annavirrmamma

Åh vilken underbar helg som har passerat!

Tjejmiddag och julbak med andra tjejgänget...

har jag gjort det. Jag har haft tankar kring hur jag ska vara som mamma och sedan blir det inte alls som jag tänkt mig.

Tjejmiddag ikväll och jag hoppas att Helmer sköter sig finfint. Igårkväll var han inte det minsta charmig även om han själv trodde det när han skrek så hela huset skakade. Tills vi kom på att han kanske var hungrig. Igen. Trots att han helt nyligen snuttat i sig lite gotta. Och kräkts upp en del. Han somnade strax efter 23 och kring tretiden märkte jag ett visst pickande och plockade fram restaurangen som fick nobben. Kring halv sex kom nästa pickande och då var det populärt med käk. Förstå hur det känns att ha sovit nästan i från 23 till halv sex. Lyxigt värre! Jag är utvilad. Så utvilad att jag bakat pepparkakor på morgonen, hängt tvätt och laddat en till maskin, sminkat mig och plockat lite grejer som låg där dom inte skulle ligga. Var är min lilla söta hushållerska?

Jag har gjort det igen. Precis som med Albin hade jag en del föreställningar om hur livet med barn skulle vara och hur jag skulle vara som mamma. Jag har gjort det igen trots att jag vet kommer få ändra mina värderingar och handlingar.

Innan vi fick Albin sa jag att
- en bebis skulle aldrig sova i vår säng. Det skulle jag bara inte palla med. Jag behövde få sova på nätterna.
- hålla en bebis i en för musklerna smärtsam position bara för att den är tyst skulle jag inte heller göra. Bebisen skulle minsann få vänja sig och skrika lite.
- barnvakter skulle jag nyttja flitigt. Viktigt med vuxentid och egentid.
- jag skulle minsann träna minst en gång i veckan.
- mina barn skulle inte vara bortskämda.
- hönsmamma jag? Aldrig i livet.
- barn ska lära sig för livet och lära sig klara sig själva och det är min uppgift som förälder att ge dem lite hjälp på vägen.
- jag skulle låta barnet få hänga med och anpassa sig mer till familjens liv istället för att vi måste anpassa oss helt och hållet efter barnet
- helamma i sex månader

Innan vi fick Helmer sa jag att
- jag aldrig skulle klaga om mitt barn skriker lite. Så länge han lever ska jag vara tacksam.
- jag skulle vara tacksam över att ha fått ett till mirakel.
- jag skulle låta barnet få hänga med och anpassa sig mer till familjens liv istället för att vi måste anpassa oss helt och hållet efter barnet
- barnet ska få sova där det är livat om dagarna för vi vill inte ha en lika ljudkänslig kille som storebror
- bära barn i sjal borde lösa de mesta
- helamma i sex månader
- inte bli stressad över bebisskrik

Jag har med all säkerhet glömt en massa saker men summan av kardemumman är att jag än en gång tvingats inse att jag inte har så himla mycket att säga till om. Små barn bestämmer mer än man kan tro och skriket kan få mig att göra vad som helst bara det blir tyst. Helamma i sex månader utan annan mat är otänktbart för jag vill inte vara låst i sex månader. Banangröt är gott och nyttigt har jag hört! Dessutom kan pappor hantera en sked. Att sova med barnen i samma säng gör att jag själv får sova och sömn är underbart för föräldrar. Sov gärna i min säng några år till! =) Det där med barnvakteri jobbar jag fortfarande på men det går framåt i myrsteg. Fast även jag börjar ju kunna inse hur skönt det kan vara med lite barnfri tid ibland.

Kanske får avge ett nyårslöft om att låna ut barnen till barnvakt en gång i månaden. Eller i alla fall varannan?

Då var det ett tag sedan jag satte mina tankar på webben. Skrev faktiskt ett inlägg för någon dag sedan om Albins första kärlek men av någon anledning blev det något fel på datorn så jag lyckades inte lägga ut inlägget. Skriver om det när jag har inspiration till att göra om det jag redan gjort en gång tidigare.

Igår var Moster och hälsade på och bjöd in Albin till en övernattning hos henne. Han pratade mycket om att han skulle sova över där och det verkade gå hem. När jag frågade vad han skulle göra om han vaknade mitt i natten svarade han bara:

Men då öppnar jag mina ögon och ser om Moster ligger kvar i sängen.

När han vaknade i morse lät det så här:

Men hur ska vi göra nu? Det är inte bra om jag smittar Moster när ja gär så här förkyld. Det är bäst att jag sover hemma i egen säng i natt.

Så det där med att sova över lär inte bli av ikväll i alla fall. Fast oviljan att sova över går liksom i arv om vi säger så. Ett mammaarv.

Igår var en historisk dag. Albin somnade med mig på kökssoffan med huvudet i mitt knä. Jag kunde knappt tro mina ögon men ja ghar fotat det hela flera gånger. Både med mobilen och med vanliga kameran. Det har aldrig hänt förut så gissa om han måste ha varit trött. Helt otroligt är dessutom att Helmer behagade sova i vagnen vid samma tidpunkt. Annars brukar ju han kunna slå igång sin siren när det är lugnt och skönt i huset. Ska bli skönt när skrikigheten går över för nu är det en del skrik. Speciellt innan han ska somna. Då skriks det. Eftersom han vägrar napp så är det svårt att få tyst på honom heller för ingenting hjälper. Sedan mitti skriket är det som om strömmen tar slut. Det blir tyst och ungen har somnat. Märkligt beteende.

