Moster, du har ju inge ljud!
Gissar också att de som började läsa min blogg i tidernas begynnelse inte får samma dramatiska berättelser nuförtiden. Nu handlar det inte om att skriva ut sorgen ur kroppen. Skulle jag starta en blogg idag skulle innehållet handla om mig, mina stickningar(fattar inte hur det gick till - att jag började stika), mitt intressa för lite här och lite där. Skulle vara rätt skoj att börja skriva igen. Vem vet. Alltid är det någon som läser och om inte annat så kan jag ju faktiskt skriva för min egen del, bara för att det är kul! De som vill hänger med, resten har säkert lämnat bloggen för lämnge sedan.
Den närmaste veckan händer det något STORT i mitt liv. Jag ska börja på ett nytt jobb. Ett jobb som är nästan likadant som det jag har idag. Jag ska jobba heltid. Jag ska undervisa i två ämnen. Jag ska ha massor av kollegor. Jag ska njuta!
Mina barn då? Jo dom finns och härjar på. Den ena hamnade på sjukhus för observation efter en snabb tur i pulkbacken. Den andra fick feberyra en hel natt. Den ene är fem år. Den andre två år. Under dagens besök av Moster så sa lille H när Moster mimade åt honom "Moster, du har ju inget ljud!" Tur att hon fick tillbaka ljudet när han tryckte på näsan hennes.
Mitt stickprojekt för stunden är skrynkelsockar. Eventuellt blir det bara benvärmare.
Anledning 1) Strumpor nöts fort. Det går hål på dom. Hål måste lagas.
Anledning 2) Strumpor har hälar. Hälar verkar besvärliga att sticka. Jag gillar inte besvärliga saker.
Så många år senare
Efter några vidriga veckor av magsjuka i huset har vi faktiskt hämtat igen oss ganska bra. Måtte den vidriga sjukan inte drabba oss igen, inte ännu i alla fall. Nog för att jag verkligen avskyr magsjuka, men på djupet av havet botten, där nere i det djupaste djupet så finns det faktiskt lite positivitet. Ett barn som kräks och mår illa är ett barn som är vid liv. Vid några tillfällen under Helmers magsjuka så fick han av någon andledning blå läppar och blev ganska kall. Då rusade minnet snabbt iväg och innan jag hann mota bort alla tankar så hann jag tänka - kalla barn med blå läppar har jag fått nog av. För resten av mitt liv. Och livet efter det.
För dig som undrar så går jag fortfarande hos min kurator. Inte lika ofta som förr men jag går och det fyller lika stor funktion nu som då. Jag sitter fortfarande där med näsduken in min hand och torkar tårar emellanåt. Ibland känner jag mig stark när jag går in dit och så behövs det bara några väldigt enkla ord som får mig på fall. Det finns ännu saker jag inte tagit tag i, inte vill ta tag i. Ännu. Någon gång, kanske när jag är gammal och grå och helt slut i huvudet, ska jag berätta historien om Vilmer för någon ung person som arbetar med att ta hand om mig. Jag ska berätta precis hur det var och faktiskt fortfarande är. Så många år senare.
Att det lille gossebarnet finns med mig varje dag i djupet av mitt hjärta. Att jag skulle göra vad som helst för att för njuta av hans gallskrik när han föddes. Istället mötte en fruktansvärd tystnad oss. En tystnad som var så tyst att jag inte kan tänka på den idag. Det fina i den stunden var att vi fick träffa vår lille son Vilmer. Titta på honom. Känna värmen i honom. Njuta av den lille parveln som kom att förändra hela mitt liv och min syn på livet.
Händer
Namnsdagsiver
Imorgon blir det jobb för min del för att de tinte ska bli alldeles kaos på alla håll och kanter, sen VAB på onsdag och jobb på torsdag. Fredag är det redan lov som gäller - om inte fler drabbas vill säga.
I dagens underbara väder vaknade mina vårkänslor och jag drömde mig bort för ett kort ögonblick till varmare platser och lugn och ro.
