Näskvitter, ormmamman & äventyret!

Idag har vi lyxat till det med en sovmorgon, igen! Snart är jag redo för att åka Vasaloppet otränad, så pigg känner jag mig! Måste bara fixa skidor först och det gör jag kanske imorgon förmiddag med resten av familjen.
Dagen startade med att Albin väcktes av några vårfåglar som kvittrade glatt utanför vårt sovrumsfönster, jag är helt säker på att dom var utanför rummen men ni ska veta att det helt klart lät som att dom praktiskt taget satt på gardinstången. i samma veva som Albin slog upp sina blå gav hans näsa ifrån sig ett pipande ljud som orsakas av snorkråkor i den. "Mamma, hör du att min näsa kvittrar?!" Så var den dagen räddad, ungen var lycklig och hade just fällt dagens roligaste kommentar, före klockan sex på morgonen.

Efter frukost och kladdkakebak drog vi ut på äventyr. Det ska jag skriva mer om lite senare ikväll när jag har bildbevis på den lycka två personer drabbades av på morgonkvisten. Håll ut...

Läget är oförändrat på ormfronten, dom kryper omkring i vårt hus och sitter i blomkrukorna, klättrar upp på Albins axlar men hittills idag så verkar dom vara lite lydigare och det är ju skönt för en mamma som uppfostrar både ormar och barn. En fråga: tror ni att ormarna är här för att stanna?

Nu är jag tillbaka efter tacomiddag och glassefterrätt. Helgens planer är i grova drag skidköp, middag, skotertur för pappan, hämta stickibyxor från Karlsborg och andra oplanerade saker. Vi borde verkligen ta en sväng förbi graven och pyssla lite så det ska vi klämma in i schemat.

Väntar på bildbevis från dagens utflykt, det blir en mindre bildserie av äventyret och bilderna får tala sitt eget språk men några futtiga bildkommentarer.



Utflykten startade med en kort paus utanför bilen innan det var dags för att...



lyssna efter ljudet på en skogsmaskin. Vi lyssnade och lyssnade och...



till slut fick vi se den! (Jag vet att bilden blev sne, men vrid på huvudet om det stör dig...)



En skogsmaskin som Albin skulle få provköra!



Efter åkturen blev det en första lektion i hur ett aggregat fungerar, hur alla hjul skulle se ut och vad som ska bytas innan det ska sågas mer träd.

Den spännande utflykten avslutades med följande kommentare på skötbordet:

"min Ante" och "min Maria"

Ja, det var en händelserik dag och nu ska den avslutas med en bastu följt av "Så ska det låta".

Tredje gången...

zzzzfjkä

b     ,x nnnnnbbbbbk¨r sw

Det var några rader från Albin som mer än gärna skriver på dator nu. Idag fick jag min första teckning som bestod av ngt orange, en segelbåt och ett flygplan. Har nyss varit ner i källaren och gjort upp eld för tredje gången, vet inte vad det är med mina skogsmullefasoner... brukar alltid lyckas men nu vill det sig bara inte.

Gick på en kort promenad när ALbin skulle sövas och det kändes bra. Resten av dagen ska jag tillbringa på några affärer och sedan ett möte om sommarens skytteträningar. Gissa om jag längtar efter att få lukta på lite krut och utveckla mina skyttekunskaper. Pratade med tränaren igår och fick mig några goda skratt... Ska bli kul att komma igång med lite aktiviteter bland annat folk, att tävlingen sedan går på hemmaplan gör ju inte saken sämra direkt. Nära, bekant, kända avstånd... det kan inte bli bättre! Måste bara övertala ngn funktionär att släppa loss lite info om avstånd och likande på skjutstationerna. =)

Nu ska jag lägga i mer ved om jag inte måste göra upp eld för 4:de gången...

Premiär för Tomten i vårt liv!

