annavirrmamma

Dagens minimala sovpass har gett en supertrött lillkille som vi fick lägga för natten hur tidigt som helst. Vad gör man inte för att slippa en övertrött gosse som skriker högre än högst?

Börjar längta till påsk nu. Ska bli najs med gomat och gosällskap. Kanske hinns det med en bastukväll för nära och kära. Appropå bastu. För nägra veckor sedan bjöd Albin in Mormor och Morfar på bastu och efter den kvällen ska allt vara som när han bastade med Morfar. Jag tycker det hör till att man duschar av sig innan man går in i bastun. Sist jag bastade med Albin förklarade han hur Morfar gör; - Morfar går bara in för att värma sig. Sen går han ut och duschar!(läs gärna med en smått irriterad, treårings röst) Tja hur tar jag mig ur den? Vuxna förebilder som gör tvärtemot det Mamman lär killen.

Hur som helst så har vi städat ur ett köksskåp och det var verkligen på tiden. Det hittades både det ena och det andra där. Efter det snörde vi ihop en kladdkaka som blev dundergod!! Smarta Albin åt upp middagen och fick kladdis till efterrätt. Oturligt nog hade han tagit för mycket grädde till kladdisen så han var ju tvungen att ta mer kladdis så grädden skulle ta slut. Den som sa att treåringar är korkade sa fel. Dom är smarta och vi föräldrar är hur blåsta som helst som styrs av de små...

Nu har jag slagsida som jag ska rätta till.

Hoppas på vackerväder imorgon så vi kan vara hemma och mysa i solen.

Vet inte varför men nu väntar jag på att en dagisfröken till Albin ska få sin bebis. Så det är det jag fördriver en del av min tid med. Att vänta. Bullbaksugen är jag också!

Fast om sanningen ska fram så är det faktiskt så att jag gjort upptäckten att dagarna börjar på morgonen och när jag väl hinner sätta rumpan i soffan och ta några djupa andetag så är den närmare åtta på kvällen. Dagarna går i rasande fart och några raster ser jag inte röken av. Inte än men så fort Helmer behagar sova längre än 15-35 minuterspass så ska jag snöra upp fötterna på bordet och chilla även dagtid.

En del av tisdagen har vi tillbringat ute i kompisen N´s stuga här i byn. Svårt att få till möten som ska passa fyra barn och två vuxna. Men till slut gick det vägen och vi kunde ses en gång till innan de åker hem till Gbg. Det var intressant att se att barn i samma ålder men i olika delar av landet snappar upp samma saker. ;) Det fanns tydliga tendenser till kiss och bajs humor och hmm hur ska vi uttrycka det; trotsåldersgrejer. Från båda barnens håll.

Husets längsta tågbana har snickrats ihop av Albin och Mammsen under eftermiddagen, den går från vardagsrummet ända in i köket.

Nej nu har jag inget mer att skriva om. Jag ska bara njuta av det faktum att båda mina gossar sover. Uppe i samma rum. I samma säng och än så länge skriker inte någon av dem. Men det hinns med det också.

Undra när jag kan åter kan ta mitt sovrum i besittning? Frasiga lakan. Nya sängkläder. TV. Böcker. Sovmorgon. Utvilad Anna.

Krabbor. Du gör ju som du vill. Varför får Mammor sår i öronen? Uppskattning och extra klirr i kassan i form av ett stipendium.

Toalettdörren smälldes igen med en kraftig smäll(varför låsa dörren alls med barn i huset?) och Mamman undrar varför Albin smällde igen den.
- Nej då det var inte jag som smällde igen dörren, svarar Albin.
Dörren smälls igen ännu en gång och Mamman undrar vad som står på. Varför smällde du igen dörren?
- Det var inte jag. Det var en krabba!

På uppmaningen om att det är dags att äta middag svarar Albin att han bara ska leka klart först. Efter en diskussion svarar Mamman att hon i alla fall ska äta.
- Du gör ju som du vill mamma.

Igår fick jag ett brev på i postlådan. Det var en sirlig handstil som hade snirklat fram mitt namn och min adress på kuvertet. Kuvertet var från Stockholm. När jag öppnade brevet och läst det var jag både smickrad och förvånad. Jag kommer att tilldelas ett stipendium under Bilkårens riksstämma i september. Som en uppskattning för mitt engagemang för Bilkåren stod det. För mig kändes det lite underligt för jag tycker, ur mina egna ögon sett, att jag inte gjort rätt för det. Men om ett styrelsemöte för centralstyrelsen har beslutat det den 10 februari så borde i alla fall gjort någonting som dom uppskattar!

Morgonmys i soffan med två snoriga gossar. Nåja alla är frukostmätta och dagen är som ett oskrivet blad än så länge.