I helgen ska jag och Helmer förstöra matron på en tjejmiddag på lördag och på söndag är det dags för det årliga julbaket. Det ska vi vara närvarande vid men det återstår att se hur hjälpsam jag kommer kunna vara samtidigt som jag ska vara kossa och bäråsna samtidigt. Men jag kan ju vara trevlig och förgylla julbaket med några julvisor jag kan kanske? Så denna helg ser fullspäckad ut... eller kanske inte fullspäckad men mer fullspäckad än mina senaste helger.

På måndag blir Helmerboy 1 månad och ingen vet var den tiden tagit vägen. Han har passerat 4 kilos gränsen och håller på att bli stora killen. Snart sover han hela nätter, pratar gulligt, sköter sig perfekt och gör inga hyss eller ställer till oreda på något sätt. Eller så kanske mamman yrar en aning.

Nästa vecka tar Fredde semester och jag längtar ganska mycket även om det hittills går över förväntan att vara hemma med 2 små. Lite ljus i mörkret med andra ord. Och kanske ljus i stugan! =)

Nu ska jag morgonmysa med Albin. Världens goaste Albin!

Natten har varit underbar: Helmer ammades kring 20-tiden igår och nästa amning var kring 1.30-tiden så jag har fått många sköna timmar sömn i natt.
Bara för att en gosse är glad så betyder det inte att den andra är det. Modell äldre säljer jag snart på Blocket. Det är sura miner och gnissel och gnäll hela tiden. Det gnälls om plåster som bucklar ihop sig, kläder som sitter snett och fle tv-program.

Vi åker till Mormor så snart Helmer vaknat och ätit igen. Då blir i alla fall den äldre (över)stimulerad och får roligt. Dagens spruta är inställd eftersom pappan i huset är osäker på om han vill att Albin ska ta den. Har försökt att få besked om hur vi ska göra med sprutan i flera dagar för att ev kunna avboka tiden så någon annan kan ta den. Tror ni jag fått ut något vettigt svar? Nej, just det...

Min beställning på amningskläder har inte kommit ännu men jag väntar för fullt. Har försökt låna ihop lite också så jag har kläder för olika tillfällen och nu tror jag att jag fått ihop så att det räcker. Klädproblemen för en tid framöver är löst - skönt!!

Igår ringde F hem och berättade att han ska ta ut sin innestående semester innan han blir uppsagd 15 januari. Det betyder att mellan 8 december och fram till nyår kommer vi att vara hemma båda två. Det ska bli så skönt så skönt. Kändes lite onödigt att ta ut så många dagar semester i pengar när det är tiden vi vill åt just nu. Det verkar som om jag får min vardagslyx till slut.

Igår anslöts elen till stugan och om många timmars jobb så har vi el på plats. Försökte luska reda på hur många timmars jobb det ligger bakom ett elektriskt ljus i stugan men har itne fått något svar på det ännu.

Min bil är lagad och det vara bara en slang som satt löst... 271 riksdaler kostade reparationen så det var julklappsvänligt.

Till middag blir det hamburgertallrik och Moster äter middag med oss. Hoppas det ska smaka gott och att kvällen blir finfin.

Jag känner verkligen att mitt bloggande går på sparlåga just nu. Det är ostrukturerat och bara en massa trams, men jag kommer fortsätta att skriva. Du som vill fortsätta läsa virriga inlägg gör det. Jag skriver för att tömma min hjärna på skrot.

Asta och Astrid har namnsdag idag, enligt Bolibompa som står på i vanlig morgonanda.

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Jag tänkte åka på klädparty igår men kaos uppstod här hemma och det var bara mamma som fick lägga Albin. Helmer skrek som en vilde för att han var trött, men enligt pappan så hade han magknip... Kan hända att ingen av oss gissade rätt och vi kommer aldrig att f reda på vad orsaken eg var.

Imorse ville jag sova t 6.30 som vi brukar göra på morgonen. Albin ville vakna före 5 och var redo att gå ner. Vi började bråka i sovrummet och det slutade med att vi inte "klev upp mitt i natten" utan lät klockan passera 6 innan vi tassade ner.

Efter en stund ringde Fredde som tänkt jobba idag och meddelade att min bil gått sönder. Han ville ha telefonnummer till en verkstad i Råneåtrakten och det fixade jag fram. Efter några timmar kom han hem igen och ska ägna dagen åt att laga bilen... eller hitta någon som vill laga den åt honom.

Vädret är inte det minsta upplyftande och jag skulle gärna önska att det dalar ner vit snö som väcker mitt julsinne till liv igen. Måste få inte den rätta feelingen inför pepparkaksbaket imorgon och dekorationen av pepparkakshuset tillsammans med Mormor. Mer snö och vinter alltså!

Mitt bankkonto är inte fett. Inte så fett som jag önskar att det skulle vara så här i juletid. Tämde det igår med en beställning av amningströjor. Det går minst en tröja om dagen för här kräks det och spills mjölk till höger och vänster.

Sen hade jag tänkt skriva ett lååångt inlägg men nu vaknar Helmer och skriker av hunger och irritation.

Goungen

Båda juniorerna är mätta. Dom lever. Dom har kläder på sig. Dom verkar nöjda emellanåt.