Nu ska jag dra i mig några nötter, har till och med börjat gilla wasabinötter. De får gärna vara av den mindre storleken för att de ska falla mig i smaken. Sen ska jag kanske ta och... torka lite kräkmojs i köket.
Just det, Albin har namnsdag imorgon och det är stort pådrag. Albin firar det likt vi vuxna firar Nobelmiddagen. Uppspeltheten är enorm och besvikelsen total när han förstår att Moster inte kan leverera sin namnsdagspresent på den aktuella dagen. Fattar inte varifrån denna iver över namnsdagen kommer???
Somewhere
Många bäckar små... bidrar till ett nytt liv. Eller det där lät ju för konstigt, jag menar bara att många nya händelser ger livet den där lilla extra kryddan.
Här kommer mina kryddor, några gamla några lite nyare;
1) Jag måste verkligen få fart på min träning. Jag har anmält mig till Tjejmilen 3 september så nu finns det inte någon återvändo.
2) Jag måste ännu mer verkligen få fart på min träning. Jag har gjort en intresseanmälan om att få gå Nijmegenmarschen sommaren 2012. 40 km per dag i 4 dagar. Gissa om det finns risk för skavsår och ajjjajjj i fossingarna. Träning och övning ger färdighet så det är bara att bita ihop och ta tag i saken. Jag får en medalj för genomförd prestation. Och nu tänker ni att hon måste vara den enda dåren som gör en sådan där sak. Men si ni har fel... vi är ett gäng som åker till Holland, så det så!! Fler människor med samma skruvar lös.
3) Att leva med två st dagisbarn i familjen går hur bra som helst. Jag jobbar 76% och är hemma tidigt på tisdagar och hela fredagar. Båda barnen älskar dagis(vilket jag själv också gör) och det känns bara så bra. Puss på dagis!
4) Jag utbildar mig till professionell dansare. Jag och brudarna dansar Street varje tisdag och hur kul är inte det på en skala. För att aktiviteten ska vara perfekt i mitt liv krävs det några mindre justeringar vad gäller tiden, men vad tusan - jag kan inte få allt. Ett diplom som utger mig för diplomerad dansare duger gott åt mig.
5) Snart är det dags att ta tag i stugan säsong 156. Ser fram emot vad min egen inredningsarkitetkt tänkt ut. Själv hinner jag inte tänka så mycket på projektet men jag vet så mkt som att bastu och altan snickras ihop under våren/försommaren. Sen är det bara att njuuuta.
6) Min hjärna vill lära sig något nytt. Distanskurs på något universitet, skrivkurs, hobby?? Har inte riktigt bestämt mig, men det kostar ju ingenting att söka kurser.
7) Det känns som om den där bubblan jag befunnit mig i de senaste åren börjar spricka. Det är bra för nu kan jag ta till mig saker som händer ute i världen. Senast idag funderade jag över varför jag stöter på ordet "nanoteknik" hela tiden. Det ordet verkar vara inne så det ska jag kolla upp.
8) Min garderob behöver förnyas men det känns som att jag ska ta tag i det senare. Inte nu... det är på tok för många brädor som ska köpas så min hjärna skriker något i stil med "nej nej inte kläder - bara bräder!!"
Äh det var nog allt. Nu väntaren påse med nötter på mig. Ni vet väl att man ska äta mycket nötter. Det är bra för kroppen. Sa någon. Eller så läste jag det någonstans.
Tornenäbben
Med resten av mitt liv så är det helt okej för tillfället. jag har på något mirakulöst sätt tagit mig ur "jag vill ha fler barn" känslan och det kan nog inte någon förstå hur skönt det känns. Barn är söta och rara och kan driva vilken vuxen männsika som helst till vansinne på väldigt kort tid. Sömnbrist, sjukdom, mat och sovklockan... men söta är dom allt.