Då var det äntligen gjort! Vi har träffat Tomten med stor T idag. Plötsligt bara satt han där i hörnet på nya Gallerian och vinkade åt barn och vuxna. (På något lustigt sätt undrar man ju vem som ställer upp att bara sitta i en soffa en hel söndag. Borde ju bli rätt varmt i stark skyltbelysning och med tomtedrökt på sig... Så om det var du som läser detta som var Tomten - erkänn!)
Albin tittade med stora ögon på Tomten när han vinkade och vinkade glatt tillbaka när vi skulle gå vidare. Sedan var det bara prat om Tomten, ända tills vi såg en traktor. Då var Tomten som bortblåst...
En riktigt trevlig familjeeftermiddag fick vi oss. Den startade på graven så klart, Vilmer måste ju få det ljust omkring sig första advent. Det var riktigt roligt att komma dit för där brann redan ett ljus och det fanns en till lykta där. Det betyder att någon varit där och hållit Vilmer sällskap för en stund - det värmer alltid ett änglamammahjärta. Tack!
Efter det åkte vi ner på stan och släpade runt på en bob med Albin på, lägg till ett brummande ljud så vet ni hur vi lät när vi tog oss fram. Albin fick sig ett par nya handskar från Hestra, fjellvott eller något sådant hette dom. Om du som läser detta har någon erfarenhet av dom berätta gärna! Verkade bra i alla fall med en innerhandske i ull som gick att ta ut. Hoppas dom värmer tassarna när det är minusgrader ute. Dom förra vi köpte blev alldeles fuktiga innuti så dom har vi som reservhandskar.
För övrigt har jag grattat en god vän på hans födelsedag. (Minna du har väl inte glömt att C******* F***r**s**n fyller år?) Han hade helt uppriktigt inte riktigt vetat hur han skulle ta tag i vårt första möte så han sa att han valde den fega vägen - att hålla sig undan. Han hade funderat på om vi ville vara själva, ha besök och olika andra alternativ. Jag förklarade att han förmodligen inte varit den enda som undrat hur dom ska bete sig och att hans reaktion inte alls är ovanlig. Kändes hur som helst skönt att prata med honom en stund.

Nu blir det inte några fler rader...

Albin ska vara...

Jaha, då har jag börjat ta tag i min hjärtefråga... Det handlar om könsroller och hur vi vuxna petar i små barn i "snälla flickor" och "busiga pojkar". Tänker inte dra någon längre historia idag om hur vi vuxna omedvetet formar vår nästa generation till att falla in i könsroller som är typiska för respektive kön.

Det som fick mig att få upp ögonen för ämnet igen är min son Albin. Den 12 december vankas det som alla säkert vet Luciafirande på skolor och förskolor runt om i Sverige. Inför detta arangemang frågade jag som nublien dagismamma om barnen ska klä ut sig till showen. Det skulle dom till min stora förtjusning, såg framför mig Albin i en fin pepparkaksdräkt eftersom han klär so bra i brunt...

Sagt och gjort plockade jag fram bilder på en tomte, en lucia och en pepparkaksgubbe. Bara så att han ska få se hur dom ser ut, han har ju aldrig firat lucia förut. Jag var mkt pedagogisk och pratade lika mycket om varje "dräkt" för att inte påverka för mycket.

- Albin, vilken dräkt skulle du vilja ha till Lucia?
- Öhh, Avin kulle vara Lucia.
- Men pepparkaksgubben är ju jättefin!
- Nej, Alvin måste vara Lucia me juuus.

Så min lille son vill gärna vara Lucia. Jag jublade inombords och tänkte att självklart ska han få vara Lucia! Varför inte? Berättar för Fredde att Albin gärna vill vara Lucia och det var länge sedan jag fick en sådan blick, över min döda kropp sa den! Senare samma dag frågade Fredde vad Albin vill vara...

- Avin ka vara Lucia!