Min första dag som hemmamamma m två barn är avklarad och jag har överlevt. Det gick så mycket bättre än jag någonsin trodde det skulle gå. Jag valde att ha Albin hemma från dagis bara för att slippa ett stressmoment direkt på morgonen men idag är han på plats igen. Faster skjutsade honom och gissa vem som sprang ut i bilen och nästan glömde pussa mamman hej då? Just det, samma kille som några timmar tidigare ville välja att han inte skulle på dagis. Vissa dagar får man välja om man ska på dagis eller inte och vissa dagar väljer man inte. Mamma och pappa bestämmer vilka dagar man får välja eller inte välja... Ska bli så skönt med lite egentid för att förhoppningsvis sova någon minut eller två. Sömnbristen börjar jag komma till rätta med men visst längtar jag efter när jag får sova hela nätter igen. Utan avbrott för att amma med såriga tuttar. Jepp för sår har jag givetvis fått eller nja, sprickor ser det mer ut som. Men jag antar att det också hör till. Längtar till det går över och amningen kan ske mer smärtfritt utan axlarna direkt under öronen och en sprängande huvudvärk som följd av axelläget. Den tiden kommer har jag hört sägas under de senaste veckorna. Men när?

Ikväll hoppas jag att jag orkar mig iväg på ett klädparty för att träffa lite folk. Får se om det blir t att handla något eller bara skåda på plaggen. Åt Helmer känns det lite överflödigt att handla något, han har ju redan allt den lille stackaren. Tänk att han kommer att bli ett sådant barn som får ärva allt av storebror... inte för att det är något dåligt med det men visst är det kul få något nytt ibland. Det gillar jag i alla fall!

Elskåp i stugan är installerat och nu väntar vi bara på Vattenfalls inkoppling innan vi kan koppla vidare. Snart, snart kan ni känna doften av klyftpotatis sprida sig ute på Skatan... samtidigt som glassen väntar i frysen.

Hipp som happ säger jag tack och adjö för denna gång. Nu ska jag chilla en aning innan jag tar tag i dagen TISDAG.

Några timmars god sömn och mamman i huset är som en helt ny människa. Idag har vi dammsugit, hängt upp julgardiner i köket och pysslat lite. Imorgon handlar vi glöggen, pepparkakor och skumtomtar för att komma steget närmare julen. Pepparkaksdeg gör vi vilken vecka som helst eller köper vilken vecka som helst på ICA... Julpyssel hyr vi in mormor till och klapparna är snart fixade.

Jag tror minsann att julstämningen kommit tillbaka till mig!

Ojoj vad jag har sovit dåligt i natt. Helmer har legat och bökat och stökat mot mig hur många gånger som helst. Sen ska han snutta fast han eg inte är hungrig - tror jag.

Nu vaknar matmonstret igen. Förstår inte hur någon så liten kan vilja äta så mycket men det är klart att ska man bli sto rmåste man ju äta.

I´ll be back...

Mätta och belåtna sitter vi i soffan och kollar på Bolibompa.

Ikväll ska jag se Roger i Bonde söker fru iklädd badbyxor. Ska du? =)

paus någon vecka från bloggen. Måste fokusera mina krafter på amning och komma i fas m mitt nya liv. Jag har absolut inte brist på saker att skriva om men sömn är något jag håller väldigt kärt och just nu sker det i väldigt upphackade dosér utsprudda över dygnets alla timmar vilket gör att det mesta får ta ett steg åt sidan tills jag vilat upp mig lite.

Kika gärna in någon gång bara för att kolla om det mot förmodan dykt upp ett nytt inlägg trots att jag sagt att jag kanske tagit paus.

Allt detta är skrivet med en hand, den andra håller om en liten, liten myspojke - visst är det imponerande vad man klarar av med lite simultanförmåga?!

Onsdag idag. Hela dagen, hela hela långa dagen.
Höstrusken gör inte direkt så att mitt humör är på topp. Inte heller att projektet "ställa om Albin till vintertid" verkar lönlöst. Nu vaknar vi mellan 5.30-6 varje dag och vi stupar i säng strax e 18.30 efter ett stort antal kriser om hur, när och om vi ska borsta tänderna och vem som ska lägga gossen. På allt detta så har vi en snarkande pappa som håller mamman vaken om nätterna och när jag sparkar honom sätter han sig upp med ett ryck och har inte en aning om varför jag väckt honom. Detta trots att jag pratar med honom i vaket tillstånd om problemet. Nej, nu skulle det vara fint med lite egentid och lyxtid för familjen. Ett par semesterdagar för pappan och vips är vi tillsammans och kan ta det lite lugnt innan lillen kommer.

