjd! :-)
Trackback