Det här med bloggandet känns lite si och så med. Jag gillar fortfarande att skriva och det känns skönt att få ner saker på papper. Då blir det mindre tryck i huvudet på något vis. Från första början så bloggade jag om Vilmer och det var en stor kanal för att bli av med det som snurrade runt i huvudet. Just nu snurrar det också en aning men tiden för att göra djupare inlägg finns helt enkelt inte. Jag vaknar på morgonen och växlar upp till sjätte växeln och sedan växlar jag ner sekunden innan jag sladdar ner i sängen. Tid för egna tankar och ta hand om Anna tid finns det inte gott om. Jag försöker se det som en period i mitt liv. En period som just nu är kopiöst intensiv och krävande.
Inte bara det att vår familj fått ytterligare en medlem utan nästa fas av bearbetningen kring Vilmers död har tagit sin början. Fortfarande tänker jag på honom varje dag och ibland slår det mig att han kanske just lärt sig gå vid det här laget om han levt. Sagt sina första ord och åkt pulka för första gången.

Idag undrade jag om jag sett på Helmer med samma ögon om han varit en tjej. Tror inte det för i och med det att Helmer blev en kille så känns det som att en del av Vilmer finns i honom och det känns fint. Den känslan hade kanske inte funnits om Helmer blivit en tjej. Hon hade givetvis varit välkommen, men det hade nog blivit annorlunda hur jag än vrider och vänder på det. Kommer ihåg att jag funderade under graviditeten innan vi fick reda på att det var en till kille vi skulle få att det skulle vara så tråkigt för Albins del om det blev en tjej. Kändes bara som att två killar leker bättre tillsammans än en kille och en tjej. Det behöver inte stämma men det var känslan jag hade då. Nu är nu och då var då och Helmer är Helmer!

Min garderob växer och det kan jag tacka Moster för. Hon växer också ur sin garderob på sitt sätt. Underbart att fylla på garderoben och veta att den kommer att användas.

Vännen N från Gbg är stan och det betyder mycket skvaller och goda skratt. Skönt med vuxensällskap för det är aningen segt att gå här hemma. Att börja sätta iväg känns som ett stort projekt med två barn än så länge så det gör jag bara om jag absolut måste. Förra veckan var vi ju på biblioteket och det kändes som att det var ett lagom projekt. Men inte var det tal om att förkovra sig bland några härliga böcker för sin egen skull - den här gången. Den chansen får jag när jag väntar på att hocketräningen ska bli klar för grabbarnas del. Men om jag får bestämma så blir det ingen hockey. Den sporten gillar jag inte det minsta.
Jag har lovat Albin en cross(som Morfar betalar) och själv köper jag också en och så har vi fritid. :)

Mitt hår är långt. Mitt hår är slitet. Mitt hår behöver en frisyr. Varför är ingen i min familj frisör? Det skulle verkligen behövas.

Min nätshopping har hamnat på ICA idag. Jag bara måste ta mig dig så snart som möjligt och hämta grejerna.

Idag fick jag svaret på Helmers trista humör. Han är också förkyld och hostig, stackars liten. Igår sov han taskigt på dagen och däckade strax efter klockan 17... han åt några gånger under natten och slog upp sina blå tretton timmar senare. Håller alla tummar och tår för att han ska bli en sjusovare och inte en morgontupp som sin bror. Jag tycker att vi förtjänar att få lite lugn och ro.

Idag har krasslige Albin och jag gjort klart pysselhörnan i köket på övervåningen. Jag tog en såg och kapade benen på ett bord vi haft ute i lagården och drog på en vaxduk. Fyra barnstolan placerades runt bordet och pyssel plockades in i lådorna. Pennor, glitter, lim, paljetter och penslar. Tar gärna emot tips på smarta inredningar i pysselrum/lekrum. Rummet kommer även att fungera som gästrum med plats för fyra vuxna personer(inte för att vi har gäster speciellt ofta) men huvudanledningen är att rummet ska innehålla leksaker som inte är barnvänliga för liten Helmer. Lego och annat pillrigt hamnar alltså där. Albins största önskan just nu är att ha en likadan "låda" med makaroner i som S har. Där kan han leka med traktorerna och han skulle förmodligen roa sig bra länge där. Själv har jag inte sett "lådan" ännu men Albin har visat med händerna hur det ser ut och jag fattar noll. Ska utforska lekobjektet lite närmare och ge ett uppdrag till min far som får mixtra ihop en leklåda och ev ett garage. Rummet är långt ifrån klart och det inte tal om några renoveringar alls, jag får ta det vi har och piffa till det med nya gardiner och överkast på sängarna! Vi planerade även att vi kan ha "fest" där och Albin tyckte det skulle vara trevlig med lite pysselkompisar så småningom.


Har läst ut en bok som heter "Familjens projektledare säger upp sig" och vad ska jag säga. Den är snabbläst. Den är klockren!

Hoppas på att vi kan ta oss ut en liten stund imorgon. Dagen har varit feberfri så lite friskluft skulle sitta fint. börjar bli ganska trött på att ha sjukt barn hemma hela tiden men det hör till mammalivet antar jag.

Småsneglar lite på Mästarnas mästare ett program som Fredde följer och jag brukar ha hasat mig ner från den veckoliga migränanfallet vid den tiden. Känns annorlunda att titta på tv och se en fd arbetskamrat i rutan.