Igår kände jag av något som liknar mensvärk som kommer och går. Med Albin kände jag det på morgonen samma dag som vi åkte in. Det tog många timmar mellan första mensvärken och fram till när jag inte ville vara hemma längre för att det gjorde så ont.
Med Vilmer tog det 2-3 timmar från första mensvärk tills jag ville ha mer smärtlindring och sen var det klart i rasande fart.
Med Bebis tänkte jag att när de väl börjat kännas som mensvärk så är värkarna här för att stanna så jag ringde hem Fredde som kom hem för säkerhets skull. Givetvis avtog alls under eftermiddagen när jag sovit hela dagen och nu sitter jag här otålig till tusen och bara "känner efter" hela tiden.
Jag behöver bara känna efter i några dagar till för på måndag åker vi till Sunderbyn i vilket fall som helst. Men jag kan lova att det tär på humöret att gå och längta efter att det ska sätta igång. Sedan är det svårt att skilja mensvärk från det enorma trycket som finns mot botten av mitt bäckene just nu. När jag sitter ner har jag en mage som sitter i mitt knä. Så var det inte förra veckan!!
Hur som helst så är Fredde på jobbet idag och Albin gympar för fullt på dagis, jag väntar i soffan och fördriver tiden med att leta julklappar på nätet. Tänkte julshoppa på nätet i år och se om det ger mig någon julstämning.

Vet inte om jag berättat det tidigare men på dagis hade det en liten fin ljusstund förra veckan och pratade om All Helgona och Halloween. Jag såg med spänning fram emot på att få höra om Albin nämt något om Vilmer under samtalet. På kvällen berättade han att de hade tänt ljus på dagis och att det "är en vuxengrej mamma". Sen pratade vi om Vilmer, fortsatte han. Det värmer lite i mammahjärtat över att han ville prata om sin lillebror på dagis bland alla barnen på samlingen. Det känns som ett litet, litet bevis på att vi föräldrar lyckats. Att vi lyckats hålla Vilmer levande fast han inte finns hos oss rent fysiskt. Det var ju det som var tanken... att döden inte ska skämma honom. Hörde på Knattetimmen i helgen där de pratade om döden och dom sa så här att en 2-3 åring har inte så stor koll på vad döden egentligen är. Ett barn i 3-4 års åldern börjar förstå vad det handlar om och en 5-6 åring vet definitivt att när någon dör så är han/hon borta för evigt. När barnen sedan blir lite äldre upplever det döden som skrämmande och vill prata mycket om den. Deras tips var att prata, prata, prata om döden när det är aktuellt och ställa mycket konkreta frågor som "Om både mamma och pappa skulle dö, hos vem/vilka skulle du vilja bo då?". Att våga prata om vad som skulle hända med dem om vi föräldrar dör. När jag sedan tänkte vidare på det så var det självklart. Klart att ett barn vill veta var han/hon ska bo om mamma och pappa dör. Trygghet och en vetskap om att vad som än händer så finns det lösningar.

En annan djupare fundering fick jag när jag såg på "Ett fall för Louise" där det handlade om att en tonårsmamma behövde släppa taget om sin dotter. Familjen hade för några år sedan hastigt förlorat familjens pappa i en sjukdom och mamman hade ett kontrollbehov av sin dotter. Under programmets gång framgick det att dottern önskade mer egentid och att mamma litade på henne. Hon var även orolig för hur mamman egentligen mådde. Mamman i sin tur hade detta kontrollbehov för att hon ansåg att familjen redan råkat ut för nog mycket olycka. Nu får det bara inte hända mer tragiska saker. Jag får bara inte förlora något av mina barn - därför är jag på dem hela tiden och kontrollerar dem ständigt.
I slutändan fick mamman tips på hur hon skulle släppa taget och hon tvingades inse att problemet låg hos henne. Hon började gå hos en psykolog/kurator för att bearbeta sina "problem" och inte låta dem gå ut över sina barn.

Tanken att nu får ingenting mer hända vår familj eller våra barn. Inget eller ingen får ta ifrån mig det jag älskar mest av allt. Jo... tyvärr måste jag erkänna att det är precis så jag känner mig. Jag kan vara nervös för hur små saker som helst. Det kan handla om att Albin ska slå ut en tand när han är med någon annan än mig. Att Fredde råkar ut för en trafikolycka. Att någon annan när och kär försvinner ur livet.
Om jag sedan ställer de småsaker jag går omkring och är nervös för som i första hand gäller Albin, i proportion till att jag faktiskt redan varit med om det värsta, kan det verka lite tokigt. Hade jag fått välja mellan döden och att Vilmer skulle slå ut tänder titt som tätt, vara hungrig/tjurig/ledsen på dagis varje dag eller strula med sömnen råder det ingen tvekan om att jag valt det senaste alternativet. Det känns på något sätt som att om jag klarat av att förlora mitt barn så ska väl alla andra problem vara som små fisar i rymden. Så är det inte. Hönsmamman är än mer vaksam.
Det behöver jag jobba med och det kommer att ta tid.

Jag vill att mina barn ska växa upp till självständiga människor som vågar stå för sina egna åsikter i alla lägen. Att de är jämställda mellan könen och att det inte alls är självklart att mamma tvättar och lagar mat och pappa byter däck och jagar älg. Att de tidigt får lära sig ta ansvar och klara sig själv - lära för livet!

För att nå dessa mål inser jag att jag måste börja ta tag i vissa saker redan nu. Klart att en 3-åring kan göra många saker själv; hänga upp kläder, klä på sig, ta fram kläder för dagen, städa av tallrik och glas... och säkert många fler saker. Mina förväntningar är faktiskt att en tjej/kille som går i år 7 kan fixa middag till familjen och börjar jag tänka så så inser jag snabbt att vi måste börja projektet "växa upp" redan nu! Det finns tvätt som kan hängas, tvättas, diskmaskiner som ska tömmas, gräsmattor som ska klippas... och det är inte min uppgift att sköta det... eller vara den som ger order/bestämmer vem som ska göra vad och när det ska göras. En familj måste kunna fungera utan att en mamma styr och ställer. Hon är ju trots allt bara en del av familjen.