Helmer har börjat prata fast det är inte så hemskt jättelätt att förstå vad han säger alla gånger. Kanske blir lite lättare med tiden. Han klättrar ff som en dåre och senast igår hittade jag honom på köksbordet där han lekte med salladen som ingen städat av. Behöver jag nämna hur köriga mina mornar är innan vi väl kommer till dagis? HAr stora funderingar på att äta någon slags snabbdryck t frukost, bara att blanda och hälla i sig. Just nu springer jag mest omkring och försöker hindra Helmer från att klättra över allt, byta bajsblöjor, torka bajsrumpa, servera frukost, klä på, klä av, skynda på, platta ner mitt hår som står åt alla håll och kanter. Jag brukar gilla att ta det lugnt och få mig själv i ordning. Nu är jag påklädd(med bebiskladd på axlarna) håret är rent(men står hit och dit) borstade tänder(kanske en klick tandkräm kvar på läppen). Men jag ska härda ut till sommare. Efter sommaren är allt sååå mycket bättre. Då ska barnen äta frulle på dagis.
Albin växer så det knakar och Moster är hans favorit. Han gillar bokstäver och kommer hem med gåvor till sin mamma varje dag. Jag har väl ca 325 halsband och 852 pärlplattor som jag inte vet vad jag ska göra av. Vore kul om de kunde bli en del av inredningen, men hur får man pärlplattor i alla möjliga färger att passa in någonstans?
Har en altanplan för stugan och min far ska förverkliga den. Han blir pensionär om några dagar så då behöver han sysselsättning. Han och Albin ska bygga och skruva.
Alldeles nyss råkades jag vinna en auktion på Tradera. Ett par näbbstövlar blev mina. Först skulle jag bara bjuda och se hur högt priset kunde gå och sen ville jag hjälpa säljaren att få upp priset. Det hela slutade med att det var jag som vann. Vill egentligen ha ett par från Keros läder i mörkbrunt/svart men priset på dem är 3300:- så just nu får de vänta. Fyller ju jämt om några år så det vore en fin present! =) Om någon kommer ihåg det då! Jag får lita på att B och M kommer ihåg det, det brukar ju sällan glömma att jag är äldst i gänget så då kan de gott och väl komma ihåg att jag önskar mig bidrag till ett par näbbstövlar, "Tornenäbben" heter modellen.
PS
Jag kan dansa street nu.
Nästa nivå
Annavirrmamma skapades för att tömma hjärnan på ord som annars hade spräng hela mitt huvud till slut. Det känns som om annavirrmamma ska ta nästa steg i skrivandet helt enkelt. Jag ska (som jag berättat tidigare) skriva en bok om mina upplevelser. Bloggen kommer att ligga till grund för boken och om/när den ska tryckas har jag inte bestämt ännu. Nu ligger fokus på att bearbeta texterna. Wish me luck.
Jag ska bli författarinna!
Toker
Julkänslan har anlänt och det tackar vi för, nu ska vi bara få klart det allra sista inför helgen och sedan är det njuuut som gäller.
Helmer har börjat klättra och han klättrar på allt. Stolar, bord, lekgarage, pallar, soffor, fönsterbrädor... och vi vuxna är helt utmattade av allt som måste falla på plats för att förhindra det. Stolar ligger platt på golvet, barnvagnen spärrar av ingången till vardagsrummet, toadörren måste vara stängd annars fylls toaletten med nya, fina, rena blöjor på några sekunder.
Söta Moster Poster har kommit till stan och vem är lyckligare än Albin. Om han inte vore sådan räddhare med att sova borta så skulle han gärna följa varje steg Moster tar under jullovet. Han har redan bjudit in henne för en övernattning, ringt henne några gånger för att fråga när hon kommer hit nästa gång. I vanlig ordning hade hon kläder som räddar julen med sig, gossarna kommer att bli så fina så fina - nu är det bara mamman som behöver en slags topp och ev en sjal/halsband.
Borde åka en sväng på graven för jag gissar att det är smockat med snö där... antar att vi tar en tur förbi den och tänder några ljus innan vi åker till Karlsborg på julafton. Men innan dess åker vinterkläderna på och spaden får göra sitt!