Jag har fått mitt träningsschema från min PT och nu är det inga undanflykter utan resultatet som räknas. Minst tre promenader a 40 minuter i veckan och 25 minuters styrka på varje promenad som gäller. Två av tre pass är redan avklarade för denna vecka och jag fick träningsvärk efter första rundan.

Ibland har jag helt slut på tålamodet. Både reserven och nödreserven är slut. Idag var en sådan dag så det blev många höga toner och en hel del tårar i huset. Som tur är sken solen och gjorde utemiljön vacker i alla fall.

Kände redan direkt jag slog upp ögonen att jag bara ville blunda igen och drömma mig bort för en sekund. Bara sådär lagom... För mig är det små saker som får mig på topphumör just nu. Små saker som;

bebis som somnar och vaknar utvilad. Inte efter 30-45 minuter och gallskriker.

bebis som äter vanlig mat hela tiden. Inte långt kvar och gröten fungerar super!

gå-lägg-tid och bebis som somnar i sängen. Ett annat alternativ som jag också kan nöja mig med är bebis somnar även i Mammans famn inte bara Pappans som är det enda som duger.

matprenumeration

hushållerska

soliga dagar

solbränna

lite uppåtpiggande tabletter

25846 tabletter med tålamod

Vet inte riktigt hur jag ska ro i land med några av mina önskningar men jag kan helt klart säga att idag har det inte varit en toppdag. Nej, det blev en hel del gråt och gnissel och det hela slutade med att jag gick omkring med hörselkåpor på för att inte bli galen. Helmer var totalt oberäknelig i sina önskningar och Albin var inte det minsta sugen på middag för den smakade tydligen blä. Utöver det så fick sig Pappan några kängor i mina tankar och jag önskade att han kännt av vibbarna och kommit hem med en fin present och sagt att jag är den bästa mamman han kan tänka sig att ha till sina barn, att jag gör ett hästjobb som ingen annan skulle klara av och att jag är alldeles alldeles underbar på alla sätt och vis - fast jag surar ibland. Ett vackert armband som jag önskade mig i alla hjärtansdag present hade gjort mig glad till exempel. Men så risig som jag känner mig idag så hade en enkel hederlig Marabouchokladkaka haft samma effekt.
Ingen presen har synts till ännu så mitt hopp står till att jag i alla fall får höra de magiska orden.

- Du är min favvotjej, typ. Aj lajk joo!

                                                   


En parentes; På min förra arbetsplats var det vanligt att det låg en mintkrokantkaka på skrivbordet lite då och då. en medarbetare som visst om mitt sötsug gav mig små presenter ibland - det tackar man inte nej till!

Lördag bjuder på lördagsgodis och mycket snö.

Nej, jag vet tyvärr inte vilka som ska ha barn i byn enligt ryktet.
Natten har bjudit på kräk gånger 3, flugor med klor i drömmarnas värld och en himla massa vakentid - för hela familjen. Eller Helmer valde att sova mellan kräkningarna... tätt, tätt mot Mammsen. Har inte listat ut orsaken till kräkningarna men på morgonen verkade han pigg och glad och matglad så jag lägger dom funderingarna på hyllan ett tag till.

Nu på morgonkvisten skickade jag iväg Pappan och Albin på badhuset. Albin skuttade glatt iväg och planerade att åka i den blåa rutschkanan och bada i bubbelpoolen! Själv släpade jag mig fram med vagnen på en väldigt kort och intensiv promenad runt kvarteret bara för att se hurtig ut. Flåsig blev jag också. Väntar med spänning på komma-i-form-programmet jag ska få av Moster. Gör lite stillsam yoga i köket nr 2 så länge bara för att känna hur stel jag egentligen är. Men det går ganska bra med yogan så snart ser ni även mig i en yogaposition på huvudet!

Middagssällskap sökes.

Albin har laddat för tacomiddag hela veckan och nu är det äntligen tacofredag. Vår plan var att bjuda några som får ta med sig cola eftersom vi glömde köpa det. Men det verkar inte vara någon som kan komma - vääääldigt många människor i vår omgivning är krassliga eller har nyligen varit krassliga. Med tre hemmaveckor från dagis och förkylning och magsjuka så säger vi vänligt men bestämt nej tack till alla basilusker. Frågan är bara vem som ska äta med oss då? Jag är sugen på att bjuda föräldrakursdeltagarna(från Albins tid) D och H med barnen A och 1-åringen H... men dom bor ju sjukt långt bort för att det ska vara enkelt att bjuda på middag. Vi får ta tacomiddag när dom och i krokarna eller i är i deras krokar. Sen tar min fantasi s t o p p.

Någon sugen?

Vi har hemmagjord tacosås och köpes, hemmaguacamole, älgfärs... en kladdkaka kan tillverkas.

Jag kollar bloggen och facebook och hoppas på att någon nappat på middagsbjudningen innan klockan 15.30.

Vi äter kring 16.30-tiden!

Vet inte varför texten blev så konstig men jag får inte tillbaka det som det var från början...