Så jag har just insett att jag har ett hårt jobb framför mig, men det måste lyckas.

Nu ska jag gå och ta tag i min hönsmammighet, vet bara inte hur. Vet du?

Idag är det en stor dag. Det är "Nallens dag" på förskolan! Det var en sur kille som minsann inte skulle ha med sig något mjukisdjur t dagis. Väl framme plockar han stolt fram sin älsklingskatt. Ja så mkt älsklingskatt ett mjukdjur kan bli för vår son. Det är mest hårda grejer som låter illa och luktar olja som faller honom i smaken.

Natten har varit angenäm. Jag har sovit gott med bara en pisspaus och Albin blåste på t närmare 7 innan han vaknade. Vi hann t dagis före kl 9 och det var underbart. Kan ju bero på min förändring i frukosschemat - nu har vi återgått i utvecklingen och serverar fil i nappflaska istället för på en tallrik. Jag vet att det kanske inte är det smartaste men med tanke på att vi sparar 40-45 minuter varje morgon på det sättet så känns det som ett bra alternativ. Skulle filen serveras i tallrik äter han ca 2 skedar i minuten... en flaska tömmer han på någon sekund! Smörgåsfrukost är inte att tänka på för det tar ännu längre tid och det blir liksom inte någon mättnad om man bara äter tre tuggor av en smörgås. Inte för någon lång stund i alla fall!

Jag väntar på bebis och det ser segt ut. Ser fram emot att träffa Bertil om två veckor då han glatt kommer att meddela att vi sätter igång dig och allt kommer att gå jättefort - du kan åka hem redan imorgon!

Som synes har jag inte mkt vettigt att skriva om... det bli t att tända några ljus på graven t helgen för att ljusa upp Vilmers tillvaro. Här en dag konstaterade Albin att Vilmer faktiskt hör allt vi säger och det är ju sant i alla fall i vår historia om Vilmer. Han hör allt vi säger men vi kan inte höra honom och vi får träffa honom när vi dör fast vi har inte tänkt dö riktigt än om vi får bestämma.
Sen avslutade han med att berätta för mig att han blir storerbror igen fast på ett annat sätt, som han själv uttryckte det.

Så sant så sant min son.

Måndag.
Ny vecka nya möjligheter och givetvis nya chanser till bebis.

Omställningen av klockan gör att mina sovmorgonar t kl 7 är passé. Ett minne blott. Nu är det hederliga vanliga kl 6 som gäller... enda fördelen med det är att vi slipper stressa med att hinna t dagis t kl 9!

Helgen som varit har varit pappans och sonens helg. Den lille har varit överlycklig över att ha fått lite tid tillsammans med pappsen och vice versa. Ett konstaterande från pappan igår var att det är rena rama lyxen att jobba övertid i Vidsel och vara hemifrån mellan kl 5-20 dagligen. "Det här tar knäcken på mig och då är jag inte ens gravid".

Det var då jag efterlyste en glittrande present som uppskattning för det "jobb" jag(och alla andra hemmaföräldrar) faktiskt utför här hemma, varje dag för en lång tid framöver.

Jag tänker fortsätta vänta och hoppas på att ett under ska ske!

PS
Nej, ingen bebis har kommit ännu...

Här firar vi lördag för fullt! Sovmorgon för pappan, lördagsgodis på Albin och morgondusch för mamman med en avslutande parfymtouch... Lyx!

Nu ska vi njuta vidare av dagen och far och son ska ta igen en massa missad tid och det tror jag båda ser fram emot lika mycket.

Då var det fredag och än så länge ser det ut som att Fredde inte måste jobba under helgen. Det betyder skönt skönt för tjocka mamman.

Idag har vi besökt lille A och mamma J i Storön. Allt var jättekul tills lille A vaknade. Då ville Albin hem. Han förstod inte riktigt charmen med en liten gosse som tyckte Albins glittriga t-shirt var jättefin. Det blev lite för mycket för Albin som kanske inte hade sin bästa dag idag. Men vi gör ett nytt försök en annan gång för det är inte första gången vi bli lite överkänsliga när vi hälsar på hos andra människor. Vi tackar i alla fall så mkt för de goda plättarna och det trevliga sällskapet och säger på återseende! ;-)

Just nu är Albin utlånad och jag funderade lite på att det är nog det bästa sättet för att fö chansen att vara barnvakt åt vår son. Jag är inte alls så bra på att låna ut honom hit och dit... det blir bara inte mer än när det verkligen det finns behov. Så alla ni som längtar efter att vara barnvakt - hör av er när ni vill ta med Albin på något eller bara ta med honom hem för en lekstund vilket han säkerligen uppskattar lika mycket som ett "äventyr". Tror det konceptet är mer vinnande än att jag ska ringa och fråga om det passar. Alltid lär man sig något om sig själv.
Tack Mormor & Morfar, Moster och Farbror för att ni gett mig idén! Säkert har någon fler försökt tidigare men mitt teflonminne har inte fått det att stanna i min hjärna helt enkelt, tack till dig också!