Jag har en skruv löst eller en skruv för mycket
Min syn på livet är en aning förändrad efter 7 oktober 2008. Det är inte hela världen om det inte blir som jag tänkt mig från början. Kanske ett litet världskrig, men inte hela världen. Tänkte på det förra veckan att det har gått över två år sedan och fortfarande känns det konstigt. Livet känns annorlunda på något vis. Kommer så väl ihåg en gammal kollega till mig som kom tillbaka till jobbet efter semestern och meddelade att "Nu har jag fyllt 40 så då får man säga vad man vill och man kan göra precis som man vill!". Det är en ganska bra beskrivning på hur jag känner det ibland. Förut kunde det hända att jag gjorde saker mot min vilja, jag kanske gick på det där mötet för att jag "borde göra det" eller kanske hälsade på de där vännerna fast jag var så trött att jag egentligen inte orkade det. Nu gör jag inte det längre om magen säger att jag inte ska det. På något sätt är det ganska skönt att bara följa sin egen röst och göra det jag har lust med. Nu menar jag inte att jag bara gör roliga saker hela tiden men kan jag välja så gör jag det. På så sätt får jag ju hela tiden göra saker jag gillar, saker jag tycker om!!
Hoppade på ett helt galet projekt idag, tror jag. Njimegenmarschen. 4 mil per dag i fyra dagar... Helt galet jag vet, men fatta vilken utmaning?! Jag en totalt otränad kvinna ska med full militär utrustning plus packning på 10 kg gå så länge... i så många dagar. Hur som helst är det en grej jag bara måste göra i mitt liv, precis på samma sätt som att jag någon gång ska gå högvakten.
Undra vilken del i hjärnan jag saknar... eller fick jag en del för mycket?
Det spelar egentligen inte någon roll för jag vet att det finns likasinnade och inte bara en sådan, utan flera. =)
God Jul på er knaspottor!
Kålrotslåda
Åhej vad det går fort på helgerna nuförtiden. Kan i alla fall känna mig rätt nöjd och stolt över helgen och vad som blev gjort. Här kommer en kort resumé för den som bryr sig.
Fredag var en kort arbetsdag. Väl hemma tillagade Albin och jag supergod pizza och jag förberedde kvällens tilltug fram för Idolfinalen; Sushi.
Lördag fortsatte kocken Albin och jag i köket med att göra pepparkaksdeg, baka lussekatter i bullformat med mandelmassa som fyllning. Sen försökte jag mig ut på en promenad i kylan men kom hem fortare än kvickt, kall som en isbit. Några julklappar inhandlades så snart är jag redo för att vänta in julen!
Söndagen bjöd på favvolasagnen, senare ett experiment där jag försöker mig på mormors goda kålrotslåda. Ett besök hos gamla gymnasievännen hann vi också med.
Som ett extra plus i kanten har vi städat upp i garderoben och flyttat sängkläder vi inte använder till en kartong, vårkläder och vinterkläder som inte används fick också sitt nya hem i en kartong. Nu måste vi bara hitta plats för alla kartonger... har några planer på gång men dom måste få mogna först. Ett förråd skulle sitta fint!
Nu ska jag titta till kålrotslådan så mer spännande läsning kan jag inte bjuda på idag.
Guldgossar
Känner att det är dags för några bilder på guldgossarna!
Albin en kall vårdag.
Helmer 1 år.
Trollspö
Jag behöver ett trollspö. Jag både behöver ett och vill ha ett. Ett trollspö kunde göra livet så mycket annorlunda och bättre för tillfället. Om jag hade ett trollspö skulle jag trolleritrolla följande;
- En frisk Helmer istället för det gnälliga, febriga och hostiga variant vi har hemma just nu. Han gnisslar sig genom dagarna och är vaken på nätterna. Ingen bra kombination direkt om man som mamma vill sova nattetid.
- Ett välputsat hem med massor av julefrid. Goda hembakta dofter, julmusik, julharmoni med frysen full av mat och fika.
