annavirrmamma

Trots att jag varit igång i två dagar känner ja gmig som en ny människa! Jag har laddat mina batterier och hur skönt är inte det?

I torsdags drog jag på mig uniformen och begav mig till Lombens skjutfält för inryckning. Lomben var smockfullt med grönklädda människor och det kändes positivt att alla med olika befattningar var där på en och samma gång. Jag ryckte in och fick efter många om och men koll på var jag skulle vara vid olika tidpunkter. Passet mellan lunch och middag bestod av motortjänst för min del. Då dammade jag av en del kunskaper som fått stå tillbaka under många år. Kändes lite ovant att helt plötsligt kunna förklara vilka åtgärder jag som bandvagnsförare ska göra innan jag starbogserar igång en bandvagn. Kul men ovant och dagen avrundades med ett glas Treo!

Fredagen lärde jag mig mer och HLR. Fick testa en utbildning som styrdes av en DVD och en MiniAnne var objektet jag räddade. Efter lunch begav vi oss ut i terrängen för rek och vägval. Vi skulle ta oss från Grubbnäsudden till Lomben och vi fick inte köra på några vägar. Vi tog ut en tänkbar väg på kartan och drog ut i skogen... många träd fick sätta stammen till och färden tog väl en 3,5 timme. Men fram kom vi! =)

Egentligen var det kvällstjänst båda dagarna fram till 21.30 men jag avvek redan efter middagen. Lördag och söndag är det övning men eftersom mitt förarbevis inte gäller längre så får jag inte delta i övningen så jag bad om permisson. Har ingen lust att sitta där och rulla på tummarna... inte just i år men kanske nästa år.

Min sammanfattning av det jag varit med på var att det var en bra övning. Det var jättekul att träffa så många andra människor och jag kommer med all säkerhet att delta nästa år. Då ska jag definitivt sova över på plats.

Insåg att mitt tålamod har blivit bättre. Jag blir inte längre irriterad på äldre gubbar(oftast) som gör lite som dom vill= gör som dom lärde sig för länge sedan, någon gång på 1940-talet när dom gjorde värnplikten. Jag blir heller inte irriterad när jag får hör lumparhistorier från 19-40-talet om hur kallt det var "på den tiden" eller om hur sträng en major kunde vara eller hur tama korpar på skjutbanan kunde bli.

En liten förteckning över vilka personer jag träffade där...

- de flesta skyttetjejerna. En kom hela vägen från Cypern... det ni!
- en gammal kollega från Hpda... nej tre förresten.
- en av mina bästa barndomsvänner
- pappa som hade vit andedrökt trots att det var plusgrader. Men nej, han röker inte... inte när jag frågar honom i alla fall!
- Vilmers prästinna
- radiorösten Reine Sundkvist från P4. Blev helt fel i min hjärna när jag stod och pratade med tjejen bredvid honom och när han sedan öppnar munnen och jag hör att det är han. Måste ha sett ganska knasig ut men men...
- en rolig prick ur mitt gamla killgäng
- å alla andra så klart!!!

Det var verkligen jättekul att träffa alla och det var många återseenden som blev glada överraskningar. Hoppas vi ses igen nästa år!! Gärna tidigare naturligtvis.

Har kommit fram till en sak under dessa dagar. Jag har länge vetat att jag är svag för uniformer av olika slag. Skulle mer än gärna jobba i uniform, tänk att slippa välja kläder varje dag. Det finns två alternativ för att jag ska få min vilja; antingen inför skolan uniformerade pedagoger eller så söker jag mig till Försvarsmakten. Uniformerade pedagoger lär jag inte få igenom så jag väljer det andra alternativet...

Det är något visst med massor av kunskap och erfarenhet insprängt i en uniform... Lägg sedan till isblå ögon, en fräsch solbränna och lite charm(ig dialekt) på det! ;)