I natt har jag fått en försmak av förlossningen. Jag har vaknat säkert 7 gånger av att det värkt i magen och ryggslutet. Antar att det är härliga sammandragningar som börjat vakna till liv. Fast det är ju fel att säga att dom vaknat till liv; de har funnits där men nu gör dom ont.



Alldeles nyss nattade jag Albin och avslutade med ett;

- Natti natti världens goaste Albin.
- Natti natti världens bästa mamma, löd svaret så då vet ni! Jag är världens bästa mamma åt Albin!

Idag leverades ytterligare bebisplagg så nu är första tidens garderob fixad. Har suttit och drömt mig bort med de små plaggen i mina händer och funderat över hur små de egentligen är. Svårt att föreställa sig med en 3-åring som både pratar och springer omkring hela dagarna.

Inatt har vi tagit hand om Albinkräk två gånger så ja, vi har en lightform(som tur är) av magsjuka. Alternativt annan magåkomma... Risig mage hos den lille förekommer också så det bli då inte något dagis för oss. Jag tänker inte vara boven som smittar ner hela dagiset och låter magsjukan går runt runt runt en längre tid.

B var och hälsade på idag och det var supertrevligt, alltid kul med besök och lite tjejskvaller. Det får jag alldeles för lite av nowadays. Det är nog sådant jag ska roa mig med sista tiden så att dagarna blir fort avklarade. På tisdag ska jag lyxa till det med middag på stan med brudarna och det ser jag fram emot helt enormt. Håller bara tummarna för att vi får vara friska. Dagtid denna vecka ska jag satsa på att försöka bli vaccinerad mot den nya influensan. Det ska bli spännande och se om jag lyckas eller om jag får ta det nästa vecka.

Albin fick en hel del nya leksaker av B idag och han befinner sig fullkomligen i de övre skiktet av vår atmosfär. Det var traktorer och släp, skogsvagnar och hen typ av "bilgaragebana". Helt perfekt eftersom vi blir hemma i alla fall på måndag.

Efter en helg med lite sällskap känns humöret bättre och livet fram tilll 8 november överkomligt. Med lite tur behöver F inte jobba över alla kvällar i veckan och i och med det blir mitt humör gladare. Får försöka lura hit någon när F ska jobba över så jag får lite sällskap...

Imorgon lägger jag ut ett recept på min specialkladdkaka så glömt inte att titta förbi då också! =)

åt lördagens konstaterande av min sambo.

Under förmiddagen blev vi bjudna på rökt lax hos svärföräldrarna. Vi tackade glatt ja till inbjudan och tog oss an lördagens bestyr.
Ett av bestyren var att byta ut ett par fodrade arbetshandskar vi tidigare köpt åt Albin. Efter bara några dagars användning gick handskarna sönder och igår bytte vi dem mot ett par hela, rena och nya på Granngården.
Det andra uppdraget var att veckohandla. Vi lämnade Albin hos Moster och åkte mot ICA Näsbyn. När vi handlat och fått in alla varor i bilen konstaterar sambon med en stor lättnad i rösten:

- Åh vad skönt att slippa laga middag idag.

Det snurrade till i mitt hormonfyllda huvud och jag fick inte fram ett ljud. Det gick några sekunder och sedan hörde jag:

- Det måste ju du också tycka eftersom det är du som alltid lagar mat.

- Mmm...

Du leker med döden hann jag tänka. Du yttrar något om matlagning åt en höggravid kvinna som kämpar sig genom de sista dagarna av en graviditet. Samtidigt som din arbetgivare tvingar dig att jobba övertid och att pendla utanför arbetstid vilket gör att din arbetsdag börjar när du lämnar hemmer strax innan 5.00 och återvänder kring 20.00 på kvällen. Din gravida kvinna känner sig pressad till bristningsgränsen och hon vill bara ha dig nära och krypa upp i din famn i soffan på kvällen för att känna trygghet, lugn och ro innan en omvälvande händelse i deras gemensamma liv. Jag vet att det inte är ditt fel.

Skit åt arbetgivaren.


Jag lovar att jag inte skrattade åt det hela sekunderna efter, inte heller timmar och dagar efter. Men kanske kanske skrattar jag åt händelsen om 30-35 år när fler rynkor gjort entré.

klev Albin och jag upp denna morgon.