Klart han ska få vara Lucia! =)

Tröga mamman

Ja, då var även denna dag till ända. Har haft en riktigt rolig dag. Den började med sovmorgon till strax efter sex, jo, det är sovmorgon för oss i denna familj. Sen lämnade jag Albin på dagis efter åtta, hem och hängde tvätt, bakade kladdkaka, matade djuren och fick trevlig besök. Besöket bestod av ett stycke Jonna med bebis i magen. Det var hon och jag som var dom första gravida på Norrskenet, det var vi som skulle putta barnvagnar och bjuda på gott fika till de andra lärarna under våren. Nu puttar hon barnvagn och jag bakar fika och bjuder kollegorna, medans jag jobbar! En del saker blir som planerat i alla fall.
Efter det superdupertrevliga besöket åkte Albin och jag iväg till mormor och vidare till Torneå. Jag är nämligen en sådan där trög mamma som;
1) har för små skor på mitt barn
2) har för kalla overaller till mitt barn
3) har valt en pappa till barnet som inte märker vilka stora fel jag gör med sonens klädval

I Torneå fick Albin prova ut sin julklapp av mormor som var overallen och sedan köpte mamman ett par större skor. Nu kanske jag slipper hämta en istapp från dagis när temperaturen kryper under noll. =) Varma barn är så mycket trevligare än kalla...

Sitter som mest och funderar på om jag och sonen ska åka en spontantripp till Sthlm och lillasyster. Skulle vara hur kul som helst att se hur hon bor! Det är ju nu jag har chansen för till våren jobbar jag, men jag hade faktiskt tänkt ta ledigt och åka ändå - livet är för kort för att bara jobba, jobba, jobba.
Nej, nu slutar jag skriva för idag, blir bara en massa bladder för jag är för trött och uttömd efter gårdagens "Storyn om Vilmer".

Ska samla ny kraft för nya intressanta inlägg, det gör jag i tv-soffan...

Min lille bagare

Sitter hemma och glassar. Albin är lämnad på dagis och visade stolt upp sina nya handskar, han kommer fullkomligt att få fröknarna att trilla av stolen när han dessutom visar att han kan ta på sig dom själv. Min son kan minsann! =) Han brukar frenetiskt och mycket ihärdigt ropa efter mig eller pappan när han vill visa upp någon "speciell" konst. Det kan exempelvis vara att han sträcker benet rakt ut under bordet när vi sitter och äter eller att han kan blunda... Ni förstår vilken begåvad son vi har! Vi blir självklart helt lyriska över  hans konster, eller så kanske vi har sett dom tusen gånger tidigare och spelar falskt förvånade över hans tricks.
Vår son gillar att baka. När han fyllde två år fick han chansen att själv dekorera tårtan, kanske lite med mammas hjälp för att få en struktur. Pappan däremot ville inte kännas vid tårtan som serverades på kalaset. Jaja, bokstäverna i "ALBIN" kanske inte var i rätt ordning, men alla som kunde läsa klurade ut vilket namn det var - dessutom visste dom flesta förhoppningsvis vem dom kommit för att fira!
Jag vet att det är över en månad sedan ALbin fyllde år men jag kom in på ämnet endast för att Nina fyller år idag. Stort GRATTIS till henne. Skulle gärna ringt och gratulerat henne men dom befinner sig på semester i USA så jag tar det när hon kommer hem nästa vecka!

Här kommer en fin bild på vår lille bagare, kolla in koncentrationen.

Kolla in koncentrationen på den lille bagaren. Pappan i bakgrunden hade mycket svårt att hålla fingrarna borta..

God morgon moster!

Idag blir det inte något längre inlägg. Jag filar på ett brev jag ska ge till mina elever och kollegor! Har fått klart ett första utkast som jag ska kontrolläsa imorgon. Eventuellt kommer brevet att pubilceras som ett inlägg eller iaf delar av det. Det återger nämligen hela händelseförloppet...
Har tillbringat dagen i stugan, Albin kunde knappt bärga sig sedan han fick reda på att vi skulle dit! Men jag ska inte klaga, vårt mål som föräldrar var att introducera friluftsliv och stug liv åt lillkillen och med tanke på hans reaktioner när han får reda på att vi ska dit kan ja gbara dra slutsatsen att vi lyckats!