- Ett partymood. Är så trött att jag inte vet var jag ska ta vägen. Orsak; kombinationen 100% efter låååååång föräldraledighet, mörk tid på året och julsäsong med klappar, mat och bak... Vi har personalfest på fredag och jag är anmäld men har tyvärr inte lyckats locka fram det där partymoodet som jag själv skulle önska att jag hade. I mitt förra liv var det inte ofta jag backade på saker jag lovat att jag skulle vara med på. Nu följer jag magkänslan och då blir det inte alltid som det brukade bli förut. Avhopp i sista sekund har hänt och jag lever fortfarande, även om det svider. Tror hellt och fullt på att det kommer bli en fest som jag helt klart skulle gilla, men just nu vågar jag inte ta några chanser på att jag "kanske" kommer känna mig fullproppad med energi efteråt. Jag vill gå i ide, så känns det.
- Typ 25 789:- mer i månadslön. Bara i ett trollslag så där.
- En uppdaterad hjärna vad gäller arbetslivet. I synnerhet vad gäller teknikbiten.
- En bil som inte läcker glykol. En hel bil skulle kännas fint. Tryggt.
Efter jul ska jag börja dansa street. Då kommer jag definitivt att behöva ett trollspö!
Den smutsiga strumpan
Undra hur länge det ska vara så här, att så fort jag blir varse om att någon annan förlorat ett litet barn så känns det. Kanske för att jag vet precis vad de går igenom just nu och hur glad och stolt jag är över att vara där jag är idag. Att ha tagit mig igenom det där första vidriga året, för att inte tala om de första dagarna när altl bara var en stor tjock dimma. Ibland vill jag ge mig själv ett fint pris för att jag klarat av det. Och sen vill jag ge mig själv ett till pris för att jag fixade en graviditet med Helmer så tätt inpå. Utan att bli ett nervvrak eller galen.
Att stå och rocka i soffan känns helt plötsligt väldigt tillåtet... vad gör det väl att man har lite kul i soffan Helmer?? Helt plötsligt känns min så totala säkerhet på att jag har alla barn jag vill ha som bortblåst. Vad gör det väl om det är lite trångt i bilen, gigantiska tvätt berg och en hormonfylld mamma till en början? Varje liten smutsig barnstrumpa är ett tecken på att det finns liv och rörelse i huset.
Sneda takplattor
Igår var hela familjen på graven en sväng. 2-årskalas hade vi redan då eftersom vi är borta på självaste årsdagen. Hade inte velat åka bort utan att tittat förbi lille änglapojken. Som vanligt trodde jag även detta år att jag skulle ta mig förbi dagen utan större känslosvallningar. Så fel jag hade. Att jag sedan är totalt slut efter alla älgjaktshelger, golvslipningar och andra aktiviteter som gör att jag är själv med barnen vardag som helg gör inte saken bättre. Även om jag vet att det kommer vara så här varje höst tills döden befriar mig från det så kommer jag nog aldrig sluta överraskas av känslan.
Ljusglimtarna som finns i livet just nu är att våra nya grannar håller till ganska mycket i huset. Dom river och står i så om 3 år kanske om blir bofasta grannar.
Jag kommer snart att äga mitt livs första skoter. Bilder på vrålåket kommer så fort jag pallrat mig ut med kameran och fotat(kan ta superlänge) den.
I helgen var det nära att jag åkte på vallen en timma eller två för att motionera min bössa. Tyvärr så gick det inte denna gång men en annan gång, då blir det till att smälla av några patroner. Längtar otroligt mycket efter alla nördiga skyttetjejer som också har en skruv lös.
Stora killen Albin fyller 4 år på onsdag!
Göteborgsresan 7-12 oktober är nära!
Resa till huvudstaden är bokad 25-30 november, för hela familjen!
Helmer kan gå ganska stadigt nu och är inte längre en fara för sig själv och andra...
Min garderob börjar fylla på sig i samma takt som min börs tömmer sig. Förstår inte riktigt sambandet där...
Jobbet kallar 1 november.
Söndagsyogan gör mig gott.
Jag kan faktiskt stå på huvudet!