Summan av fredagen;
- Grannens skrotupplag med skrotbilar har minskat. Hux flux var två bilar bortforslade. Tidigare i veckan försvann en lastbil från gården och nu återstår bara... få se... en bil!
- Julhälsningen(ja jag vet att det är tidigt men jag är rastlös) som Albin delar ut till nära och kära kom med posten igår. Hur gullig som helst. Fast lite gnager det i mammans samvete att bara han ska hälsa god jul till nära och kära. Bebbsan då? Tröstar mig med att han ädå inte fattar någonting om julen och julhälsningar och att han får sin chans senare, ett annat år så han vet bättre.
- Albin tog varje chans som gav för att förpesta min tillvaro. Vi bråkade X antal gånger och ljudnivån överskred bullergränsen kraftigt. Jag blev glad när F´s kusin klev in genom dörren och tog över leken med gossen. De spelade spel och verkade ha kul. När pappan kom hem la jag mig på soffan för resten av kvällen! Jepp, han känner på sig att jag är helt slut och bara vill spy. Funderar på att ändra dagisdagar från måndag, tisdag, osndag till tisdag, onsdag, torsdag. Då slipper jag två dagar direkt efter varandra med honom själv och kanska fixar det bättre. Alternativet dagis måndag-torsdag finns givetvis också och det skulle Albin bara tycka var kul men det är jag som inte vill jobba som taxichaufför ännu. Jag tar det hellre när bebisen kommit och mitt behov förmodligen ökat... Eller så gör jag på något annat vis då som passar ännu bättre för att mina förlsag just nu är helt värdelösa! =)
- Idolkväll och nej jag har inte någon favorit ännu. Förra året var ju Kevin den som gav ljus i mörkret varje fredagkväll men i år lyser ljuset med sin frånvaro. Eller är det jag som håller på att växa ur Idol?
- Fredagsbastun värmdes självklart upp och jag snabbastade. Är inte mycket för värme ännu men om några veckor ångar jag ut vem som helst.
- Personalfest på jobbet och jag var inte med i år igen. Ett annat år ska även jag ta del av imperiumets årliga personalfest i Luleå!
- Dammsugaren åkte ett varv på nedervåningen och sög upp lösa partiklar.
- Namndiskussionen fortsatte igår och involverade F´s kusin som skrev upp några förslag på listan... Det här kommer bli jättelätt, eller så inte... Fast jag kanske får några sekunder över när jag ligger på BB i väntan på att få åka hem och då kanske jag kommer på det ultimata namnet!

Lördag so far;
- En gammal elev till mig pryder NSD´s helgbilaga. Reportaget handlar om unga mammor. Hade inte kännt igen henne om jag inte läst namnet. Det hade jag aldrig trott om mig själv, att jag inte skulle känna igen en elev på äldre dar. Men tji fick jag.
- Älgsteken är färdig och har varit det i några timmar redan. Morgonstund har guld i mun...
- Barntv avklarat!
- Familjen ivägskickad på uppdrag utomhus och ja gnjuter av lugnet en stund.
- Storhandliingen inför nästa vecka ska ske efter lunch idag. Har kommit på att det är trevligare att veckohandla på lördag än på söndag. Söndag har blivit en dag med ont om tid i vår familj så vi prövar något nytt. Har även testat att handla på måndag när jag lämnat Albin på dagis men då har inte affärerna hunnit fylla på varor inför veckan och många grejer saknas... Idag är det lördagshandlig som gäller i alla fall! Nästa vecka kan något annat passa bättre. Bästa av allt skulle det passa om varorna bara blev hemkörda. En sådan tjänst skulle jag lätt prenumerera på. Maila in listan över veckans varor och vips så står dom på bron i kassarna!
- Middag hos svärföräldrarna; rökt lax och magen skriker redan efter mat! Smarrens...


Tempot idag är lugnt, jag ska vila och slappa. Kan tänkas att det blir en film som avrundar kvällen... Nu ska jag bara surfa vidare i cyberrymden.

Tack och hej leverpastej!

Idag är jag inte glad. Som en följd av att Albin inte längre sover på dagen kan han som bekant bete sig minst sagt odrägligt just på grund av trötthet. För sover man när man är svintrött? Jo, jag gör det men inte han. Igår var en mindre rolig dag för det var protester om ALLT och gnissel och gnäll och provokationer till tusen. Som tur var har min förkylning blivit mycket mycket bättre så jag har lite ork i alla fall, men inte mycket och absolut inte tillräckligt för att vilja fajtas med en som inte vet sitt eget bästa. När Albin är för trött så sover han av någon konstig anledning inte längre på dagen utan han sover pissdåligt under morgontimmarna. Imorse vaknade han kring 5 och bara skrek att han skulle ner och det var såå jobbigt för honom att ligga kvar i sängen. Sen var han hungrig. Sen skulle jag klia i knävecket. Sen tappade jag humöret och bjev aningen högljudd och sa att han får stå ute i hallen och skrika för jag ska sova. Efter drygt en timme gav han sig och somnade om och som tur var gjorde även jag det. Vi sov till strax innan 8 och nu verkar han vara betydligt gladare... Men fortfarande irriterar det mig att världen är för spännande för att man ska slumra till några minuter för att kunna bete sig på ett bättre sätt. Fast å andra sidan så märker jag att vi är helt klart på rätt väg bort från middagsvilan. Jättestor skillnad nu jämfört med för några veckor sedan - då var han ordäglig titt som tätt.

Eftermiddagen tillbringade vi hos Moster. Albin hade längtat hela dagen och kvällens höjdpunkt var badkaret. Vår lille badkruka förvandlades till badkarest härskare och vattnet sprutade och stänkte åt alla håll. Det skulle simmas på mage, flytas på rygg, sprutas vatten i ansiktet med duschslangen, lekas med "Nillan"(ni vet den där plastnyckelpigan m badskum i) bubblas med munnen i vattnet och hoppas!
Mamman undrar bara vad som hände med han som vägrar duscha i våran duch? Han som skriker så fort han får vatten i ansiktet?

Idag kommer F hem först kl 18 så vår myskväll blir ju hur lång som helst. Förstå vad trevlig vecka vi kommer ha nästa vecka. Massor av tid tillsammans när vi kan göra alla saker som finns på den berömda listan(som faktiskt blir kortare).

Positiva tankar, positiva tankar Anna! Hmm... visst tror jag på tankens kraft men just nu tror jag mer på den läkande och på den välgörande sömnens kraft. Jag tror på avslappning och mental förberedelse i lugn och ro.