Jo, just det! Albin ringde och väckte sin kära moster i morse. Klockan hade hunnit bli närmare 8 så jag tyckte det var okej att ringa. Han vill ju så gärna ringa och prata lite och berätta att sopbilnen kommer på fredag och att dagis är låst idag, söndag. Och jag är ju bara en mamma så vill sitt barns bästa, låta honom utvecklas och ta egna initiativ. Hur som helst, Albin ringde.
Moster svarade och lät mycket trött. Moster pratade så gott hon kunde m systersonen. Moster var trött. Moster hade varit ut kvällen innan... Moster sa hej då.

Glitter & frost

Okej, då har snön anlänt till min gård, tack och lov. (Kanske bara ska nämna att min dag varit fantastisk rent psykiskt, topp ett sedan 6 oktober. Det medför att dagens inlägg kommer att handla om mitt vardagliga liv, inte så himla djupa tankar med andra ord... Hade till och med kunnat tänka mig att dyka upp på jobbet för att kopiera lite papper!)

Det är inte lätt att sova gott med en kille på vardera sida av sig. Den ena är mer närgången än den andra. Det är den lille som ligger så nära, nära, nära att det inte går att komma närmare. Den andra ligger blickstilla för hans sida av sängen knarrar så fruktansvärt, minsta lilla knarr och en vass armbåge träffar honom i sidan. Orsak tänker ni; superlättväckt son!
Idag slog den lille upp sina två blå strax efter 4 och tyckte att det var morgon, - Nej, det är mitt i natten nu. Alla sover!
Efter mycket stök och bök väcks jag av någon m tutte och snutte som flåsar mig i näsan och säger - Gå ner. Då står klockan på 05:14. Hurra hurra! Jag vet redan hur dagen kommer att bli. Klockan är bara strax efter fem och jag vet hur den kommer att se ut nästan resten av dagen... Gnällig, trött unge, förkyld unge, skrik, gnäll, vägrar sova och äta... hur som helst tog jag till det knep som lyckas ibland, välling i sängen. Sagt och gjort rusar jag ner och blandar välling. I väntan på microns pip slänger jag ett öga ut och ser att det är vitt. Blev genast lite piggare av den vetskapen! Upp och trycker i flaskan i munnen på lillen och sedan var det dags att kliva upp! Tuttungen somnade inte om denna gång, tyvärr...

Dagen har tillbringats ute några timmar. Har skottat snö, städat hönshuset(hönorna vägrar ff lägga ägg!), diskat, varit social, sövt Albin i vagnen(ett litet projekt jag har, mer om det en annan gång) där han sov en timme, sedan somnade Albin om i soffan och det har ALDRIG hänt tidigare. Jag satt och mös bredvid och kollade på Falcon Crest, nostalgi!!! Efter 2.20 vaknade A på ett pissigt humör, jag mutade honom m lite choklad och då blev han glad och vi kunde äta youghurt o flingor till mellis innan vi gick ut igen. Sen kom en pappa hem, middag, Pingutime, välling, datorn och bastu.

Under dagen så har jag, jag vet inte hur många gånger, fått frågan om det är "frost" ute. Nej, det heter snö och är inte "frost". Nästa grej som var på tapeten var när jag tog på mig ett reflex innan vi gick ut. Då säger Albin(som mycket väl vet att det heter "reflex") att det heter "glitter", nej det heter reflex påpekar jag snällt(och superpedagogiskt!)

-Nej mammsi, det heter "glitter"!

Okej då, jag har "glitter" i en tråd på min jacka och "frosten" dalar sakta ner mot marken...

Nyare inlägg
RSS 2.0