Fingertoppskänslan
I fredags var det dags för personalfest och det var en stor lättnad att träffa alla gamla och nya ansikten och inse att det kommer bli skoj att jobba tillsammans med dem. 1 november börjar jag och min nedräkning har börjat!! Ska bli skönt att få tänka på något annat och att få lite mer slantar på kontot.
Nya grannarna skriver(förhoppningsvis) på kontraktet imorgon och det betyder att det blir ännu mer liv och rörelse på min gata. Liv och rörelse betyder roligt.
Inom kort åker Albin och jag på minisemester till Gbg och hur kul ska inte det bli!! Jag hoppas på sovmorgon varje morgon och på privatlektioner i yoga av Syster.
Min träning har kommit igång och nu promenerar jag och yogar varje vecka. Har inte hållit på så jättelänge men jag hoppas att min träningsiver håller i sig! Försökte mig även på ett löppass under min raska prommis och det gick finfint! Alla kroppsdelar sitter där dom bör sitta och det blir helt klart fler löppass. NKK 2011 Stafetten i sikte! Akta er Norge och Finland - vi är farliga nästa år!!
Imorgon blir det Ljusfest i stugan, känner att jag behöver komma bort från husets fyra väggar lite så jag och några till drar till stugan för lite räkpaj, Idol och massa skvaller.
Albins 4-års(var försvann de åren?)-kalas närmar sig med stormsteg. Själva kalashelgen krockar med slipa-golvet-i-köket-och-hallen-helgen och helgen efter födelsedagen är vi borta och att ha kalas två veckor efter sin riktiga födelsedag känns lite galet. Nåja, det löser sig säkert. Kalas för en mindre skara barn kan vi ju ha i stugan om det kniper med lokal eller så får vi åna annat offentligt utrymme?!
Helmer knallar omkring hela dagarna och nu är han inte en så stor fara för sig själv. Han kan vända och gå åt olika håll... sätta sig ner och plocka upp saker. Måste bara fixa skor åt honom så han kan gå ute. Vinterskor har vi med det är inte vinter ännu ju.
Vilmer får snart en gravsten. Vi håller som bäst på att rita den och nu är det bara storleken som ska bestämmas och vem som ska få göra den. Det står mellan en gravstenstillverkare här i Kalix eller min morbror på annan ort. Just idag lutar det åt att Kalix får jobbet... samtidigt som det skulle värma enormt i hjärtat om morbror gör den men det betyder att jag måste kontakta honom och det känns... konstigt. Sårbart och känslosamt.
Katterjåkk
Åh nej... nu bajsar ungen också. Precis i god natt tiden... Så himla typsikt att han ska göra det, han tar liksom till alla knep i världen för att driva oss till vansinne. Bajsa när det är god natt. Låtsas somna i famnen och vakna så fort jag rest mig upp till icke-halvt-hängande-över-spjälsängen-ställningen. Vägra somna... Inser att vi måste ta tag i det hela men jag vet verkligen inte hur jag ska orka för det känns som om hela jag ska sköta logistiken för denna familj. Plocka upp efter alla, inklusive mig själv. Plockar jag inte är det jag som måste stå ut med strumpor, blöjor och annat jox här och var i huset.
Jag funderar på att anlita städhjälp, helt seriöst. Förstå hur lyxigt det måste kännas att kliva in genom dörren och det är rent i huset. Jag funderar ett litet tag till men sen lyfter jag nog luren och slår det magiska nummret. =)
Katterjåkk var underbart. Fredagen strålade solen ikapp med Albins ögon, fjällen sträckte ut sig så långt mitt öga kunde nå och malmtåget tutade innan det körde in i tunneln. Ganska lyxigt att åka iväg m barnen och min egen mamma och bara ta det lugnt och få lite miljöombyte. Ladda batterierna ännu en gång. Kan helt klart rekommendera Katterjåkk. Vi bodde på ett lägenhetshotell och alldeles i samma byggnad fanns det Coop och Ebbes kök(en restaurang). Sen var det extra stora plusset att det var så nära till kalfjället. En liten promenad och så var du där.
Nu skriker en unge och stressar mig så jag måste ta hand om honom. Mer info en annan gång.