Nu ska jag hjälpa Albin och limma ihop en traktor han klippt ut i färgat papper. Lite pyssel med andra ord! =)

Drömmarnas trädgård, Charlie och Lola, Fåret Shaun och en massa andra barnprogram är avklarade. Inklusive frukost som tog rekordkort tid idag! Klockan är inte ens 8 ännu och detta kommer att bli en lååång dag. Vi fyller den med besök hos Moster efter kl 15 och vad gör vi innan det? Leker ute, matar djuren, städar och plockar, vilar under stora protester(men den här mamman måste bara få vila lite), lunchar, leker med favvotraktorn Claas...

Här kommer några ord från Albin till Moster, så håll i er;
.,mnbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbb

Betydelsen är fortfarande okänd.

Måste på Biblioteket idag och lämna in böckerna innan dom knackar på min dörr och hotar med att jag aldrig mer får låna böcker där. MÅtte minnet vara med mig i den frågan.

Läste i NSD idag att vaccinering av riskgrupperna börjar på tisdag så då blir det till att köa i många många timmar gissar jag. Ska hur som helst till BM och lab på tisdag så jag finns ändå i lokalerna och ska givetvis ta mig en tur förbi vaccineringen bara för att kolla läget. Nytt försök på onsdag efter besök hos kuratorn så jag hoppas att jag kan få mig en spruta ganska snart. Jag är inte speciellt sugen på att vara däckad med en bebis och en 3-åring...

Nu lite oviktig info om en arbetgivare som jag ofta nämnt i bloggen. Det handlar inte om min egen arbetgivare utan en arbetsgivare till en person jag håller väldigt kär och har tre barn tillsammans med. För några veckor sedan så blev F förflyttad t Vidsel. Han och en annan kille fick ett okej/bra erbjudande om att pendla på arbetstid vilket i praktiken betyder att F åker samma tid hemifrån och kommer hem samma tid som om han skulle jobba i Luleå.
Igår kom en arbetsledare ut t Vidsel och meddelade att det är beordrad övertid från och med imorgon(läs idag) och inga resor på arbetstid. Det betyder att F kommer åka kl 5 på morgonen och vara hemma kring 20-21-tiden de närmaste veckorna. Eventuellt blir det till att jobba över på helgerna också. Mysigt! Till saken hör att killen som F jobbar med ropat efter extra folk redan för någon vecka sedan när han upptäckte att erbetet ligger efter i planeringen. Igår kom det två extra killar.
Hade det inte varit för att vi ska på BB när som helst hade den enklaste lösningen varit att F sover över i Vidsel några nätter i veckan för att slippa köra så mycket. Det blir ju trots allt drygt 30 mil varje dag tur och retur... Men nu ska vi ju föda barn inom 4 veckor och nog vill jag ha honom nära när det drar igång.

Nu måste jag agera doktor åt en "sjuk" Albin. Det är plasthandskar och doktorsväskan som gäller!!

Jag vill inte låta gnällig men det är inte kul att vara förkyld. Kan bero på att det är evigheter sedan jag var rejält förkyld senast och faktiskt har glömt hur det var...

Morgonen förflöt på i ett ohyggligt segt tempo. Min första tanke när vi klev upp strax e 6 var att idag är vi färdiga i tid och kan åka på dagis tidigare. Men nej, det skulle ätas frukost framför tv´n hur länge som helst, sen var det kräm och mjölk och efter det avslutade vi hela ceremonin med ett halvt äpple. Vi kom till dagis sent... till och med för sent och det brukar inte hända ofta. Men någon gång ska vara den första och det lär inte bli den sista heller. Fast å andra sidan gillar jag när jag bara kan möta dagen i mitt eget tempo och speciellt nu när jag inte kan hålla ett högt tempo för då blir magen hård som en sten och jag blir snabbt påmind om vad som komma skall.

Försökte fixa lite med fotona som min gamla elev tog på Albin i våras. Tänkte göra några förstoringar att pryda väggarna med i vardagsrummet men tror ni jag lyckades? Nej, inte idag i alla fall för göra ett nytt försök senare när tålamodet är bättre. Är lite sugen på att testa göra en Canvastavla av något foto men jag har aldrig sett någon sådan bild live så jag är lite osäker. Någon av er som gjort eller sett det med egna ögon och vill delge er synpunkt?

Igårkväll disskuterade vi namn. Igen. Och vi är inte eniga. Jag har hur många bra förslag som helst(tycker jag) och varje gång jag nämner ett nytt namn så rynkar pappan på ögonbrynen och säger att det var minsann det konstigaste namn han hört. Mina förslag igår mellan kl 21.15-22.05 var; Alfons, Alfred, Helmer, Elmer, Eddie eller Hjalmar. Sen finns det givetvis en himla massa namn som är superfina men upptagna av andra i vår närhet. Omröstningen igår gav utslaget Alfred för pappans del och jag hade en cool Eddiedag... alternativt en Alfonsdag. Gaah det här kommer bli svårt!! För några dagar sedan var jag helt säker på att jag ville att han skulle heta Elmer så ni ser ju hur lätt jag har det.

Å nu blev jag hungrig också... typiskt. Var är smörgåstårtan jag är sugen på? Fattar inte att den där matprenumerationen kommit igång ännu.


Här kommer ett smakprov på en av bilderna som ska förstoras...